Jag vet att det inte låter helt normalt att prata med en bit, men vem är det som skriver reglerna för vad som är normalt och lite mindre vanligt? 🙂
Innan vi började med chokladmästerskapen hade jag ett allvarligt snack. Ni kanske trodde att jag poängterade att vi skulle ha jultrivsel och inte ha sura miner om det gick dåligt. Helst inte om en diabetiker vann rubbet. Nä. Det var inte det. Våra barn är fostrade från det de var små till att ta en förlust och kunna gratulera en motståndare till en seger.
Istället tog jag ett snack med dem i lådan. Jag bad att de skulle ligga stilla. Vänta på sin tur. Inte hoppa omkring och strula. Direkt började någon i mitten av sällskapet att gnälla som ett tjurigt bortskämt barn.
”De mobbar mig.”
”Det gör de väl inte”, svarade jag.
”Det gör de visst. De säger att jag är blek och ful.”
”Säg att du har bästa platsen. Mitt i smeten.”
”De trycker på från alla kanter. Säger elaka saker. AlbinoNisse. Blekansikte. Tjugofyra mot en. Försöker kasta brunfärg över kanterna.”
”Men du har en kompis under dig? Ni är ju två. Du är inte ensam.”
” Det ligger ett tak mellan oss och gissa VILKEN färg det har!”
”Jag tycker att du ska vara stolt för att du är så naturlig. Vit utan sol.”
”Där tog du till en ful vit lögn. Jag tycker att du är en sådan där frasist eller vad det heter på ditt språk.”
”Är jag inte. Gjorde jag inte. Jag kan inte hjälpa att jag tar de svarta pjäserna när jag ska spela schack om jag får välja. Tycker att de är coolast.”
”Jag blir schack matt av ditt hyckleri. Du väljer aldrig oss. Vi som är bäst, störst, vackrast och gjorda av de renaste ingredienserna.”
”Jag tycker inte om vit choklad. Älskar brun i alla chokladnyanser. Nu börjar jag bli trött på dig. Du platsar inte i lådan. Det var mycket bättre förr. På den goda och helt bruna tiden. Jag tänker inte lägga ner en enda sekund till att prata med en töntig vit chokladbit en dag innan julafton.
”Ha! Jag vet att de andra tre i din familj kommer att välja mig först.”
Tillägg: Än finns det tid att lösa mina frågor på inlägget den 23 december. Fyra dagar kvar. Någon gång den 7 januari stänger jag tävlingen och lottar de tre som vinner en lott. Jag kan berätta att Ulrika som vann förra tävlingen vann på sin lott. Tänk om ni bloggläsare missar något? 😀
Inget ovanligt att ta ett snack med chokladbitar. Det har hänt förr i olika tappningar. Det blir ett annat perspektiv liksom. Kul!
Go fortsättning på nya skrivaråret. (ja i allt det övriga också förstås:)
Jo. Visst blir det ett helt annat perspektiv.
En söt pratar med många söta. 🙂
Helst äter jag upp dem. Avstår den vita.
Önskar dig både hälsa och nya spännande utmaningar på olika estrader.
Mina favorieter dom ligger på ytterkanterna och frestar! Kul text som vanligt …
Allt gott! Hoppas mina läsare hittar hit!!
Nu blev jag nyfiken. Min etta och tvåa håller också till på ytterkanterna. Gräddnougat och Nöttryffel är deras namn.
Du skojar! Det är ju MINA!!! Nu vet jag att vi inte kan samsas över en chokladask för jag ger mig inte … Grädnougat och Nöttryffel är favoriter!! :))
Helt otroligt. Samtidigt inte.
Helt underbart hur du kan skriva en så rolig och bra text om en vit choklad. Härligt 🙂 Jag kan tänka mig den som hamnat på sniskan … och några till såklart … 😉
Ha en fin kväll,
Kram Lina
Det var inte så mycket min förtjänst. Jag blev själv överraskad när han tilltalade mig. 🙂 Jag behöver inte vara på sniskan. Det räcker med lite väggdamm och en dos fantasi. 😉
Kram Bosse
Du gör det igen 🙂
Annars kan jag tala om att jag inte gillar Mmm…choklad, för söt och torr, fastnar i gommen. Nej, Fazers ska det vara! 😉
Tack! Fazer är inte dum heller. Nu började jag dregla efter en Geisha. Däremot hoppar jag helst polsk och turkisk. Syftade inte på turkisk peppar. Den älskar jag.
Du är verkligen suverän på att skriva och får ett vanligt dilemma att bli spännande och intressant. Jag tycker vi choklad är för söt. I flera år så åt jag endast kvalitetschoklad för jag var stammis på en choklad och kaffebutik. Där gick jag också på chokladprovning och då märkte man vilken skillnad det var på choklad med högre cacaohalt och dom vanliga. Dessa smakade bara knäck medans den med högre halt verkligen smakade choklad.
Tack för en härlig lässtund full av humor
Med andra ord är du en riktig chokladexpert. Visst är det en stor skillnad. Märks tydligast när man ex. får en kartong med ett för mig okänt märke. Vit choklad har jag heller aldrig uppskattat.