Jag missade min stora chans…

När jag var allvarlig i tisdagens Funderingar i den här veckan, kom ämnet upp att en del olyckliga människor inte är på rätt plats. Det kan vara tillfälligt, men det kan även vara så illa att de valt helt fel yrke. Jag själv går inte ofta och grubblar över mina misstag och tabbar bakåt i tiden. Alltför mycket energi går då åt till fel saker. Så här på rak arm är det kanske bara en utbildning som jag tackade nej till som jag i efterhand har funderat på om jag borde ha tackat ja till. Men då hade inte andra trevliga saker hänt i mitt liv. Jag försöker att se det som att allt har en mening.
Jag ljög för er. Gled på sanningen låter mycket mer behagligt att skriva. Eller så kom jag på det just nu? Nä! Jag har faktiskt gått och grunnat i flera veckor. Ända sedan jag såg bilden. Varför? Hur kunde jag vara så korkad att jag inte gick vidare… när jag visade sådan supertalang? Det hade räckt om någon klok person gett mig en fingervisning. Visat på vägen som låg öppen mot…
”Bosse! Du måste utnyttja dina möjligheter. En sådan chans kommer aldrig tillbaka. Leta upp rätt kontakter och skaffa dig en agent. Annars kommer du att ångra dig hela livet.”
Modell. Klädesmodell. Ett modelejon som går på Catwalk. Synts i modemagasin. På reklampelare. Bussar. Bioreklam. Överallt. Där hade jag platsat och blivit den lysande stjärnan. Är helt övertygad om det, eller vad tycker ni? 🙂 Låter jag skrytig?

DSCN7756

Ingen. Ingen retade mig. Ingen sa något negativt. Vad tjejerna sa bakom ryggen vet jag inte. Eller gick alla killar omkring så? Vilken klass? Nian? Min älsklingskusin gick säkert inte i skolan ännu. Hon är tio år yngre än jag. Vilken härlig färgkombination. Tänk nu kan hela världen se denna bild. Äntligen har jag fått min stora chans. Eller har jag blivit helknäpp som bjuder på detta? Tyst. Nu hörde jag Solveig börja nynna på ledmotivet till Rosa Panternfilmerna. Precis som hon gjorde i kåseriet ”Nu ska vi ha möte”. Då gällde det min ursnygga skjorta. Snart tar hon säkert en paus och säger något trevligt.
”Och dig är jag gift med.”
Jag måste suga på den kommentaren en stund. Smakar den surt, sött eller beskt? Jag har precis läst en pedagogisk bok. Vet hur man bemöter sådant.
”Jag älskar dig precis som du är, gammal, f…”
i vilken ordning var det nu Solveig sa de laddade orden i onsdags? 😀
(ni som läste inlägget vet bättre än jag)

Annonser

18 thoughts on “Jag missade min stora chans…

  1. Ja vilken miss! Alltså inte så att jag menar färgerna – smaken är ju individuell. Mera modelljobbet, som jag undrar hur du skulle ha trivts med? Du ser väldigt bekväm ut på bilden så du hade nog en hel del självförtroende. Det verkar som om du var trygg i dig själv för jag vet inte många killar som jag sett i rosa brallor!! Härligt med en som går sin egen väg … bort från modevärlden! 😉

    • Hm! Det stämde att jag kände mig trygg i mig själv. Jag hade ett par riktigt gula manchesterbyxor också. Undra´ om Solveig har slängt dem eller hann mamma det? 😉
      Jag hade inte gillat att någon skulle bestämma över mig överallt. Jag ville gå mina egna vägar. Annars tjänar de ganska bra har jag hört. 🙂

  2. Jag har sett Maken i rosa brallor. Han är färgblind och visste inte att han förstört dem i tvätten. Tur det fanns en kvinna att tillgå. (Första gången vi skulle ut på något) Du verkar trivas i dina, kontakta Dressman! De behöver kanske nya modeller!

  3. – Ingen fara, han är trygg i sin manlighet! Så svarade min bror när mina döttrar gav den då 10 månader gamla kusinen Emil, en rosa skjorta i storlek 74…

    Men dina brallor visar på en manlig trygghet av en helt annan storlek och kaliber! 😉

  4. Nu har jag skrattat jättemycket och känner mig taggad ;)) Det var så otroligt roligt och skrivet och sån oväntad poäng 😉 men jag måste säga att du var supersnygg så modell hade du verkligen kunnat bli. Fast du har ju ett mer bestående yrke nu. Jag känner verkligen igen dessa färgkombinationer på kläder. Min son hade en cerisefärgad ryggsäck till jobbet en dag och numera blir man retad som kille om man har såna färger. Rosa för flickor och blått till pojkar verkar vara tillbaka som det enda alternativet. Allt kommer tillbaka så snart har vi detta mode igen.

    Ha en skön lördag

  5. Här hamnar jag i rena rama modebloggen. Det hade jag inte kunnat drömma om.
    Det är aldrig försent så länge man lever, Bosse. Bara att kontakta en modellagentur direkt. 🙂

    Då får jag se om det ÄNTLIGEN fungerar för mig att kommentera här i din blogg.

    Ha en bra kväll!/Anna-Karin

  6. Hej snygging! Kommenterar verkligen inte ofta pga mitt torftiga språk. Däremot skrattar jag desto mer.Berättade för min man efter detta inlägg att han skriver så jävla (språket) roligt och underhållande.Du är sååååå lik en av dina kusiner.På dagens kort ser man tydligt att du gillade att sticka ut.Det är häftigt tycker jag!

    • Vilken osis du hade. 😉
      På måndag ringer jag Dressman. Äntligen ska jag sitta KVAR i soffan och titta på reklamen. Det här ska bli kul. Jag är så lycklig att jag seglar omkring på lätta rosa moln. :D.
      Den där sista meningen borde jag kanske skicka till Pugh Rogerfedlt. 🙂

  7. Snyggt!!!:)
    Vi pratade om modet på jobbet i Fredags, eftersom jag är född på 60-talet så trodde ju de yngre att alla var hippies på 60-70 talet, visst säkert:)

    men då sa jag att jag hade ju v-jeans, vad sjutton är det frågade de yngre, då kände jag mig gammal:)

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s