Tre ungdomar med gemensamma gener

 

Ystad djurpark

Bilden är tagen av Jennifer när hon stod och väntade på bussen vid Ystad Djurpark i fredags. Dessa tre sista veckor läser klassen kursen sällskapsdjur och åker till djurparken tre dagar i veckan istället för två.

Det var tur att jag hade min fantasi att ta till på vissa sövande lektioner på gymnasiet. Endast min kropp satt kvar på stolen. Resten gjorde hemliga resor utanför lektionssalen. Om jag inte spelade sänka skepp med en kompis. Jag önskar nu att de två äpplena fallit långt från äppelträdet…
Vår yngsta dotter Lizette började sin konfirmationsundervisning i september. En ny milstolpe i hennes liv. Hoppas att hon lyssnar och tar till sig av undervisningen. Själv hade jag en mycket bra och snäll präst. Han var duktig på att få alla att lyssna och vara delaktiga. Fast han var äldre hade han ett ungt sinne. Ibland var jag ändå trött efter en lång skoldag och det hände att jag och en kompis började på ett sidoprojekt. Temat kunde vara engelska fotbollslag som vi viskade fram. Stoke-Everton-Newcastle-Everton-Nottingham-Millwall-Liverpool-Leeds-Sunderland-Derby-York-K. Ett noll till mig. Nu fick kompisen börja. Han valde svenska städer. Vadstena-Alvesta-Arvika-Alingsås-Stockholm Malmö-Örebro-Oskarshamn-Nyköping-Göteborg-Gränna-Arboga-Askersund-D. (Djursholm och Degerfors var inga städer) Jag vann med två noll. Hängde ni med i svängarna? Nästa svar ska börja på sista bokstaven från förra svaret. Hade kanske inte så mycket att göra med tio Guds bud om vi nu inte valde ett ämne inom religionen.

I Lizettes vårundervisning ingår en tre dagars resa till Berlin. Inte för att shoppa i första hand. För denna syssla är det avsatt fyra timmar. Resan är betydligt mer allvarlig än så. Ett besök på ett före detta koncentrationsläger står på agendan. Blir förhoppningsvis ett lärorikt besök som aldrig glöms bort.

Vi kom inte så långt på vår konfirmationsresa på sjuttiotalet. Visserligen var det naturfint på Nissaströms kursgård men det låg bara några mil bort från Halmstad. Kommer ihåg att de hade mycket god mat. Det jag minns starkast och som gjorde mest ont var leken vi ägnade oss åt i ett speciellt rum inrett med massor av kuddar. Kuddkrig. Jag fastnade med en tumme i en kudde med en dragkedja när jag skulle drämma till någon. Det sprängvärkte sedan hela natten. En tuff femtonåring fällde inga tårar och frågade inte ens efter en Alvedon. Men jag kommer ihåg att jag längtade hem. Det handlade om en rejäl stukning som ställde till det en lång tid efteråt på gymnastiken t.ex. när vi spelade handboll. Flera gånger slog jag upp skadan eftersom jag inte hade tid eller lust att låta tummen vila som den sportfåne jag var.

6 tankar på “Tre ungdomar med gemensamma gener

  1. Jag ler stort när jag läser om din konfirmationsläsning och gymnasietid. Känner igen mig så väl fast vår konfirmationspräst satte oss längst fram i kyrkan så han kunde hålla ögonen på oss. Råkade man hosta eller nysa så fick man onda ögat av honom. Tur att det inte är sånt längre.
    har 3 barn som alla konfirmerats i vår vackra Kyrka, Habo Kyrka.

    Min yngsta går nu andra året på vård och omsorg, ska bli undersköterska som sin äldre syster. Sonen blev lastbilschaufför som sin far. Så jag kan nog inte klaga på utan att det går bra för mina barn. fast jag vet inte var ifrån döttrarna fått sin vårdande sida ifrån, ínte mig i alla fall, kan inte titta på oprationsscener på tv, då mår jag ilal medan de tycker det är jätteintressant:)

    kram

    • Den ligger vackert också. Vi har bott i Hjo och åkt förbi dina trakter flera gånger.
      Så du var också en drömmare. 🙂

      Samma här. Mina två döttrar har sedan de varit små intresserat följt med vad som händer under operationer på TV eller film, både när det gäller människor eller djur medan jag helst blundat. Det är likadant när de tagit blodprov. Jag har ALDRIG sett på.

      Visst är det underbart när man ser att det går bra för barnen.

  2. Vilken fin bild!!
    Konfirmation – för länge sen med en präst som inte spottade i glaset… vi var väldigt ”rädda” för honom. Och för förhöret på konfirmationsdagen.

    Så jobbigt att ha ont och inte våga berätta utan bita ihop … det känns inombords.¨Så blev det inte bra heller verkar det som.

    Nu snöar här intensivt och det är som en vit gardin utanför fönstret. Ack ja – eller ackja … det kan behövas båda två!

    • Det lät inte som idealbilden för en konfirmationspräst. Vår var jättesnäll.

      Det var säkert första gången jag träffat på en kudde med dragkedja. Min mamma hade bara snören. Minns hur det sprängvärkte hela natten. Sov knappt något.

      Här har det också varit både Ack ja och Ackja. Skönast inomhus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s