Tala är silver men tiga är guld

För ett tag sedan hade vi trevligt främmande av två gamla vänner. Vi hade inte setts på ett drygt år. Inte ens haft någon kontakt via alla dessa medier som vi är bortskämda med nu för tiden. Ändå kändes allt så rätt när de stod utanför dörren. Visst är det underbart med vänner som bara finns där. Som inte kräver en massa tillbaka. Inget konstlat. Precis som om vi hörts av igår. Samtalsämnen tog vid där vi slutat förra gången i en naturlig ton. När de åkte vidare med sin husbil några timmar senare lämnade de kvar en aura av värme och kärlek.
En annan sak. Varför säger man främmande? Eller är det bara jag som är omodern? Gamla bekanta på besök låter bättre. Så många fraser man säger som i egentligen låter konstigt om man tänker djupare på orden. Som om man slarvar med språket. Det var skitgott. Det var svinkul. Det var sjukt bra. Ännu värre tycker jag det låter när man blandar upp det med en svordom I VARJE MENING när det egentligen ska handla om något fint. Personlig åsikt som jag är rätt ensam om i dagens moderna tider. Helst när personen ska beskriva en stämningsfull händelse. En romantisk episod. En tragisk händelse med vemod. Beskriva en läcker måltid. Då får jag själv ett stänk av proppmätthet över mig. Plötsligt uppfinner jag en pytteliten apparat som monteras in i munnen och sorterar bort alla svordomar. Vad festligt det skulle vara om det bara kom ut två små ord av hundra. Vad paff personen skulle blivit. Han eller hon hade tappat fart. Sagt en hel mening av sina favoritord. Då kom INGET ut till omgivningen. Lite grymt men ändå häftigt. Tala är silver men tiga är guld. Jag är egentligen inte rätt person att döma. Det läcker ut en hel del osorterade ord… mycket trams… Hade jag placerat den där apparaten, efter att jag tvättat av den, man måste ju tänka på höstförkylningar, i min egen mun – Vad tyst och lugnt det hade blivit i vår bostad!!! Tre av fyra hade stormtrivts 😀

Ibland tycker jag att det är helt okej med de där orden (fast jag slutade svära för flera år sedan) Men de ska användas med måtta. Det ska finnas ett skäl för att personen ska känna sig tvungen att ta till dem. För det är först då som de märks. Fyller sin uppgift skulle jag tro.
Om det vore söndag varje dag finns ingen vardag. Om det var torsdag varje dag skulle ingen ha ont av lukten efter ärtsoppan. Måndagar är redan upptagna som filmtitel, boktitel och låttitel. Idag är det söndag och detta ovanliga blogginlägg är slut.
Visst var det ****intressant 😉

 

8 tankar på “Tala är silver men tiga är guld

  1. Ja, Bosse, det var förxxxxt intressant! Jag hör tyvärr till de där personerna som svär emellanåt, en dålig vana som jag ibland har kontroll över och koll på. Det är inte trevligt, din apparat skulle göra nytta, efter tvätt! Kram på dig

  2. Ja jag tycker att det var intressant! Dels detta med vänner som man kallar för främmande … numera säger jag gäster för det låter mera inbjudande. Främmande vill man väl inte ha in i sitt hus bara sådär! Ibland säger jag att vi ska ha besök av vänner och det är väldigt varmt och efterlängtat. Jag skrev ett citat ur en bok häromdagen: ”När riktigt goda vänner träffas efter lång tid , fortsätter de sitt samtal som om ingenting hänt”. Så var det tydligen hos er också!

    Svordomar och dessa nymodiga uttryck som ”sjukt gott, sjukt roligt, svinkul” m.fl. svårförståeliga uttryck går inte hem hos mig som är äldre. Dessa uttryck talar ju mot sig själva! Men det är som jag tycker det.
    Att svära är väldigt onödigt och man fick lära sig att det berodde på ordbrist, att de som svär inte har nog stort ordförråd och kan använda sig av de ord som finns. Kan du förstå när man säger ”tack som fan” … ???

    Regniga söndag blev det här idag. Mörkt så man får ha alla lampor tända. Att gå med pannlampa känns inte nödvändigt men vore praktiskt på sitt sätt. Äh, jag tänder levande ljus istället och drar på ljuset där jag måste se extra väl.
    Ha det så bra och njut en fin söndag!

    • Främmnade är inget bra ord. Finns bättre ord istället. Jag ska skärpa mig. ”Till helgen ska vi ha ofrämmande. Det ska bli sjukt skitkul”. 😉

      Det fick bli en grå novemberpromenad i centrum. Finns fortfarande rosor i trädgårdarna. Synd att jag inte tog med kamera. Annars ser allt så smutsigt och trist ut denna tid på året. Håller med dig. Levande ljus för mys och trevnad. Starkt ljus för läsning.

    • Du har helt rätt. Ibland är det som om gamla ord kommer tillbaks från barndomen för mig. Jag hörde alltid frasen. Vi ska ha främmande. Likadant från kompisar. ”Vi ska ha främmande idag så jag kan inte..” Sedan har jag haft kompisar, polare, vänner i en skön blandning i många år. Nu kan jag komma på mig själv att säga ordet främmande till våra barn. Fast det blir även ordet besök såklart. Eller namnen direkt på vilka som ska komma. Om de inte är för krångliga att uttala. 🙂
      Sedan finns det problem. Vad säger man om tjuvar som återkommer till samma hus mitt i natten en vecka senare? Är de inte lite främmande fortfarande? Gamla främmande tycker jag. 🙂
      Jag är mer åt skitbra film hållet.

  3. ”Gäster” tycker jag är ett fint ord! Eller att säger att man ska få besök.
    Jag har rätt mycket bekanta.. folk man säger ”Hej” till, byter några ord med och som kan få vardagslivet att kännas både tryggt och kul..
    MEN.. är de mina VÄNNER?
    Vad är kriteriet för att vara en vän?
    På Facebook är man vän med folk man inte vet ett dugg om.
    (ja, inte jag.. ty jag äro icke med där.. än.. 🙂 )

    En del avslutar sina brev/sms/melj/meddelanden med ”Kram”.
    Under en tid skrev jag också det, fast det kändes lite konstigt.. vem skulle ha den där kramhälsningen och vem skulle inte.. handläggaren på F-kassan?, chefen?, när man skrev svar till, på nåt inlägg?
    Så jag slutade med det, (och det känns bra) däremot kramar jag gärna om folk jag gillar när jag träffar dom.

    Jag ogillar också en del uttryck och överdosering av ”fula ord”.
    Men.. Nota Bene! Hela denna kommentar skrev jag utan en enda svordom, något jag annars så gärna kryddar mitt ljuvliga språk med. 🙂

    • Hej min GÄST. Det där gjorde du ****bra. Inte en krydda så långt min näsa räcker.
      Jag är av samma åsikt. Det slarvas även med ordet vänner. Det är ett både stort och begränsat fält. Ibland är det som ett nålsöga. För andra som en falsk ocean.

      Jag har mina privata kriterier för att kalla någon för en riktig vän. Det är många mil från att vara en Facebookvän eller Tjena Mannen.
      Men precis som du säger. Vardagskontakter är också viktiga på sitt sätt.
      Har man en äkta vän så behöver man kanske inte 847 st vänner på Facebook. Men de kan vara viktiga ändå. Fast på ett annat sätt.

      Överdosering brukar inte vara en lyckad metod. Innehåller så mycket sorg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s