Den elaka tomten

 

Nästan alla barn längtar efter jul och ser fram emot att få träffa jultomten. Det gjorde inte jag. Alla hans jobbiga frågor gjorde mig osäker och lite skraj.

Jag slipade på svaren under flera veckor. Försökte komma på vad tomten frågat förra julaftonen. Det kändes som om vårt hus var bevakat. Som om det fanns en spion som berättade saker för honom. De första jularna hade varit frid och fröjd. Då hade en snäll och givmild tomte kommit på besök. Varje gång brukade han dock fråga om jag ätit upp min gröt till frukost. Mamma hade hotat med att berätta om, när jag inte ätit upp under året. Var jag inte snäll kom ofta tomten på tapeten. Helst på höstkanten.
”Bosse. Är du inte snäll så ringer jag tomten.”
Ändå sa mamma inget när jag ljög ett självsäkert JA på julafton. Visst hade jag ätit min gröt. Varit from och snäll i alla väder. Men den elaka tomten som kommit efter honom gick längre än så. Han gav sig inte. Berättade att han på omvägar hade hört talas om att jag minsann krånglat. Inte en gång. Det kunde han acceptera. Utan många gånger hade min grötportion hamnat i vasken.
Först var jag rädd för honom. Sedan blev jag trött på tjatandet. Till slut så arg på gubben att jag funderade på att springa in på rummet och låsa om mig. Struntade totalt i julklapparna. Skulle antagligen ändå bli utan, nu när jag var avslöjad.
”Vi lämnar den viktiga gröten en stund”, brummade han vidare bakom skägget. ”Har du varit snäll mot dina syskon?”
Det var en ny fråga. Den hade han aldrig ställt tidigare. Kände han till att jag brukade tjata hål i Dans öron för att få spela en ishockeymatch till?
”Ja”, pep jag.
Mamma kom till undsättning.
”Tomten har väl mycket att göra. Han ska säkert vidare till andra snälla barn.”
Just då tyckte jag att jag hade världens bästa mamma. Detta höll i sig i tre underbara sekunder.
”Vill tomten ha en karamell innan han går?”
”Ja. Hemskt gärna”, sa elakingen i grått och rött.
”Bosse. Du kan väl hämta en godisskål?”
Det var då jag såg min chans. Äntligen skulle jag få min hämnd. Det stod två skålar i rummet. Jag hade fått stränga förmaningar om att inte röra något sött innan vi ätit mat. Titta fick jag. Jag hade gjort ett tiotal inspektionsrundor. I en skål låg hårda äckliga karameller som jag varit med om att tillverka. Jag hade tagit fel sirapsmängd och gjort några andra smärre småfel. I den stora fruktskålen låg twistkarameller. Jag älskade dem. Jag tyckte om alla sorterna, men hade min favorit. Lakritsen med svart randigt papper. Problemet var att min storasyster hade samma favoritsort. Därför låg favoriten längst ner i skålen.
Det var inget svårt beslut. Jag struntade i att man ska vara extra givmild på julen. Dumma mamma som varit på väg att äntligen bli av med tomten. Jag sträckte artigt fram skålen med det hemmagjorda godiset. Då såg jag den stirriga blicken. Jag skulle kunnat svära på att en djup rynka tillkommit i pannan. Det måste jag ha inbillat mig, för på den tiden visste jag inte att en ansiktsmask var inblandad i jultraditionerna. Rynkan satt längre bak än så.
”Vad är det här för konstiga saker?”
Tomten pekade med sina fingervantar direkt på en karamell. ”Har ni inget godare?”
”Nä”, svarade jag.
”Har ni inte twistkarameller?”
Det var bara att lomma iväg med svansen mellan benen och byta skål. Mina ögon såg uppgivet hur tygfingret likt en magnet sög tag i ett svartrandigt papper.
Min 15 år äldre syster njöt säkerligen av huvudrollen. Jag vet inte om jag förlåtit henne än. 😉

Annonser

20 thoughts on “Den elaka tomten

  1. Du ger mig spänning och skratt redan till morgonkaffet, Tack!

    Och vilka syskon du har? Fru Fransson har alltid varit en snäll och omtänksam storasyster… eller hur var det med telegrammen till lillebrors bröllop..

  2. Medan jag läst har bilderna rullat framför mig som en film och jag såg och kände …
    Jobbig tomte, garanterat medvetet! Och inte dög de hemmagjorda karamellerna heller!
    Kul skrivet och säkert i gott minne efter alla åren. Tack för trevlig morgonläsning!

    Ha en fin dag! Jag har mitt … och det är inte att sitta här … vid datorn.
    Kram!

  3. Rolig läsning 😉 det var mycket mer skrämseltaktig och allvar förr när det gällde detta med tomten. Undrar om det sägs samma nu : Finns det några snälla barn?. Jag skrattade gott åt mycket i din text 😉 och kände igen en del.

    God Jul önskar jag dig och din familj

    Jag tar bloggpaus medans vi har julbesök

  4. Jag pratade med mina ungar om det där med att tro på tomten och de kommer inte ihåg att de trott på att den funnits på riktigt. Jag har nog inte försökt få dem att tro på den, hur berättar man för en unge att man lurat den i alla år och när berättar man det? Vi har haft tomte när de var små och spårat tomten i skogen samt ropat önskningar men någonstans har de alltid vetat att det var en lek. Taskiga tomtar gör iaf roliga blogginlägg!! 😀

  5. Hahaha sjukt roligt att du gav tomten det äckliga godiset 🙂 Riktigt roligt.
    Jag är lite rädd för tomtar … Vet inte varför …
    Syrran, mamma och jag var på Hooks herrgård och firade jul för några år sedan och då kom tomten smygande utanför fönstret och jag blev livrädd och gömde mig bakom syrran … Vet inte vad det är. Kanske att jag inte vet vem det är … Ja, jag vet inte. (kanske inte borde erkänna sånt här i en blogg … 😉 )
    Ha en jättefin kväll,
    Kramar Lina

  6. Hihi….den där tomten..inte är han dum inte ;o))) Tror att min treåring håller sig i skymundan även i år, man vet ju inte vad han är för en….
    God Jul o Gott Nytt År där nere på Österlen…en av de vackraste platser jag vet 🙂
    Kram
    Ulrika

    • Hoppas att din treåring möter en riktigt snäll tomte. Helst en utan den där läbbiga masken. Bättre med bomullsskägg och luva och en snäll röst utan jobbiga frågor. 🙂
      Jag håller med. Österlen i rätt väder är en underbar plats. Tänk att en av våra drömmar gick i upplevelse när vi fick möjligheten att flytta hit förra året.
      Kram Bosse.

  7. Ursäkta, men vilken skittomte! Man ska tacka ja till vad som bjuds, tiga och lida och sedan packa sig därifrån! Min favorit i tvistpåsen var en med brunt papper och ett damhuvud i svart och vitt?

    • Du har helt rätt inställning. Du skulle vart där och försvarat mig. 🙂
      Vet vilken du menar. Också en av mina favvisar. Gillade även damhuvudet. Jag är fortfarande lite citronsur för att de var så fräcka att byta ut en massa sorter och gjorde om papperna. Vilken stil. Heliga saker rör man inte. Inte ens med silkesvantar. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s