En nytvättad sannhistoria

Svårt att säga hur många gånger vi sagt frasen att vi måste åka och tvätta bilen på en mack sedan vi flyttade till Ystad. Lättare att hålla reda på hur många gånger det hänt. Inte många. Ändå lovade vi varandra att vi skulle sköta vår bil även på utsidan när vi bytte senast.

Idag gjorde vi det. Vi ville att bilen skulle glänsa när vi gjorde en av årets sista turer ut på Österlen i det vackra vintervädret. Jag rattade in på OK. Glatt såg jag att båset var tomt, vikdörrarna öppna och att det lyste grönt. Jag körde fram precis utanför tvättomaten medan Solveig gick in för att betala och få en biljett med kod. Runt min bil kretsade bilar som skulle kontrolleras på luft, tvättas för hand och personer som skulle in på macken i olika ärenden. Skönt att ha pool position, tänkte jag belåtet. Knack, knack. En äldre man ville något. Han sa att det var hans tur att tvätta bilen. Jag såg ingen bil. Inte ens en påse Ahlgrens som stack upp från hans vinterjacka. Solveig kom efteråt. Det visade sig att mannen köpt biljett före henne i kön. Jag rullade bakåt och hamnade i ett sämre läge. Mannen trollade fram en riktig bil och körde in den i tvättbåset. Han gick ut från bilen och slog in koden. Vikdörrarna gled ihop och det blev tråkigt för mannen utanför och för oss i bilen. Då kom Solveig på att hon fick två andra saker samtidigt i kassan. Vi startade med att tvätta instrumentinredningen med en trasa. Sedan tog vi vindrutan med en annan starkt doftande våtservett, som tvingade mig att öppna dörren för att få frisk luft. Tiden gick. Vi såg hur dörrarna öppnades och hur det blev grönt sken. Mannen gick in och backade ut sin nytvättade bil. Nu var det vår tur. Äntligen skulle vi chocka vår bil med både vatten och schampo. Efter att Solveig slagit in koden valde vi att utnyttja den trista väntetiden utanför porten. Eftersom vi visste att det handlade om ungefär 7-8 minuter valde vi att gå iväg på en promenad. In en sväng på Folkets Parkområdet. Upp mot gamla Vattentornet. Ner för en backe. In genom en liten passage bakom macken. En lagom runda i solskenet. Ändå fick vi stå utanför någon seg minut och vänta när vi kom tillbaka.
Så gled dörrarna upp. Men… Det lyste rött om stoppmärket. Vi stod snällt kvar och väntade på grönt.

Där kunde vi stått än idag. Det blev aldrig grönt. Värst av allt var att den bastanta stålkonstruktionen mellan de två tvättgrunkorna fanns bakom bilen. Sådant händer bara när Bosse Lidén är i farten. Varför bytte jag efternamn? Det gick i alla fall att låsa bilen från min position. Jag sa några lugnande ord till den våta bilen och gick i rask takt in på macken. Där fanns bara en kund före. Jag hörde att den långa yngre mannen bakom disken inte talade skånska. Ingen dialekt alls. Bra tänkte jag när det blev min tur.
”Jag skulle vilja ha ut bilen”, inledde jag med sarkastisk röst.
Den meningen hörde han, men dessvärre förstod han inte vad jag menade. Efter det förstod han inget av de halländska orden, trots att jag artikulerade tydligt. Jag kunde lika gärna befunnit mig på en mack i Mexico eller i Ghana. Solveig kom till undsättning. Henne förstod han, men verkade ändå inte tro på det osannolika att bilen inte gick att köra ut från tvätten. Han log lite dumt. Till slut följde han med oss. Inte på en promenad mellan oss där vi höll varandra i handen. Njet. Direkt med stora ungdomskliv mot tvätthallen. Vi var lite rädda för att det skulle se helt normalt ut och att han skulle få bekräftat att vi var två gamla galningar. En som pratade svenska och en som kom från ett annat land. Av hans min och hans kliande i det blonda hårsvallet förstod vi under samma sekund att vår bil lyckligtvis fortfarande var inlåst. Han tryckte förgäves på några knappar. Själv funderade jag på att kliva under och nå min ryggsäck i bilen. Kameran hägrade. Men gissade på att allt skulle starta igång och att jag skulle bli huvudperson i tredje filmen: ”Vi hade i alla fall tur med vädret”. Eftersom jag var osäker på mitt gage lät jag bli.
Rassel, rassel… Grunkorna satte igång och killen undrade om vi ville ha en ny tvätt. Bilen var tvättad så det tackade vi nej till unisont. Dumt att chansa när det just nu gick att snabbt backa ut den chockade bilen. Först julbad och sedan inlåst i ett främmande garage. Synd att det är så många helger nu. Måste vänta ett tag. Innan jag anmäler mig till någon kurs i främmande språk. Vet inte om jag ska välja svenska eller skånska. Svårt val. Ett lättare val är, att tvätta bilen, ska vi göra nästa gång, om många dagar, något bra år. (gillar ordföljden som passar en man som jag som kämpar på med ”mackerska språket”).

P.S. När vi ett par dagar senare synade bilden lite noggrannare upptäckte vi att vi nog skulle tackat ja till en ny tvätt. Solveig fick ta en hink med vatten och en tvättsvamp för att fixa till den halvrena bilen… D.S.

28 thoughts on “En nytvättad sannhistoria

  1. Du är säker på att han inte pratade skånska, han där bakom? Jag sa ju att det är ett vanskligt språk! Var rädd om bilen nästa gång, tvätta den för hand i stället, då mår den mycket bättre. Förstår att den var chockad, det där hade vår bil aldrig klarat.

    • Vi har det inte lätt. Jag och bilen. Jag betalar dyrt för att ha med en tolk när jag ska på viktiga ärenden. Bilen går på terapi en gång i veckan och mår ändå inte bra. Är livrädd för att bli lämnad ensam i trånga utrymmen. Måste köra in den i hallen på kvällen. Tacka vet jag när det var lagligt att tvätta bilen på hemmaplan.
      Annars är det himla bra. 😀

      • Finns det ingen tvätta själv inrättning i Ystad. Det borde det finnas. Alltså där du själv kan tvätta din bil för en pollett eller två.

  2. Ser allt framför mej o skrattar, grädde på moset om du fastnat där i tvätten oxå, hade nästan kunnat betala lite på gaget. Vi hallänningar har det inte lätt, vare sig uppåt eller neråt förstår dom oss.

  3. Halländska är krångligt! Helst på vissa platser! Småländska pratas det på orten jag bor nu, men jag, jag kör min gamla hederliga skånska! Och tvättar bilen gör vi på gården. Menar du att man inte får det????
    Vi hade iallafall tur med vädret är favoritfilmer för min del, hade gärna sett en trea 😉

    • Vaddddå krångligt? 🙂 Det är bra att du låter rötterna bestämma vad som ska komma ut från gapet.
      På gården får du säkert. Men inte i tättbebyggt område. Fast det finns några som struntar i det. Vet inte när lagen kom. Tar man bara vatten får man kanske när det inte är vattningsförbud.
      Jag har sett ettan många gånger och skrattat gott. Har ännu inte sett tvåan. Är rädd för att bli besviken. Trean skulle blivit kanon. 😀
      Förlåt. Slant på tangentbordet. Mina fingrar ville inte dit. Kalkon skulle det visst vara.

      • Jag har sett tvåan, den var ju inte lika bra, men en sak var dörolig. Min familj skämdes för jag skrattade så högt när det hände! Hojta till när du sett den så ska jag berätta vilket jag menar 🙂

    • Gör du. Själv har jag försökt förtränga det men inte lyckats helt. Väntade några veckor med att lägga in det. 🙂
      Jag har alltid varit förtjust i dialekter. Både fina och fula. Har mina favoriter. Trivs att lyssna på Gotland och när jag bodde i Umeå. Min egen är inte så mycket att skryta med – men jag står för den. Sedan är det som tur är en personlig smaksak.

  4. Är också glad åt att slippa biltvättshallar, jag undviker dem som pesten.
    Antingen får maken tvätta eller så sätter jag de små-vilda-glada på att gå lös på bilen med svampar och slangar hemma på gårdsplanen!
    Och dialekter är buskul.
    Själv dras jag med rikssvenskan och ses som en udda kuf här i Småland.
    Annat var det när jag som barn tillbringat somrarna här och betraktades som en typisk 08,a eller när jag kom hemhem til Tokholmen igen och ansågs vara ‘lantis’.

    Och du, nu har jag stuvat om lite på bloggen – ser det bättre ut?

    • Ha ha! Nu kommer jag ihåg tjejerna när vi bodde på landet. De var också förtjusta i att tvätta bilen. Det gjorde de så gärna. Var det inte sommarvarmt fick det bli regnkläder och stövlar.
      Jag diggar också dialekter. Även kufar. Helst när de sticker ut lite. Rör om i grytan.
      Så vill jag ha det Eva. Det var inget fel på ditt septemberinlägg men på något vis sönderläst i hörnen. Kanon. 😀

  5. Finemang med garage… men inte att bli inlåst i fel dito.
    Intressant med dialekter, de har varit impopulära länge och förbjudna att prata på vissa håll i Sverige – men de har blivit mindre ”skämmiga” på 2000-talet. Tack och lov! Hur härligt är det inte med en rejäl dialekt mot något halvdant tillkämpat, bara för att man inte törs vara sig själv! Som skånska i andra halvan av Sweden är man härdad, man får frågor så att man baxnar ibland. Jag undrar: Varför räknas skorrande R och diftonger som fult? Och hur kan någon som bara accepterar sin egen dialekt över huvudtaget resa utomlands? Behöver vissa mänskor verkligen en tolk för att förstå allt utom rikssvenska? Vad är rikssvenska överhuvudtaget? Vårdad stockholmska.. eller?
    Som någon sagt: ”Om man bara den fågeln som sjunger vackrast, fick kvittra i skogen, då skulle det bli väldigt tyst.” Inget kraxande och hoande längre..
    Jag som trodde att allt var accepterat i frisinnade Skauune, men icke då… Du måste inte alltid ha din goda översättare med dig! Inte tänkt på att ”spraka english” direkt?

    • För mig vände det med att ”TV-hallåor” och väderpresentatörer på burken pratade gotländska och norska. Där upplevde jag det som skarven, när det blev accepterat att prata utanför rikssvenskan på TV.
      Tack! Där fick jag en bra idé. Jag har ex. med stor framgång låtsas vara grek på stränder ocfh diskotek vid medelhavet förr. 😉 Det kom en grek till Ystad. Mannen kunde några få ord engelska. Han tittade på all snö och sa med hög stämma…

  6. Så härligt hur du kan få en historia så oerhört levande. Du lyckas alltid. Underbart!
    Ang mötet med ”Lars” – jag håller helt med dig om att mötet verkligen kom i rätt läge. Hade jag precis varit mitt uppe i skrivandet så hade jag nog inte alls orkat med mötet. Nu är boken färdig och allt ligger bakom mig. Jag ser fram emot en fika med honom för att få ett ”closure” på något sätt.
    Jag önskar dig en underbar kväll på alla sätt,
    Kram Lina

    • Tack!
      Det hade säkert blivit för tufft för dig om han dykt upp mitt i skrivandet. Nu öppnades dörren för att göra något bra av det hela. Få till ett bokslut med ord.
      Tio grader kallt var det under min morgonpromenad. Jag har vaknat till liv. Här ska tvättas ord.

  7. Älskar historien om biltvätten för vanligtvis är det jag som råkar ut för sådana där saker, betalterminalerna klappar alltid ihop när jag skall betala i affären, bensinen är slut och kvittona kommer inte när jag tankar, jag bryter av nycklar som är obrytbara (inte för att jag är stark, utan för att det är materialförslitning på just min nyckel två gånger på rad, vilket aldrig händer annars) osv osv i alla oändlighet. Ska jag åka buss går den där automaten i baklås där man skaffar biljetten. Så jag känner mig så hemma här idag! Det är inte bara jag…….kramar

  8. Äsch.. det är väl bara å köpa en ny bil när den gamla blir skitig.. 🙂
    När det gäller prat.. så har jag nog lyckats förstå det mesta..
    MEN.. jamska å pitemål.. ja.. där får jag gissa lite..
    å då gissar jag så klart till min fördel. 🙂

    • Du menar att vi skulle lämnat kvar bilen hos den främmande killen? Man behandlar inte sina närmaste vänner hur som helst. Istället betalar jag snällt alla terapikostnader för att han ska komma tillbaka
      i gammalt slag. 🙂
      Det är häftigt med alla dialekter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s