En svärande groda

Jag satt i mitten i en lektionssal där bänkarna var formade till ett pedagogiskt U. Där framme vid overheaden stod läraren och pratade om hur viktigt det var att vi fick Sverige och framför allt Falkenberg på fötter igen.

Tillsammans med ett tjugotal andra deltagare gick jag en Starta Eget kurs. Alla hade vi olika ambitioner med kursen. Någon skulle starta en kryddträdgård, en annan ett Vandrarhem, en tredje en smedja. Själv skulle jag förverkliga min svärmors stora dröm och öppna ett museum så att människor fick njuta av alla hennes samlingar. Framför allt de fina porslinssakerna.

Huvudläraren hade själv varit en framgångsrik företagare tills för några år sedan, när hans företag sveptes med i den ekonomiska kraschen. Då gick han i konkurs. Nu hade han näringsförbud i x antal år. Jag upplevde honom som en duktig och pedagogisk instruktör. Lugn och eftertänksam. Ändå kunde jag stundtals se den där personligheten han hade varit i sina glans dagar. Så långt ifrån min egen värld där jag alltid satt människans värde framför pengar. Jag funderade ibland på om han hade blivit en bättre människa, mer ödmjuk av sina motgångar. Det verkade så, eller var det bara en fasad? Lugnet före stormen när förbudet hävts?

Nu lyssnade jag på hans utmärkta föreläsning. Jag brukade ha en bra förmåga att stänga av allt annat när det var något viktigt. För egentligen hade jag det just då väldigt tufft på hemmaplan. Solveig hade närståendepenning för vård av nära anhörig. Hennes mamma hade blivit drastiskt sämre de sista veckorna. Under sommarlovet hade Solveig åkt hem varannan vecka till sina föräldrar. Nu hade höstterminen pågått några veckor. Lilla Jennifer var alldeles för långa dagar hos fel sorts dagmamma. Vår dotter var helt slut när jag hämtade henne efter kursdagarna. Skälet till att jag gick på kursen var att min svärmor så gärna ville se museet en gång i sitt liv innan cancern skulle vinna kriget i hennes kropp. Annars hade jag givetvis väntat till vårkursen och nu förstod jag att den biten av hennes dröm inte skulle gå i uppfyllelse.

Vi hade redan i kursstarten muntligt var och en berättat om våra planer och skälet till att vi gick kursen.
Nu hade läraren Sven kommit riktigt i gasen där framme. Var allt annat än lugn. Han eldade på sig själv. Pratade hetsigare. Fick ett nytt kroppsspråk. Yvigare gester.
”Sverige behöver komma på fötter igen. Men det är viktigt att vi tänker rätt. Vi behöver inte ett JÄVLA museum till i Falkenberg…”
När han spottat ur sig ortsnamnet stannade han till. Verkligheten hade hunnit ikapp honom och bultade på dörren. Sven insåg att han inte befann sig på ett flott hotell och frukostpratade inför ledande välklädda personer i affärsvärlden och kunde invänta applåder. Han var anställd via Arbetsförmedlingen som instruktör eller kurslärare för en brokig grupp människor som av olika anledningar funderade på att starta en verksamhet…och nu var det knäpptyst i den enkla salen.

Sven letade upp min blick. Min blick var som vanligt. Mina tankar var privata.
Han sträckte upp en hand.
”Förlåt Bosse.”
”Det är lugnt. Fortsätt du.”
Fler ord hade jag inte att bjuda på.

Det var lugnt för mig. Jag hade tillräckligt med saker att tänka på ändå. Kvällssamtal med en ledsen fru som jag inte kunde krama för att jag inte var född med trettiomilsarmar. Jag visste att Sven inte sa det för att vara elak mot mig. Det var en groda som hoppat ut. Han hade rätt. Hur skulle det se ut. Om finaste gatan i Falkenberg hade olika sorters museum sida vid sida. Där de visade upp leksaker, dammiga böcker, bokmärken. Inte ens museet med gamla traktorer skulle få Sverige på hjul igen. Samtidigt tänkte en annan sida av mig: Måste allt gå ut på att tjäna pengar eller lura andra på pengar. Finns det inte plats för oss andra udda fåglar? Vi som vill ge våra medmänniskor något annat. Behöver alla tjäna miljoner? Ingen blir nöjd ändå. Går det att flytta företaget till ett annat land för att suga ut mer…

Sven hade inte behövt vara orolig. Med eller utan den fula svordomen slapp han ett till museum i sin stad. Jag hittade den perfekta platsen nio mil därifrån. Till och med i ett annat landskap. Skälet till att han valde säga ordet museum var antagligen att det just då stod rätt mycket i Hallands Nyheter om ett fotomuseum i staden, där ägaren ville ha hjälp ekonomiskt av kommunen.

Jag är en enkel man. Brukar ibland tänka egna tankar. Som den här banala. När vi små människor är framme vid slutstationen spelar det ingen roll om man tjänat miljarder på bra eller mindre bra företag. Jag är ganska säker på att det då handlar om helt andra kriterier. Själv känner jag mig varken bättre eller sämre än andra. Jag har mycket kvar att jobba på. Jag är t.ex. väldigt dålig på att kliva över människor. Helst de som redan ligger. Jag hoppas att det inte beror på att jag inte har tillräckligt långa ben, för det går inte att ändra på…nu.

Annonser

35 thoughts on “En svärande groda

  1. Det var en klumpig kursledare. Undrar hur många på kursen som startade eget i Falkenberg? Jag förstår heller inte varför allt skall gå ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt? Kan man inte vara nöjd ändå? Det finns så många andra värden att ta vara på.

  2. Oj, vad han måste velat bita sig i tungan! Så oproffsigt! Tjäna pengar…Jag har svårt att se att pengar gör någon lycklig, jag ser dem mest som ett nödvändigt ont! (Som aldrig räcker)

    • Han var en stark personlighet men just i det ögonblicket kom han ner på jorden en liten stund. Samtidigt lärde han sig kanske något i framtiden inför kommande lektioner. Gissar på att han såg det som en rolig skröna i efterhand som han har berättar på sitt sätt och jag på mitt. Det är intressant hur olika vi människor är. Sedan kan det hända saker som gör att vi byter postion i livets pussel. För en kort period eller för alltid. Hans konkurs gjorde att hans personlighet gick över till ett mjukare plan men just i det ögonblicket när han kom i ett slags extas var han tillbaks på sina ”hemkvarter” igen. Jag har samma åsikter som du i ämnet. Bra att ha. Men man blir inte konstant lycklig av dem. Det finns verkligen en medaljens baksida.

  3. Kanske är det kursledaren som lider mest av sin groda. Varför nu en fin liten groda har givit namn åt klavertramp, tycker det är synd om djuren som ofta får klä skott för dåliga saker som vi människor gör :-)) . Om han har ett normalt samvete sitter det som en lien tagg och skaver i kroppen. Många metaforer blev det…

    • Stackars grodor. Jag tycker de är söta som porslingsfigurer. Salta i munnen. Men de vi hade i källaren tyckte jag var äckliga. Samma grodor som min dotter Jennifer med glädje plockade upp i handen. Därför är det inte så konstigt att hon idag tar bussen till Ystad djurpark och umågs med en massa djur.
      För att lyckas ordentligt i affärer får man inte vara född med ett samvete. Däremot tror jag att episoden fick honom att inte göra om samma misstag igen. Man kan istället variera dem. 🙂

  4. Fyller du år? I så fall gratulerar jag till dina 26 ständigt återkommande år! 🙂
    Kursledaren gick nog och klippte av sig tungan efter detta, hm….
    Pengar och makt betyder ingenting i livets slut eller när vi vandrar över till andra sidan gatan. Hoppas din daimtårta smakar bra! 🙂

    • Tack. Det är skönt att ständigt ha lika många ljus på tårtan. 🙂 Tårtan smakade mer och mer. Blir också godare nästa dag.
      I livets slut tror jag att maktstrukturen ändras. Att ha mycket pengar och makt tror jag personligen mest är en börda. Om jag har rätt eller fel vet jag inte ännu. Sedan beror det på vad man använt dessa två ting till. Det finns underbara människor som tänker stort och varmt. 🙂

  5. Vad glad jag blir att jag hittade hit! Du skriver fantastiskt och tänkvärt. och jag tror visst att de udda fåglarna behöver finnas. ryser av tanken på det motsatta. men jag är ju den där udda fågeln själv, och mår dåligt över all hets och stress efter karriär och en hög pengar att använda ”sen när vi får tid” jag tror på att leva i nuet, med ödmjukhet inför livet och i närvaro med andra människor. att lyssna inåt efter den där något övertrampade insikten om vad livet egentligen går ut på..

    kram Lycke

    • Tack Lykke. Vilket sammanträffande. Dagens inlägg handlar om Lykke. Jag gillar udda fåglar liksom det fina Stig Lindbergfatet du har på din blogg med kaffe och sockerbit på. Läcker bild. Jag har aldrig provat att dricka på fat. Tror att jag skulle spilla.
      Du verkar ha mycket vettiga tankar om livet. 🙂

  6. Du hade ett gott syfte, det var ju för väl att planerna gick i lås!
    Det finns en förklaring man hört många gånger.. som enkelt går ut på att världen är uppdelad i två halvor: producenter och konsumenter, där några säljer och andra väljer att lägga sina pengar på deras varor eller tjänster.
    Eller herrar och tjänare, den ene bestämmer över den andres tid.
    Men det finns ett smalt utrymme mellan dessa, där några kan inspireras att själva bestämma över sina liv.
    Jag tror visst inte att någon slipper undan vare sig att köpa eller tjäna. Vi lever i ett samhälle där vi är beroende av varandras tjänster och en inkomst att leva på.
    I glesbygden är egenföretag ofta ett måste. Det kostar mycket kraft och tid och det krävs
    pengar!
    En baksida är kryphålen i lagen, som givit vissa möjlighet att ta ut en orimligt hög ersättning utan tanke på de anställda, t.ex. giriga bärföretag, som har importerat billig arbetskraft, ändrat i anställningsvillkoren och inte betalat tillräckligt för jobbet.
    Så kan man inte driva ett enmansföretag som vill tillämpa lagarna utan skygglappar och där omsättningen beror på den egna förmågan. Det kan misslyckas, så det krävs mod – men framförallt krävs det ett anständigt tänkande. Heder åt dem som trots allt försöker!

      • Hej Bosse, får jag be dig om en sak? Du har redan gått vidare, men om du har tid, vill du vara snäll och ta bort min klantiga harang? Jag tycker att jag gjorde mig skyldig till nästa groda, för det blev både dunkelt tänkt och sagt. Insåg det genast, men den gick inte att ta bort via min IPad.
        Att starta eget är ingen lek, men ni gav ert löfte, det var bra gjort! Grodan du fick dig serverad på kursen var ett rejält övertramp – att nonchalera var nog det bästa sättet att bemöta den. Jag gillar levande grodor, trots att det sägs att de anpassar sig till döds, deras kväkande betyder ju vår. Ha en bra dagen efter dag!

  7. Jag skulle ha velat besöka det muse’et. Så härligt att få sjunka in i begrundan över gamla bokmärken, tummade böcker och gamla leksaker med patina! Det påminner mig om Johannamuse’et utanför Ystad. Rena nostalgikickken med sockerkick därtill i kafe’et!

    • Jag vill sälla mig till gratulanterna, då är vi två Vattumän alltså, där ser man lilla 26-åringen, haha, det är ett bra tecken.. Stort Grattis Bäste Bosse Lide’n!

    • Kanske hade du gillat att besöka vårt porslinsmuseum men vi hade inget av det du nämnde. Annars är det nostalgiskt med gamla leksaker. Jag besökte många olika sorters dammiga spännande museum när jag höll på med research. Bestämde mig tidigt för att ha ett dammfritt och fräscht som skulle överraska besökaren. Ta deras förutfattade meningar med storm.
      Jag hade gärna besökt Johannamuseet eftersom jag varit en stor ekorre. Min fru som växt upp i ett ”museum” är inte alls lagd åt det hållet. Det är underbart när två världar blandas.

      Tack. Bra att inte krångla till det. Skönt att veta hur gammal man är. 🙂 Ett tag i mitt liv tyckte jag det var lite spännande med stjärntecken. Vilka som passade ihop med vissa osv.

  8. Grattis på din dag! Jag gillar inte grodor. De är så otäcka tycker jag och förstår mycket väl, att det var en sån otäcking som träffade ditt inre, där du hade din egen spirande tanke. Det är lätt att slinta med tungan och i efterhand komma på, att man bode ha hållit igen.

    Nu glömmer vi grodorna och så hurrar jag fyrfaldigt för dig! HURRA HURRA HURRA HURRA!!

    • Jag gillar heller inte de levande men tycker om de salta och de som är gjorda av porslin.
      Slinta med tungan har jag också gjort. Ska berätta från den sidan också. I vissa lägen har det blivit så farsaktigt att jag inte vet om jag ska skratta eller skämmas.

      Tack snälla du! Det var ett mycket trevligare och roligare samtalsämne.

  9. GRATTIS! Hoppas du har en fin födelsedag och att du blir ordentligt firad av familjen, vilket jag ju tror att du blir 🙂 Läste i en av kommentarerna att du fyller 26 🙂 Jag tänker inte fråga hur det känns för det tycker jag är bland det dummaste man kan säga… ”Grattis! 1 år äldre. Hur känns det då?” Trams, precis som att det skulle kännas.
    Det var en rejäl groda den där instruktören släppte ut. Jag tycker inte att man kan ha för många museum och tycker som du; måste allting gå ut på att tjäna pengar?
    Grattis igen och kram!

    • TACK! Nej just det. Sådana korkade frågor vill man varken höra eller svara på. Bättre att sätta in kork i öronen så slipper man. 😉 Jag kände mig precis som vanligt när jag fyller 26 år. 🙂
      Jag är av den uppfattningen att det behövs alltid en motvikt till saker .
      Sedan måste jag erkänna att det inte varje dag är så kul att jobba gratis. Men om jag leker med tanken att jag fått en tia för varje gång vi fick beröm. Då hade jag varit riktigt rik. 😀

  10. Oj! Tror han önskade sig ett hål i marken eller en bakåtspolningsknapp. Tror han mådde sämre av det än vad du gjorde. Dessutom hade ju alla där en plan, han hade haft en och den gick på skrot. Jag skulle älskat ett sådant ställe, men skulle haft svårt för att inte vilja köpa något litet vackert 😉

    • Just vid det tillfället hade han säkert tryckt på en tillbakaspolningsknapp om det varit möjligt. Jag har även själv varit i hans situation.
      Det stämmer. Det finns ingen givet likhetstecken mellan de två orden. Sedan skulle jag kunna tänka mig båda sakerna. Aldrig ringer Rickard Sjöberg till oss. Fast han har vårt telefonnummer. 🙂

  11. Ja ibland så kan munnen halka. Jag hade en arbetsledare för många år sedan som kallade oss alla till möte. Han informerade oss om en stort parti som blivit fel och att vi skulle få avsyna alltihopa. Några skulle göra detta, så öppnar han munnen och säger ”ja detta är ett riktigt negerjobb” i lokalen satt två mörkhyade män. Det blev alldeles tyst men han babblade glatt vidare och så säger han det en gång till. Ridå.
    Jag visste att det inte bara var ord på papperet du skrev när jag ”upptäckte” dig. Du har hjärta med. Pengar har alldrig gjort någon riktigt lycklig. Lagom är bäst.
    Ha det gott önskar Skogsfen

    • Direkt blir jag nyfiken på om någon berättade fadäsen för arbetsledaren efteråt.
      Jag tror att munnen kan halka på alla. Sedan finns det de som gör det till ett regelbundet system och även de som gör det medvetet. Värsta sorten.

      Tack för dina fina rosord. Jag tror också att den där lyckan är både skör och kortvarig. Ofta vill mycket ha mer. Precis som du skriver. Lagom är oftast bäst i de flesta sammanhang.

  12. Ser framför mej hur kursledaren eldar upp sej och spottar ut grodan, och där någonstans tappade han nog de flesta som var där. Gläder mej att det inte påverkade dej och din dröm och att du hittade rätt plats för ditt museum till slut! 🙂

    • Skönt med läsare som ser i bilder. Det gör jag nästan jämnt. 😀
      Det tog lång tid innan vi hittade alla pusselbitar för att kunna genomföra min svärmors stora dröm, som vi lovade henne på dödsbädden efter att först ha skojat om det i flera år. Det är lätt att skoja om saker till någon som är fullt frisk. Helst med tanke på att hon själv hade en mamma som blev nästan 98 år.

  13. Kan inte säga så mycket mer än att det var en bra berättelse, med mycket innehåll. Nä alla vi små som vill starta eget är nog inte alltid i första hand ute för att tjäna pengar.

    • Tack Foxy53. Du har rätt. Tjäna stora pengar kommer nog rätt ofta inte på översta plats i deras planering. Men den måste ha en hög plats och vara välförankrad för att kunna få Starta Eget-bidrag som ofta är nödvändigt för att klara den tuffa svåra första tiden. Givetvis finns det även de som har stora mål och drömmar om sin affärsidé långt innan premiärdagen. Både realistiska och lite drömmande bland molnen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s