Det var länge sedan

Det var länge sedan

Det var väldigt tidigt i år. En gång i tiden kunde det bli flera matcher på ett år. Det var innan vi blev med barn och eget företag. 🙂

Jag är inte riktigt som andra. Lika bra att erkänna det med en gång. Visst skriver säkert alla som spelar Alfapet protokoll. Hur skulle de annars veta vem som vann. Men jag stannar inte vid det lilla futtiga. Jag tar oftast längre steg. Slänger inget gammalt. Därför ligger alla mina fult skrivna A4-papper (alltid jag som är sekreterare) kvar i lådan. Än så länge putar inte locket. Det är bara en tidsfråga. Senast 2025 kommer locket att ramla av. 😉

På varje ”fight-papper” finns en egen liten tabell över ställningen totalt och även årets ställning. Som jag nämnde blir det inte många matcher längre. Sedan flera år tillbaks blir det oftast bara en om året. Därför kan jag titulera mig årets mästare både 2009, 2011 och senast 2012. Ett noll vann jag med dessa år. Med andra ord är jag regerande mästare. Sug på den. Jag tänker inte det minsta på att jag 1993 fick stryk med 19-14 och premiäråret 1990 med hela 15-5. Sådant gammalt är mossigt. Då spelade vi på helt andra platser och underlag. 😉
Jag känner mig så smart. Tänk att jag vunnit hela 61 gånger. Jag är på väg mot de magiska hundra. 😀
Kanske inte idag. Det har inte börjat så bra. Den som lägger först får visst en massa extrapoäng när personen startar med att lägga ut alla sju brickorna. Nu hörde jag någon bloggtittare höja rösten. Var säkert en kvinna.
”Hur många gånger har din fru vunnit?”
”Vilken fru? Vi är konkurrenter och titulerar inte varandra hur som helst. 😉 Hm! Det har hänt ett par gånger att hon lyckats vinna. Jag har haft livsfarliga förkylningar och en menisk som råkade trilskas i visa trängda lägen. Helst i underlägen.”
”Det där var inget svar på min fråga?” (vilken envis bloggläsarkvinna)
”Okej! Solveig heter hon. Förresten. YESSSSS! Man får inte lägga egennamn. Det kom jag på just nu. Måste läsa det finstilta. Hoppas det står att man blir diskad och måste sköta städningen i minst en månad om man lägger sitt eget namn först. Var är mina läsglasögon?”
”Försöker du slingra dig? Du har ju själv lagt DITT namn. Svaret på min enkla fråga tack.” (Vad hon tjatar. Den här anonyma bloggkvinnan).
”Kan jag inte istället berätta att vi spelat 157 matcher. Jag är regerande mästare från förra året och bo kan också vara…”
”Hon har alltså vunnit 96. Det är alltså snarare HON som är på väg mot hundra.”
”Vad snabb du var. Är du mattefröken? På väg och på väg…”
”Jag är kvinna.”

Jag förstod inte Solveigs list de första femtio matcherna. Jag var jätteglad när jag kunde lägga ut fem bokstäver och därmed fick fem nya fräscha brickor att vända på. Spännande. Stolt räknade jag ihop och skrev in fjorton poäng. Hann inte skriva klart innan Solveig lagt två futtiga bokstäver. Stackars liten hann jag medkännande tänka innan…
”53 poäng”. kvittrade den söta varelsen mitt emot köksbordet.
”Femtiotre poäng för två bokstäver?”
”Tre gånger ordpoäng och jag blev äntligen av med mitt C. Dessutom blev det ett nytt ord både här och där.”
”Det är fult att peka”, sa jag lamt.

Till slut förstod jag. Man ska inte lägga ut långa ord om man samtidigt bjuder på de lila hörnen. Man måste vara superlistig i detta bokstavsspel. Tänka i flera steg. Inte bjuda på något. Absolut inte skapa öppningar för den andra. Jag trodde bara det var ett sällskapsspel med min flickvän. Var naivt glad när jag la långa ord som blev trevliga ordormar både lod- och vågrätt. Tydligen var jag helt ute och reste i det blå. Det här förklarade en och annan förlust i de första drabbningarna.

Min enda chans att vinna matcher är att skaffa mig ett rejält försprång. Helst över femtio poäng halvvägs in i fighten. För jag vet vad som väntar. På slutet när jag är rädd för att de lagda bokstäverna på spelplanen ska flytta iväg lite dumt om jag försöker lirka ner något mellan dem brukar jag få problem. Stora problem. Helst om jag sitter där med fem I och två D. Sådana problem har sällan Solveig. Hon sitter och klurar. Tar sedan sina långa pianofingrar och lirkar ner någon liten vit bricka och bildar en massa nya ord och käkar upp min ledning sakta men säkert. Så är det att vara gift med en fröken, lektör och läromedelsförfattare i samma kropp.
Tur att jag inte är en dålig förlorare. Det är riktigt skoj att spela Alfapet. Vi borde göra det oftare. Vi har en gammal ordlista till domare. Det är Svenska Akademins ordlista över svenska språket. Fast vi kallar den för Elsa. ”Nu ska jag minsann se efter i Elsa om det ordet finns och stavas så”. Elsa var en faster till mig. Jag fick ordlistan i examenspresent när jag tog studenten. Tänk om Elsa vetat om alla gånger som vi slagit ”i henne”.
Solveig har ofta föreslagit en annan variant. Att vi ska spela fuskalfapet istället. Om vi är på riktigt tramshumör kommer jag att gå med på det. Ibland har det blivit så ändå. När vi efter ett tag upptäcker ett helt galet stavat ord. Jag gissar på att det ALLTID är jag som är skurken. Lagt ord ligger har vi som grundregel. Samtidigt är det kul att retas för det där ordet flera dagar efteråt.

En fråga till er läsare. Mitt minne jobbar febrilt. Det retar mig. Kommer inte på filmens namn. En äldre film. Antagligen från åttiotalet. En amerikansk film. Tre-fyra äldre damer sitter och spelar Scrabble (Alfapet) i en lägenhet sent på kvällen. De fnissar. Dricker något starkt till. Lägger snuskiga ord. Kameran följer dem utifrån. Jag är nästan säker på att de inte tillhör huvudpersonerna i filmen. Jag har för mig att det är en man som är jagad och som befinner sig utanför lägenheten, som ligger högt upp och tittar in på damerna. Min första spontana tanke var att scenen är hämtad från ”Tjejen som visste för mycket” med Goldie Hawn. Är det någon som vet svaret på min fråga?  Snälla hjälp mig så att jag kan sova i natt.

Annonser

14 thoughts on “Det var länge sedan

  1. Just den här filmen heter ”Foul Play”, och den är från ”Tjejen som visste för mycket”, Goldie Hawn spelar en bibliotekarie som är jagad av en lönnmördare, och när hon försöker att berätta bl.a om det lik hon har funnit så har plötsligt spåren sopats igen och ingen tror på henne utan hon betraktas som galen. Hoppas mitt svar får dig att sova sött inatt. 😉
    Kram och fortsatt trevlig dag./Rozie

    • Tack. Ska bli skönt att sova gott. 😀
      Då gissade jag rätt. Tyckte att Goldie H var så söt och gullig. Filmen spännande. Sedan kom hela serien med Tjejen som… som blev sämre och sämre enligt mig. Ett bra bevis på att man inte ska göra om översättningar på filmer bara för att lura besökarna. I sitt ”lilla” hemland i väster hade de helt andra titlar. D Moore spelade en skön kuf i ”Four Play”. Klassisk scen till skön discolåt när han klädde om. 😉 Vissa filmer ska man inte se om som man gillade i sin ungdom. Undra´ om detta är en sådan. I ungefär samma veva kom en film som hette ”Chicagoexpressen” med Gene Wilder som var stöpt i en likadan form där man blandade humor med spänning.
      Däremot är det läckert med filmer som står sig i tiden trots att de har flera år på nacken. Just nu kom jag att tänka på två stycken. ”Casablanca” och ”Gasljus”.
      Godnatt! 🙂

  2. När jag läser dina texter, slår det mej att ni ofta tävlar och har så roligt i det.
    Det är kul att se, att med er fantastiskt uppfinnelserikedom går det att hitta tävlingsmöjligheter i allt. .:)
    Men ni vet att det kommer nya, godkända, ord hela tiden?
    Zlatanera betyder t ex att man klarar något med kraft.. att man dominerar..
    Språket är levande.. så vem vet det kan ju hända att det dyker upp ett helt nytt, ännu okänt ord som kommer att bli jätteviktigt, precis när du lägger ut de där bokstavsbrickorna.. 🙂

    • Nu när du skriver det… mingolf, barr och bokstäver. Det stämmer. Vi är en tävlande familj där alla är goda förlorare. Då blir det roligt med många glada skratt och en och annan gliring som hänger med ett tag.
      Nya ord? Inte i Elsa. Vi kör stenhårt med den så slipper vi fundera. Aha! Kan en viss fotbollsspelare ha varit orsak till detta ord. Bra att det kommer ord på Z. Om Elsas barn får för sig att gratulera mig när jag fyller 30 år om fyra år ligger jag några fotbollssteg före. 😉
      Tack för alla goda tips.

  3. Tack för din kommentar. Jag har skolkat ett tag från det som jag mår bra av dvs skriva! Jag har nästan aldrig spelat Alfapet, känner att det finns en saknad o nyfikenhet. Får köpa till barnbarnen o tvinga dem att spela.

  4. Ordlistan är alltid med på bordet när vi spelar Alfapet här hemma. Senast vi spelade (i höstas) blev situationen så spänd att hela stämningen försvann. Jag och svärfar mot maken och svärmor och inte många ord yttrades. Vi satt och skickade kryptiska meddelanden till varandra och när det väl var klart att de andra vann kändes det bara skönt. Lite mer humor får det allt vara.
    Just nu håller jag mig till WordFeud i mobilen, ett par ord om dagen.

  5. Kul när hela familjen gillar att tävla och spela olika spel och annat. Nu när vi sitter här bara två, så blir det inte mycket ”kamp”. Vi spelade en gång i tiden Yatzy med sönerna och det var ju kul. Protokollet var viktigt men kommer inte ens i närheten av dina väl förda och akriverade listor över färdigheter och vinster! Jag hade i alla fall kul när jag läste och kände mig road av din slingrande vändningar .. du vill så gärna vinna – jo jag förstår! 🙂

  6. Yatzy spelade jag ofta med min mamma. Jag tejpade upp en tio-i-topp-lista innanför hennes städskåp. Minns att jag låg etta med 342 poäng. Den dagen skulle jag köpt en lott. 🙂
    Ett nyttigt spel att spela med sina barn. Deras matematiska kunskaper leks in.
    Det är bara kåseriBosse som verkligen vill vinna. För mig är det ett av många mysiga sätt att umgås. Ofta fikar vi samtidigt. Jag blir aldrig sur när jag förlorar i sällskapsspel. Inte i andra spel heller. 🙂

  7. Bosse, erkänn det nu! Du ÄR dålig förlorare! 🙂 Jag älskar att spela Alfapet och hatar att förlora. Och det står jag för! Rakryggad. Så det så! Det var riktigt länge sedan jag spelade Alfapet. Numera blir det on-line-varianten Wordfeud som jag ju skrivit ett inlägg om. Det är L och jag som spelar. På blodigaste allvar. Och Elsa är med hela tiden hos oss också. Det är HON som bestämmer. Elsa that is..;-) Det var också L och jag som spelade Alfapet tillsammans när jag bodde i Sverige och ibland saknar jag det så oerhört mycket. Men det är ju väldans trevligt att göra andra saker tillsammans också. Som det L och jag gjorde i torsdags, var på Svenskt Tenn och njöt… Tack för fin fina kommentar. Och ”nästan-utmärkelsen”… Hehe..;-) Nattinatt

  8. Pratar du med mig eller KåseriBosse? Den sistnämnda tycker om att ta ut svängarna ibland. 🙂
    Bra att du är ärlig. S var också en dålig förlorare i början men är numera duktig på att hantera det också. Fast det är inte så ofta hon får träna på det. Är för smart för det.
    Med tanke på geografiska avstånd är det bra att ni numera har ett alternativ.
    Du kan verkligen konsten att varje gång lägga in ett fantastiskt inlägg fyllt av så många delikatesser. Du skämmer bort oss. (hoppas att jag inte skrev ett R framför ä:et) Underbara frestande bilder och ett målande och poetiskt språk som spelar på alla mina själsliga strängar. Jag skulle inte väntat åtta dagar. 🙂
    Själv trivs jag med att bryta mönstret i bloggen. Kanske förlorar jag läsare på det om de gör besök ”fel dagar”. Jag trivs med att gå från allvarligt i Funderingar till Lite Galet vidare till kåserier om ditten och datten och ibland bara ETT foto m.m.. Samma svängrum fanns inte i mitt manusskrivande. Det är därför jag uppskattar att här slippa hålla reda på min busiga sida. Ändå tror jag att mina bloggläsare känner igen sig på många sätt om de kommer att läsa ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s