Gyllene Tider igen

Då var det dags igen. Det är nio år sedan gruppen återförenades en magisk sommar. En halv miljon människor köpte biljett och supergruppen drog 28 000 personer i snitt per konsert. Den gången firade GT 25 år. Per Gessle har som vanligt koll på statistiken.

Lagom till sommarens 18 konserter släpper Gyllene Tider en ny skiva i april med namnet ”Dags att tänka på refrängen”. Återstår att se om det handlar om ett avsked. Tror jag inte personligen. Gissar på ännu en framgång för gruppen från min barndomsstad och en återförening om x antal år när det blir en lucka bland Pers andra ”hobbyprojekt”.

Jag minns en ung Per skratta gott åt frågan om han kunde tänka sig att åka på turné som Ulf Lundell gjorde och som nyss hade fyllt 30 år. ”Aldrig i livet, sa han. Berättade att han troligen skrev musik åt andra om tio år. Stod definitivt inte på scen.

Jag har alltid varit impad av Per i intervjuer. Både de jag hört och läst. För mig är han fortfarande samma sköna kille. Står stadigt på jorden trots alla framgångar. Sedan har han en underbar förmåga att snickra ihop suveräna låtar i rätt tid. Låtar som oftast gör mig glad. Det bästa är att jag aldrig har växt ifrån dem helt. Tröttnat. Ändrat min musiksmak totalt. Sedan finns det såklart långa perioder när jag spelar annat.

Det är häftigt att jag på avstånd varit med om hela resan. Däremot gick jag aldrig med på att leta okända namn i telefonkatalogen. För att sedan skicka in vykort till Kaj Kindvall i Norrköping som var programledare i Poporama. Allt för att GT-låten skulle hamna i heta högen nästa vecka. Fuska var inte min stil då heller. Alla svenska band gjorde säkert annars så. Jag minns många urkassa låtar som slog ut etablerade utländska artister och grupper på det orättvisa sättet.

I baksätet på en Opel Manta satt jag och diggade tillsammans med tre andra killar. Vi satt och lyssnade på fem-sex låtar från ett färskt demoband som fyra killar precis spelat in. ”Billy”, ”Rembrandt” och ”När alla vännerna gått hem” var med på bandet. Halmstad höll för andra gången på att bli Sveriges Liverpool. Första gången var på sextiotalet.

Något stort på väg att hända i staden. Affischer överallt. När jag kom till diskoteket Joe Hill några månader senare var det kaos. Själv blev jag överraskad av att två grabbar i gänget var blonda. Per var en av dem. Jag kunde varenda rad i texterna där jag stod nära scenen. En av mina klasskamrater, numera även Facebookvän, bodde tillsammans med de flesta i gruppen i ett kollektiv under en vild och bohemisk tid. Han känner till många sköna anekdoter om den ”Gyllene Tiden”. Liksom The Beatles kickade de en av medlemmarna precis innan genombrottet på ett raffinerande sätt och plötsligt var de ett band på fem istället.

Jag ska om en liten stund tänka på några sköna tryckare när tiden begav sig på mörka diskotek. Fast när det var konsert var det cigarettändare som gällde. Stör mig inte. Vad söt hon var. Visade sig sedan vara en falsk blondin. Sådant förstod jag inte då…

Extrafakta: Denna gång har de kritikerhyllade Linnea Henriksson som förband på turnén.

På Gyllene Tiders första gula EP fanns det med fem låtar och Janne Carlsson spelade bas i fyramannabandet. Under Micke Andersson står det att han lirar kakburkar. Överst på baksidan står texten:
GYLLENE TIDER
Är en rockgrupp ifrån Halmstad.
Detta är deras första skiva.
Köp den!

Skivan är inspelad juli-augusti 1978. Sedan dess har Per Gessle och GT sålt några skivor till utan att behöva uppmana läsarna. 🙂

 

Annonser

16 thoughts on “Gyllene Tider igen

  1. Gyllene Tider-fan har jag alltid varit. Det var ju två läger, ett gäng som gillade Noise och En kväll i tunnelbanan, och så vi andra som skrålade Billy och När vi två blir en. Än idag lyssnar jag på Gyllene Tiders låtar och sjunger med, Gyllene Tider ÄR min ungdomstid med finnar och historieprov och pluggande och James Bond på VHS och friluftsdagar i skolan. Så kul att du valt just När alla vännerna gått hem, den lite vemodiga och fina sången sätter jag alltid på när jag inte mår så bra, inte för att texten kanske får mig att må bättre, men ändå… dess skörhet och Pers lite skrovliga röst tilltalar mig, är nog den Gyllene Tider-låt jag lyssnat mest på genom åren. Billy är också en favorit. Vilken text! Jag tror jag gillade den så mycket för att den var lite tabu och i bjärt kontrast mot min ungdomstid. Det gänget jag var med i låg inte i rabatterna runt stadens Stadshotell och spydde precis… Vi var änglar! Ha en fin dag och tack för ungdomsminnena.

    • Jag kommer ihåg de där två motsatserna. För mig var det heller inget svårt val.
      Kul att läsa din text omkring de två låtarna som jag nämnde. Exakt så var det nämligen för mig med. Billy var något farligt. En av få låtar från Pers stora musikskatt som tar upp något allvarligt (knark). Berättar en vemodig story om ett pojkäventyr som gick snett. För mig glider ofta Gyllene Tider och Per Gessles solokarriärer ihop.Det är nästan alltid han som sjunger ändå. Men det finns en låt där han bara sjöng med i refrängen. Den gillade jag mycket. Är aldrig med på något samlingsalbum. Jag har den bara på någon gammal kassett någonstans. Jag tror att den hette ”Jag och min tjej har ett eget språk” (antagligen bara Jag och min tjej) Jag har för mig att det var trummisen Micke ”Syd” Andersson som sjöng. En gullig låt om hur det kan kännas när man blir ihop med en tjej. ”När vi två blir en” har också en speciell plats hos mig av privata skäl. Älskar den. Suverän låt. Ska bli spännande att se om det blir några nya kanonlåtar i april.

  2. Håller med dig…..Per Gessle är en fantastisk artist och människa!
    Gyllene Tider var inte min grej, de låg fel i tid för mig.
    Gessles fina svenska låtar, Kung av sand och Jag går och fiskar mm…mm…. Skivan Mazarin….Ja det kan jag höra om och om igen.
    Nu påminde du mig om fina låtar 🙂
    Ha de gott
    Ann-Louisekram

  3. Jag gillar honom allra bäst när han kör solo. Mazarin-turnén var fantastisk. Fast jag glömmer aldrig 25-årsturnén med GT heller. På Parken i Norrköping. Billy är nog min favorit.

  4. Ja, det är något särskilt med Gyllene tider, som ofrånkomligen stavas ”nostalgi” och ”sommaren”. De hänger liksom i, deras låtar, och jag tror att många, många (kanske de flesta till och med?) i Sverige har minnen kopplade till dem. Och nya generationer erövras gång på gång…själv är jag 77:à och alldeles för liten när de slog igenom, men nog tusan fanns de med på mina kassettband när jag gick i högstadiet och nog sjutton har jag festat till Gyllene tider på gymnasiet och åren efteråt…och texterna, de sitter som fastklistrade i hjärnan, precis som Roxettelåtarna (de kan jag dock fortfarande bara på låtsasengelska.) Ja, jösses…tack för nostalgitrippen, Bosse, och härlig helg på dig!

    • Det är väl där styrkan ligger. De flesta av låtarna är tidslösa. Oftast svåra att bli av med i skallen. Refrängerna etsar sig fast värre än den elakaste igeln. Fast jag aldrig fiskar själv sjunger jag om det. 🙂
      Sedan kanske jag är ovanlig men jag tycker bäst om Marie Fredriksson som solo. Jag har alla hennes skivor.

  5. Jag får väl erkänna…. Jag var Noice-fan… Men jag gillar GT också! 🙂 Och Roxette. Hoppas du har en fin söndag! Här är det nollgradigt och snön vräker ner…

  6. ”När alla vännerna gått hem” är just en sån där låt som BÅDE är bra men som kan göra så där ont.. Den kan ge mej glädje men det händer att den helt drar ner mej..
    Musikkänslig kallas det.. 🙂

    Opel Manta.. där väckte du ett annat minne!
    Jag åkte buss till jobbet.. var kanske 17.. åkte förbi en bilfirma.. varje morgon.. varje kväll
    och där inne stod den..
    En vacker Opel Manta.
    Där stod den.. och väntade på mej..
    att jag skulle bli stor nog och att jag skulle få ihop rätt mängd kosing för att lösa ut den.

    Vem vet..
    den kanske står där än i dag
    min Opel Manta

    • Jag gillar sådana där låtar som är både och. Minns att det kunde vara härligt smärtsamt att ibland vistas i det där mörkret. Någonstans visste jag att det fanns en strimma ljus. Det var vid dessa tillfällen jag kunde knåpa ihop en skaplig dikt.

      Jag vill tro det med Lena. Samtidigt vet jag sanningen. Borde såklart tiga men…den såg dig med. Varje dag. Som den längtade till kvällen. Helgerna var outhärdliga. För inte tala om de dagarna du var sjuk. Då sympatihostade den och stora plåttårar rann nerför lacken. Än idag frågar den sig… varför kom hon aldrig in i affären? Nu har den blivit en bitter gammal bil som muttrar mest i sitt hörn av bilhemmet i Skövde. 😦

Lämna ett svar till Realisten Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s