Två passande höstlåtar

Musik är för mig mycket. Sällskap. Minnen. Glädje. Tröst. Njutning. Avkoppling. Uppladdning. Nostalgikick. Hoppingivande. Vemod. Lek. Gemenskap med andra. Vald ensamhet. Svett under träning. Balsam för min själ. Örongodis. Trivsel. Rysningar av välbehag. Listan kunde gjorts oändligt mycket längre. 😀

Min musiksmak har växlat mellan åldrar, känslor, stjärnstatus, impulser, kamrater, tidsepokrar m.m. Artister och grupper har kommit och gått som höstar om åren. En del har stannat kvar längre hos mig. Övervintrat. Några har följt med mig i flera decennium på olika boplatser som trogna hundar. Det är ljuvligt med grupper och artister som aldrig känns fel att lyssna på. Det är varje gång som att återse en kär gammal vän. De påverkas inte av trender omkring dem. Jag har favoritskivor som jag aldrig tröttnar på.  Ändå är det lika spännande att träffa på nya bekantskaper. En danska blev till och med min Facebookvän förra veckan.

Ofta kan jag koppla ihop en låt med en viss tidsepok, med personer och situationer i mitt dåvarande liv. Ibland kan jag även minnas platser, dofter, sinnestämningar, väder och mycket annat. Vid andra tillfällen får jag rysningar av välbehag när jag hör låtar som har ”det”. Det kan räcka med de första två takterna sedan är jag infångad i det silkeslena spindelnätet. 😉

Denna torsdag ska jag på musikbordet servera två passande hösträtter.
Marie Fredriksson från Östra Ljungby i nordvästra Skåne har haft en speciell plats i mitt musikhjärta ända sedan jag en kväll bakom mitt gymnasium var på en Strul-konsert. Jag har fortfarande kvar den gula ”knappen” som minne från konserten som gick åt hård rock med punkstuk. När mina polare gick igång på öslåtar, där långhåriga Marie mer skrek än sjöng för att överrösta Martin, Stefans trummor och Lelles bas, anade jag i en inklämd ballad, tyst för mig själv, att hon kommer att bli något stort. Där fanns en spröd sårbarhet i rösten som tilltalade mig djupt.

Missa inte att njuta av de fina naturbilderna på Tomas stillsamma video. Härliga höstfärger på träden, nyplockad svamp och en bild på en bänk som jag alltid är svag för. Se gärna videon i Helskärm.

Ibland strular ljud och bild på Maries video. Likadant på Tuben. Men om man provar ett par gånger brukar hösten ”rinna” igång. (Tips: Du ska INTE trycka igång videon på bilden utan nedanför bilden). Vyerna känns mycket bekanta av naturliga skäl.

Hårda saker med varierat innehåll

När det gäller Läslustan har vi redan hunnit med att ta hem tio böcker från Ystad Bokhandels hyllor. Än så länge har jag bara gett en femma i betyg. Den danska thrillern som jag hade som boktips i förra månaden. Upp till det har jag en fyra. Det som är glädjande är att jag inte har någon etta noterad. Är rätt säker på att ettan kommer snart. I takt med att jag petat ner russin från affärshyllan blir jag tvungen att chansa på något okänt förr eller senare. Såg en konstig titel på en bok. ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Den kommer jag bara att välja om jag läst alla de andra femtionio böckerna. Totalt okänd författare men ändå kändes själva namnet bekant på något sätt. Det kan vara som jag inbillade mig. Trist titel och omslag. Okänt bokförlag. Har aldrig hört talas om något som heter ”Vi som blev över”. Alldeles för långt namn på ett förlag. Jag noterade att flera tog ut boken men snabbt satte tillbaks den igen efter de läst på baksidan. Någon elak dam suckade högt. En annan finklädd kvinna fnös på näsan. (Vad Hen gjorde vet jag inte. Sådant är inget för mig). Antagligen rörde det sig om en hyllvärmare och att jag såg in i en mörk framtid istället för att inte ta ut sorgerna i förskott. 😀

Idag hade Solveig med sig en nätt bunt på sju böcker som vi beställt från biblioteket i Tomelilla. Det blir till att hoppa över sömnen de närmaste fyra veckorna. Bland de sju finns några pärlor jag ser fram emot. Läckert att för andra gången träffa på den excentriska kriminalkommissarien Vera Stanhope. Läser på baksidan att båda böckerna har filmats. Första boken heter ”Dolda djup” och är från 2011. Denna trubbiga kvinna är härligt speciell. Vet inte om hennes arbetskamrater delar mina åsikter. Hennes humör pendlar mellan ytterst lite normalt och giftigt elak. Med tanke på hennes barndom med en pappa som stoppade upp fåglar och hackade på Vera och en mamma som dog vid hennes födsel kan JAG förstå att hon har en del gråstenar i ryggan som de andra i teamet inte känner till. Jag återkommer med ett boktips om min vän Vera. Peter Robinsons deckare handlar tyvärr inte om min favorit Alan Banks. Peter och Alan har tydligen tagit ett break. Höstkvällarna är verkligen min tid för böcker. En skön fåtölj och en kopp med något varmt i. Det enda som fattas är en sprakande brasa.