Jag blir en aning mörkrädd…

När jag var i den åldern lekte jag också med bilar. Fast det var på golvet i köket eller i mitt rum, som jag delade med min storebror innan min storasyster flyttade hemifrån. Bilarna var i en betydligt mindre skala. Sedan fanns det äldre grabbar som kunde bygga bilar av trä. Jag var bara två och ett halvt år så jag fick inte köra själv. 😉

 

Mamman sov. Då passade den fyraårige sonen på att pilla fram bilnycklarna från jackfickan. Sedan gick han ut till bilen och körde iväg. Han tog sig runt kvarteret och lyckades ta sig genom tre högersvängar innan ha rammade en annan bil. Ingen skadades men bilarna fick plåtskador.
”Jag har ingen aning om hur han lyckades. Han har aldrig kört bil tidigare”, säger mamman. (det var ju intressanta nyheter)

Pojken klarade sig oskadd, men fick åka till sjukhus för kontroll. Han mår bra och undersökningen visade ingenting. I notisen i dagens Ystads Allehanda står att pojken själv pratar oavbrutet på i bakgrunden.
”Han säger att han varit ute och kört bil och nu vill han hem och äta”, berättar mamman.

Skönt med en grabb som står för vad han gjort. Många fega äldre skulle blånekat trots DNA och flera vittnen. Hoppas att han och hans familj lärde sig något av bilturen och inte firade med en påse Ahlgrens bilar. Det är klart att man blir extra hungrig när man varit ute och kört bil en runda. 😦

Detta hände i Gärsnäs som ligger en bit från Simrishamn på Österlen om ni skulle våga ha vägarna förbi.

Nu måste det vara min tur

Vad tidigt de ska ha in anmälan. Jag känner mig lite höstskrovlig i halsen idag.

Jag tycker inte om att ha beslutsångest. Blir så trött på mig själv när jag velar fram och tillbaka. Jag är för gammal för sådant. Hallå. Hur svårt kan det vara? Vi är faktiskt bara fyra i familjen. Lizette är för ung. Solveig vill av något personligt skäl inte vara med. Då står valet plötsligt bara mellan två alternativ.

Idag såg jag blanketten i Ystads Allehanda. Anmälningsblanketten till årets Lucia. Man måste vara född 1996 eller tidigare. Inte en mening. Inte ens ett ord står något om att man måste vara kvinna eller tjej. Bara att man ska ha ett sångintresse. Det har jag. Ni skulle bara höra mig i duschen. Det gör grannen också som applåderar hårt i… något. SÅNGINTRESSE. Vackert ord. Jag älskar att lyssna på sång. Helst ihop med några instrument.

Måste läsa om texten en gång till. Är nog lite höstskrovlig i ögonen också. Nu söker vi kandidater till Ystads Lucia 2012. Är du född 1996 eller tidigare, (stämmer jättebra) bor i Ystads kommun (Jajamänsan) och ÄR sångkunnig (ÄR det jätteviktigt?) kan du vara en lämplig luciakandidat. Som luciakandidat kommer du att medverka vid ett flertal arrangemang kring luciafirandet. (passar mig förträffligt. Då kan jag läsa en bit från mitt manus ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Hoppas att gamlingarna inte somnar innan jag kommit till slutet på sidan 350. 🙂

Mer än två månader kvar. Här ska växas hår så jag smälter in i rollen. När jag var i en viss ålder ville jag att mitt hår skulle fylla år. Mamma brukade reta mig och kalla mig för Bodil. Bodil … Vackert flicknamn. Jag kände en jättesöt tjej med det namnet när jag växten upp. Bo & Bodil. Vad sitter jag nu och dillar om mitt i livet?

Man måste vara rättvis. Jag tar fram en tärning. Blir det en etta, två eller trea skriver jag Bodil Lidén. Blir det fyra, femma, eller sexa får det väl bli det längre och mycket mer krångliga namnet att skriva. Får säkert inte plats på blanketten. J-e-n-n-i-f-e-r. En massa jobbiga bokstäver.
Paus. Kast med liten tärning. Rullade in dumt under sängen. Tur att jag är vig som en riddarrustning. Va? Fusktärning! Jag tänker minsann inte ställa upp och skjutsa hit och dit. 😦

Vad det slår mot fönstret. Höstösregn. Spelar ingen roll. Spela utan boll. Spela åtta noll, som Monika brukade säga i min gymnasieklass. Jag cyklar och köper ett lösnummer av Ystads Allehanda. Hoppas Jennifer kan ta en förlust som jag uppfostrat henne att göra sedan barnsben, när juryn ringer hem till oss om några veckor och ber om att få tala med en Bodil. 😀

Bilden är troligen från fyrans julfest. Ytterst smart gömmer jag mig bakom min stjärna och tycker gott att det räcker med att struten syns. På tavlan ser jag tydligt min svenska favoritö Gotland men bara halva Öland.