Kvinnligt i badrummet

”Allå! Allå! Emliga armén. Är det någon som hör mig?”
Jag hade ropat på Solveig ett bra tag. Min röst började ta slut. In till mig hördes både hennes och tjejernas röster från köket där de höll på med pepparkaksbaket. Själv befann jag mig i duschkabinen på gästtoaletten. Bara ett stenkast från aktiviteterna i köket. Jag frös och huttrade som en utelåst pudel, sedan jag stängt av vattnet. Fast jag hörde nästan varje stavelse var det ingen som hörde min röst. I min fantasi slutade det med att hela gatans kvinnor hörde och rusade till undsättning.
”Vad kan vi hjälpa dig med Bosse? Vill du att jag ska tvåla in din rygg?”
Snart skulle det höras ända till Simrishamn. Skulle inte förvåna mig om min bloggvän Signhild i Piteå skulle höra mig innan de i mitt eget kök hörde. De måste vara födda utan öron. Till slut stod Jennifer utanför dörren.
”Ville du något speciellt pappa?”
”Det är för sent, jag dog för tio år sedan.”
”Ska jag gå då?”
”Hämta mamma. Be henne skruva upp ljudet på hörsnäckan”, sa jag matt.
Hon kom. ”Vad vill du älskling?” Hur går det med årets juldusch?” Den där mjuka radiorösten som jag föll pladask för, för tjugotre år sedan.
”Balsam. Vilken av alla dessa 32 produkter är Balsam? Det står schampo på fyra dussin. En massa andra krångliga, engelska tjejord på resten”, fick jag fram med en uppgiven och svag mansröst.
”Den vita till vänster om ditt schampo eller ta den röda på andra sidan ditt schampo. Om du vill hitta något snabbt.”
Anade jag inte lite sarkasm i den meningen. Jag svalde mina ord om att hon skulle tjuvstarta med att äta av pepparkaksdegen så hon blev snäll inför jul. Tänkte mest på hennes mage. Ska visst inte vara bra att äta pepparkaksdeg.
Vad hände då när jag utmattad fick tag på rätt flaska. Inte kom det ut en färggrann vätska i en lagom konsistens. Njet. Det var mest vatten. De tre familjetokarna häller i vatten för att få ut allt. Till slut består det av 99 % vatten och något spårämne av balsam. Eller bara balm enligt en engelsk ordbok jag just nu slog upp ordet balsam i. 😉 Sedan ska JAG bli ren av det. Inte ens en älg hade blivit det. Borde jag skrivit ren istället för älg? Tänkte bara högt. 🙂

På den gamla goda tiden. Ungkarlstiden. Då njöt jag av mina egenstunder i badkaret. Ibland somnade jag och vaknade iskallt. Jag hade ETT väldoftande schampo, ETT balsam, EN läcker hal tvål. Allt stod på svenska med stora BOKSTÄVER. Då bodde jag i Sverige. Däremot minns jag att jag hade TVÅ manliga handdukar. På den ena fanns Piff. Eller om det var Puff. På den andra Stålmannen. Handduken med Stålmannen följde med när jag och Solveig firade pappersbröllop. Vi tog ett par tåg till Strömstad. Inte samtidigt. Inte var för sig heller. Vi fick byta tåg på vägen dit, menade jag. Bodde på Vandrarhem i den fina staden i Bohuslän. Åkte buss upp till Oslo. Någonstans där försvann tygstycket. Antingen i Strömstad eller i Oslo. Vem stal min manlighet? Det känns som om jag inte riktigt kommit över det. 🙂 Nu kom jag att tänka på när jag var Stålmannen på riktigt. Vilken smart, korkad skitunge jag var. Kommer i ett annat kåseri. När jag vågar.
Finns det någon man därute i bloggvärlden som lever i en mycket kvinnlig värld som kan känna en liten smula sympati med mannen utan Balsam i duschkabinen? Någon med hår kvar. 🙂

Dessutom finns det farliga leksaker på golvet i duschkabinen. Vassa saker. Vad sjutton använder de dem till? Har de hemliga mustascher? Delar jag bo (jag menar inte att jag ska dela på mig själv) med tre apor? Vågar inte fråga. Man väljer sina duster. Men jag har min fulla rätt att fundera. Det gör jag ofta. Antagligen har de riktigt kul härinne i duschkabinen eller ute på det varma golvet. Rena rama feststämningen. Jag har allt smygläst om masker på någon flaska med glada bilder på. Stod på svenska.

Vi har ett konstigt system i vårt hem. Äldst kommer sist in. Då när endast det fisljumma vattnet finns kvar. Samtidigt får man vara glad för att man får duscha en gång om året. Det är värre med det andra. Det lilla och det stora. Det lilla kan jag göra bakom ett träd i trädgården om det är kris. Det stora. Det gör ont bara av att jag tänker på det. En gång gick det tio dagar innan… Inte hjälper det att vi har två toaletter. Hade inte hjälpt om vi hade haft tre. Vad gör kvinnor i badrum? Livets mysterium. Jag satt och bevakade strategiskt på sjunde trappsteget som en känd författare, en sen kväll. Tänkte att jag rusar in så fort jag hör att en dörr öppnas – däruppe eller därnere. När väl Jennifer öppnade därnere halvsov jag med huvudet lutat mot räcket. Jag hade åldrats tjugo år av all väntan.
”Borde inte du sova för länge sedan? Det är en vanlig skoldag”, hasplade jag ur mig.
”Pappa. Jag börjar sent imorgon.”
Jag ramlade ner för trappstegen medan min äldsta dotter gick in på sitt rum för sin skönhetssömn.

Ps. Jag överdrev på någon punkt i detta kåseri. (Lägger in det på kategorin lite galet). Det blir lätt så när man lider av sjukdomen Balsambrist som ska vara extra farlig innan våren slagit ut i full blom. Om sanningen ska fram var det bara 31 flaskor. Om jag tänker ett varv till. Jag lever i en kvinnovärld och har det rätt bra. Fast det berättar jag inte högt om var som helst. Nu när jag är ensam hemma ska jag prova den där masken. Måste se om man det stämmer enligt reklamen att huden blir tio år mer elastisk… vaddå? Är det bra eller dåligt? Det gör riktigt ont om gummiband smäller i ansiktet. Nu såg jag en otäck bild fara förbi. 🙂 Det är kanske bättre att jag håller mig till ett par gurkskivor på ögonen. Vad är de bra för? Jag får ringa min vän Stig-Helmer som jag såg hade det i filmen ”Hälsoresan”. Antagligen försvinner kråksparkarna i ett nafs… går det inte lika bra om jag tar strykjärnet och sätter det på lagom värme och inte trycker för hårt? Tänk om Solveig inte känner igen mig när hon kommer hem…och undrar vad det är för ung strykpojke som… Det är tur att Solveig ska hoppa in som Gästbloggare på söndag och måndag så det blir mer seriöst på bloggen. Imorgon ska jag bjuda på en passande låt och på lördag svara på elva frågor från en ny award jag fått mig tilldelad.

En Balsamkram till alla er som läser denna mening.

Annonser

Se upp ni som rullar på Österlen till våren!

DSCN8228

Ibland kan det vara fördel att informera några månader i förväg. Framåt vårkanten får ni skylla er själva om ni är ute och kör bil på vackra Österlen. Ni gör det på egen risk. För jag är inte helt säker på att jag är lämplig som handledare i den där Volvon som skumpar fram på de kurviga landsvägarna. Det är många saker att tänka på. Med åren får man sina vanor och ovanor bakom ratten… Vi ska börja lätt har jag bestämt mig för. Första lektionen: Välja rätt nyckel. Andra lektionen: Repetera och spä på med det nya, starta och stänga av motorn. Jag tror jag gör det på mitt vis. När Jennifer vet hur nyckeln ser ut kör jag fågel-fisk-mitt emellan några veckor. Mjukstartar. Viktigt att hon inte spänner sig. Får spärrar. Eller sträcker sig på något dumt ställe. Jag lovar att inte lägga nyckeln i takrännan. När Jennifer hittar nyckeln får hon smaka på några Ahlgrens bilar så hon känner att atmosfären är gemytlig.
Om jag skulle be min husläkare att skriva ut något lugnande som jag kan knapra på när vi kommer till lektion tre. Då jag pedagogiskt ska berätta om tre pedaler och endast två fötter. Tur att det inte är tvärtom. 🙂

Förra söndagen var vi på kurs. Introduktionskurs för handledare och elev. I tre timmar grillades vi av en mycket sympatisk och duktig trafikledare som varvade roliga och tänkvärda anekdoter med bilder på väggen. Tiden rusade iväg. Mycket var repetition för mig och Solveig, men miljökörningen var ny för oss. Trodde mer det var ett gott råd, inte att man kunde bli kuggad för att man inte gjorde exakt rätt vid nerväxlingar och uppväxlingar. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot våra lektioner. Måste få dela med mig av två roliga sannhistorier som den äldre och erfarne Stig berättade för oss i den varma lektionssalen:

FÖRSTA: Till en introduktionskurs kom Tobias med två blivande handledare. Hans pappa och farmor som var 84 år. En tid därefter skrev Tobias in sig på körskolan. Efter den hoppiga första lektionen frågade bilskollärare Stig om Tobias tränat mycket hemma.
”Jag har tränat jättemycket liksom.”
”Var då någonstans?”
”Överallt på Österlen. I stan. På landsvägar. Typ.”
”På motorvägen också?”
”Ja då liksom.”
”Med pappa eller farmor?”
”Mest med farmor. Hon har mest tid.”
Stig ringde upp farmor och fick bekräftat att hon varit med på flera bilturer. Han berättade om att Tobias hade vissa baskunskapsbrister och undrade om hon själv körde bil ofta.
”Nä. Jag slutade när de la om till högertrafik i Sverige.”

Tobias andra lektion var en nagelbitare även för den erfarne Stig. Tobias delade frikostigt med sig om information om hans övningskörning med farmor. Även om episoden när det gick åt skogen mitt inne i centrum. Han hade råkat köra upp över gångbanan och fått tvärstopp.
Nytt samtal till farmor. Stig tog upp ämnet att det hade blivit problem under övningskörningen.
”Det ordnade sig. En snäll busschaufför gick ur bussen och trixade ut bilen på vägen igen. De är så hjälpsamma i Ystad.”
”Tant tänkte inte på att dra i handbromsen innan Tobias körde upp på trottoaren?”
Det var tyst några sekunder innan följande kröp fram.
”Ah… det är så att Tobias skäms lite för mig. Så jag sitter i baksätet där jag inte syns så mycket när han är ute och tränar.”

ANDRA: En kille körde upp för körkort i Ystad. När han kom fram till ett ställe på landsvägen där en bevakad järnvägsövergång fanns gjorde han fel. Grabben tittade bara åt vänster. Inspektören berättade om detta när de kört färdigt.
”Du körde jättebra men kan inte få lappen. Varför tittade du bara åt vänster vid järnvägsövergången?”
”Det fanns ju bara ett spår. Varför skulle jag typ titta höger?”
Samma kille fick köra upp en andra gång inför en ny inspektör som visste om den förra episoden. Inspektören såg till att färden nådde samma ställe även under denna andra uppkörning. Denna gång blev killen nervös, motorn dog mitt på spåret när han tittade vänster och höger. Sedan kunde han inte köra iväg eftersom han av misstag lagt i treans växel. Pling, pling. Killen kämpade på medan bommarna höll på att gå ner. Pling pling. Inspektören fick snabbt ta hjälp av sina fotpedaler för att få bilen från spåret och förbi bommarna innan det var försent.

Tillägg: Killen spårade inte ut på tredje försöket utan fick sitt efterlängtade körkort.
Klicka en gång till på bilden om ni vill se bättre.

”När börjar mitt sportlov?”

Det ska bli skönt att börja jobba på måndag.”
”Förresten vet du när jag har sportlov?”
”Brukar jag inte ha det i vecka åtta?”
”Vet du om de har ändrat vecka i år?”

De där och liknande frågor har Solveig slängt ur sig med glimten i ögat de sista tio dagarna.
Det har varit tuffa och intensiva dagar när jag tillsammans med min inhyrda redigerare dykt ner i varenda stavelse och tecken i mitt manus ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Direkt efter en tidig frukost har vi startat vårt teamwork vid köksbordet. Alltid med samma mönster. Först har Solveig läst ett kapitel eller ett avsnitt högt där vi en sista gång har lyssnat på flytet i texten. Sedan nästa viktiga steg. Grovjobbet utan några genvägar. Mening för mening. Ord för ord. Stavelse för stavelse. Tecken för tecken. Stavfelen har varit få men det är så lätt att ett ” hamnar på fel ställe om en punkt, när någon säger något i texten. Eller så blir det ett mellanrum för mycket. Många efternamn har trollats bort liksom småord som inte behövs. Vissa av mina ”darlingsavsnitt” har fått stryka med. Psykiskt är det tufft att hela tiden hålla på att leta efter fel. Så långt ifrån världen när jag lät mig ledas med i handlingen tillsammans med Lena Sanders och Sebastian Rosander under många hundratals timmar. Då hade vi det mysigt tillsammans. Om inte ungdomarna var sura på varandra. Som författare var jag rättvis och lyssnade på alla personer. Nu tvingades jag tänka mekaniskt och kärlekslöst. Skapa en distans till känslor, spänning, skämt m.m. där mina fyrkantiga ögon istället vilade på varje viktig liten detalj.
Ni må tro att jag trånat efter att någon snäll person ska säga att jag skrivit något bra. Ibland har jag försökt fjäska med min redigerare som påminner starkt om min fru.
”Hittar du inget som är bra också? Som omväxling.”
”Sådant har jag inte tid med nu.”
Då brukar jag låta läppen falla lite så hon mjuknar i hörnen. Vädja med de bruna ögonen. Kan funka en kort stund.
”Du vet att jag tycker boken är bra. Mycket bättre än många andra böcker jag läst på sista tiden. Nu finslipar vi de sista detaljerna. Måste du förresten ha med den snuskiga kommentaren där?”
”Rör den inte! Det är en grabb som pratar…”
”Måste därför alla vi kvinnor läsa om vad ni gör…?”

Mitt grundmål har varit att vi skulle hinna fem kapitel om dagen. Samtidigt går det inte att stressa fram resultat. Vissa kapitel är betydligt längre än andra. Så fort vi tappade skärpa tog vi paus. Skillnaden var bara att Solveig menade paus med stort P. I mitt huvud malde fortfarande viktiga detaljer runt. Jag ville så gärna diskutera finesser och nya tankegångar. Istället blev jag förvisad en våning ner om jag inte var tyst om boktugg. Så om ni tycker att det doftar källare om mina inlägg så… 😉
Tjugonio kapitel har vi hunnit med. Resten av fintvättandet får vi göra på påsklovet. Sedan hoppas jag att det är rätt väder redan i april för att kunna skapa framsidan och att Jennifer köpt systemkameran hon sparar till. Helst ska hon ha lärt sig alla finesser också.

Vi har gjort annat också. Varit på kurs. Gått promenader. Sett filmer. Fikat på stan. Skjutsat döttrar som varit omkring lite överallt i södra Sverige. En dag körde vi Lizette och en kompis till ett Spa som heter Örums Nygård och ligger på Österlen. Eftersom det inte var någon idé att åka hem under tiden de låg och gottade sig i det 32-gradiga vattnet åkte jag och Solveig till Olof Viktors och fikade under tiden. Jag smög med laptopen i en väska. Lovade att vi bara skulle titta på ett kapitel om det INTE var fullsatt på det populära fiket. Jag vann. Efter smaskigt ätbart vid ett tvåmansbord blev det ett arbetspass där vi glömde tid och rum. För att sträcka på benen en stund gick vi en promenad på Löderups kyrkogård i solsken. Kyrkan var öppen och hade en fantastiskt fin altartavla, som var målad så att den fick 3D effekt. Motivet var där Jesus satt med Judas vid nattvardsbordet. En av de finaste tavlor jag har sett i en kyrka. Otroligt välgjord.

Denna vecka får jag jobba ensam med extra finjusteringar. Datorn har varit elak när jag bytt teckensnitt. När jag ändrat något de sista veckorna har den tydligen valt att ändå skriva det gamla teckensnittet när det gäller tecknet ”. Jag måste även förtydliga tidsförflyttningar fram och tillbaka i handlingen med hjälp av en rad här och där på några ställen, så ingen läsare får onödiga problem. Själv kan jag snart hela romanen utantill. Festligt när Solveig skrollade ner och jag i huvudet visste exakt vad som stod i nästa mening.

Där fick ni veta lite om vad som hänt under tiden som min blogg visade söta bilder istället för text. På Påsklovet har jag i skrivande stund inte bestämt mig för om jag ska visa sovande bilder på Lizette, för att vara rättvis, eller bilder där jag sover. I så fall kunde ni läsare rösta fram det fulaste kortet… 🙂

Idag är det dagen före dagen före dagen före våren…eller vad säger ni i norr? 😉

Stort GRATTIS till Ezter Nilsson!

Vad roligt att det var så många som tyckte till på olika sätt. Kul att ni bjöd på egna härliga minnen. Om ni tyckte det var svårt att välja en av tio ska ni veta att det var jättesvårt för mig att välja ut bara tio tävlingsbidrag. Så man vet aldrig…

Både jag och Solveig hade en annan favorit som hamnade på fjärde plats när Ni hade röstat klart. Bild 9 när Jennifer står och sover mot fotpallen. Ena strumpan är av. Katten ligger på golvet.
Nu ska ni få storyn i korthet innan sömnen: Popmusik från en CD ljöd på rätt hög volym. Jennifer och katten dansade varv efter varv runt pallen. Jennifer sjöng glatt med i låtarna. Ibland sa Solveig till henne att byta håll så att ”de” inte blev för yra. Vi räknade inte varven men de var åtskilliga. Själva höll vi på med något annat i det stora vardagsrummet som vi hade på den tiden. Plötsligt ser vi synen som ni ser på kortet. Jag smyger iväg för att hämta kameran och håller tummarna för att inget ska vara förändrat när jag kommer tillbaka. Var rädd för att katten skulle vakna och… 😉

Jag måste passa på att lägga in en annan bild, som ni som åkt iväg och bott på hotell och liknande med era små barn kanske känner igen.
Var ska mamma och pappa sova? Vem ska sova i den sämre extrasängen? Hur kan så små ljuvliga dagvarelser ta så mycket plats på natten? Det är tur att jag inte förde statistik på hur många smällar jag fick genom nätterna på hemmaplan och bortaplan, som kunde påverkat framtida veckopeng. Varför ska ALLA mjukisdjur med på resor? Ja, ja. Jag vet. De kan inte vara helt ensamma kvar hemma. Vad dum jag var som inte förstod det.  😀

Ha en trevlig måndag. På fredag är det vår enligt almanackan. Mars, april och maj.

Var ska mamma och pappa sova

Tävling – Bild TIO – Dags att rösta!!!

Tio

Bild TIO – Hotellsäng i Hjo.

Då har vi nått sista bilden och det är tävlingsdags. Du har sett vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans under tio bloggdagar. Skriv i en kommentar här under vilken bild som blev din favoritbild. Ska bli spännande att se vilken som vinner. En av er som lämnar en kommentar IDAG söndag vinner dessutom en Trisslott. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59. Själv har jag min egen favoritbild. Berättar vilken imorgon.

Närmaste blogginlägg:
Jag låter Jennifer dra vinnaren och redovisar resultatet imorgon.
På tisdag berättar jag vad vi gjort för något under ledigheten. (Definitivt inte legat på latsidan eller åkt skidor).
Fredagens kåseri ska handla om hur det är att leva med tre kvinnor.
Solveig ska återkomma som Gästbloggare nästa helg. Denna gång ska hon berätta om en annan av sina familjemedlemmar.
Själv håller jag på att skriva ner tre kåserier om tre olika kontakter med polisen som jag haft genom åren. Tror att jag ska lägga in dem under tre fredagar i rad.
Jag ser även fram emot att börja läsa mina favoritbloggar igen. De är numera många till antalet. Över femtio sist jag räknade. Just variationen fängslar mig. Ibland kan jag sitta länge och njuta av en fin bild. En del av Er bloggare är suveräna på att ta kort.
Önskar alla Er läsare en fin söndag.

Tävling – Bild NIO

Nio

Bild NIO – Ibland får man ta det piano.

 

Text för er som inte läste inlägget 14/2. Jag kommer från och med fredagen den 15 februari att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Din uppgift är enkel. Söndagen den 24 februari är tävlingsdag. Då har du haft möjlighet att se vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans. Skriv i en kommentar vilken bild du gillade bäst. Ska bli spännande att se vilken bild som vinner. En av er vinner en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarfotot. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på söndagskvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna. Är fullt sysselsatt med annat, men hoppas att ”någon” kan trolla dit en bild på min blogg och eventuellt några rader. Önskar dig en fin dag.

Tävling – Bild ÅTTA

Åtta

Bild ÅTTA – I brist på säng…

 

Text för er som inte läste inlägget 14/2. Jag kommer från och med fredagen den 15 februari att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Din uppgift är enkel. Söndagen den 24 februari är tävlingsdag. Då har du haft möjlighet att se vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans. Skriv i en kommentar vilken bild du gillade bäst. Ska bli spännande att se vilken bild som vinner. En av er vinner en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarfotot. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på söndagskvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna. Är fullt sysselsatt med annat, men hoppas att ”någon” kan trolla dit en bild varje morgon på min blogg och eventuellt några rader. Önskar dig en fin dag.

Tävling – Bild SJU

Sju

Bild SJU – Pappa får också duga. Tryggt på bortaplan.

 

Text för er som inte läste inlägget 14/2. Jag kommer från och med fredagen den 15 februari att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Din uppgift är enkel. Söndagen den 24 februari är tävlingsdag. Då har du haft möjlighet att se vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans. Skriv i en kommentar vilken bild du gillade bäst. Ska bli spännande att se vilken bild som vinner. En av er vinner en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarfotot. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på söndagskvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna. Är fullt sysselsatt med annat, men hoppas att ”någon” kan trolla dit en bild varje morgon på min blogg och eventuellt några rader. Önskar dig en fin dag.

Tävling – Bild SEX

Sex

Bild SEX – Det är tufft att vara kreativ. Nu måste jag vila en stund och planera nästa streck.

Text för er som inte läste inlägget 14/2. Jag kommer från och med fredagen den 15 februari att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Din uppgift är enkel. Söndagen den 24 februari är tävlingsdag. Då har du haft möjlighet att se vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans. Skriv i en kommentar vilken bild du gillade bäst. Ska bli spännande att se vilken bild som vinner. En av er vinner en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarfotot. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på söndagskvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna. Är fullt sysselsatt med annat, men hoppas att ”någon” kan trolla dit en bild varje morgon på min blogg och eventuellt några rader. Önskar dig en fin dag.