Denna magiska gräns nådde jag för en stund sedan. En milstolpe. Ganska snabbt marscherat på så kort tid. Första veckorna berättade jag bara för en handfull personer om min nya hobby. En egen blogg. Det var så många tekniska bitar jag var tvungen att sätta mig in i först.
Det är trevligt att då och då gå in på de detaljerade statistiksidorna och avläsa dagens visningar, veckans visningar och numera även vidare till månadens. Lika trist är det att en dag se att det står sex visningar idag. Helst om jag lagt ner tid på att lägga in ett nytt inlägg. Då brukar jag ta ett allvarligt snack med mig själv om att siffror kan ljuga. De där sex visningarna är kanske bättre än de femtiosju jag hade dagen innan. Det rörde sig säkert om sex personer som hade stor glädje av texterna. Tog till sig av orden, kände igen sig i något, skrattade och var tillfredställda med bloggbesöket efteråt – som är huvudsyftet med detta projekt. Dagen innan handlade det garanterat istället om personer som snubblade in på sidan på grund av någon medvetet bra skriven tagg. Ett nyckelord som fick en Beatles-intresserad att hamna på min blogg och undra vad en trollkarl har att göra med hans favoritlåt Yesterday. Men den taktiken är heller inte helt fel. Vänta bara till hösten när jag börjar med ett nytt sidoprojekt på denna blogg. Annars är det så att man får ta siffror med en nypa salt:
ETT enda äkta berömmande ord är oftast tusen gånger mer värt än EN stel rak siffra med tre nollor efter 🙂
Inte bara siffror visas på mina dolda statistiksidor. En Top Views by Country for all time visar i vilka länder mina visningar har skett. Numera är det bara världsdelen Afrika som fortfarande är vit på kartan. Mina geografikunskaper testas. Jag lär mig var länder i världen ligger. Vilka färger och symboler de har på sina flaggor. Gissa vilken flagga och vilket land som ligger etta? Inte svårt. Landet som har skrapat ihop en Guldmedalj hitintills i OS i London är svaret (handbollsfinalen är kvar att spela).
Riktigt tjusigt och samtidigt konfunderande med dessa flaggor. Ska jag känna mig stolt eller börja småskratta när jag ser att jag haft en visning i Brasilien och en i Indonesien? Än så länge ligger United States klar tvåa efter Sverige i tabellen. Genast går min fantasi igång. Rör det sig om svenskamerikaner eller amerikaner som trycker på knappen översätt? Den funktionen är skrattretande. Jag syftar på att jag hade en hel del problem med svenskan när jag skulle installera denna blogg på WordPress som i grunden är på engelska. En trött kväll satt jag och funderade över den djupa frågan om jag själv verkligen är svensk. Jag tvivlade många gånger under arbetets gång. Tacksamt noterades att Solveig hade samma problem som assistent. När vi tryckte på översätta blev det ibland så dålig och hackig svenska att vi inte visste om vi skulle skratta eller bli sura. Alla som provat på att trycka på översätta till svenska på Google förstår vad jag menar. Ordföljden haltar och vissa ord är översätta med helt fel ord. Komiskt men störande när man vill vidare och komma igång med en blogg. Helst detta år 🙂
I dagens moderna värld behöver det inte innebära att det suttit en söt fransyska på ett utomhuscafé i Paris och njutit av mina ord på sin laptop bara för att jag ser den franska flaggan i en tabell. Inte när jag i efterhand får reda på att en god vän var inne och läste i min blogg ett par gånger under sin långsemester i Frankrike. (Där sprack den trevliga drömmen). Några sekunder senare kom nästa tankeställare.
”En dag när det ösregnade i Tyskland tittade jag också in på din sida.”
”Har du varit en vända i Indonesien också?”
” Nej. Det får bli next time.” Varför undrar du föresten något så knasigt?”
”Du sa nästa gång?”
”Det gjorde jag av bara farten.”
”Var du inne på bloggen i Danmark om jag får fråga?”
”Ja. Givetvis. Mitt på bron.”
”På vilken sida gränsen?”
”Jag skojade bara. Har du drabbats av solsting?”
”Me too. Tror jag. Skojar alltså. Inte om solsting.”
”Du kanske skulle ta semester och vila upp dig. Har det inte blivit för mycket bloggande för dig i sommar?”
”Ja en härlig lång tur på Autobahn låter frestande. Där finns mycket jag slipper se.” :- (
Från och med i nästa vecka har jag bestämt mig för att ha en fast veckodag för längre kåserier under hösten 2012. Fredagar. Däremellan blir det funderingar och mindre inlägg när andan och lusten kommer smygande. Månadens boktips och Österlenbilder är givetvis återkommande inslag.
Vad är mer passande än att avrunda detta sifferinlägg med att skriva TUSEN TACK till Er som följer denna blogg och till Er som gästtittar ibland. Välkomna åter!