En fru för mycket

Vi skulle bort i lördags. Träffa nya vänner. Vi tog därför vägen om en Blomsterhandel på förmiddagen. Jag skriver inget namn. Vill inte göra reklam för något. Skriver bara att den är stor och välsorterad. Okej! Den ligger i Ystad. Mer skriver jag inte. 🙂
Jag hade duschat och tvättat håret på morgonen. Hann inte raka mig. Synd på ett vis. Bestämde mig innan vi åkte för att skjuta upp det till senare.

Vi passade på att leta efter Gerbia som vi såg förra gången. Fanns inte längre på samma ställe. Solveig gick in i kylrummet för att hämta en ny bukett tulpaner som vi skämmer bort oss med vid denna tid på året. Jag avstod från att gå in eftersom jag och vissa starka blomdofter inte trivs ihop. Jag gick istället iväg mellan raderna och forskade på egen hand. Det finns så mycket fint att titta på. Jag noterade att Solveig ställt sig i kön vid disken. Det stod ett yngre par framför henne som fick betjäning. Jag fortsatte att studera lockande växter. Planera våren och sommaren. Då och då såg jag att inget hänt vid disken. Varför stod hon där förresten? Vi betalar ju alltid i den andra delen av affären. Minst femtio meter bort. Jag tråcklade mig in bland krukor och presentartiklar. Killen framför Solveig stod med ryggen mot disken och tittade på mig istället för framåt eller mot sitt damsällskap. Nu började jag bli varm i min vinterjacka och ville vidare. Inte lätt i den trånga passagen. Jag slöt upp tätt intill min fru. Kröp in i hennes revir som man har rätt att göra när man är en lyckligt gift man.
”Varför står du här för? Hittar vi säkert ikväll? Vet du var de bor?”
Jag hade ställt frågorna samtidigt som jag störde mig på den långa killen. Hade han inget hyfs alls. Glo så på mig. Det retade mig så jag hade inte riktigt hört vad Solveig sa för svar. Bara något mumlande. Därför ställde jag om samma fråga och vände mig om mot henne. Då kom det en hel mening, som jag fortfarande inte kan komma ihåg ett enda ord från. Dumt tittade jag på hennes kind. Fick lust att pussa på den.
”Va sa du?”
Min blick var högst en decimeter från kinden. Samtidigt såg jag Solveig komma från ett annat håll och ställa sig bakom sig själv. Det ska tilläggas att jag hade glasögon på mig. Som jag inte ser bra med på nära håll. Min hjärna var så dum att den inte var helt övertygad om att det var fel trots att beviset var väldigt nära. Det började dock krypa dumt på min rygg. Jag tog några steg ut från reviret. Vände tillbaks. La en hand på en främmande kvinnoaxel och kläckte ur mig.
”Sorry! Jag trodde du var min fru.”
Snabbt gick jag iväg med ett stelt orakat och neutralt ansiktsuttryck mot några intressanta slingrande växter. Inombords var det mer storm. Höga vågor av bubbelskratt som ville ut. Efter att Solveig nummer två fått hjälp vid betjäningen försvann vi till andra kassan. Vi sa inget om det där, förrän vi kom till bilen. Då pratade jag inte först. Istället dunkade jag min hönshjärna i ratten och skrattade samtidigt som jag hörde fraser jag hört förr.
”Du får stanna i bilen i nästa gång. Man kan inte ha dig med.”
”Såg du inte? Hon såg ut som du. Nästan mer lik dig än du själv.”
”Nu får du ge dig. Hon hade en svart jacka.”
”Har inte du det?”
”Nä. Dessutom var hon minst tio år äldre än jag. Svarthårig.”
”Vad bra. Det var därför hon inte skrek på hjälp. Hon tyckte inte att jag var en äcklig gammal snuskgubbe. Hon tyckte säkert att jag var ett perfekt lördagskap. Synd att jag inte hade rakat mig. Då skulle hon säkert bjudit hem mig. Varför tänkte jag inte på sådant här förr?”
”Hur många Bosse Lidénare har du gjort egentligen? Kör hem så jag får vila upp mig innan vi ska bort. En sak är säker. Det blir aldrig enformigt. Du är en mästare på att variera dina tokigheter. Nästa gång åker jag själv.”
”Så långt kan inte jag räkna. Vilket klipp jag gjorde. Fick en tio år yngre fru på en nanosekund. Hoppas att hon inte känner igen mig nästa gång vi träffas. Tror du jag passar som rödhårig?”

Om annat: Tänk att det hjälper att nämna att jag tycker om ballonger… med tanke på att en Ullis fick det. 😉   http://bortamedvinden.wordpress.com/