Vilka möjligheter som öppnade sig när digitalkamerorna gjorde sitt intåg. Nu behövde man inte leta efter det perfekta ögonblicket. Be alla att hålla gluggarna öppna på släktkortet. Hoppas att ingen skulle få kaninögon. Se till att inget låg och skräpade en bit från motivet man ville skulle vara med på bilden. Nostalgiskt kan jag ändå minnas stunderna när pappa tog fram den stora kameran från den ljusbruna stora tjocka väskan. Hur han satte dit blixtkuben. Den där hemska blixten rakt in i ögonen.
”Smile.”
Nu trycker jag hej vilt när jag ser något spännande. I PictureProject fixar jag till skavankerna och beskär bilderna. Sedan kommer ändå mitt personliga problem. Jag är släkt med ekorrarna. Länge kan jag komma på mig själv med att ha svårt att slänga de andra nio bilderna från samma motiv. Helst när jag tycker att bilderna är ungefär lika bra som det jag först valde ut. Vilket är bäst? Det eller…? Nja. Snart kommer jag att drunkna om jag inte lär mig konsten att slänga.
En personlig amatörteknik jag tagit till mig på bloggen är att med digitalkamerans hjälp fota ett gammalt kort från förr. Jag brukar ta ut kortet från albumet och lägga det någonstans utomhus för att få ett bättre ljus. Flyttar runt kortet så att jag får fler möjligheter att sedan välja vilken bild jag ska lägga in i bloggen. Lägger kortet i mer solljus. Ställer mig en liten bit längre ifrån och zoomar. Väljer närbild, ibland porträtt från menyn.
När jag sitter där senare framför datorn och försöker välja vilken av de åtta bilderna jag ska lägga in på bloggen har det hänt…
Vågar jag skriva? Ska jag bjuda på detta rakt ut i spacen? Jag tar sats och blundar. Det har hänt att… nä jag vågar inte… kan någon hålla mig i handen? Att jag suttit och tvekat vilken bild jag ska ta. Funderat på om jag ska ta den bilden eller den. Börjat prata med mig själv. Peppat mig till att äntligen komma fram till rätt beslut. Oftast är det ingen större skillnad men jag vill gärna lägga ut den minst dåliga. Nu när jag har möjligheten att göra det. Välja fritt.
”Yes.”
Visst är det så. Den här bilden är klart bäst. Ingen tvekan. Varför såg jag inte det tidigare? Jennifer ler mycket mer på den… ler mycket mer???
Det ska erkännas att jag fortfarande bara behöver en tiondels sekund. Innan jag inser det omöjliga i mitt påstående. Än så länge. Jag är dock orolig för framtiden. Min framtid är allt annat än ljus. Men än så länge behöver jag inte alltid ha en kompis för att kunna få mig ett gott skratt i vardagen. Jag kan nämligen den stora konsten att skratta åt mig själv. Hoppas att jag lyckades få dig att skratta också. Inte rått. Det tycker jag inte är snällt. 😉 Jag vet och förstår det omöjliga. När jag tänkt till. Använt allt däruppe på hjärnkontoret. Då lossnar det. Sanningen kliver fram.
Fotograferar man av ett gammalt foto bör det vara samma leende på alla bilderna. 😀
Fast i Lizettes Mac-dator finns andra möjligheter. Jag gör mig verkligen som en söt ekorre om jag väljer den varianten. På alternativet groda ser jag för hemsk ut. Skulle aldrig bli kysst.
Grabben på den röda filten sitter på dynerna i Frösakull, som ligger en bit från mer kända Tylösand i Halmstad. Frösakull och Haverdal besökte vi flest gånger när vi åkte varm bil till havet. Fast det var inget emot vad den var på hemvägen. 😦
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Söt grabb – som säkert blev kysst – och rolig text, tack för dagens första smile (utan kamera)!
Tack. Jo. Han blev det. Där fick du till det. 😉
Ibland när jag lagt ut bilder så tänker jag – ”oj så många fel och brister de duktiga ska hitta här” … Men för mig är det bara det att jag vill visa något och då får det vara som det är. Jag är ingen fotograf! Ändå är allt så mycket enklare med den digitala varianten. Man kan ta bort och det gör jag …
Killen på den röda filten ser ut att må gott och jag tycker mig känna igen vissa likheter med någon … fast det är nog inte rätt eftersom han jag tänker på …. Nej glöm det! Undrar hur många tjejer som har det fotot i sina gömmor? För jag gissar att han frikostigt delade ut sitt ”badpojksfoto” *skrattar* … Eller var det verkligen en blyg söt kille?
Ha en fin dag!
Har du sagt A får du allt säga B. :D. Jag gissar på en tidig förälskelse.
Du är underbar på att förgylla din blogg med lämpliga bilder. Ibland sitter jag för länge och tittar på dem innan jag vandrar vidare till texten. Jag är själv ingen fotograf men det skulle vara intressant att lära sig mer och en vacker dag köper jag en bra systemkamera. Först borde jag lära mig den nya tuffa limefärgade digitalkameran som vi införskaffade oss i april, men som jag fortfarande inte tagit något kort med själv.
Det finns ingen tjej som har det där kortet i sina gömmor. Det togs av min pappa och satt sedan i ett album tillsammans med andra kort som nu har tappat färg. När jag fyllde fyrtio hade min mamma gjort ett nytt album med lämpliga gamla kort som jag nu som en pigg tjugofemåring kan bläddra i. Matten kan vara krånglig ibland. 😉
Han var blyg när det gällde tjejer vid den tidpunkten. Det var även en klar fördel att han var supersnabb i benen. 😉
Ha ha ha du Bosse! Jag visste att det var du! Så något B finns inte att säga… bara lite fjant för att retas .. :))
Tur att du var supersnabb i benen för jag gissar att du blev jagad! Så gjorde ju vi tjejer, vi ”sprang” efter killarna. En numera mogen man sprang i unga år t.o.m. från biträdena i affären för de skulle absolut se hans långa ögonfransar. Han slutade vilja gå in där till sist för han fick bara springa undan … Ja se vi kvinnor ..!!
Vad vore världen utan er. 🙂 Vi hade stått oss slätt och minskat till antalet.
Ja det där med foton.. är knepigt. Jag har också fotat pappersfoton och har sedan valt mellan bilden som fått en stor digitalkamerablixtreflex mitt i, och bilden som fått blixtreflexen i nedre hörnet. (svåra val)
Det är kul med foton.. det ger ytterligare en känsla/förstärkning till bloggtexten.
Blir himla glad över att jag har en skrivarvän som först fyllde 40 och sen blev 25.
Jag är inte så bra på biologi.. men min mentala flexålder rör sig i alla fall mellan 5½ och 105 .. men just nu känns det som att jag fyller tjugosextonplus vilken vecka som helst.. 🙂
Välkommen till klubben. Tjugosextonklubben. 😉
(host..) TjugosextonPLUS-klubben 🙂
Synd Lena. Vi syns på något korsmöte när vi träffar på er äldre PLUS-medlemmar. Har du fått hosta? Rethosta. 😉 Lykke kanske har något som hjälper ikväll.