Vad härligt att återträffa den osociala kriminalkommissarien Vera Stanhop, som lever ett så torftig vardagsliv. Jag har längtat efter henne sedan våra vägar skildes åt i förra årets ”Dolda djup”. Vera är nattsvart, men jag föll direkt för henne.
”Döda talar inte” är en klassisk, engelsk pusseldeckare med bra miljöskildringar och intressanta personportätt. Vi kastas direkt in i en ljuvlig beskrivning om hur Vera känner sig där hon simmar bröstsim i en maklig takt och blir akterseglad av en äldre man med badmössa. Hon befinner sig i en bassäng på en kombinerad träningsanläggning och hotell. Vera är ordinerad motion av en ung kvinnlig läkare. Vera är överviktig, har ful hy, dricker för mycket, jobbar jämnt och saknar vänner och familj. Hon är en ensamvarg och är svår att ha att göra med som chef.
Vera fuskar med antalet simlängder och glider iväg försiktigt från lokalen så att ingen ska se hennes kroppshydda. När hon går in i bastun är ångan tät, så hon ser först inte kvinnan som sitter i ett hörn med knäna böjda så att fötterna vilar på marmorbänken. Vera som oftast är avundsjuk på sina medmänniskor avundas att kvinnan verkar så avslappnad där hon sitter med sitt huvud bakåtlutat. Ett tillstånd som Vera sällan upplever. Ändå försöker hon så gott det går att koppla av i den varma bastun. Hon kastar en ny avundsjuk blick på kvinnan. Först då inser hon att kvinnan är för orörlig och att hyn är för blek…
Vera kör med sina tre medarbetare, men ser i smyg upp till sin närmaste man, polisassistenten Joe Ashworth. Han i sin tur anser att det finns tillfällen då han är ett helgon som står ut med Vera. De har en hatkärleks relation som bär upp en stor del av böckerna. Vera jobbar ofta vid sidan om teamet. Har svårt för att delegera. Berättar inte vad hon tänker. Ger sig iväg på egna äventyr och följer inte alltid reglementets regler.
I slutet i boken kan man läsa att Vera ligger i den säng som hon sovit i som barn, mellan lakan som är grå av tvätt och som förmodligen har varit i bruk sedan dess. Hon funderar på vem som är mördaren. Där i sin ensamhet börjar hon få ordning på alla pusselbitar.
En välskriven bok inom genren deckare. (Båda böckerna har filmats med Brenda Blethyn i huvudrollen och har visats på TV4). För en gångs skull gissade jag rätt på vem som var mördaren, redan i ett tidigt stadium. Detta trots att det finns flera misstänkta som har anknytning till träningsanläggningen och som dessutom har anknytning till att en liten pojke drunknade i ett badkar ett år tidigare. En pojke som var under utredning av det sociala.
Ser med spänning fram emot nästa fall…
Ps. Hoppas att DU såg bilden – för det gjorde inte JAG…
Bloggäventyr med Bosse Lidén 