När hissen inte går ända upp

Vilken tur jag har. Tänk alla dagar i min ungdom som jag trodde att jag hade det. Det där lilla extra som skulle föra mig långt fram i kön och i livet. Nu behöver jag inte vara orolig längre. Varje gång jag tittar mot diskbänksväggen där de hänger och blänker vet jag hur sanningen ligger till. Den är inte alls otäck att ta till sig.
Jag är inte den vassaste kniven i lådan eller på väggen. 🙂

Solveig passar alltid på att köra storkok när hon ex. gör köttbullar. Det passar mig förträffligt. För några dagar sedan såg jag en stor burk i frysen där locket putade ut. På locket stod det Bosses köttbullar. Två underbara ord. Kunde stått. Här har du late kock när du ensam i köket är. Antagligen står det inte så enbart därför att den meningen inte får plats på locket.

Det är jag som är FrukostNisse i vårt hushåll. Nu är det mörkt när jag kliver upp eftersom vi nått en bra bit in i oktober…

Jag var rätt trött när jag äntligen hittat upp till köket. Ändå passade jag på att förbereda lunchen. Gäspande tog jag ut burken och öppnade den. Märkte att de där köttbullarna verkligen satt closed till varandra. Var det för att de frös så mycket i frysen? Även köttbullar kan ha känslor. Med risk för att riskera ett par fingrar fick jag jobba en bra stund innan jag fick loss fem stycken med en skarp kniv. Jag är inte större i maten. Nöjd med min tidiga morgonsyssla la jag de lösa köttbullarna på ett fat och satte in dem i kylskåpet för att de långsamt skulle tina.
Sedan började det krångla. Min hjärna insåg att antalet hade minskat med fem. Alltså borde resten få plats i samma burk. Ändå fick jag pröva många varianter innan de överlevande köttbullarna hamnade i frysburken igen. Man måste vara glad för det lilla. Jag var tillfredställd för att jag slapp vara med i finalen på Mästarnas Mästare på TV. Tangram är inte min grej.
Allt var frid och fröjd i flera dagar. Jag varierade med köttbullar och mos, köttbullar utan mos, köttbullar med makaroner, köttbullar med de där långa raka rören som så lätt går sönder. Ni som kan namn i matlagningen vet vad jag menar.
Imorse var jag på nytt besök i frysen. Såg ledsamt att innehållet i Bosses köttbullar hade minskat till antalet. Nu satt de kvarvarande ännu hårdare ihop. Precis som om de kämpade för sitt liv. Likt en köttbullsmördare tog jag till den vassaste kniven i lådan. Jag syftade på verktyget. Kniven.
”JAA!!!”
Stolt fick jag loss fyra köttbullar. Hur många sekunder hann jag vara glad för denna tidiga morgonframgång? Inte många. Jag greppade tag i de återstående rädda uslingarna och slet som ett djur för att få loss en enda dum köttbulle till. Det gick inte. Sjutton också. Ska jag behöva vänta på kvinnlig hjälp? Jag tog en kort paus för att lugna de manliga nerverna. Försökte med fingrarna att bryta loss en lymmel. Fingrarna frös och förlorade matchen. Trodde ni att jag blev så arg att jag slängde köttbullarna i diskbänken och hoppades att en enda köttbulle skulle lossna? Helt fel. Jag drabbades av ett skrattanfall som fick den sovande Lizette att halvvaken öppna dörren och undra vad som var på gång ”mitt i natten”. Till saken. Kan ni läsare gissa vad mina ögon sett?  I det kalla lilla stycket köttbullar jag höll i handen fanns FEM sammansatta köttbullar. Exakt så många som jag ville ha till lunch. På det lilla fatet fanns FYRA köttbullar som jag stolt fått loss en stund tidigare. Så kul kan en FrukostNisse ha en tidig morgon i oktober när han skakande av skratt gjorde en rockad på köttbullsfronten och lät de fyra ensamma hoppa in i frysen igen. Med viss hopphjälp. Hängde du läsare med i räkningen? Eller blev de för knivigt? För i så fall är jag rädd för en sak angående… 😉

Annonser

8 thoughts on “När hissen inte går ända upp

  1. Tack för ett gott skratt åt småningom observante Bosse – mörka morgnar ska man vara försiktig med knivar och köttbullar. Jag blev sugen, kanske kan jag övertala mannen min att göra mig köttbullar, han är också bra på det! Kram på dig i oktobermörkret

  2. Du kan du! Jag har just sett en kortfilm som handlade om en man och hans kamp mot frusna köttbullar i klump. Medan mörkret svepte kring honom så gick han lös på dessa försvarslösa små bollar med en vass kniv. Det hade kunnat sluta riktigt illa. På slutet spelade de utsatta köttbullarna honom ett spratt, som han ändå kunde ta med humor! Tack för ett gott skratt som jag gärna delar med dig! :))

  3. Hahaha … Du måste vara försiktig när du är i köket !! Finns många faror där !! Kanske du skulle ha potionsförpackat i mindre plastlådor .. 👍😃😃,, . Men då hade du ju inte kunnat skriva om dina köttbullar . Och jag hade inte fått läsa och skrattat imorse ,, 😃

  4. Kul berättelse Bosse! Och spännande också. 🙂
    Jag var faktiskt rädd för att det skulle bli så att du skar dej på nån kniv när du försökte lossa.

    Och jag tror jag förstår vad du oroas över..för.. hur gör du nästa gång?
    Det är ju bara 4 goa köttbullar kvar i den stora plastasken.. och du vill ha 5..
    det går ju helt enkelt inte ihop..
    Hur man än gör är..
    Fyra köttbullar färre än Fem potatisar.

    • Du väntade väl med att läsa den till det var ljust? Det stämmer. Det har hänt en del olyckor genom åren när jag varit i farten i köket. Jag spar dem till en annan gång.

      Ha Lena! Oss mellan. Säg inget. Jag hällde i växtnäring i burken. Smart va? Nu kommer de fyra att växa och bli som fem vanliga. Man får inte vara dum. Jag har vässat eggen. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s