Äntligen är byggnaden till salu. För endast 29 miljoner kan 610 kvadratmeter boyta och tio våningar bli en verklighet. Utsikten från översta våningen i gamla vattentornet i Ystad är magnifik över staden och ut över havet. Bilderna på nätet är suveräna. Dessutom ligger byggnaden en bit upp i en backe.
Det finns fem lägenheter, där den största, och översta, lyan är på fyra etager.
I entrén möts man av ett galleri och foajé. En våning upp ligger första lägenheten på 84 kvadratmeter. Därefter följer två lägenheter till av samma storlek. Våning fyra och fem är en etagelägenhet och högst upp kronan på verket, lyan på hela 187 kvm.
Alla lägenheter är Q-märkta. Trist nog var vi inte hemma i somras när de hade öppen visning för kommuninvånarna en dag. Tyvärr fick jag därför inte stå där längst upp och dregla.
En gammal dröm jag hade var att jag när jag blev vuxen (jag har fortfarande en bit dit) skulle jag vilja samla de människor jag verkligen tyckte om och bo nära varandra. Inte på varandra. Men såpass nära att man när som helst kunde glida in till varandra för en kort prat- och fikastund. Hjälpa varandra med barntillsyn. Titta till de gamla och sjuka. Spela biljard eller pingis.
Det här kommer att bli perfekt. Översta våningen ska vara gemensam. Dit går man när man lider av någon sjukdom; Sällskapssjuk, pratsjuk, grälsjuk, avundsjuk. Där kan man ha det där biljardbordet och bordtennisbordet. En privat biosalong. Olika små aktivitetsrum. Ett ljusrum för höstdepressioner. Ett mörkerrum för framkallning. Ett jättestort akvarium. Några söta små kattungar och gulliga hundar som nosar omkring. Ett par staffli uppställda mot fönsterna. Ett bibliotek och små hemtrevliga läsvrår. Ett ljudisolerat lekrum. Ett mysigt fik med alla sorters maskiner som serverar olika drycker. Ett tyst rum där man får vara ensam med sina tankar en stund. En häftig tågbana. En massagebänk. Mer behövs egentligen inte. Man ska inte överdriva saker. 😀
Nu gäller det bara att samla ihop rätta gänget. Jag har 29 kronor så det är en bra början rent ekonomiskt. Funkar det inte med sammanhållningen blir det tornråd. Den som inte följer de gemensamma reglerna hamnar i tornkällaren. Bara en kvart. Man ska inte vara långsint. Sedan är allt bra igen. I de bästas världar. Än så länge är det tillåtet att få fantisera i vårt rika land.
Samtidigt måste man vara realist ut i alla fingerspetsar. Därför har jag en jordnära reservplan. Det var Lizette som kom med sin dator och visade var hon ville bo. Vilket sammanträffande. Min favoritförfattare Henning Mankells hus är till salu på hemnet.se. Ligger en bit från staden. Kostar bara drygt åtta miljoner i utgångspris. Tänk att skaka hand med Henning. Sträcka fram ett färskt manus med ”Mina fotsteg i ditt hjärta” till honom.
”Tjena.” Inte dunka för hårt i ryggen. ”Här är lite lektyr när du har långtråkigt i Afrika. Mannen min. Jag gillar också dina alster. Inte alls pjåkiga. Den där Knut Wallinder är tuff och rolig. Äter lite för fel mat bara.”
Måste förbereda mig mer. Behöver antagligen bryta lite på ”afrikanska”. 😀
Fotnot: Bilden jag la in igår var på det nya Vattentornet. Gå gärna in på hemnet.se och njut av alla bilder. Välj: Skåne-Ystad-Bostadsrätter-Sök.
Nöjsam läsning om en fin dröm! Vattentorn är fantasibefrämjande, och ofta vackra. Och Mankells hus är troligen också vackert? Dröm Bosse, dröm, sluta aldrig – dina 29 kronor kanske växer av drömnäring. Kram
Tack Margareta. Visst är vattentorn fantasibefrämjande och ofta vackra på sitt sätt. Egentligen har jag en ännu större dröm. Tänk att få bo i en fyr. Helst ska den ligga någonstans där landskapet är extra dramatiskt, typ Skottland eller Irland. Vilka böcker jag skulle ha knåpat ihop. Skulle du komma och hälsa på mig? Tack för tipset om drömnäring. Det verkar funka. Jag är uppe i 33 kronor. 😀
Bosse, eftersom du var så snäll en gång och betalade en av våra räkningar kan jag kanske bidraga med några kronor
Du är för gullig Kerstin. Den gången glömmer jag aldrig. När jag satt i stugan och skulle göra upp statistik över alla årens förbrukning och råkade snegla på mottagarnamnet. Ett par vintrar kändes det som om vi betalade hela gatans räkningar. 😀