Jag missade min stora chans…

När jag var allvarlig i tisdagens Funderingar i den här veckan, kom ämnet upp att en del olyckliga människor inte är på rätt plats. Det kan vara tillfälligt, men det kan även vara så illa att de valt helt fel yrke. Jag själv går inte ofta och grubblar över mina misstag och tabbar bakåt i tiden. Alltför mycket energi går då åt till fel saker. Så här på rak arm är det kanske bara en utbildning som jag tackade nej till som jag i efterhand har funderat på om jag borde ha tackat ja till. Men då hade inte andra trevliga saker hänt i mitt liv. Jag försöker att se det som att allt har en mening.
Jag ljög för er. Gled på sanningen låter mycket mer behagligt att skriva. Eller så kom jag på det just nu? Nä! Jag har faktiskt gått och grunnat i flera veckor. Ända sedan jag såg bilden. Varför? Hur kunde jag vara så korkad att jag inte gick vidare… när jag visade sådan supertalang? Det hade räckt om någon klok person gett mig en fingervisning. Visat på vägen som låg öppen mot…
”Bosse! Du måste utnyttja dina möjligheter. En sådan chans kommer aldrig tillbaka. Leta upp rätt kontakter och skaffa dig en agent. Annars kommer du att ångra dig hela livet.”
Modell. Klädesmodell. Ett modelejon som går på Catwalk. Synts i modemagasin. På reklampelare. Bussar. Bioreklam. Överallt. Där hade jag platsat och blivit den lysande stjärnan. Är helt övertygad om det, eller vad tycker ni? 🙂 Låter jag skrytig?

DSCN7756

Ingen. Ingen retade mig. Ingen sa något negativt. Vad tjejerna sa bakom ryggen vet jag inte. Eller gick alla killar omkring så? Vilken klass? Nian? Min älsklingskusin gick säkert inte i skolan ännu. Hon är tio år yngre än jag. Vilken härlig färgkombination. Tänk nu kan hela världen se denna bild. Äntligen har jag fått min stora chans. Eller har jag blivit helknäpp som bjuder på detta? Tyst. Nu hörde jag Solveig börja nynna på ledmotivet till Rosa Panternfilmerna. Precis som hon gjorde i kåseriet ”Nu ska vi ha möte”. Då gällde det min ursnygga skjorta. Snart tar hon säkert en paus och säger något trevligt.
”Och dig är jag gift med.”
Jag måste suga på den kommentaren en stund. Smakar den surt, sött eller beskt? Jag har precis läst en pedagogisk bok. Vet hur man bemöter sådant.
”Jag älskar dig precis som du är, gammal, f…”
i vilken ordning var det nu Solveig sa de laddade orden i onsdags? 😀
(ni som läste inlägget vet bättre än jag)