En handfull oskrivna år

FemårsdagböckerEtt nytt år. Ett oskrivet år. Så kan man uttrycka det om man skriver dagbok. För mig är det mer än ETT nytt oskrivet år. Sanningen är fyra år längre än så.

Jag skriver i femårsdagböcker. Mycket bättre och framför allt roligare. Det var när vi besökte en trevlig kvinna på nittiotalet som det kom upp på tapeten att både hon och jag skrev dagböcker. Då berättade hon att hon hade en femårsdagbok. (Jag vet numera att det finns tioårsdagböcker också). Nästa gång det var dags att köpa en ny dagbok gick jag också över till en bok som varade i fem år.
I måndags var den färdigskriven. Min tredje femårsdagbok. Nu har jag startat i en helt tom. Det är en härlig känsla som doftar både hopp och möjligheter. Det handlar inte om så många rader på varje datum. Vid läggdags brukar jag kortfattat skriva ner vad som hänt och vad jag gjort under dagen. Extra roligt var det 2012, när jag skrev längst ner på varje blad. Hade jag tid och lust blev det lätt att jag tittade efter vad vi gjort de fyra föregående åren just detta datum. Ibland läste jag högt för Solveig. Om det blir diskussion om vilket år och datum vi gjorde en resa eller när något speciellt hände kan det lätt bli många åsikter som går isär. Då går jag bara till facit. Ofta blir jag själv överraskad. Ibland tar jag fel både på år och rätt årstid. Man glömmer så lätt.

Synd att jag hade en lucka i skrivandet under alla mina ungkarlsår. Nu får jag lita helt på inre skrifter i minnesarkiven. När jag var yngre skrev jag däremot. Där handlar det om andra problem när jag numera försöker tyda chiffret. Antagligen trodde jag när jag skrev att jag skulle ha ett alert minne genom hela livet. När det hade hänt något extra spännande skrev jag inte ut hela orden utan gjorde mina egna förkortningar. Inte heller när jag stötte ihop med någon intressant tjej. Istället står det bara första bokstaven. Tanken var att minimera risken om boken skulle hamna i fel händer. Därför är jag snart tvungen att lägga ut kryptiska meddelanden på Youtube för att få hjälp med att lösa koderna. Skulle ni snubbla över det på Tuben så låtsas som om ni inte känner mig. ;

Jag såg A cykla framför mig. Tog en annan väg för att genskjuta henne längre fram. Lyckades. Vi hade sällan till lekplatsen. Mitt framför SB hände det. A smakade H och M. När S kom smög vi in i buskarna vid grusgången. Spännande och magiskt. Helst när Å och L kom gående förbi. En gren bröts och vi höll på att börja fnissa. Imorgon ska vi LSM klockan fyra.

Snacka om att sätta krokben för sig själv. Om det hade stått Å fanns bara två möjligheter och någon Åse kände jag inte i den åldern. Tänk om jag fick fatt i den lille lintotten… då skulle jag vrida om… 🙂

Annonser