Ett liv med eller utan lögner

De senaste åren har jag haft en speciell uppgift på hemmafronten. Det gäller att fixa tre hårda saker till julklappshögen. Även detta år har jag fått förtroendet att välja ut 36 stycken månadsbilder till tre almanackor. En till köket och en var till våra döttrar. Jag tror att jag väljer varianten som ska hänga på väggen. Något år beställde jag stående på skrivbordet.
I år är det svårare än vanligt. Jag har tagit flera hundra bilder under året. Det är ett kul jobb. Jag sitter här i vardagsrummet och tittar ömsom på bilderna i mapparna på datorn och ömsom ut genom fönstret på höstprakten. Det gäller att passa på att njuta. Om ett par veckor är det kalt och naket därute. Enda fördelen är att jag kan skönja havet vid rätt väderlek.
Tjejerna är i skolan. Skolan och skolan. Jennifer leker säkert med en orm eller något annat trevligt djur på välskötta Ystads djurpark. Skönt att den slingrande djurparkschefen Helena Olsson på Parken Zoo i Eskilstuna inte jobbar där. Ni som såg Kalla Fakta i torsdags vet vem jag menar. Om jag var fri som en fågel skulle jag kanske kunna falla för henne. Hon var söt och vältalig. Problemet är att jag inte är en händig man, som Per Gessles soloskiva heter. Jag tror att hon hade behövt det på hemmaplan. En hemmasnickare som fixade till rymliga garderober där hon kunde stoppa in sina skelett. Även en gårdskarl som håller de värsta lögnerna borta från farstutrappan kunde varit bra att ha. Visst är det en chansning från min sida. Men Helena Olsson måste ha pluggat på någon scenskola. Hon var en riktig stor talang enligt reportaget. I framtiden kommer Dramaten att ha stor nytta av henne. De kan redan boka henne för hon har visst tvingats till timeout. Inte med Martin Timell fast han är bra på både det och på att snickra.
Det har duggat tätt med djurparksskandaler sista veckan. De som sköter sig dras med i kritiken. Till den senare kategorin räknar jag Ystads djurpark så länge jag inte ser Lennart Ekdal smyga omkring i trakterna. Det är i alla fall inget fuskbygge. Länsstyrelsen har gjort kontroller och så sent som den 8 oktober fick anläggningen klartecken för en ny anläggning.  Jag tror att djuren har det bra. Det har gott om utrymme och sköts om med stor respekt. Jag grundar det på insideinformation från en glad och positiv gymnasietjej på hemmafronten, som är där heldagar varje tisdag och torsdag.

Så här ser det ut om jag ställer mig på balkongen. Visst är det en vacker hösttavla? Skapad helt utan lögner.

Annonser

10 tankar om “Ett liv med eller utan lögner

  1. Tack för att du visade de fina höstbilderna! Vi hann se dem i Småland men när vi kom hem igen så var det för sent. Här låg det vackra på marken medan regnet piskade i veckor. 167 mm regn på en halv månad … Inte illa! Alla gamla rekord slagna.

    Djurparker ja .. om dessa kan man tycka vad man vill. Men visst är det trevligt att besöka en välskött och human park, som ser till djurens bästa. Jag kände obehag när jag såg TV-programmet och hörde förklaringarna till de ställda frågorna. Bra att man kollar upp och drar åt snaran så att det inte fortsätter i samma tragiska och otrevliga spår.

    Ha en fin höstdag och njut av bilder både på bordet och utanför fönstret! 🙂

  2. Hösten kan vara underbar !! Lövens vackra färger på trädet . Var på en underbar promenad längs stranden igår med barnbarnen .. Hela stranden är som en stor lekplats ,, Det är hemskt att det händer sådana saker på djurparkerna .. Stå så och ljuga rakt in kameran !! Hon kan förhoppningsvis inte sova på nätterna ,, Ha en fortsatt trevlig höstdag 😃

  3. Så Fina bilder Bosse! Fönsterbilden ger ett harmoniskt intryck.
    Här hemma i min egen lilla djurpark.. (De välmatade dammråttornas Zoo) har jag också en ampellilja, men måste ha den högt upp.. annars käkar katten på den och sen spyr hon..
    och det vill jag inte.. för då kommer jag att hamna i TV och stå där och famla efter alternativa sanningar.
    Men det har varit en fin höstdag! Har precis gått 40 minuter åt ena hållet och sen 40 minuter åt andra hållet.. (håller man någolunda reda på riktningarna hit&dit, så hamnar man tillbaka på ruta 1 igen 🙂
    I alla fall var det härliga minutrar bland höstfärgade träd. Själen blev glad.. men.. inte ryggen.
    En klämd nerv.. känns.. men.. jag är övertygad om att det går att bota med kaffe & 1 mumsmums.. annars.. blir det sträckbänk.. å då blir jag kanske både frisk och 2,34 lång. 🙂

    • Du är som en klocka. Själv blir det alltid kortade tid på tillbakavägen när jag går samma sträcka. Hänger du upp snitslar på vägen? 😉
      Så du gör så när du har ont i ryggen. Måste jag prova nästa gång. Jag gillar också mumsmums.
      Jag tror att det räcker bra med det förstnämnda. 2,34. Då får du vifta med tårna utanför sängen. Slår i huvudet i dörrposten. Näpp.

      • Nej tiden är den samma.. det är jag som blir kortare på tillbakavägen.. därav nerv i kläm.
        Och snitslar.. (jag vet aldrig hur man stavar det.. snitzel, schnischel, schnitzel.. wienerschnischel..nästan lika gott som mumsmums 🙂 ) fast.. hänga goa köttbitar i träden.. ska det va bra det? .. lockar säkert bara en massa djur, som käkar upp.. och så hittar jag aldrig hem.. och likt klockan fortsätter jag bara att gå och gå och blir bara kortare och kortare..

  4. Vilka välmående krukväxter som står i fönstret hos er! Mina är redan nu medtagna av den mörka höst vi haft, men nu i helgen kom den första snön och nu är det slut på sommartiden också. Inte mig emot, jag njuter av naturen året om, men visst är det något speciellt när snön pudrar träden och täcker marken.
    Riktigt roligt uppdrag du har att välja ut bilder, säkert kul att gå igenom alla du har tagit under året, många små minnen som dyker upp, tänk så värdefulla alla bildbevisen är!

    • Jag kan inte riktigt ta åt mig av berömmet med krukväxterna. Jag är rädd för att det går ett annat rykte om mig. 😉
      Det är bra att du tillhör de människor som njuter av naturen året runt. En mycket bra förmåga. Jag älskar också höstfärger och när snön pudrar träden och täcker marken. Dimmiga grå blåsiga dagar här vid kusten, kunde jag klarat mig utan.
      Det är nästan alltid kul att titta på kort. Både på datorn och i album där jag fortfarande placerar de bästa korten. Sedan kan ett litet stänk av vemod komma in när man ser nära och kära på korten som man inte längre kan ringa eller krama om. Men de har en speciellt fin plats i mitt hjärta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s