Polisen som viftade som en stins

Jag såg kungen när han for förbi vårt hus i en turistbuss. Det såg ut som om han hade tre viktiga tankar i huvudet. Vilket stort hus. Så trevlig mannen vid vägkanten såg ut. Är det så en skåning ser ut? Ers Majestät Konungen kan inte hålla koll på allt. Inte lätt att se skillnad från ett bussfönster på en skåning och en tvättäkta hallänning.
De andra i kungafamiljen var också med på bussen. Dem hann jag aldrig se. Jag kände till att de var på väg till Torekov för lunch hos Richard och Robert Nilsson på Restaurang Kattegatt.
Efter min egen lunch som jag var tvungen att fixa till själv kände jag för att göra en utflykt med min tvååriga dotter Jennifer. Bestämde mig för att åka till Torekov och parkera vid hamnen. Därifrån skulle jag ta en solskenspromenad med sulkyn och njuta av utsikten mot Hallands Väderö. Man måste passa på när det är fint en oktoberdag. Ursäkta. Kungen hade jag redan glömt bort. Han levde sitt liv och jag var fullt tillfreds med mitt eget som småbarnsförälder. När jag kört den halva milen till Torekov fortsatte jag vägen förbi kyrkan. Hundra meter längre fram delade sig vägen. Idag skulle jag följa med vägen till höger ner till hamnparkeringen. Om jag istället kört rakt fram hade jag hamnat i centrum.
En bit in på den folk och biltomma Centrumvägen stod en polisman vid vägkanten. Jag noterade i backspegeln att ingen bil kom bakom mig. Just som jag skulle följa vägen åt höger började polismannen att gestikulera, vevade med högerarmen, allt fortare så jag trodde att armen skulle släppa vid axelfästet. Han gjorde en stor rund rörelse som för mig betydde. Fortsatt rakt fram på min väg. Fort. Det är livsfara på vägen. Jag tittade ännu en gång i backspegeln och i sidospeglarna. Fortfarande tomt på vägen. En lagman är alltid en lagman. Jag kände mig tvingad att köra åt det håll som polismannen så tydligt hade visat. Då rusade polismannen som en självmordskandidat rakt ut i vägen och jag tvingades att panikbromsa. Han sprang runt min bil och ryckte upp dörren. En massa ord som inte stod Svenska Akademins ordlista flödade ut från hans dreglande mun.
”Vad sysslar du med?”var de enda orden som fanns med i den kända ordboken.
”Du markerar tydligt att jag ska köra rakt fram, fast jag var på väg till hamnen”, sa jag kolugnt.
”Det är ju för he…det jag menar.”
Jennifer satt tyst i baksätet men började gråta när skriken nästan fick bilen att hoppa. Jag fick tillåtelse att backa. Samtidigt fortsatte han att lära min dotter ord som hon inte får lära sig. Jag var även rädd för att hans hjärta skulle börja strejka och att han skulle segna ner på fläcken.
När jag parkerade vid hamnen var det min tur att bli arg, när verkligheten hunnit ikapp mig. Jag satt kvar i bilen och drog några djupa andetag. Hjälpte inte mot denna oväntade överkörning av en lagens man. Jag bestämde mig för att följa upp episoden. Placerade Jennifer i sulkyn och marscherade iväg uppåt igen. Det fick bära eller brista. Jag tänkte att om jag höll mig någorlunda lugn kunde han inte slänga in mig i en piketbil. Vem skulle ta hand om Jennifer då?
Polisen stod kvar. Det var lika tomt på bilar som tidigare. När jag sneddade över gatan med sulkyn kom jag på att polisnärvaron måste ha att göra med det fina främmandet från Slottet. Antagligen var de inte klara ännu utan festade på en smaskig efterrätt.
”Ursäkta. Jag skulle vilja ha ditt fullständiga namn”, sa jag och trollade fram min lugnaste röst.
”Jag heter Karl-Erik”, muttrade han.
”Kan jag få ditt efternamn och var du är stationerad?”
Jag fick konstigt nog båda uppgifterna innan han med på ett litet skamset sätt frågade:
”Var det du som körde här nyss?”
”Det stämmer.”
”Jag tog kanske i lite för hårt. Jag har stått här i två timmar. Ingen har kört fel tidigare.”
”Kört fel! Du lurade mig med ditt felviftande att köra rakt fram fast jag skulle följa vägen till vänster. Du svor inför min tvååriga dotter.”
Polismannen svamlade på och gjorde ett tamt försök att be om ursäkt. Det var nu som det komiska hände. En Volvo kom körande från samma håll som jag kommit ifrån med bilen. Ingen kunde anklaga denna äldre polis för att ha dåliga reflexer. I en nanosekund stod han där igen och viftade med sin felaktiga; kör- på- rakt- fram- rörelse. Den unga tjejen i Volvon tolkade kommandot som jag. Hon körde lydigt rakt fram och Karl-Erik rusade efter och hade exakt samma osande svada som tidigare när han fått stopp på bilen. En påslagen videokamera hade varit guld värd.

Hade Karl-Erik en dålig dag på jobbet? Nej jag tror inte det. Jag är övertygad om att han hade en dålig personlighet och hade gjort fel yrkesval. Han hade passat mycket bättre som tågstins på den tiden när stinsen gick ut på perrongen och viftade med sin spade. Lokföraren hade bara en riktning att köra. Rakt fram. Det skulle inte gå att spåra ur…

Detta var tredje och fristående kåseriet om mina kontakter med poliser. Jag är tacksam för att jag privat har träffat på trevliga poliser i andra sammanhang. Det var inget fel på kontakten i första heller där jag och Dennis var skyldiga. 😀

Annonser

38 thoughts on “Polisen som viftade som en stins

    • Nä. Jag var inte så intresserad av dem. Möjligtvis om det fanns någon smarrig efterrätt kvar. 😉
      Annars var det fint på Restaurang Kattegatt. Rickard brukade laga mat på tv innan Tinas tid. Även då var det säkert Jättegott! 🙂

      • Sorry! Jag hade tydligen sniffat för länge på ditt tapetklister. 🙂
        Ta och tre är varken samma ord eller tal. Syftade annars på att man kan bli så mätt på skvallertidningar att man inte ens orkar äta en smaskig köttfärspaj. 😀
        Denna gång skyller jag på brist på glasögon. Läsglasögon. 🙂

  1. Det är antagligen ett antal decennier (och kilon) sedan den där polisen gick ut polishögskolan och han sov sig nog igenom vifta-med-spaden-tecken-lektionen eftersom han på den tiden var en trött småbarnspappa åt en 2-årig dotter.Numera är han en trött skrivbordspolis som bara väntar på pensionen men som mot sin vilja blivit utkommenderad att vifta med spaden.

    *ser bilden framför mig*

    • Du fångade honom på kornet. 🙂
      Han hade mått bättre av att följa med oss på en promenad längs med stranden. Fick han abstinensbesvär kunde han viftat lite mot fiskmåsarna. 🙂
      Han såg faktiskt malplacerad ut. Hade på sig en sådan där gammal stor ”skärmhatt” som poliserna brukade ha i gamla filmer.

      Välkommen hit Madam X. 😀

  2. Vilken stolle till polis! 🙂
    Känns dock som att dina kontakter med lagens långa arm (här oregerligt viftande) har lugnat ner sig något med åren.
    Och hans kurs i fula ord fungerade nog snarast avskräckande än uppmuntrande att ta efter. 🙂

    • Det finns många viktiga orsaker till det. Jag har snabbare bil, kan fler flyktvägar, undviker Dennis moppe, lämnat över reklamansvaret till yngre förmågor, slutat umgås med Kungen och istället börjat fika med Kurt Wallander. Det står KerstinCecilia på min bildörr istället för Bobo. 😉
      Både jag och Jennifer är duktiga sedan dess på att INTE svära. 🙂

  3. Det kan ju vara så att han bara var trött på alla turister som översvämmar Torekov och Båstad likt gräshopporna i biblens Babylonien (eller var det Egypten?). Eller så är han ett kungafreak av guds nåde.

    Tackar ödmjukast för välkomsthälsningen. Alltid lika trevligt att göra nya bekantskaper här i bloggbyn. Förr i tiden, på den gamla AB-tiden* som vi gamlingar** brukar säga, hade vi bjudit in dig på bloggfika men tyvärr, tiderna ändrades*** så kaffet är tyvärr indraget.

    *AB-tiden = Aftonbladets blogg
    ** Gamlingar = vi som oavsett ålder och förstånd bloggade på AB
    *** AB-bloggen lades ner och vi tvångsförflyttades ut till andra bloggbyar och spreds tyvärr likt agnar i vinden

    • Man tycker att han borde ha hämtat sig i oktober. Det är lätt att bli grinig om man får stå allena utomhus när de andra äter en smaskig efterrätt inne i värmen. 🙂

      Bugar och tackar. Hade ni även Bloggte? 🙂
      Det måste ha varit sorgligt när den lades ner. På Blogglandia går det ändå att träffas även om man bor i olika byar. Jag trivs på WordPress även om deras svenska inte påminner om min egen.

  4. Helt klart skulle han ha ett annat yrke. De få gånger jag haft kontakt med polisen har det inte varit nån positiv upplevelse, senaste upplevelsen var fruktansvärd, polisen i fråga var hemskt otrevlig och jag är fortfarande förbannad, fast det var 3-4 år sen… Tro nu inte att jag brukar ha kontakt med polisen, så är det inte alls och de gångerna jag haft med dem att göra så har det inte varit mig personligen det handlat om. Känner även en polis och han är urtrevlig 🙂 Privat i a f…

    • Alla yrken som är offentliga är extra viktiga när det gäller hur de anställda uppträder. Du och jag delar våra få kontakter med polisen till många andra. Har de vi träffat då varit ”stolpskott” blir det givetvis en trist klang för hela kåren. Orättvist men även realistiskt från vår erfarenhet. Jag är annars övertygad om att de flesta poliser är bra. Annars skulle jag vara riktigt rädd. Skotträdd. 😉
      Som tur är har jag också träffat riktigt trevliga poliser i privata sammanhang. 🙂

    • Jag tycker också det är komiskt i efterhand. På plats tyckte jag i bilen att den gubben ska inte komma undan så lätt utan en ursäkt.
      Torekov är en mysig sommarort. På vintern påminner den tyvärr mer om en ”spökstad” om man rör sig bland husen närmast havet. Det är tomt och öde, endast konstlade blommor i fönstren. Sorgligt tycker jag när rika personer ska köpa upp kustorter och när de som vill bo där hela året inte har råd. Fastighetsskatten blev tungan på vågen när den infördes på 90-talet.

  5. Hihi, jag ser hur armen går som en propeller och du velandes vilket håll du ska åka åt 😀 Ja du det är inte alla som har hittat rätt i sin yrkesroll…. Min erfarenhet av denna yrkeskår är ömsom vin ömsom vatten 🙂
    Ha en fortsatt härlig torsdag !!!

    • Han satte verkligen griller i huvudet på mig. Där kör jag ensam på vägen. Njuter av det fina höstvädret. Småskojar med min dotter. Det är mina hemtrakter och jag vet exakt hur jag ska köra. Då dyker denna spelevink upp som egentligen bor i Ängelholm och viftar. Vad kul det hade varit om jag haft det filmat. Som jag hade skrattat då. 😀 Tänk vad känd Karl-Erik blivit på Tuben efter alla visningar. 😀
      Önskar dig en fin helg och ett råd. Rid inte hela helgen. 😉

  6. En ensam polis står och viftar på en väg där det nästan inte är nån trafik.
    Inga kollegor. Inget vettigt uppdrag.
    För mej låter det som.. omplacering av obekväm person.
    De andra poliserna var kanske jättetrötta på honom.
    Så.. Han fick stå själv någonstans.. långt bort..
    å då blev han ledsen.
    Å den som e lessen kan.. kan bete sig korkat när den ”pyser ut sina känslor” på nån annan/nåt annat
    fast.. NÄR man representerar Lagen bör man ha koll på sitt beteende & ordval.
    Oavsett om medborgaren framför är 2 år eller 200 år.

    • Där fanns verkligen inget att vakta. De få bilarna som kom på de timmarna som de fina gästerna åt skulle kunna gå att räkna på två händer. Den där stora mössan var också malplacerad. Han kan inte ha haft många år kvar till pension. Vilket temperament..vänta lite. Nu fastnade min blick på det sista du skrev och jag börjar koka på stolen. Jag lämnade upplysningen om att min dotter var 2 år. Aha! Då är det bara en möjlighet kvar. Så du menar på fullaste allvar att jag är inte bara en dubbelnolla utan även har en tvåa framför? 🙂 Du borde få rött kort direkt. Få sitta i ett dammigt arkiv och räkna Mums Mums som är inslagna med supertejp. Men jag är inte långsint. Du kan få dofta på dem också. 😉

      • Nej nej nej.. ”Tvåhundringen som klev ut ur.. bilen..” näe..
        det var inte så jag tänkte.
        Tror ingen som läste tänkte så, alla vet ju att du är 25. Hela tiden.
        Men okej jag tar gärna straffet. Tar med mej en sax och sätter mej i arkivet och räknar MumsMums. (räkna med svinn, heter min metod!) 🙂

      • Försöka rätta till det i efterhand och komma och fjäska på fredagsmorgonen. Du vet lika väl som jag att jag är 26 år. 😉
        Aha! Eller var det en titel till en kommande bok. ”Tvåhundringen som klev ut ur bilen”? Vilken bestsäljare. Dubbelt så många sålda som ”Hundraåringen som klev ut…” Ha! Du ska visiteras först. 😀

    • Han hann med det ett kort ögonblick innan nästa utbrott kom. Efteråt ringde jag till hans arbetsplats i Ängelholm och berättade sakligt om episoden.
      Jag är glad så länge jag kommer ihåg de flesta minnen. Både de roliga och de sorgliga som skaver.
      Kram

  7. En sådan ilsken karl! Det är nog därför han inte är stins. Enligt mina djupt ogrundade fördomar är stinsar gemytliga;)
    Bra att du stod på dig och tog ett snack med honom iaf!
    Hoppas du har en fin vecka!

    • Du kunde kanske ha haft nytta av honom i en av dina teaterpjäser som du skrivit. 😉
      Stinsar var alltid gemytliga i gamla filmer. Edward Persson, Sten Stensson Sten med Nils Poppe osv.
      Jag gick även vidare och ringde till hans arbetsplats och föreslog att de skulle sätta honom i ett arkiv där han inte hade kontakt med människor. Personen jag pratade med sa inte emot mig. 🙂
      Hoppas att du får en härlig helg.

  8. Tänk så säker den stackars var på sitt viftande. Helt ute och snurrade. Eller uppe i smöret av att ha kungligheter i byn. 🙂 Oavsett så störde han din och din dotterns dag rätt mycket. Ännu en gubbstruts!
    Du skriver så bra att jag sitter i soffan och gnisslar tänder av irritation. Helt lönlöst med tanke på hur länge sen det är historien utspelade sig.
    Vi håller tummarna för att snön försvinner snart så att ni kan ge er ner till havet med kameran. Jag hade tur vid Stenshuvud för några veckor sen. Fick de bästa bilderna!
    Kram!

    • Sandra! Har du något förslag på hur vi ska göra med dessa gubbstrutsar? 😉
      Han lyckades verkligen förstöra den solskenspromenaden. Om jag fick göra om det skulle jag gett honom en ny chans. Han kunde fått köra sulkyn vid kustpromenaden.
      Det var när du var vid Stenshuvud och plåtade de där fina bilderna, som jag tänkte att nu är vädret på väg åt rätt håll. Snart kan jag fixa den biten. Jag hade definitivt inte räknat med ett så lååååångt bakslag. En dag då och då är jag van vid sedan förr. Eller ett rejält vårregn i flera dagar.

      Kram. Önskar dig en fin helg

  9. Varje dag ser jag fram emot att läsa vad du skriver om .. Man kan se bilderna framför sig .. Det gäller både om det är roligt skrämmande eller sorgligt .. Oftast så läser jag din blogg innan morgontidningen .. Ser fram emot att följa med på dina resor i fantasi o verklighet .. 👮 Kram 👍😃

    • Som en bloggare som skriver och lägger in ett inlägg nästan varje dag blir jag både glad och rörd av att läsa dina ord. 😀 Tusen tack! Alla skribenter behöver ett kvitto på att de når fram då och då. Hoppas att någon recensent på en tidning skriver så om min bok (troligen skriver de inget alls). Sågar de mig längs med anklarna skickar jag dig på dem. 😉
      Nu får du hålla tillgodo med att se på tio fina kaffekoppar. Kanske tycker du som både jag och Solveig tycker.
      Kram

  10. Det var lite Kling- och Klangkänsla över den där Farbror Blå och hans MYCKET VIKTIGA uppdrag. Bra gjort att du gick tillbaka. Nu blev jag sugen på att skriva om när jag höll på att köra över en annan Klangpolis, på ett annat ställe. Häpp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s