Första turen med bil. Det var kallt i februari 1996. Jag fick i uppdrag att köra ner till centrum i Varberg och köpa en tjockare mössa till Jennifer. Denna modell större var den enda jag hittade till vårt lilla pyre som var född sjutton dagar för tidigt.
Text för er som inte läste inlägget 14/2. Jag kommer från och med fredagen den 15 februari att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Din uppgift är enkel. Söndagen den 24 februari är tävlingsdag. Då har du haft möjlighet att se vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans. Skriv i en kommentar vilken bild du gillade bäst. Ska bli spännande att se vilken bild som vinner. En av er vinner en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarfotot. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på söndagskvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna. Är fullt sysselsatt med annat, men hoppas att ”någon” kan trolla dit en bild varje morgon på min blogg och eventuellt några rader. Önskar dig en fin dag.
Oktober? Nu yrar du väl i den stora mössan dottern har på sig????
Denna är underbar! Vilken stoor mysse! Jennifer förstår nog att hennes pappa var rädd om hennes huvud, det skulle få plats extra vaddering under, om det behövdes. Undra’ hur länge den passade? Tänk att få ha ett sånt litet knyte bredvid sig i bilen… Hon var verkligen liten och näpen där!!
Så ni har haft ett samlingsmuseum? Så spännande och ovanligt!
Okej.. första dagen.. just nu röstar jag på bild 1. 🙂
Kommer att följa med under hela tävlingen, kanske lämnar jag någon kommentar under tiden annars kommer min slutliga röstkommentar nästa söndag, tävlingsdagen.
Ha en Härlig sportlovsvecka. På återläsande!
Men hallegosingen då vilket sött litet paket! 🙂 Ska bli kul att se fler bilder. Ha en fin helg! Kram!
Jag ska försöka vara med och leka, älskar kuliga lekar. Bild ett, ja, den blir svår att slå.
Kram från Skogsfen.
Ah….på den där tiden visste man var man hade dem åtminstone 😉 Ser så skönt ut!
sötast hitintills!
Tack alla åtta för era kommentarer. Tur att Ezter höll reda på mig. 🙂