Det sägs att ingen kommer undan. Även vi som är aviga mot reklam i all dess former. Hjärnorna blir påverkade ändå. Kan det verkligen vara så för mig med. Jag som alltid värnat om min integritet. Hann tiden till slut ikapp mig. 🙂
Många av mina minnen kretsar runt resor med tåg. Den här gången satt vi på ett tåg mellan sydkusten och London. Det ösregnade i Eastbourne. Därför tvingades vi skippa grästennisen denna julidag och bestämde oss istället för en tripp till storstaden. Vi var fyra grabbar. Två var nya kompisar som kom från Skåne. De var ett år äldre än mig. Claes var ganska tystlåten och skulle börja på Naturvetenskapliga linjen i Malmö. Ola var den pratglada. Han var bara sexton år, men jag har aldrig i hela mitt liv träffat på en person som pratat och tjatat så mycket om sin hemstad. Staden hade blivit utsedd till årets stad och grabben var lyrisk. Namnet på denna ”exotiska” stad var Ystad. Varken jag eller min kompis Kevin hade varit i staden. Efter en månads daglig hjärntvättsinformation bestämde vi oss för att ALDRIG sätta våra fötter där. Jag tror grabben gick igenom varje hus i den lilla staden.
Nu på tåget var han mer avslappnad. Började jamma på sin senaste favoritlåt. Fick med oss andra i refrängen. Även inom ämnet musik lämnade Ola inget åt slumpen. Han beskrev in i minsta detalj hur hans nya favoritlåt var uppbyggd. Det fräna var att den hade tre tempon. Vi rycktes med i stämningen i tågvagnen, när han greppade en luftgitarr och förde oss in i låtvärlden. När vi fick hjälp av två söta tjejer från Hastings blev inte livet sämre. 😉
I musikfrågan var jag inte svårövertalad. Jag gillade Paul McCartney från The Beatles. Här får ni låten. Liksom Ola älskar jag fortfarande när den byter tempo. Första gången efter 78 sekunder. I en välsorterad musikaffär i London blev singeln min. Däremot dröjde det betydligt fler sekunder innan jag satte ner en fot för första gången i Ystad. Den gången hand i hand med en tjej som jag var nyförlovad med.
Förra året blev staden min familjs hemstad. Nya möjligheter att hitta försvunna personer fick mig igår att söka efter Ola. Jag är besviken på honom. Han tycks bo i Höör. Ystads största tonårsambassadör bor inte kvar i Sveriges bästa stad, med världens bästa strand, med världens bästa handbollslag, med universums snyggaste brudar och där mellanmjölken var klart godast.
Men Ola lurade hit mig till slut och jag blev nyförälskad igen. 😀
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Trevlig morgonläsning och jag ler åt ”ambassadören”. Du trodde aldrig du skulle halka dit men vad vet man .. livet tar sina egna vägar. Jag gillar låten och har aldrig hört den förr … häftig tempoökning som gör det hela fulländat!
Ha en fin dag!
Det är det som är så spännade med den stora gåvan att få leva. Man vet aldrig vad som ska hända i framtiden. Nästa vecka, eller om tjugo år. 🙂
Tempoväxlingar förnöjer och förhöjer, just Band on the run är exempelvis mycket skojig att spela Guitar Hero till. Andra favoriter, finns många förstås, är Led Zeppelins Babe I’m Gonna Leave You, Moody Blues med Tuesday Afternoon, Queens Bohemian Rhapsody eller varför inte Guns n’ Roses med Paradise City? Den sistnämnda är minsta sagt farlig att köra bil till; tempot är ganska högt redan från början, och precis när man tror att de sista tonerna ebbar ut … så vräker de på i två minuter till i 180 knyck. Bilen likaså.
Skulle jag försöka köra bil med Bohemian Rhapsody i högtalarna skulle jag däremot få motorstopp när operettpartiet inleds.
Kul skrivet igen, Bosse!
Joacim. Jag blir väl inte medansvarig nu om du gör något dumt? 🙂
Jag riktigt ser hur du susar fram på ostkusten.
Trevligt att du nämner några andra klassiker inom ämnet
tempoväxlingar.
Hade heller inte hört den här låten tidigare.
Kul med tempoväxlingarna!
Det är nog bara för att du är en sådan ungmamma. 🙂
Visst. Man vaknar till liv.
Åh, jag glömde ju min favorit-tempoväxlings-låt: Lynyrd Skynyrd med Free Bird. Tillika Yrvädrets och min alldeles ”egna” låt. Episkt!
Den fria fågeln är en skön klassiker. Det är något visst med ”egna” låtar.
Vilket härligt inlägg och så kul skrivet med massor av humor 😉 Klart man blir mättad när en sån självutnämnd ambassadör drar på så 😉 Jag och min man har varit till Ystad för ca 5 år sedan och hade beställt boende privat men tyvärr var det i en källare och det luktade mögel så jag fick springa ut därifrån. Jag har jobbat i mögelhus i 5 år på 80-talet så jag är jättekänslig. Dom som hyrde ut var så toppen så dom hävde boendet och vi fick tillbaka pengarna och kunde bo på ett annat ställe. Stan är jättefin och vi åkte omkring ett tag och njöt.
Märkligt att din kompis inte bodde kvar när han älskade sitt Ystad men livet har märkliga vägar. Jag har själv åkt igenom Höör som hade den finaste Kinesrestaurangen. Vi blev otroligt överraskade. Vet inte om den finns kvar än. Hoppas du ändå kan få tag på din kompis. Härligt att du blev förälskad där. Jag har hört låten och gillar den.
Svar: du frågade hur jag hinner sätta in så många inlägg 😉 det gör jag egentligen inte så jag måste vara smått besatt. Jag har i alla fall lärt mig säga nej så jag går bara in på fb av alla andra sajter som finns.
Ha en fin torsdag
MVH
Malin
Själv skulle jag kunna ta jobb som mögelhund. Blev expert efter många husvisningar. Det sticker hemskt i näsan. Icke hälsosamt.
Bra att du fick ett bra intryck av staden efter en dålig start.
I Höör köpte vi hund. En plats vi passerat igenom åtskilliga gånger de
sista åren.
Gränsen mellan besatt och väldigt intresserad är vag. Jag gick med
i FB, 1av3 och blev med egen blogg inom loppet av några veckor.
Det har gått ut rätt mycket tid…
Det kan låta som en struntsak för en Ystadsbo, men Lidköping – Vänerns pärla – har vunnit Stadskampen över Skövde två gånger.
Du minns väl det där programmet?
Jag minns. Det är absolut ingen struntsak. Snarare en världssak. Ska omedelbart berätta denna nyhet minst tre gånger för min fru som har djupa anor till staden Skövde. Här ska retas. 😉 Lidköping är en trevlig liten stad. Likaså Mariestad.