En handfull oskrivna år

FemårsdagböckerEtt nytt år. Ett oskrivet år. Så kan man uttrycka det om man skriver dagbok. För mig är det mer än ETT nytt oskrivet år. Sanningen är fyra år längre än så.

Jag skriver i femårsdagböcker. Mycket bättre och framför allt roligare. Det var när vi besökte en trevlig kvinna på nittiotalet som det kom upp på tapeten att både hon och jag skrev dagböcker. Då berättade hon att hon hade en femårsdagbok. (Jag vet numera att det finns tioårsdagböcker också). Nästa gång det var dags att köpa en ny dagbok gick jag också över till en bok som varade i fem år.
I måndags var den färdigskriven. Min tredje femårsdagbok. Nu har jag startat i en helt tom. Det är en härlig känsla som doftar både hopp och möjligheter. Det handlar inte om så många rader på varje datum. Vid läggdags brukar jag kortfattat skriva ner vad som hänt och vad jag gjort under dagen. Extra roligt var det 2012, när jag skrev längst ner på varje blad. Hade jag tid och lust blev det lätt att jag tittade efter vad vi gjort de fyra föregående åren just detta datum. Ibland läste jag högt för Solveig. Om det blir diskussion om vilket år och datum vi gjorde en resa eller när något speciellt hände kan det lätt bli många åsikter som går isär. Då går jag bara till facit. Ofta blir jag själv överraskad. Ibland tar jag fel både på år och rätt årstid. Man glömmer så lätt.

Synd att jag hade en lucka i skrivandet under alla mina ungkarlsår. Nu får jag lita helt på inre skrifter i minnesarkiven. När jag var yngre skrev jag däremot. Där handlar det om andra problem när jag numera försöker tyda chiffret. Antagligen trodde jag när jag skrev att jag skulle ha ett alert minne genom hela livet. När det hade hänt något extra spännande skrev jag inte ut hela orden utan gjorde mina egna förkortningar. Inte heller när jag stötte ihop med någon intressant tjej. Istället står det bara första bokstaven. Tanken var att minimera risken om boken skulle hamna i fel händer. Därför är jag snart tvungen att lägga ut kryptiska meddelanden på Youtube för att få hjälp med att lösa koderna. Skulle ni snubbla över det på Tuben så låtsas som om ni inte känner mig. ;

Jag såg A cykla framför mig. Tog en annan väg för att genskjuta henne längre fram. Lyckades. Vi hade sällan till lekplatsen. Mitt framför SB hände det. A smakade H och M. När S kom smög vi in i buskarna vid grusgången. Spännande och magiskt. Helst när Å och L kom gående förbi. En gren bröts och vi höll på att börja fnissa. Imorgon ska vi LSM klockan fyra.

Snacka om att sätta krokben för sig själv. Om det hade stått Å fanns bara två möjligheter och någon Åse kände jag inte i den åldern. Tänk om jag fick fatt i den lille lintotten… då skulle jag vrida om… 🙂

Annonser

19 thoughts on “En handfull oskrivna år

  1. Jag skriver 10 års dagbok. Läser ofta ”bakåt” när jag skriver på kvällen. Kanonbra att ha när man diskuterar någon händelse, att kunna leta upp den i dagboken!

      • Av att skriva dagbok? Har jag gjort i nästan hela mitt vuxna liv. Det är nadra tioårsdagboken och sen har jag flera årsdagböcker. 20-25 år?

      • Det är ungefär samma antal år för mig. Perfekt om jag skulle ha skrivtorka. Det har hänt så mycket olika saker i livet. Det finns en stor och djup sjö att ösa ur. Annars har jag inga problem med att besöka den andra sjön. Fantasiön. Där badade jag mest när jag skrev mitt sista manus. Ibland måste man även uppsöka Googleön och ett och annat hederligt uppslagsverk.

  2. Men du skrev i alla fall bokstäver. Mina gamla dagböcker innehåller tecken som betydde olika saker. Ett tecken för fotbollsträning, ett för att jag hade mens. ett för att jag varit med bästa kompisen osv. Ingen idé att försöka tyda dem nuförtiden… Men då var det väldigt tidsbesparande och jag har alltid varit för snabba lösningar

  3. Även jag har dagböcker, många – och när jag ibland bläddrar i dem undrar jag vem det är som skrivit i dem. Vet ju att det är jag, men har svårt att komma ihåg vissa delar. Är inte systematiskt dagboksskrivande idag, bloggen får fungera som hyfsad dagbok – men det vore onekligen lättare att ha en skrivbok att bara skriva några rader i. En femårsbok kanske? Spännande slutrader i din text – kan tolkas lite hur som helst.

    • Förstår hur du menar. Jag blir alltid fascinerad av att läsa hur jag tänkte och resonerade i olika åldrar. Ibland riktigt snusförnuftigt. Ibland inte just det. 😉
      Men personen som skrivit i böckerna känns aldrig främmande. Alla ”han” bor fortfarande inom mig. I olika lager. Jämförbart med en rysk docka. Tillsammans har de blivit den jag är idag. På gott och ont. För det mesta är vi rätt bra på att samsas. Rätta oss efter de förutsättningar som råder för stunden. Den lilla dockan vill ha ett högre tempo. Mer gjort. Den största dockan tar det mer piano. Försöker se det lilla i det stora.
      Jag trodde att du skulle hjälpa mig att tyda slutraderna. 🙂

  4. Jag brukar spara mina ettårs dagböcker så jag har många många års rolig läsning som ligger i en låda. När minnet tryter 🙂 plockar jag fram dom och vet precis när jag gjorde vissa saker i mitt liv.
    Hoppas ni fått ta del av solen idag…fick nästan lite vårpirr i kroppen.
    Kramar

    • Det låter förståndigt. Hoppas att du inte har mina problem med att tyda handstil. Ibland undrar jag OM jag har någon handstil alls.
      Idag var just en sådan dag som du beskrev, när man får vårpirr i kroppen. Vill att det ska singla ner fler sådana dagar.
      Kram

  5. Hahaha vad roligt, jag förstår att du inte vet vad du menade med den där texten. Hur ska man kunna minnas det 🙂 Jag skrev dagbok när jag var liten. När jag kom in i tonåren brände jag upp mina dagböcker på soptippen. Var dörädd att någon (läs min bror) skulle hitta dem :))

    Ann-Louise

    • Jag förstår att den unga Ann-Louise kunde ta till den drastiska metoden. Gissar på att den lite äldre Ann-Louise ångrat sig någon gång genom åren. Om jag hade träffat hennes bror i den åldern hade jag kanske förstått att av två onda ting valde hon helt rätt. 🙂

  6. Jag har tappat styrfarten och trots att jag skrivit så mycket under åren så har jag inte skrivit dagbok. Det har bara tagit emot … Men jag har tidigare dagböcker och det är ibland så kryptiskt att jag inte alls kan förstå vad jag menar. Men det är ändå roligt att titta i dem och minnas det som går att tyda. Jag vet inte vad det är som gör att det blir så ointressant att skriva dagbok numera. Jag vill egentligen periodvis men kommer inte till skott.
    Kul att du har så många böcker att förlora tid och rum i!!

    • Allt man skriver på datorn har säkert tagit över det man noterade i en dagbok förr.
      Vill jag ha reda på något gammalt och personligt är det ett perfekt arkiv så länge det inte brinner i knutarna. 🙂 Allt går inte att Googla på. Annars är jag säker på att det finns någon typ av dagbok även på nätet att ta till. Jag är gammaldags i flera lägen och har inget behov av att förändra hela världen. Det är det så många som är duktiga på att göra ändå. 🙂

  7. Nu undrar jag verkligen vad som skedde kl 16. LSM? Har tänkt så det knakar men inte kommit fram till något. Vi får hoppas att det var något riktigt spännande och lite förbjudet. Och den där kyssen (som jag förutsätter att det handlar om…) smakade helt säkert hallon. Men M? Mandelbiskvier?;-) Ha en förträfflig dag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s