Det var en gång ett tjusigt rött JellyBean fat

Min fru Solveig jobbar som lärare. Hon har fått åtskilliga fina presenter genom åren vid skolavslutningarna. En av dem var ett dyrt stort rött glasfat, JellyBean, i tre våningar. Ni har säkert sett varianten på ex. Duka. På den tiden bodde vi stort och hade gott om plats för stora saker. Värre var det när vi flyttade till en söt gul skolåda. Vi hade ingen plats i något skåp. Därför fick presenten stå lite malplacerad över ett vitrinskåp i vår hall. När vi hade större kalas togs den till heders och dukades upp med sju sorters kakor, men mest stod den däruppe och samlade damm.

Jag hade som en trevlig tradition att damma och dammsuga på fredagseftermiddagarna. Belöningen brukade vara att vi åkte iväg och fredagsmyste hela familjen lite senare. Ofta satte jag på en skiva med ös i, innan jag startade städningen med en dammvipa. Ibland när jag var lat hoppade jag över vissa ställen, eller ställde mig på tå och tog ett tag på t.ex. det röda fatet. Pang! Där åkte det lilla översta fatet i golvet. En lång resa på nästan två meter. Jag var oskyldig som vanligt. Det var den översta skruven som hade lossnat och var orsaken till olyckan. Om man inte visste hur fatet skulle se ut gjorde det inget att det plötsligt bara hade två våningar. Det fick ändå plats minst sju sorters kakor och var fortfarande ett mycket tungt fat när jag lyfte ner det. Dessutom har Ingela Benson i Båstad även gjort tvåvåningsfat.

Vid denna tid för två år sedan hade deadline passerat. Vi var alla fyra överens om att det skulle bli en flytt från Halland till Ystad. En pinsam historia var att vi inte varit uppe på den oisolerade vinden på flera år. Hade inget större skäl att besöka vinden eftersom vi inget förvarade där och inget hemskt hade hänt. Vi hade inte hört några fotsteg av varken tvåfotade främlingar eller av de små med fyra ben och svans. En lördagsmorgon när barnen satt och såg på Tv tyckte vi att det äntligen var dags. Innan huset skulle in på Hemnet och vi ringde en mäklare.

Luckan fanns i hallen. Jag var lättklädd. Vi hade inte dragit upp några persienner. Smart som jag var placerade jag en mjuk filt under fötterna på vitrinskåpet som hade tre glashyllor och fina prydnadssaker i. Med små dragningar behövdes inte sakerna plockas ut. Bara man är försiktig och säker på handen. Jag ropade på Solveig. Delade ut smarta order.
”Vi drar vitrinskåpet in till köket så finns det bra utrymme när jag fäller ner stegen från vinden.”
Solveig som befann sig i köket började från sitt håll att försiktigt dra det höga skåpet mot sig. Det gick som en dans mellan två dansanta personer. Vi är ett bra team. Jag och min fru. Från den tecknade filmen hördes starka röster. De var rätt låga om man jämför med ljudet som  snart skulle höras.

Det började rätt lugnt med att jag hörde hur något skrapade samtidigt som vi drog. Några sekunder senare small det till i mitt huvud och en enorm smäll hördes och vi såg hur tusentals glasbitar splittrades och studsade till på golvet. Det smärtade från många ställen på min rygg. Mina stressade tankar for runt:
Låt inte barnen se detta. Vad hände egentligen? Kan jag ligga på rygg i ambulansen?
Tänk om någon kommer att filma mig på sjukhuset? Tänk om en tidning får reda på det? Vilket scoop! Underbart. Solveig hade klarat sig. Alltid något.
Solveig kunde däremot inte ta sig igenom passagen mellan kök och hall. Området var täckt av små och stora glasbitar och såg ut som ett glastäcke. Istället fick hon gå ut via altandörren, vidare ut i trädgården och komma in från groventrén som var olåst för tillfället.
Under tiden väntade jag på att antingen svimma, eller att blodet skulle börja rinna ur mig. Fantiserade om tusentals glasbitar, vassa som spetsiga pilar som satt rakt in i huden och som var orsaken till att blodet inte kunde komma förbi? Sedan när de drogs ut… skulle Ängelholms sjukhus bli rött.

Snacka om träskalle. Endast ett litet jack fanns mitt på mitt huvud. Solveig tog bort några glasbitar på ryggen. Huvudvärken gick att kontrollera. Jag klarade kuggfrågorna. Visste vad det var för dag, att september kommer före oktober och att nio gånger nio är åttioett.
Det tunga röda tvåvåningsfatet gjorde sin resa via att det först slog i den lägre taklisten mellan kök och hall som vi inte tänkt på, sedan i mitt huvud och sedan krossades effektfullt först mot golvet. Det var väl däri min tur låg. Om ni tycker att jag har konstiga inlägg någon dag så får ni ta hänsyn. Handlar säkert om sviter som visar sig först nu.

Det där var en klassisk Bosse Lidénare. Det har blivit en och annan genom åren. Dessutom har det smittats till både Solveig och Jennifer. Vi får väl se om de vill att deras äventyr ska visas upp på Blogglandia. Berätta gärna i en kommentar om någon tabbe ni gjort som ändå gått bra i slutändan. Delad glädje är dubbel glädje. Eller bara skratta rått och snett åt min. 😉
”Är han så korkad får han skylla sig själv.”

Annonser

20 thoughts on “Det var en gång ett tjusigt rött JellyBean fat

  1. Beklagar! Synd på det besvärliga fatet, var ju ett minne för lilla frugan. Hon får vara glad att du överlevde förstås. När det gäller dig själv, så tror jag inte att du är korkad, då skulle huvudet varit skyddat.. Kork är en bra stötdämpare – men gör sig nog bättre under tekannan.
    Hur är det i Ystad i dag? Har ni klart väder, friska havsvindar och vacker vit pudersnö? Som vi..haha.. havsvindarna undantaget. Här är det fjälluft som gäller.

  2. Min nyfikenhet är inte stillad. Vad Fanns Det Uppe På Vinden? Ditt huvud kanske behövde en omskakning. Jag vet ju inte hur du var då, men jag vet hur roligt du skriver nu. Så jag tror det var bra. 🙂 😉
    Ps synd på frugans fat. Kram till er båda/ Skogsfen

    • Det var bra att vi tog oss dit och kunde komplettera med isolering. Vi gjorde en klar förbättring med villan. Tidigare kom det inget varmvatten i köket vid minus tio grader eller kallare. De rören trodde jag enbart gick under huset.
      Det är rätt bra med en omskakning då och då. Sågspånen behövde blandas. 🙂
      Kram

  3. Har du köpt ett nytt fat än? Tabbe? Jag??? Åh nä, det händer inte! Jooodå, det gör det, så många att jag inte minns alla och inte kan välja ut en bara!

  4. Ja du Bosse … jag har nyss sett en kortfilm framför mina ögon baserade på dina ord som är allt annat än raka och stela – nej här är det dunbollar och flaxande fjärilar blandat med vassa ordpilar av glas. Om man inte testar så vet man ju inte om det är möjligt! Synd på fatet t.ex. men tur att du inte blev så skadad som du först trodde.
    Jag har lyckats trampa igenom en trappa av trä (förvisso väldigt murken) till glädje för de som fcik en ny trappa. Jag har även ramlat igenom en säng men det var för att inte botten var tät och på sin plats. Jag har ramlat ut ur bilen för att handväskans handtag fastnade runt min ena fot … ja du jag har varit med om många tabbar och alla bjuder jag på! Kan man glädja nån så …!! 🙂

  5. Men Bosse! Vad tänkte du på? Var det några hjärnceller som dragit på en liten ferietur kanske och överlämnat ansvaret åt några få stackare?;-) Haha.. Förlåt om jag skrattar rått, absolut inte åt dig, men med dig! Är ganska klantig själv, fumlig kanske man bör kalla det. Men det har alltid gått bra på något konstigt vänster… Dråpliga stunder blir det i alla fall, jag riktigt visualiserar dig där, först med dammvippa, sedan med filt… Ja, herregud, har rett og slett ikke ord, jeg!;-) Ha en fin fredag då drullpelle. Och riktigt trevlig helg till dig och drullpella!;-)))

    • Det intressanta står inte med i texten. Att jag var så jätteförsiktig så att ingen av de fina sakerna skulle utsättas för något. Höll uppsikt på alla pjäser i montern. Ingen av oss tänkte på det malplacerarde stora glasfatet ovanför. Vi hade gott om marginal till taket i hallen och i köket. Även när första ljudet kom förstod jag inte vad som var på gång. Annars kunde jag slängt mig bakåt.
      Allt sådant där är kul efteråt när ingen skadade sig allvarligt. När det visas ännu värre saker på TV vet jag inte alltid om jag ska skratta eller tycka att det är på gränsen till hemskt. Ofta gissar jag på att det är fejkat.
      Drullpelle och drullpella ska sjunga vackert på söndag när vi ska fira ett födelsedagsbarn med frukost och presenter på sängen. 🙂

  6. Ha ha! 😀 Jag skrattar inte rått och snett åt dig nu, tro inte det! Jag skrattar för att låter precis som nåt som jag skulle kunna gjort 🙂 Tycker synd om mina barn som fått stå ut med så mycket. Men å andra sidan så har de ju fått skratta gott och mycket också…

    • Tack! Du är väl inte klumpig? Jag har läst länken. Det verkar läbbigt det där med fingrarna. Har du inga leder? Allt är bara gummi? Din etta och tvåa stämmer bra in på mig också. Men det var ett annat djur. Ingen tiger. Finns det verkligen åtta saker att berätta om mig? Har man åtta månader på sig? Vi får se när det blir. Jag läser ord och tecken i mitt manus så ögonen går i kors. Eller ännu värre. Mitt vänstra öga sitter numera där det högra brukar sitta. Som tur är har mitt högra hoppat till… så ingen märker någon skillnad. 😉
      Ha en myspyshelg.
      Ps. Du måste vara försiktig när du dyker i främmande sjöar. Jag hade gärna varit Esther Williams.

  7. Okey, kärringen mot strömmen här, men HUR kunde ni ställa undan ett RÖTT JellyB fat?? Jag har ett i tre våningar, tyvärr bara naturvit plåt, men det är alltid framme. Just nu med små burkar med löste och olika honungssorter, ibland med frukt och ibland med kattleksaker (fråga inte) På min top tio önska sig saker finns ett rött JellyB fat. Måste säga att jag sörjer fatet mer än din skalle 😉 Nästan :-))

    • Vi ställde inte undan. Då hade jag inte nickat till det. Vilka inte fråga kattleksaker menar du? 😉 Men det var en viss skillnad på att leva i en trettonrummare och plötsligt ha en liten fyra. Tänk om jag vetat om din lista. Då skulle jag skickat fatet till Åland och sluppit råka ut för smällen. Men nu måste jag ta ett snack med mig själv. Den där sista meningen doftar inte gott. 🙂 Okej! Du är inte helt säker. Du skriver nästan. Ha en mysig kväll. Jag ska gå upp och lyssna på låtarna i den där tävlingen i musik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s