Petter och vargen

Det är flera som säger sig ha sett en varg i trakterna här i södra Skåne. Sant är i alla fall att någon eller något roar sig med att bita ihjäl får på nätterna. Har hänt flera gånger de sista veckorna på olika platser här i närheten. Otäckt. Även barnfamiljer har blivit rädda. För två veckor sedan stod det i YA att en jägare sett vargen med en kanin i munnen. Några dagar senare dementerades det av en ägare som erkände att hans hund sprungit lös. Experterna menar att det måste röra sig om en hund, men de är inte helt säkra. Själv tror jag på en varg.

Jag har inte ringt in ännu till tidningar. Solveig säger att jag ska avvakta. Helst droppa det. Men det är sant – sådär Bosse Lidén sant. Jag såg en björn som var närsynt i eftermiddags. Den gick rakt in i ett träd i vår trädgård.
”Ingen kommer att tro dig”, sa Solveig. ”Du kommer att tappa bloggläsare.”
Antagligen är hon säker på att jag ska ta åt mig av den sista kommentaren. Visst. Jag får räkna med att minst en av er kommer att slänga ur sig frasen:
”Det fattar du väl dumskalle. Det orimliga. Med tanke på hur mycket blåbär som en björn sätter i sig i sitt liv. Inte ser den dåligt. Blåbär är guld för synen. Fråga vem som helst som jobbar i en hälsokostaffär.”
Det är inte det som räds mig. Nej. Jag tycker mer det är pinsamt om det blir tvärtom. Att jag blir avslöjad som snål. Ytterst obehagligt. Tänk om en Björn ger igen och ringer in till YA och berättar att han sett mig krypa omkring på golvet på Ica och leta låga priser. Vilken björntjänst min bästa kompis Björn skulle göra mig…  😉

Sant är i alla fall att jag såg två tjejer som bakade lussekatter igår. Sådant kan jag nämligen dofta mig till på långt håll. De såg ut som på bilden nedanför. 😀

Imorgon blir det allvarligare. Då ska jag berätta vidare om mina skyddsänglar. Jag har berättat om när min mamma räddade mitt liv, finns att läsa i Funderingar. Denna gång ska det handla om att ibland hann jag helt enkelt inte… var rädda om Er.

17 tankar på “Petter och vargen

  1. Jag ska inte försöka överträffa dig med att jag sett många vargar och björnar på min tomt för då skulle du inte tro mig.Däremot kom det för nåt år sen tre stora älgar promenerande på vår gata och gick in på grannens tomt och åt från buskarna. Det var mäktigt! Även på gatan nedanför hade en älg förirrat sig för ett par år sen. Jag ville inte möta en …
    På sensommaren fick vi höra att en av våra stuggrannar hade mött en björn vid vårt sophus! Jag är glad att vi hade flyttat hem då! Vad skulle lilla rädda jag ha gjort? Springa fort kan jag inte och sanningen är nog den att jag hade växt fast på vägen … Antagligen hade jag gallskrikit men ingen ser bort till sophuset så risken är att jag skrikit förgäves.
    Mina upplevelser är helt sanna och du får ursäkta att jag betvivlar dina försök att placera vilda djur i Skåne. Vildsvin vet jag finns och dom är jag glad att jag slipper se … Vad jag däremot sett är en grävling på promenad på gångvägen i ett villakvarter i Ö-vik!

    Nu slutar jag mitt djurpratande och säger – vilka söta döttrar och så fina lussekatter! Bjuder du på en? 🙂

    • Hej Björnvän. Det där med björnen var kanske inte sant. Jag tror att björnhonan bara nosade på Skåne. Ett par mil från där vi bodde i Halland sågs hon. Men vargar kommer på besök då och då. Se A-Lots klipp nedanför. Jag var till skillnad från experterna helt säker på att det var en varg som angripit alla får.
      Jag har också sett älg utanför mitt fönster. Våra villor var först byggda i ett stort planerat bostadsområde. Mäktigt till skillnad från den tjocka råttan i vårt kök som var mer åt äckliga hållet. 😦
      Det är klart att jag bjuder. Men du får allt snabba dig hit. Jag tror inte att just dessa kommer att räcka till Lucia. Men nya plåtar kommer att hamna i ugnen. De älskar att ”leka” i köket. Det kommer att bli en hel del aktiviteter de närmaste veckorna åt det onyttiga hållet. 🙂

  2. Vilka skönheter – både flickorna och lussekatterna! Din björn begrep jag mig inte på, men det lät ganska roligt att tänka vidare i de banor du antydde – hälsa Solveig från mig att hon har min respekt för snälla kommentarer till dina ”konstigheter”! Varg eller hund, sorgligt vilket som för får och fårägare. Hund och varg är ju ungefär samma sak, den ena tam och den andra vild. Kram på dig och de dina

    • Jag ska hälsa Solveig. Hon börjar bli van vid mina konstigheter. Ibland smittas de till och med.
      Visst är det trist för fårägarna. Vildsvinen är dock ett mycket större multiproblem här nere. Det är dags att myndigheterna med makt sätter ner trynet snart. 😀

    • Här kom också solen på tillfälligt besök för en stund sedan.
      Jag valde att skämta mest i inslaget men vargbesöken är sanna. Jag var som sagt övertygad om att det var en varg som gjort alla dessa nattliga räder. Bra att du la in länken för ingen tror väl på mig. 😉 Snart kommer de att ropa Petter efter till mig. 😀

  3. Jag ger mig … jag är överbevisad och du har rätt enligt A-Lotts länk. Jag är så dåligt insatt i det hela att jag inte visste om alla dessa angrepp på fåren i Skåne. Stackars ulliga gulliga får … vilket öde!
    Skivan ”Peter och vargen” skrämde livet ur min systerson som liten. Han gallskrek när han fick lyssna på den och var jätterädd. För att inte tala om Zeke varg i seriens värld… Vargen har inte så gott rykte!

  4. Ja visst är det sant med vargarna! Har inte sett några, men i trädgården stod 3 älgar och mumsade ur äppleträdet… Vildsvin hade vi gott om när vi bodde i Halland. Dock inga björnar 😉

    • Flera i vårt grannområde när vi bodde i södra Halland hade stora problem med rådjur, som åt upp dyra växter och buskar i deras trädgårdar.
      Fast jag räknas som vuxen tycker jag fortfarande att björnar verkar mysiga. Kan bero på dels att jag känner några trevliga på två ben och att jag INTE stått öga mot öga med den brummande sorten. 😉

  5. Varg, hund och björn..?
    Ni får nog boka in en resa till Kolmården till våren?

    Så vackra och glada tjejer du har! Och inspiritation till lussebak skickar du ovkså!

    Ha en bra dag!

    • Tack! Med tanke på att vår äldsta dotter Jennifer läser en djurutbildning borde vi göra den där Kolmårdenresan snart. Mitt favoritdjur sedan barnsben är delfiner. Det hade varit kul att se en show med dem på nära håll.
      Önskar dig en bra dag också.

  6. Finns lussetjejerna till utlåning?
    Du kan skicka dem till svärföräldrarna (de har större låda) så hämtar jag dem där. Vi har fungerande ugn, men ingredienser och tillbehör (must och glögg) är det bäst att de tar med sig själva.

    • Jag ska höra med dem. 🙂 De är baddare på att sjunga med. Jag såg på din blogg att du hade tillgång till gitarrspelande gentlemän. Vänta lite. Jesus har väl inga yngre charmiga småkusinger? Hjälp!!! Jag inser att det behövs minst ett förkläde. Så det inte blir en enkelresa till solen. 😀

      • Men det är väl utmärkt att ha barnen i utlandet, så att man kan hälsa på dem?
        Kusinerna är gamla tyvärr, men det finns charmiga trillingpysslingar. Dock har de inte fyllt två än, så det får nog vänta lite.

    • Du försöker bara lura mig. Visst. Jag köper det där med att hälsa på i något fint land. Nästa steg är små trampande fötter. Barnbarn. De vill jag inte se på Skype utan de vill jag gosa med så ofta som möjligt. Sedan är jag inte helt säker på en annan viktig sak. De där trillingpysslingarna. I efterhand skyller du säkert på att dina fingrar slant i Spanienvärmen. ”Visst grabben. Jag skulle haft med en 2:a innan 2:an. En tvåa mer eller mindre gör väl ingen sommar”. Hönspappan tror att de är 22 bast, älskar svenska flickor och är så där charmigt brunögda. 😀

  7. Varg har jag inte fått se på nära håll i vilt tillstånd men jag fick faktiskt klappa vargarna på Skansen när jag var liten. Annars så är det närmaste vilda vargar jg kommit var spår i snön utanför mitt hus när jag bodde i norra sverige. Björn fick jag stifta lite närmare bekantskap med på en kvällspromenad med hunden… becksvart ute men jag visste att det brukade hålla till en Björn vid diket längs vägen (det brukar synas rätt bra vart de ligger och vilar) och hur det nu var så gick jag där i godan ro med hunden och hörde hur nån började vissla. Skumt tänkte jag och fortsatte gå och det där visslandet blev bara högre och mer intensivt och då klickade det till i hjärnkontoret; björnen visslar ju när den varnar! Så jag tog hunden och vände om sakta och fint och traskade hemåt och försökte låtsas som det var helt normalt att bli ivägjagad av en björn sådär ute på vischan en vanlig kväll. Jupp. Kvällen därpå tog jag med mig ficklampan ut. Kändes säkrast så. 😉

    • Vilka kvällsäventyr du varit med om. Något helt annat än en krogsväng. Tack för en härligt kryddad story. Jag hade ingen aning om att björnar kunde vissla. Jag trodde att du i nästa mening skulle berätta att det var en människa och att det var tillsammans med honom du ”rymde” från Sverige. Tur att du hade kunskapen och kan mycket om djur. De flesta människor hade bara fortsatt glatt framåt och en och annan hade kanske till och med stämt in i visslingen. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s