Tävling; Bosses Bloggfrågor – 3 vinster

Dags för en ny tävling. Denna gång är det INTE först till kvarn som gäller. Istället vill jag att så många som möjligt hinner lösa och förhoppningsvis hitta något intressant att läsa, titta på, eller lyssna på under mitt BLOGGLOV.

De tre med flest rätt vinner. Jag lottar om det är fler som har samma antal rätt. Första pris är en pyramidlott, andra pris en trisslott och tredje pris en tianlott.

Jag stänger ”slussen” måndagen den 7 januari 2013. Kanske puffar jag på tävlingen någon gång i en kommentar innan dess. Helst om intresset varit för julsvalt. 🙂

OBS: Era svar, för och efternamn och postadress skickar ni i mail till mig så att ingen lånar era rätta svar. Det enda som andra ska kunna se är din kommentar i mitt första inlägg (uppgift 15). Min mailadress är: bosse.liden@telia.com

Jag hjälper till med KATEGORIER och ibland även med i vilken MÅNAD inlägget lades in.
LYCKA TILL!!! Julstressa inte. Läs gärna lugnt hela texten.

Musikminnen:
1. Vad hade jag för hemlig dröm som svävade omkring i rummet när jag lyssnade på ”Bridge Over Troubled Water?”

Gotland:
2. Vad heter kapellet på Gotland som jag la in en bild på?

Skrivande:
3. Hur många kapitel skulle ha ett svart gem i hörnet när jag skickade iväg fjorton hundra vita sidor av mitt manus ”Mina fotsteg i ditt hjärta”?

Funderingar:
4. Vad hette min mammas första kärlek enligt mitt inlägg ”Den första kärleken”?
5. Vad hade jag missat för viktigt enligt inlägget jag la in 16 oktober?
6. I ”Döden slog till blixtsnabbt” (augusti) hände det hemska saker. Min fråga är. Vilket cigarettmärke rökte Joakims storebror och hans kompis?

Kåserier:
7. I vilken stad befann jag och Solveig oss när vi råkade ut för Ulliganer? (juli)
8. Vilken Beatles-låt spelade min bror när jag ryckte upp dörren till hans rum i,
”Min bror var trollkarl”? (juli)
9. I kåseriet ”Rent spel i garderoben” ska man fixa något om gult kommer upp på tärningen. Vad ska förloraren fixa? (juni)
10. Vad hette de två finska bröderna i ”Pojken som kunde läsa”? (augusti)
11. Vad stod det på min t-shirt som Solveig ville slänga i ”Nu ska vi ha möte”? (augusti)12. Var jobbade mamman Britta i ”Vem vill bli miljonär”? (september)
13. Jag ljög för barn på ett Kindergarten i Köpenhamn. Vilket OS skulle jag delta i enligt ”Jag ska vara med i OS”? (augusti) OBS! Jag skäms än fast jag tyckte det var kul också.
14. Vilka fyra färger hade min mammas fingrar enligt ”Bärplockerskan”? (augusti)

Sista uppgiften:
15. Skriv en kommentar i mitt första inlägg som jag skrev på midsommarafton 2012
(d. 22/6-12). Vad som helst som bevisar att du hittat och löst uppgiften.

Eftersom jag vill att tävlingen och frågorna ska ligga först när Ni besöker min blogg avslutar jag med dessa ord. Skulle varit kul om många har tagit sig hit ner i texten. 🙂

God Jul & Gott Nytt År!
Jag vill tacka alla er som besökt min blogg sedan jag startade i somras. Ett speciellt tack till er som tagit er tid att kommentera och lämnat fotspår inte bara på min blogg utan även i mitt hjärta. En del läsare har valt vägen Meddelande på Facebook, vanliga mejl, telefon och öga mot öga. Ingen nämnd, ingen glömd.
Jag hoppas att alla ni läsare får fridfulla helger med mycket bus, skoj, god mat och mysig gemenskap.

Annonser

Dan före dan före…

Det var mörkt när klockradion gick igång i morse. Mörkt både inomhus och utomhus. Jag tog de tretton trappstegen och startade upp med att skapa myskänsla. Tände granen, de fina stora stjärnorna i vardagsrummet, levande ljus på köksön och nummerljuset som vi nästan är ikapp på. Jag älskar att börja och sluta dagarna så.

Det är jag som är FrukostNisse i vår familj. Numera är det inte så vanligt att vi är fyra till bords en tidig helgdag. Trötta tonåringar sover vidare tills det blir ljust efter sina sena kvällar. Men idag ville tjejerna gärna med och storhandla. Och det bästa. Det bästa är att ingen av de tre vill ha mig med. Jag har liksom straffat ut mig. 😉 En sådan här dag vill de inte missa något som ska vara med på julbordet. Då gillar de inte mitt höga tempo, där jag tycker att vi följer inköpslistan och satsar på att vara först ut ur affären. Förresten. Hur ska maten få plats? Annars när vi veckohandlar brukar vi nästan få trycka in maten och man tänker ändå lika dumt varje gång. Detta måste vara mat till ett helt fotbollslag. Vi kommer att få slänga mat. Men det behöver vi nästan aldrig. Redan efter tre-fyra dagar börjar det fyllas på saker på inköpslistan. Det stora fruktfatet får luckor och de lätt övermogna frukterna från förra handlingen tittar fram fast jag är säker på att vi vuxna la dem överst när vi handlade förra gången. 🙂

Jag kommer inte helt undan. Jag har fått uppgifter på hemmaplan. Hade hoppats att det skulle vara viktiga saker som att läsa Ystad Allehanda, avsluta den spännande boken av Anna Fredriksson eller börja på den nya tegelstenen av Elizabeth George. Njet. Ingen av dessa saker nämndes. Men jag har tömt diskmaskinen och fyllt på den igen. Allt tilltugg till gårdagskvällens familjefilm tog stor plats. Vår tvättmaskin har kallat på mig flera gånger. Den är mycket snällare och har en betydligt trevligare ton än ”Bernhard” som vi hade i Skummeslövsstrand. Hans skrikande kunde göra mig galen om jag råkat somna igen. Inte hjälpte det heller att skrika tillbaks.

Vad är en högtid som snart väntar mot vad jag upplevde för två dagar sedan. Jag trodde att jag fyllt veckans kvot av framgångar när jag vann i Lippes blogg i början av veckan. Istället upptäckte jag en fantastisk sak när jag gick in på en av mina favoritbloggar. Jag hade fått ett Nobelpris av en enig jury på Åland. Inte vilket pris som helst. Är ni nyfikna så gå in och läs vilket och alla motiveringar som andra bloggare också fick. Där kan ni också få tips om bloggar som vunnit andra fina priser. Gå ner till inlägget den 20 december med rubriken Årets nobelpris!

http://fruvenus.blogspot.se/

Imorgon kommer årets sista inlägg på denna blogg. Hoppas att det inte blir ett tomtebloss utan att många läser det, exempelvis en bit då och då. Det handlar om en ny tävling. Denna gång med tre priser. Ingen stresstävling. Svar vill jag av naturliga skäl bara ha via min mejladress. Förhoppningsvis kan jag även locka några att le eller skratta. Det är alltid mitt mål när jag skriver ett Kåseri. Handlar det om Funderingar vill jag även väcka tankar och känslor av ett annat slag.

Som jag älskade denna jullåt i mitt pojkrum. Singeln kunde rulla många gånger dagarna innan julafton. Är också väldigt förtjust i sångarens röst. Kolla in strumporna på två av gruppens medlemmar.

Den elaka tomten

 

Nästan alla barn längtar efter jul och ser fram emot att få träffa jultomten. Det gjorde inte jag. Alla hans jobbiga frågor gjorde mig osäker och lite skraj.

Jag slipade på svaren under flera veckor. Försökte komma på vad tomten frågat förra julaftonen. Det kändes som om vårt hus var bevakat. Som om det fanns en spion som berättade saker för honom. De första jularna hade varit frid och fröjd. Då hade en snäll och givmild tomte kommit på besök. Varje gång brukade han dock fråga om jag ätit upp min gröt till frukost. Mamma hade hotat med att berätta om, när jag inte ätit upp under året. Var jag inte snäll kom ofta tomten på tapeten. Helst på höstkanten.
”Bosse. Är du inte snäll så ringer jag tomten.”
Ändå sa mamma inget när jag ljög ett självsäkert JA på julafton. Visst hade jag ätit min gröt. Varit from och snäll i alla väder. Men den elaka tomten som kommit efter honom gick längre än så. Han gav sig inte. Berättade att han på omvägar hade hört talas om att jag minsann krånglat. Inte en gång. Det kunde han acceptera. Utan många gånger hade min grötportion hamnat i vasken.
Först var jag rädd för honom. Sedan blev jag trött på tjatandet. Till slut så arg på gubben att jag funderade på att springa in på rummet och låsa om mig. Struntade totalt i julklapparna. Skulle antagligen ändå bli utan, nu när jag var avslöjad.
”Vi lämnar den viktiga gröten en stund”, brummade han vidare bakom skägget. ”Har du varit snäll mot dina syskon?”
Det var en ny fråga. Den hade han aldrig ställt tidigare. Kände han till att jag brukade tjata hål i Dans öron för att få spela en ishockeymatch till?
”Ja”, pep jag.
Mamma kom till undsättning.
”Tomten har väl mycket att göra. Han ska säkert vidare till andra snälla barn.”
Just då tyckte jag att jag hade världens bästa mamma. Detta höll i sig i tre underbara sekunder.
”Vill tomten ha en karamell innan han går?”
”Ja. Hemskt gärna”, sa elakingen i grått och rött.
”Bosse. Du kan väl hämta en godisskål?”
Det var då jag såg min chans. Äntligen skulle jag få min hämnd. Det stod två skålar i rummet. Jag hade fått stränga förmaningar om att inte röra något sött innan vi ätit mat. Titta fick jag. Jag hade gjort ett tiotal inspektionsrundor. I en skål låg hårda äckliga karameller som jag varit med om att tillverka. Jag hade tagit fel sirapsmängd och gjort några andra smärre småfel. I den stora fruktskålen låg twistkarameller. Jag älskade dem. Jag tyckte om alla sorterna, men hade min favorit. Lakritsen med svart randigt papper. Problemet var att min storasyster hade samma favoritsort. Därför låg favoriten längst ner i skålen.
Det var inget svårt beslut. Jag struntade i att man ska vara extra givmild på julen. Dumma mamma som varit på väg att äntligen bli av med tomten. Jag sträckte artigt fram skålen med det hemmagjorda godiset. Då såg jag den stirriga blicken. Jag skulle kunnat svära på att en djup rynka tillkommit i pannan. Det måste jag ha inbillat mig, för på den tiden visste jag inte att en ansiktsmask var inblandad i jultraditionerna. Rynkan satt längre bak än så.
”Vad är det här för konstiga saker?”
Tomten pekade med sina fingervantar direkt på en karamell. ”Har ni inget godare?”
”Nä”, svarade jag.
”Har ni inte twistkarameller?”
Det var bara att lomma iväg med svansen mellan benen och byta skål. Mina ögon såg uppgivet hur tygfingret likt en magnet sög tag i ett svartrandigt papper.
Min 15 år äldre syster njöt säkerligen av huvudrollen. Jag vet inte om jag förlåtit henne än. 😉

Filmen som förde mig in i vuxenlivet

Stanna upp i julstressen. Sätt er skönt tillrätta och njut några minuter. Blunda om ni inte vill se stillbilderna från filmen.


Cavatina. Skriven av Stanley Myers. Så vacker och stämningsfull. Ledmotivet i filmen Deer Hunter som blev Meryl Streeps genombrott. Den långa filmen (183 minuter) var en ny milstolpe i mitt unga bioliv. Handlingen var indelad i tre delar.
Ett: Före kriget. Scener från kompisgängets vardag som arbetare inom stålindustrin i Pennsylvania, där Robert De Niro spelar ledarfiguren i gänget.
Två: Vietnamkriget. Jag glömmer inte i första taget när de tvingades spela rysk roulette i fånglägret. Den sekvensen satte sig djupt in i min hjärna.
Tre: Tiden efteråt när de sargade, både fysiskt och psykiskt, kom hem från ett krig med så mycket vemod, våld och svek och där även kamratskapet sattes på prov.

Enligt mig finns det ingen vinnare i ett krig med vapen. Bara temporärt. Alla är förlorare.

Många drabbade människor för ett helt annat slags krig i skymundan som speglar hela deras vardag. Personer som haft oturen att få sjukdomar eller råkat ut för olyckor. Deras krig med sin egen kropp pågår ständigt. En del människor har knappt en paus under dygnets tjugofyra timmar. Bara lite bättre stunder med kemins hjälp. Jag känner till många fighters därute som är stora idoler för mig. Det är sådana människor som ska ha medaljer runt sin hals. Fast innerst inne tror jag inte de vill ha det. En frisk människa önskar sig tusen saker – ibland åt det giriga hållet. De sjuka eller skadade önskar sig oftast bara en – att bli friska.
De bästa paketen man kan ge sina medmänniskor ryms oftast inte i ett paket. Medkänsla, stöd och sympati behövs det inget papper eller en tjusig rosett till.

Extrafakta: En annan i kompisgänget spelades av skådisen John Cazale. Samtliga fem filmer han medverkade i nominerades till en Oscars för bästa film. John var förlovad med Meryl Streep. Cazale var svårt sjuk i lungcancer redan under inspelningen av Deer Hunter. Då han inte kunde försäkras på grund av sin sjukdom gick Robert De Niro i god för hans medverkan med privata pengar. John dog, endast 42 år gammal, innan filmen hade premiär.
Deer Hunter blev den första filmen i Sverige att visas i Dolby Stereo. Filmen fick fem Oscars. 

Kort och gott

Ibland behöver man inte krångla till det. Men allt handlar såklart om var man är mantalsskriven?

På somrarna brukar vi nappa på ett erbjudande från Hemmets Veckotidning. Med glädje leker jag gärna med ord och bokstäver i deras då extra tjocka korsordsbilaga. Platsen kan vara på stranden, i trädgården, på balkongen eller något annat lämpligt ställe. Vissa av korsorden är rätt lätta när man blivit varm i kläderna som man kan bli på sommaren. 🙂  Jag behöver knappt skaffa hjälp från hjärnan i familjen – Solveig. Nej. Mitt största problem var istället fram till i fjol, att fylla i den lilla lappen som skulle med de lösta korsorden. En ynklig pytteliten ruta som skulle klippas ut. Först satte jag kryss vid rätt korsord jag löst. Skrev namn, gatuadress och postnummer. Nu började molnen hopa sig på himlen och jag fick ta fram skohornet på pennan. Försöka skriva med så små bokstäver som möjligt. Hopplöst svårt att få plats med SKUMMESLÖVSSTRAND. 17 bokstäver. Finns det ett längre namn på en bostadsort i vårt land? Tydligen lyckades jag plita i dem rätt för det hände ibland att vi vann. Vann till och med på lotterna vi fick hemskickade.
När vi letade bostad i Ystad förra året fick vi göra en del resor hit ner för att gå på visningar. Tyvärr var det i januari-februari när vägarna ofta var luriga. Vi brukade först plocka upp våra döttrar på deras skolor och välja vägen genom inre Skåne. Ljuset faller snabbt på vintern. Plötsligt hajade jag till bakom ratten.
”Såg du?”
”Nä.”
”Det stod bara He på den blå skylten.”
”Du såg såklart fel. Måste ha varit någon lustig en som klippt av skylten. Du håller väl inte på att somna? Ser halva skyltar…ska vi byta?”
”En trött mot en halvsovande? Mitt i farten? Det stod faktiskt He. Där vill jag bo och lösa korsord.”
”Nu har du blivit helt knasig. Stanna vid nästa parkering. Vi byter chaufför.”

Efter en ny träff med en mäklare med mer fantasi än min och med en vidvinkelkamera som heter duga bar det iväg hemåt efter ytterligare en smaskig hotellfrukost på vårt favorithotell Prins Carl på Hamngatan.
”Fem poäng till mig.”
”Vadå? Vi spelar väl inte Alfapet?”
”He! He! Vad skojig du är. ”

DSCN7583

Den svampätande hunden

Humor är ett vitt begrepp. Det finns så många olika sorters humor. En person kan skratta så hon blir tårögd medan hennes gubbe skakar på huvudet åt henne och tycker att det var det fjantigaste han hört och sett på TV på länge.

Solveig har svårt för John Cleese i rollfiguren Basil Fawlty i ”Pang i Bygget” men hon gladdes när hon hörde mig gapskratta åt avsnitten efter det att jag fått diagnosen utbränd. Jag vet inte hur många gånger jag sett de tolv avsnitten. Tyvärr har jag dem bara på VHS men måste snart köpa DVD filmerna för att få min dos igen. Vår kombinerade DVD/VHS-spelare som vi behållit som komplement gick nämligen sönder för ett tag sedan.

Det är samma sak med historier och vitsar. Smaken är delad. På gott anser jag. Denna historia tilltalar mig. Hur är det för dig som läsare? Jag har hört den förr men läste den på nytt för ett tag sedan i en Karin Brunk-Holmqvist bok.

Ett par skulle ha gäster och de diskuterade vad de skulle bjuda på. Hustrun föreslog stek med svampsås. De hade gott om svamp som de själva plockat. Mannen menade att de inte var så vana svampplockare och var orolig för att gästerna skulle bli dåliga av svampen.
”Vi kan testa på hunden först. Överlever den kan det inte vara någon fara”, sa hustrun. 
Hunden fick av svampen och verkade hur pigg som helst så de bestämde sig för att tillaga såsen med sin egen svamp. När gästerna ätit huvudrätten kom hembiträdet in och viskade till värden:
”Hunden är död.”
Nu blev det bråttom. På gränsen till kaos. Alla fick snabbt åka till sjukhuset och bli magpumpade. När värdparet sent om sidor kom hem igen flög hembiträdet på dem.
”Han har varit här.”
”Vem?”, frågade mannen både matt och trött.
”Han som körde ihjäl hunden.”

Denna tisdag ska jag skriva klart ett hundratal julkort. Inser att jag är sent ute. Eller inte. Dessa kort kommer att hamna överst i postlådan och sedan överst i julkortscontainern och därmed resa iväg först i lyxig förstaklass. 🙂
Jag har lagt fram en bunt julskivor som ska få mig i rätt stämning. En klunk av glöggen hjälper också till skapa gemyt. Synd att det börjar bli mer grönt än vitt utanför mitt fönster. Jag som hade beställt en vit jul. Det måste ha blivit fel någonstans. 🙂

”Jag såg mamma kyssa tomten jag”, sjunger Troll från den röda CD:n  från Absolute Christmas.  På fredag kommer kåseriet ”Den dumma tomten”. Jag ska bara ”Trolla” lite med bokstäverna först. Musikminnet på torsdag är hämtat från en kultfilm.

Filmstaden Ystad

Varje kommun i Sverige önskar nog att det ska dyka upp en ny Henning Mankell som börjar skriva en lång populär deckarserie om just deras närmiljö.

Vilken lång resa det varit under drygt tjugo år sedan första boken Mördare utan ansikte trycktes 1991. Så mycket gratisreklam den lilla staden Ystad fått på grund av att fiktiva Kurt Wallander hade sitt jobb och bodde i staden. När det började göras film av böckerna öppnades nya möjligheter att få det gamla regementsområdet att börja blomstra igen. Frågan är bara hur länge det går att rida på framgångssagan. Det skrivs inga nya böcker. Bara filmmanus. Kommer fler länder att göra som Storbritannien och skapa en egen Wallander? Nu spelas den sista svenska filmen in. Verkar vara ett stresstempo. Man hinner inte ens döpa filmen. Den heter film 6. Teamet har tagit vara på vädermöjligheten med snö och skrivit om manuset nu i slutspurten. Produktionsledaren Fredrik Myrtell anser att Ystad klär i vinterkostym. Han tycker att det är vackert och bildmässigt att avsluta såhär. På torsdag är sista inspelningsdagen planerad.

Den dansksvenska samproduktionen Bron blev en stor succé. Nu håller man på att spela in en uppföljare i Ystad Studios. Eftersom Ystad filmfond ställer upp med en halv miljon kronor garanteras att även Ystadmiljöer kommer att skymta fram. Totalbudgeten för produktionen är 105 miljoner kronor. Pust. En av karaktärerna i Bron 2 är bosatt i Ystad. Tänk om det är på vår gata. Bara de inte lägger en halv kropp på vår gata och resten av kroppen på granngatan. 😦  Jag som annars älskar dansk film satte kvällsfikat i vrångstrupen när jag såg upptakten till första avsnittet. Ansåg att våldet inte behövde skruvas upp mer. Jag stängde av TV:n och såg inga fler avsnitt. Markerade på mitt personliga sätt. Syntes nog inte som en ring på vattnet. 😉

Tillbaks till Mankell. Henning Mankells hus strax utanför Ystad är sålt efter fyra månader på marknaden. Givetvis var det ett jättestort intresse för objektet. Nyfikna Mankell-fans har via webben besökt idolens hem. Endast ett fåtal seriösa spekulanter har varit inblandade, utlandssvenskar och folk från trakten. De privata visningarna har tagit en hel dag. Kontraktet är skrivet. Utgångspriset var 8,5 miljoner men parterna har bestämt att inte lämna ut slutpriset.

Nu till något allvarligt och seriöst. Lova att inte säga något till någon. Om jag är smart köper jag ett fint hus i närheten av Halmstad. Vid havet. Varför inte i Laxvik eftersom en av huvudpersonerna bor där. När jag gett ut mitt debutmanus ”Mina fotsteg i ditt hjärta” kommer intresset att stiga lavinartat för villan. Efter tionde boken säljer jag huset för stora pengar. Skänker det mesta till de behövande. Köper ett nytt fint hus på Österlen. Ställer till med en stor inflyttningsfest. Bjuder på mig själv. Föreslår att vi leker gömme inomhus. De som åkt långt får gärna sova över. Jag har redan hittat både hus ett i Laxvik och hus nummer två. Det har rosa dörr. Ligger i mitten av…

DSCN6825

Årets sista val – en kortnovell

Snöflingorna ramlade ner som dasslock på vindrutan i taxibilen. Torkarna  kämpade tappert på övertid under årets sista timmar. Ovädret hade kommit snabbt. Nu var det kaos i trafiken. Tryggve satt stelt i passagerarsätet och tänkte logiska tankar. Det var dags att knyta ihop säcken. Nu eller aldrig. I smokingfickan höll han krampaktigt den skrynkliga lappen. Framför näthinnan fladdrade de svarta bokstäverna till på den vita bakgrunden:
Älskling!
Jag ser fram mot årets sista dag. Tack för alla hemliga stunder.
                                                                                                    Din T.

”Sa du Gyllene Skeppet?”
Tryggve vaknade tvärt från sin kvällsdröm.
”Visst. Du kan parkera på baksidan. Jag tänkte dyka upp som en försenad jultomte”, sa han torrt och vände sig mot taxichauffören. Han noterade vagt att hon var blond och hade håret i en fläta.
Taxichauffören sjöng med i Linda Bengtzings gamla dänga ”Jag ljuger så bra”. Flätan gungade i takt till musiken.
”Kan du vara snäll och stänga av radion.”
”Sure. Gillar du inte Linda?”
”Hon är söt men inte just nu.”
Han vägde för och emot. Var han bara svartsjuk? Fanns det en tjusig förklaring? Hur han än vände och vred på detaljerna fick han inte ihop pusslet. För många bitar saknade rätt form och rätt motiv. Den avgörande biten dök upp när han hörde refrängen på ”Jag ljuger så bra” igår kväll. Helen stod i duschen och hennes nalle låg på diskbänken. Orden som visades på displayen var bara tre till antalet, men skar som en skalpell rakt in i hans hjärta. Jag älskar dig.
Han hade hunnit krypa under sitt duntäcke innan Helen var klar för sängen.
”Sover du Älskling? Synd att du missar nyårsbalen på Gyllene Skeppet”, viskade hon in i pyjamasryggen på den man som hon varit förlovad med i fem år.

Sladden kom snabbt. Taxin flög som en bländad hare innan den bestämde sig för att kana av vägen en bit från Gyllene Skeppets parkering. Motorn tvärdog och taxameterns sifferdisplay tonade bort.
”Just ett snyggt sätt att sluta det nya året på”, stönade taxiföraren. ”Jag som behövde extrapengar till skolstarten.”
”Stanna kvar här i fem minuter.”
”Driver du med mig lustigkurre?”
”Nej! Det är bilen som är i drivor.”

Tryggve rättade till flugan. Ett hånglande par med var sin cigarett, som de lekfullt och med vissa besvär stoppade in i den andres mun, la inte märke till honom när han gled in bakom dem. I köket blev frestelsen för stor när han såg ett silverfat med skalade räkor på. Han stoppade in en räka i munnen i och la tankspritt en i smokingfickan. Likt en hök tog han sikte på kvinnan i den lila balklänningen.
”Vem är T?”
”Vad gör du här”? kvittrade Helen.
”Fel. En chans till.”
”Tant Hjördis. Vad menar du? Leker vi charader typ? Varför är du så tjurig? Jag kan väl inte hjälpa att du var tvungen att jobba på en nyårsafton. Chilla ner?”
”T som i Tom i huvudet. Den stilige engelsmannen på din annonsavdelning som du lovordat i flera veckor.”
Han upptäckte Tom, som stod lutad mot en pelare med ett vinglas nonchalant i ena handen.
Tryggve vände Helens haka upp mot sitt ansikte.
”Första gyllene regeln. Köp en mobiltelefon som är vattentät. Andra regeln. Printa aldrig ut ett personligt mail. Han tog demonstrativt upp den skrynkliga lappen och nynnade syrligt på ”Jag ljuger så bra”, som Helen låtit installera som ringsignal på sin mobiltelefon.
Han parkerade orden och armbågade sig genom trängseln väster ut mot England, medans högerhanden mötte något kyligt på vägen.
”Happy New Year”, sa han och stoppade en oskyldig räka in genom en ledig näsborre.
Tryggve gick ut samma väg som han kom. När han plumsade ut i snön med lågskorna var det som om det han nyss varit med om aldrig hade inträffat. Årets sista val var gjort. Lättad till sinnet satte han kurs mot en blond hästsvans som fladdrade sexigt i vinden.
”Behöver du hjä…”
Frågan avbröts när färgsprakande raketer bredde ut sig på den stjärnklara natthimlen. Kyrkklockan slog tolv slag och Tryggve gjorde en nostalgisk resa bakåt i tiden. Han slängde sig ner på rygg och började veva med ben och armar likt en ängel i nysnön.
”Drömmer jag? Jag som tyckte du verkade vara en stel figur. Du är en riktig smokinglirare.”
”Det var änglalikt sagt. Vad heter min favorittaxichaufför?”
”Angelica, sa hon och vände två smaragdögon mot honom. Har du någon flickvän?”
”Förra året”, sa han med ett klurigt leende fullt av möjligheter.

Fotnot: Denna lite banala novelltext skickade jag till en tävling i en veckotidning för några år sedan med temat Nyår och med ett angivet högsta antal bokstäver. Vann givetvis inte. 🙂
Efter att ha byggt pepparkakshus med hjälp av Willy, eller om det var Willys byggsats är det dags för att halka ner till stan efter lunch och gå på julmarknad på Per Helsas gård. Det utlovas en gammaldags julmarknad med vacker inramning av hantverkarna.

10 000 – Tiotusen visningar på min blogg = TÄVLING nummer tre.

Dags för den tredje tävlingen efter att ha nått en ny spännande gräns. Frågan är enkel att ställa. Vet inte om ni tycker att svaret är lika enkelt. Vad heter apparaten?

Tiotusenvisningar

Jag lägger in detta inlägg när jag ser att jag nått gränsen. Första rättstavade svaret belönas med en Trisslott. Klockan 22.00 ikväll stänger jag ”slussarna”.

Lycka till. STORT TACK för att ni är delaktiga i att min blogg nått ”10 000-visningars-gränsen”.