Månadens boktips – ”Den sista akten” av Mari Jungstedt

Marie Jungstedt har gjort det igen. Snickrat ihop en gedigen kriminalroman. Detta är tionde gången Anders Knutas och hans kollegor brottas med onda handlingar på solskensön Gotland. Liksom i flera av de sista böckerna tar de hjälp från fastlandet av den matglade och populära Martin Kihlgård, från rikskriminalen i Stockholm.

Detta är inte den mest spännande boken av de tio, men Mari Jungstedt har en mycket hög lägstanivå. Den aktiva handlingen är förlagd till den intensiva Almedalsveckan som årligen hålls i Visby. Vid frukosttid, på ett hotell i centrum, hittas journalisten Erika Malm mördad på sitt rum. Hon är en omstridd debattkvinna och har haft sina strider mot högerextremister. Hon är själv gift med en färgad man. Samtidigt lever hon ett dubbelliv. Polisen hittar spermiespår i hotellsängen. Trådar leder vidare till Romateatern och dess skådespelare. Med jämna mellanrum förflyttas läsaren tillbaks till samma teater säsongen innan. En gift jag-person faller pladask för den unge skådespelaren Felix Sanner. Sedan har jag-kvinnan svårt att glömma de erotiska stunderna som skiljer sig en aning från vardagslunket.
Anders Knutas tvingas iväg till Spanska breddgrader för att äntligen knyta ihop säcken med ett fem år gammalt fall som återkommit några gånger under seriens gång. Karin Jacobsson handlade den gången inte helt enligt reglementet när hon först hjälpte en kvinna att föda sitt barn på Gotlansfärjan och sedan lät dubbelmördaren Vera Petrov löpa. Men Karin hade sina personliga skäl den gången.
Boken består av en bra blandning av mord och privatliv. Det är alltid trivsamt att följa personer som man tycker att man känner vid det här taget. Knutas tycker kanske tvärtom eftersom han de sista åren inte känt igen sin fru, danska barnmorskan Line med sitt röda hår och sin bleka hy. I denna bok är det definitivt. Skilsmässopapperna ska skrivas under. Samtidigt går den än så länge hemliga kontakten mellan Anders och hans yngre parhäst Karin Jacobsson in i ett nytt skede. De är osäkra och blyga inför varandra och man vet inte som läsare vilken väg det ska ta. Reportern Johan har återigen problem på hemmafronten med Emma Winarve. Det gnisslar i äktenskapet. Erotiska lockelser på jobbet drar.
Mari trissar stilenligt upp tempot och spänningen mot slutet. Hon är duktig på att få till oväntade och varierande slut. Kanske lyckades hon inte helt övertyga mig denna gång med motiv och logik. Men jag förlåter henne så gärna för jag har haft några trevliga timmars sällskap ännu en gång.
Jag njuter extra av Maris klacksparkar åt sig själv. Likt Alfred Hitchcock lämnar hon numera avtryck i sina böcker. Han med att i en kort sekvens dyka upp in sina filmer. Hon med sina härliga små instick. Samtidigt lämnar hon dörren på glänt. Det finns fler kvinnliga författare med Gotlandanknytning. Men när hon i författarens tack nämner en viss kvinna som en nära vän förstår jag att mitt första intryck var rätt.
Nu äter jag lite likt en gråsparv ur Maris hand eftersom jag älskar Gotland och blivit en kompis med Anders Knutas och hela persongalleriet genom åren. Det är bara fem månader sedan jag och min familj satt och fikade i solskenet i Roma kungsgård. Vi strosade utanför Roma klosterruin från elvahundratalet dit vi inte fick titta in eftersom de förberedde kvällens föreställning av Trettondagsafton med Allan Svensson i huvudrollen. En underbar oas i mitten av Gotland. Trist nog fanns inga biljetter att få till pjäsen. Därför missade vi det magiska i andra akten när mörkret lägger sig runt omkring som det görs reklam för i romanen.

Marie tillhör inte det djupa släktet av spänningsförfattare. Men hon är god stilist. Påläst på sitt tema. Lämnar inte ut något halvfärdigt. Skriver med värme och träffsäkerhet. Låter oss bit för bit lära känna personerna som oftast återkommer i nästa bok på det ena eller andra sättet. Jag själv anser att hon är mer åt pusseldeckarhållet. Där fyller hon en viktig funktion. Det är spännande att som läsare leka deckare. Man frestas att anstränga sina hjärnceller till att vara aktiva under läsningen.

Marie är jämn i sitt författarskap om Knutas. Det går att ställa årsklockan efter henne. Från 2003 och fram till 2012 har hon kommit ut med en roman om året som fängslat mig varje gång.
Så Marie. Hoppas att detta inte är ”Den sista akten” 😀