Utsikt under ett bord

Alla små barn har sina intressen. Sina hobbyer. Förr var det väldigt traditionsbundet. Flickor som lekte med bilar fick säkert dispens om det inte hände för ofta, men pojkar som lekte med dockor varje dag och hade en pappa som var betongarbetare fick nog tänka både en och två gånger om de skulle behålla sin manliga status i kärnfamiljen.

Själv hade jag mina perioder. Aldrig några dockperioder. Fanns inga hemma. Istället kunde det bli lite av varje. Min mamma hade en handfull väninnor som dök upp ibland på fika på eftermiddagarna. Eftersom jag ännu inte hade börjat i lekskolan fanns det goda möjligheter att bedriva min nya halvskumma hobby. Dumt nog berättade jag till sist för mamma, eftersom mina grubblerier och min omtanke om minst en kvinna blev för mycket att bära helt för sig själv. Jag var ju bara fem år.

Vårt kök var begränsat till utrymmet så fikastunderna skedde alltid i vardagsrummet som vi på den tiden mest kallade för finrummet. Jag vet inte om jag var speciellt inbjuden men satt ändå med. Väninnorna var snälla och skojade med mig. Själv var jag ofta en slags clown eller trollkarl om lådan var framme. Efterhand gled samtalen över till kvinnliga saker och själv gled jag ner under bordet. Där låg jag och hade det trevligt. Nu i efterhand kommer jag inte ihåg ett enda ord av samtalen. Vet inte ens om jag brukade tjuvlyssna. Jag var fullt upptagen av något mer väsentligt och livsviktigt.

Några år efteråt inser jag att om jag fått komma in i ett mörkt rum där det fanns femtio kvinnor och två av dem var mammas väninnor, tror jag att jag skulle fixat uppgiften när lampor plötsligt lyste upp bara en viss del av kropparna.

Benen är svaret på min unika hobby. Inte fötterna. De befann sig i tjusiga finskor. Jag låg på den mjuka sköna mattan med den långa linneduken som skydd och studerade kvinnobenen. Framför allt vaderna. Helt uppslukad hur olika de kunde vara. Alltså inte på samma ägare. :D. Tjocka. Långa. Korta. Svängda. Kurviga. Ibland håriga som pappas eller aporna på Zoo i Köpenhamn. Blårandiga. Prickiga.

Så fanns det en favorit. Med skräckblandad förtjusning låg jag fascinerat och naglade fast blicken vid Gerds stickor till ben. Jag fick verkligen behärska mig för att inte göra slag i saken. Bara ett par decimeter från dessa klenoder tog jag i luften och mätte med tumme och pekfinger. Skulle jag nå runt? Tänk om en hård läderboll träffade henne när hon gick hem? Om det började blåsa storm? Skulle hon blåsa omkull eller ännu värre sväva bort som ett kolapapper i en virvelvind?

En kväll gjorde jag min stora tabbe. Berättade om mina mörka tankar och stora omtanke om Gerd. Konstigt nog verkade inte mamma orolig. Istället skrattade hon högt innan skrattet dog tvärt.
”Är det, det du sysslar med under bordet? I fortsättningen får du aldrig mer ligga där. Efter fikat går du in på ditt rum och leker. Och du. Du behöver inte vara orolig för Gerds ben. Alla människor har olika ben. De kommer inte att gå av på mitten.”
”Mamma! Du lyssnar inte. Kolla själv. Det är inte ben. Det är tändstickor eller plockepinn.”
Det började bubbla i mamma trots att hon gjorde allt för att behålla vuxenmasken på.
”Så du menar att jag ska lägga mig bredvid dig under bordet?”
”Jäpp. Pappa kan fixa kaffet.”
Nu skojade jag med. Var med på noterna.
Mamma rufsade kärvänligt om mig i håret.
”Du har alltid haft huvudet bland molnen. Vad ska det bli av dig när du blir stor? Säkert något stort.”

Med tiden fick jag andra intressen. Jag kunde ändå inte ha fortsatt. Mina ben hade blivit så långa när jag gick i lekis att fötterna skulle ha stucket retfullt ut utanför bordet. 😉
Intresset är inte helt dött ändå. Jag tycker fortfarande att Solveig har stiliga ben och snygga vader. 😀
Och Gerd lever än. Hon har överlevt alla sina väninnor. Hon går enligt säkra källor dagliga långa promenader. Man ska inte ta ut bekymmer i förtid. Jag hade fel. Tur att jag inte slog VAD med någon. 🙂

26 thoughts on “Utsikt under ett bord

  1. Utsikt under en bro kan vara lika häftigt som utsikt från en bro… det står helt klart nu 😉
    För att följa de musikaliska tongångarna som dykt upp i samband med läsningen, så tog damer inte av sig skorna under ett bord – på den tiden.
    God morgon:)

  2. Kan man annat än småskratta och känna att det bubblar inombords av att läsa det du berättar! Jag får plötsligt upp en minnesbild av en annan liten kille, yngre än fem år, som gillade kvinnoben redan då! När en ungmö en sommardag kom på besök till hans föräldrar utspelade sig detta… Damen i fråga var barbent och hade klänning. Den lille satt på golvet och spanade in hennes ben. Snart satt han framför henne och med sina små händer ”smekte” han hennes ben från vaderna och upp till kjollinningen medan han mumlade ”goa ben, goa ben”. Tro det eller ej, ungmön rodnade!! Jag hade nog bara skrattat.
    Du kunde i alla fall hålla dig från att ”mäta” tantens benomfång! Kul historia som väckte andra minnen!!

  3. Snällt av dig att bekymra dig om den stackars tanten 🙂 Tur du växte från det, tänk om vi skulle ha bloggträff en gång, bara tanter och du…Skulle du då ligga under bordet? hihihi…

  4. Tusen tack, Bosse, för trevlig läsning här till kaffetåren på fredagseftermiddagen! Vilken dråplig historia, skrattade högt. Kan se hela scenen framför mig. Och ett barns uppriktiga oro, tänk om Gerd skulle blåsa väck, hemska tanke!:-)) Önskar dig och S en fin kväll..

  5. Ja vilka originella intressen barn (och vuxna) kan odla. Jag törs inte berätta om min från barndomen :-). Nej, jag skämtar. Verkligen en underhållande leendeframkallande historia.

  6. Tack för en härlig veckas läsning !! Varje morgon så kommer det troget ett mail från Bosse på mobilen .. Kaffet färdigt !! Sen läsning . Ha ha !! Många skratt !! Ha en trevlig helg med familjen !! 😃

  7. Ha, ha, ha ja se ungar…men jag minns också mammas kaffetanter. Jag låg inte under bordet utan satt i ett hörn och gjorde mig så liten som möjligt. Samtalet som utspan sig inför mina öron var spännande och mina öron var som paraboler. Ibland sänktes rösterna och då hände det att mamma fick syn på mig och så var det nöjet över.
    Ha en fin helg

Lämna ett svar till mångmamma Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s