Filmen som förde mig in i vuxenlivet

Stanna upp i julstressen. Sätt er skönt tillrätta och njut några minuter. Blunda om ni inte vill se stillbilderna från filmen.


Cavatina. Skriven av Stanley Myers. Så vacker och stämningsfull. Ledmotivet i filmen Deer Hunter som blev Meryl Streeps genombrott. Den långa filmen (183 minuter) var en ny milstolpe i mitt unga bioliv. Handlingen var indelad i tre delar.
Ett: Före kriget. Scener från kompisgängets vardag som arbetare inom stålindustrin i Pennsylvania, där Robert De Niro spelar ledarfiguren i gänget.
Två: Vietnamkriget. Jag glömmer inte i första taget när de tvingades spela rysk roulette i fånglägret. Den sekvensen satte sig djupt in i min hjärna.
Tre: Tiden efteråt när de sargade, både fysiskt och psykiskt, kom hem från ett krig med så mycket vemod, våld och svek och där även kamratskapet sattes på prov.

Enligt mig finns det ingen vinnare i ett krig med vapen. Bara temporärt. Alla är förlorare.

Många drabbade människor för ett helt annat slags krig i skymundan som speglar hela deras vardag. Personer som haft oturen att få sjukdomar eller råkat ut för olyckor. Deras krig med sin egen kropp pågår ständigt. En del människor har knappt en paus under dygnets tjugofyra timmar. Bara lite bättre stunder med kemins hjälp. Jag känner till många fighters därute som är stora idoler för mig. Det är sådana människor som ska ha medaljer runt sin hals. Fast innerst inne tror jag inte de vill ha det. En frisk människa önskar sig tusen saker – ibland åt det giriga hållet. De sjuka eller skadade önskar sig oftast bara en – att bli friska.
De bästa paketen man kan ge sina medmänniskor ryms oftast inte i ett paket. Medkänsla, stöd och sympati behövs det inget papper eller en tjusig rosett till.

Extrafakta: En annan i kompisgänget spelades av skådisen John Cazale. Samtliga fem filmer han medverkade i nominerades till en Oscars för bästa film. John var förlovad med Meryl Streep. Cazale var svårt sjuk i lungcancer redan under inspelningen av Deer Hunter. Då han inte kunde försäkras på grund av sin sjukdom gick Robert De Niro i god för hans medverkan med privata pengar. John dog, endast 42 år gammal, innan filmen hade premiär.
Deer Hunter blev den första filmen i Sverige att visas i Dolby Stereo. Filmen fick fem Oscars. 

18 tankar på “Filmen som förde mig in i vuxenlivet

    • Jag var på alerten. Gissade på en Saratävling. Så visade det sig vara något mycket bättre. Kineser och japaner. Släng er i väggen. Jag vann det riktiga Nobelpriset i Litteratur. Det av klass. Med en enig jury. Nu behöver jag inte skriva en enda konsonant till. Tack för din goda smak. Inget dåligt sällskap jag hamnade i heller. 😀

  1. Idag fick jag tårar i mina ögon .när jag läste vad du skrivet . Att. få läsa något som var så precis rakt in i hjärtat .. …….samtidigt blir jag glad att någon förstår ! 24 Tim om dygnet smärta !.. Vad finns det på min önskelista ?? Vet att det är omöjligt det jag önskar , har önskat i snart 25 år nu . Men hoppet finns kvar .

    • Jag tror att man ska fortsätta önska och kämpa på under tiden. Min familj vet att jag önskar mig en pigg bukspottkörtel. ”Pappa! Vad önskar du dig förutom den”. ”Snälla barn”. ”Det har du redan”. Det är där man ska börja. Vara glad för det man har och det man fortfarande kan göra. Sedan kommer det grå dagar då och då. Med gott mod, humor och underbara vänner kan man stå ut med mycket. En vacker dag hoppas jag att du får din önskan uppfylld. Till dess. Kämpa, kämpa och låt hoppets låga fladdra på och aldrig slockna. Kram på dig.

  2. Krig och allt som skadar och förstör det vackra som vi har till låns här på jorden, sånt som förstör vår tro, vår tillit och vårt värde…det har jag för svaga nerver för att uthärda ens i tanken…

    Det var fina tankar du delade med dig av som ger hopp och tro på människors godhet.
    För just det, att vara snäll och god och se allt vackert som finns omkring oss och vara rädd om det och tacksam över det, det är min medicin för att orka min dagliga värk och för att orka stå rak mot allt svårt i vår värld.

    Idag gjorde jag en vän glad, en vän som har det långt mycket svårare än jag, och min dag blev ljusare 🙂

    Genom att se varann, inte blunda, genom att sträcka ut en hand till någon som behöver det och ge varann av vår tid, så får vi ett rikare liv och en bättre värld, det är min tro.
    Önskar dig en fin dag 🙂
    Ann-Louise

    • Vad fint kommenterat av dig Ann-Louise. Extra glad blev jag av att läsa att du gjorde en medmänniska glad idag. Glädje smittas och det är tryggt att veta att det gör inget om man är för generös.:)
      Bara genom att läsa namnet på din blogg så blir man glad. 🙂

  3. Jag såg den filmen med min pappa när jag var liten, alldeles för liten. Men den etsade sig fast och sen dess har jag sett den 2-3 gånger till. Det är en av de bästa filmer jag sett, med reservation för att jag tycker att den är riktigt hemskt med tanke på vad den handlar om. Musik, miljöerna, skådespelarna – allt tillsammans blir en riktigt bra filmkväll.

    Att som frisk önska sig alldeles för mycket utan att tänka speciellt långt har jag gjort, ända fram till den tid då jag verkligen insåg att jag faktiskt var sjuk. Då ramlade poletten ner ett par hack och numera är jag väldigt tacksam för att vi mår bra och är hela (i stort sett) och faktiskt har mycket mer än vad vi behöver. Därmed inte sagt att jag är nöjd. 😉

    En synnerligen delikat torsdag önskar jag dig.

    • Det är så lätt hänt. Jag lurade min pappa med att jag hade ont i magen och fick se en deckare som jag inte var mogen för. En scen drömde jag mardrömmar om i flera år utan att jag berättade om det. Jag var smart. Skulle bara förlora på att berätta om det.
      Det är en otroligt välgjord film. Var värd sina Oscars. Men krigsscener tycker jag sedan länge är obehagliga när jag tänker djupare på ämnet.
      Oftast behöver det hända något innan poletten ramlar ner.
      Helt nöjd ska man aldrig vara. 😉
      Du som bor lite mer folktomt. Kan du springa ut i mörkret och ropa på mer snö? 🙂 Jag får inte för varken min fru eller barn. Dumma barn som växt upp. För några år sedan hade de tagit en sådan pappareplik på allvar och kvickt tagit på sig kläderna för att utföra äventyret. 🙂

  4. För mej är ”Cavatina” en sån där lugn nattlåt. SVT brukar spela den efter sista programmet.
    Jättefin!
    Filmen har jag inte sett.

    Krig skadar oskyldiga. Blir till verklighetsbilder ingen ska se.
    Människor som offrats vare sig de vill eller ej.
    När mamma var liten sköt tyska soldater en kula rakt in i den säng där hon låg. Den kulan gav livslångt själsligt sår.

    Allvarlig och fin text, Bosse.

    • ”Människor som offras vare sig de vill eller ej.” Det var den tanken jag hade i mitt huvud när jag bestämde mig för att inte bli en mördare åt någon fegis som stod på ett kontor med en kalaskula, rökte en illaluktande cigarr och stirrade skelögt på en stor karta på väggen. ”Imorgon tar vi landet Norge. Nästa dag. Rap. Tar vi Tyskland.”
      Vad läbbigt du avslutar. Vilken ruskig sannstory. Ett sår som aldrig går över. Inte konstigt alls. Stackars oskyldiga kvinna.

  5. En film jag inte sett, men den låter verkligen sevärd!

    Dessa fruktansvärda krig, jag möter äldre i mitt arbete med minnen från krig och orostider, ångesten lämnar dom aldrig. Det är fruktansvärt att se.

  6. Jag tycker om de paket du talar om, de är de bästa. Sådana vill jag både ha, och skänka bort.

    Vad roligt att läsa om filmen! Det blev som
    en liten filmvisning här på kvällskvisten:-)

    Med önskan om en riktigt god jul till dig och de dina,
    Frida

Lämna ett svar till https://bosseliden.wordpress.com Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s