Kvinnligt i badrummet

”Allå! Allå! Emliga armén. Är det någon som hör mig?”
Jag hade ropat på Solveig ett bra tag. Min röst började ta slut. In till mig hördes både hennes och tjejernas röster från köket där de höll på med pepparkaksbaket. Själv befann jag mig i duschkabinen på gästtoaletten. Bara ett stenkast från aktiviteterna i köket. Jag frös och huttrade som en utelåst pudel, sedan jag stängt av vattnet. Fast jag hörde nästan varje stavelse var det ingen som hörde min röst. I min fantasi slutade det med att hela gatans kvinnor hörde och rusade till undsättning.
”Vad kan vi hjälpa dig med Bosse? Vill du att jag ska tvåla in din rygg?”
Snart skulle det höras ända till Simrishamn. Skulle inte förvåna mig om min bloggvän Signhild i Piteå skulle höra mig innan de i mitt eget kök hörde. De måste vara födda utan öron. Till slut stod Jennifer utanför dörren.
”Ville du något speciellt pappa?”
”Det är för sent, jag dog för tio år sedan.”
”Ska jag gå då?”
”Hämta mamma. Be henne skruva upp ljudet på hörsnäckan”, sa jag matt.
Hon kom. ”Vad vill du älskling?” Hur går det med årets juldusch?” Den där mjuka radiorösten som jag föll pladask för, för tjugotre år sedan.
”Balsam. Vilken av alla dessa 32 produkter är Balsam? Det står schampo på fyra dussin. En massa andra krångliga, engelska tjejord på resten”, fick jag fram med en uppgiven och svag mansröst.
”Den vita till vänster om ditt schampo eller ta den röda på andra sidan ditt schampo. Om du vill hitta något snabbt.”
Anade jag inte lite sarkasm i den meningen. Jag svalde mina ord om att hon skulle tjuvstarta med att äta av pepparkaksdegen så hon blev snäll inför jul. Tänkte mest på hennes mage. Ska visst inte vara bra att äta pepparkaksdeg.
Vad hände då när jag utmattad fick tag på rätt flaska. Inte kom det ut en färggrann vätska i en lagom konsistens. Njet. Det var mest vatten. De tre familjetokarna häller i vatten för att få ut allt. Till slut består det av 99 % vatten och något spårämne av balsam. Eller bara balm enligt en engelsk ordbok jag just nu slog upp ordet balsam i. 😉 Sedan ska JAG bli ren av det. Inte ens en älg hade blivit det. Borde jag skrivit ren istället för älg? Tänkte bara högt. 🙂

På den gamla goda tiden. Ungkarlstiden. Då njöt jag av mina egenstunder i badkaret. Ibland somnade jag och vaknade iskallt. Jag hade ETT väldoftande schampo, ETT balsam, EN läcker hal tvål. Allt stod på svenska med stora BOKSTÄVER. Då bodde jag i Sverige. Däremot minns jag att jag hade TVÅ manliga handdukar. På den ena fanns Piff. Eller om det var Puff. På den andra Stålmannen. Handduken med Stålmannen följde med när jag och Solveig firade pappersbröllop. Vi tog ett par tåg till Strömstad. Inte samtidigt. Inte var för sig heller. Vi fick byta tåg på vägen dit, menade jag. Bodde på Vandrarhem i den fina staden i Bohuslän. Åkte buss upp till Oslo. Någonstans där försvann tygstycket. Antingen i Strömstad eller i Oslo. Vem stal min manlighet? Det känns som om jag inte riktigt kommit över det. 🙂 Nu kom jag att tänka på när jag var Stålmannen på riktigt. Vilken smart, korkad skitunge jag var. Kommer i ett annat kåseri. När jag vågar.
Finns det någon man därute i bloggvärlden som lever i en mycket kvinnlig värld som kan känna en liten smula sympati med mannen utan Balsam i duschkabinen? Någon med hår kvar. 🙂

Dessutom finns det farliga leksaker på golvet i duschkabinen. Vassa saker. Vad sjutton använder de dem till? Har de hemliga mustascher? Delar jag bo (jag menar inte att jag ska dela på mig själv) med tre apor? Vågar inte fråga. Man väljer sina duster. Men jag har min fulla rätt att fundera. Det gör jag ofta. Antagligen har de riktigt kul härinne i duschkabinen eller ute på det varma golvet. Rena rama feststämningen. Jag har allt smygläst om masker på någon flaska med glada bilder på. Stod på svenska.

Vi har ett konstigt system i vårt hem. Äldst kommer sist in. Då när endast det fisljumma vattnet finns kvar. Samtidigt får man vara glad för att man får duscha en gång om året. Det är värre med det andra. Det lilla och det stora. Det lilla kan jag göra bakom ett träd i trädgården om det är kris. Det stora. Det gör ont bara av att jag tänker på det. En gång gick det tio dagar innan… Inte hjälper det att vi har två toaletter. Hade inte hjälpt om vi hade haft tre. Vad gör kvinnor i badrum? Livets mysterium. Jag satt och bevakade strategiskt på sjunde trappsteget som en känd författare, en sen kväll. Tänkte att jag rusar in så fort jag hör att en dörr öppnas – däruppe eller därnere. När väl Jennifer öppnade därnere halvsov jag med huvudet lutat mot räcket. Jag hade åldrats tjugo år av all väntan.
”Borde inte du sova för länge sedan? Det är en vanlig skoldag”, hasplade jag ur mig.
”Pappa. Jag börjar sent imorgon.”
Jag ramlade ner för trappstegen medan min äldsta dotter gick in på sitt rum för sin skönhetssömn.

Ps. Jag överdrev på någon punkt i detta kåseri. (Lägger in det på kategorin lite galet). Det blir lätt så när man lider av sjukdomen Balsambrist som ska vara extra farlig innan våren slagit ut i full blom. Om sanningen ska fram var det bara 31 flaskor. Om jag tänker ett varv till. Jag lever i en kvinnovärld och har det rätt bra. Fast det berättar jag inte högt om var som helst. Nu när jag är ensam hemma ska jag prova den där masken. Måste se om man det stämmer enligt reklamen att huden blir tio år mer elastisk… vaddå? Är det bra eller dåligt? Det gör riktigt ont om gummiband smäller i ansiktet. Nu såg jag en otäck bild fara förbi. 🙂 Det är kanske bättre att jag håller mig till ett par gurkskivor på ögonen. Vad är de bra för? Jag får ringa min vän Stig-Helmer som jag såg hade det i filmen ”Hälsoresan”. Antagligen försvinner kråksparkarna i ett nafs… går det inte lika bra om jag tar strykjärnet och sätter det på lagom värme och inte trycker för hårt? Tänk om Solveig inte känner igen mig när hon kommer hem…och undrar vad det är för ung strykpojke som… Det är tur att Solveig ska hoppa in som Gästbloggare på söndag och måndag så det blir mer seriöst på bloggen. Imorgon ska jag bjuda på en passande låt och på lördag svara på elva frågor från en ny award jag fått mig tilldelad.

En Balsamkram till alla er som läser denna mening.