Vinterpromenad vid Lilleskog i Ystad
Bloggäventyr med Bosse Lidén
Författare till romanen "Mina fotsteg i ditt hjärta", "Minnen som stannat kvar" och medförfattare till kåseriboken "Skimrande ögonblick – och dagar i grått". Alla tre böckerna går att köpa här på bloggen. Tryck på köp bok/böcker under min header för vidare information. Dessutom finns det 37 st kategorier på bloggsmörgåsbordet. Förhoppningsvis hittar du något som tilltalar dig. Du får väldigt gärna lämna en trevlig kommentar. Tack för besöket. Välkommen tillbaka.
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Vilken vacker bild och så nostalgisk jag blir när jag ser namnet ‘Lilleskog’. Det var namnet som mina föräldrar döpte vårt barndomshem till när det byggdes för ca 70 år sedan. Idag tyvärr nedbrunnet och borta.
Sorgligt att det brunnit ner. Var låg det någonstans? Är det många år sedan det brann ner?
En helt underbart vacker bild. Den inbjuder till en löprunda längst stranden.
Här finns många trevliga stråk att cykla, springa eller gå på med underbar utsikt. Med vissa dimmavbrottsdagar. 😦
Så vackert – önskar jag hade havet inom räckhåll!
Utan närheten till havet hade jag varit halv.
Ååhh vad vackert! Längtar dit. Älskar Skåne och Österlen. Skulle vilja bo där.
För oss var det också en dröm fram till 18 månader sedan. Nu är det en sanndröm.
Vilken bild 🙂 Vackert!
Tack! Nu längtar jag till att ta med kamera, fikakorg, glatt humör, trevligt sällskap och åka ut på vårutflykter när Skåne är som vackrast.
Åh, härliga Lilleskog! Dit brukade vi cykla och bada under mina uppväxtår. Har ett minne av ett (”zigenarläger” .. ett av de förbjudna orden numera men så sa man då) läger med romer, där min mor blev spådd. – ”Du har haft det svårt…” Lika överraskad och glad som hon blev över att någon såg hennes besvärliga situation (för tillfället ensam med barnen) – lika stor blev besvikelsen en stund senare, när hon blev erbjuden en spådom igen.. av samma kvinna. Det var spännande att vandra omkring där, första och enda gången i livet som jag varit i ett läger för romer.
På den tiden var det en hel liten skog där, men många träd gick åt under den stora stormen, tror det var i orkanen Lena 1967… längesen i alla fall. Promenerar där ibland, när vi är nere i Skåne. En befriande strand, inte lika ”turistisk” som Sandskogen.
Det var inte så smart av spådamen. Hon levde väl i sin egen värld.
Roligt att få namnet på stormen. Lena, som en av huvudpersonerna i mitt manus. Jag minns också den stormen som härjade vilt i Halland med. Vi fick gå hem från skolan då taken höll på att blåsa av hyrenshusen i närheten. Var nog 68 eller 69.
Visst är platsen mysig. Fast där var fullt flera gånger i somras på parkeringen när vi hade tänkt sätta bilen där tidigt och cykla vidare på den nya cykelvägen längs med havet. Orsaken var utländska husbilar som ”sov” där. 😦
Vackert
Det är härligt att samla på sig energi under en solskenspromenad där. Det är inte långt mellan smultronställena här och på Österlen. I rätt väder.
Har tillbringat en del somrar på campingen utanför Ystad. Mycket positiva minnen.
Vilka färger i bilden! Vackert. Börjar dock nu känna att jag längtar till våren, vårkänslor börjar pyra en aningens aning.
Om det dessutom är fint sommarväder ska det mycket till att inte tycka om trakterna. Då får man söka felen någon helt annanstans. Inom sig själv.
Samma här. Mitt sinne och min kropp håller på att ställa om sig. Vill ha vår!!!
Åh! *hemlängtanpunktcom*
Är det någon speciell plats du tycker att jag ska foto och lägga in på min blogg? Eller gör det för ont? 🙂
Så ljust och vackert. Längtar ut till naturen och snön. Ligger fortfarande i soffan och dämpar feber med tabletter.
Må så gott.
Jag tycker att bacilluskerna ska flytta någon annanstans snart. Sluta besöka ditt hus. Dumma elaka saker. Nu räcker det. Krya på dig.
Åh, jag minns simturen i somras där runt Ystad någonstans 🙂
En hemlis. Då vann du med 1-0 mot mig. 🙂