Ännu ett lov har passerat revy

DSC_0137

Ännu ett lov har passerat revy. Ett ovanligt sådant. Inte ofta som jag varit ute och skottat snö ett påsklov. Dessutom har snön legat kvar hela tiden. Vi som flyttade längre söderut för att njuta av bättre väderlek. Samtidigt är det bara att acceptera läget och träna på tålamodet. Dumt att lägga ner energi på att klaga. Vi har haft det mysigt i vår familj. Umgåtts på olika sätt. Men även detta lov har gått i Mina fotsteg i ditt hjärta´s tecken. Vilken känsla det är att läsa längre texter från ett prasslande papper. Fast jag är en van skärmläsare sedan 1987 kommer aldrig denna teknik att vinna över gårdagens för mig. Jag har bestämt mig för att vara en bokälskare av gamla stammen till min sista ”läsardag”. Möjligheten att slänga mig ner var som helst. Inne eller ute. Vända blad med fingrarna. Gå tillbaka i handlingen. Låta boken vila en stund på mitt bröst i soffan. Sitta i skuggan under ett äppleträd. Eller med fikakorgen bredvid mig – lägga ifrån mig boken och betrakta mitt älskade hav från en favoritbänk, samtidigt som jag i mitt inre befinner mig någon helt annanstans i världen. D.v.s. om boken är fängslande och har fångat mig i sitt grepp.

Vi drog ut hela manuset. Inlagan som det kallas med ett finare ord. Tillsammans låg vi i sängen på morgonen och läste igenom ett antal kapitel. Sedan gick jag upp och gjorde ändringar på skärmen. Det är alltid med en blandad känsla som jag funderar på om det är bra eller dåligt att vi fortfarande kunde hitta små fel eller komma på några nya vändningar på några ställen. Givetvis är det bra. Samtidigt ger det mig en osäker känsla. Visst handlade det mest om petitesser. Ett enda mellanslag för mycket mellan ” och första bokstaven. Glömt ett frågetecken. In med några fler kommatecken. Ta bort någon mening m.m. Fast vi hittade även ett par stycken åt grövre hållet.

Chanserna minskar för varje gång att hitta allt. Provtrycket är vår sista chans. Det är tur att jag även ska låta en riktig expert granska det. Om vi skulle missa ett fel på första sidan skulle det reta mig för alltid.

Baksidestexten som jag kämpat med länge fick ett snabbt slut. Jag tyckte jag var ganska nöjd när jag för ett tag sedan kom på vilken teknik jag skulle tillämpa. Insåg att det inte var superbra, men klart bättre än mina stapplande tidigare försök med detta svåra projekt. Man ska locka men inte avslöja för mycket. Solveig tyckte inte det var bra. Jag ställde henne mot väggen. ”Det är lätt att klaga på andras. Om du nu vet hur det ska vara. Gör det då. Du får fria händer.” Själv gick jag ner en våning för att cykla på motionscykeln en halvtimme. Efter en kvart hörde jag steg i trappan. Sedan var det högläsning under cykelutflykten som inte förde mig en enda mm framåt avståndsmässigt men… Jag tog upp en spontan applåd. SolBo Förlags förlagschef fixade det galant. Jag köpte det rakt av. Hon har trots allt läst manuset några gånger. 🙂 Detta är ju i normala fall en uppgift som experterna, de anställda på förlagen, skriver. Inte författaren.

Snön har ställt till det med omslagets framsida. Jag ville ha ett foto från en scen en bit in i handlingen. I det läget finns ingen snö eller is vid havet. Jag och Solveig var nere en kylig eftermiddag och spanade. En liten bild skulle gå att ordna men det skulle bli kallt för Jennifer att gå med uppkavlade byxor i sanden. Längst nere vid strandkanten i den lutande sanden var det snöfritt. Vi har provat några gånger tidigare i vintras när det varit snöfritt på någon strand. Skrattat när en större våg stulit vårt hjärta. Fördröjningen från när en färja kört sin rutt ställer till det i våra trakter. Helst med den nya katamaranen till Bornholm, som är direkt livsfarlig för badande. Den kommer att stjäla ett barnliv förr eller senare trots ändrade rutter. Det skrämmer mig. Allt handlar om money, money i första hand.

Så kom Påskdagen. Solen lyste starkt in på oss vinterbleka varelser. Vi bestämde oss för ett försök efter ännu en underbar Solveigmiddag. Oj vad hon skämmer bort mig på loven. Jag hade inga stora förhoppningar med resan. Jennifer, systemkameran, handduk och varma sockar var nerpackade. Jennifer var inte nerpackad. Hon satt i baksätet. 🙂 Ju längre österut vi kom desto mer snö fanns det runt vägarna. När vi svängde av mot Hagestads Naturreservat smalnade vägen. Högarna med snö kröp närmre bilen. Ändå hade folk letat sig hit. Vi fick flera möten där vi fick stanna bilen. Det var fullt med bilar längst ner mot havet. Jag ställde bilen dumt med framhjulen i en stor snödriva. Solveig och Jennifer gick ut. Jag såg all snön och tyckte det var onödigt. Blev därför överraskad av att Solveig nickade efter en stund. Betydde att jag skulle gå ur bilen. En lagom sträng av sand fanns längst ner. Vattnet hade gjort is av snön en bit upp mot land precis bakom våra ryggar. Solveig ritade hjärtan i takt med att havet suddade bort dem. Det kom hela tiden folk som ville göra fula skoavtryck i sanden. 🙂 Jag hade lust att transportera dem på ryggen förbi filmplatsen. Givetvis blev det många blickar från åskådare som undrade vad som var på gång när Jennnifer tog av sig skor och strumpor. Många bilder togs. Vi bytte även strand. Nästa dag körde vi andra hållet och svängde av på en liten väg som jag velat köra ner på flera gånger tidigare vid Mossby strand. I havet stod en fiskare med våtdräkt. Detta var mer överkurs. Jag hade redan bestämt mig för en huvudbild och en liten bild från förra dagens resa. Min inre bild stämde överens. Så där kunde det ha gått till. Den romantiska stunden på stranden. Dagen innan solen gick i moln för Sebastian.

Tack och eftersnack sidan, vänster och höger flik. Små korta texter som kan hjälpa eller stjälpa stora lass. Allt ska vägas på en våg. Jag valde att låta tre personer från min bloggvärld bidra med några rosor om mitt skrivande på vänster flik efter en sekvens från ett spännande parti i boken.

Författarporträttet. Jennifer tog 85 bilder. Jag fick snabbt ner det till tjugo aktuella. Sedan var det tretton kvar en stund innan de reducerades till åtta. Kvinnorna i huset hade sin speciella favorit. Själv hade jag klarat mig utan alla. Under en lång tid vandrade jag mellan bilderna. Kolera eller pest. I nuläget har jag två kort som jag kan tänka mig. Lägger troligen upp tre som tillgängliga pressbilder om någon tidning får för sig att skriva en rad. Skriver de ris får gubben på bilden skulden. Själv är jag 26 år och oskyldig som vanligt. 🙂 Festligt att jag valde mellan två koppfavoriter. Blå Amanita eller Zebra. Många av er kommer att tycka att jag valde fel om vi går efter kopptävlingen på bloggen. Men någon i Finland borde gilla mitt val. 🙂 Ännu mer komiskt är att kaffet som jag hällt i koppen syns på nästan alla bilder. Men inte på den bilden som jag antagligen kommer att välja som förstabild. Typiskt när jag skickligt balanserat i fåtölj, i soffan och på balkongen.

Solveig la ner flera timmar med att jobba på framsidan under Annandag Påsk. Hon lyssnade på en man på nätet som instruerade henne hur man gör. Jag blev supernöjd. Nu är det bara att hoppas att de som inte har en aning om vem Bosse Lidén är blir sugna att bläddra i boken om de ser den lockande bilden. Titeln har jag alltid varit nöjd med. Adekvat med handlingen.

Imorgon ska jag vara privat och prata om ett oväntat möte jag råkade ut för en dag när jag egentligen borde varit i skolan. Istället reste jag iväg på livets skola på räls.

Annonser

38 thoughts on “Ännu ett lov har passerat revy

  1. Visst är det så att en bok skall läsas som en bok skall läsas och inte via en skärm. Den nya tekniken kommer aldrig att kunna ta över. Det här blir ju väldigt spännande att följa, längtar nu efter att få hålla just din bok i handen, det är så man ryser. Förstår du vad du håller på med?

  2. I bilen kör jag ljudbok via mobilen , annars ska en bok tummas , bläddras i och avnjutas med ögonen. Ser fram emot ditt verk som så klart kommer att hamna i mångas händer, även mina . Ha en fin onsdag, njut av solen och allt det vackra vi har omkring oss.

  3. Böcker ska läsas ”på riktigt”… alltså med boken i handen eller på bordet. Vill se boken i verkligheten, känna på den, känna doften, höra ljudet av sidor som vänds…
    Jag är såå nyfiken på din bok och ser fram emot att få hålla den i min hand och att få läsa den.
    Ha det gott!
    Kram

  4. Ojoj så fint du skriver, jag ser allt framför mig hur lätt som helst när jag färdas genom dina målande beskrivningar. Att du äger ordets gåva känns i hela sinnet och jag hör havets vågbrus där vid stranden.
    Tack för denna stund jag fick smaka lite på….som en god karamell.
    Håller tummarna hårt att alla dina planer går i lås och för dig dit du vill.
    Stort lycka till!
    Kram Lollo

  5. Oj vad jag gillade dagens inlägg, din beskrivning av bokläsande köpte jag rakt av och sällar mig till samma skara. beskrivningen av sökandet efter rätt vy tyckte jag oxå om o såg framför mig.

    • Om jag ska vara ärlig har jag aldrig gett de nya tekniska möjligheterna en chans. Ibland vill jag inte ändra vissa saker när jag är nöjd som det är. Men lyssna på dåliga inläsningar gjorde jag många gånger i jobbet. Det är tur att det blivit mycket bättre på det området. Jag inser att det passar jättebra för vissa människor av olika skäl. Ibland som ett komplement.

  6. Ja, tänk… Det är liksom inte bara att skriva ner en bra berättelse. Det är en hel del trix runt omkring. Det är konstigt det där med att korrekturläsa texter. Man kan läsa en text 25 gånger och man tycker att den är grammatiskt rätt. Sedan får man ändå syn på ett retfullt litet fel och det kan göra mig galen och kan reta ihjäl mig på det. Det är precis som om ögat ibland inte ser och läser rätt, fast det står fel, om du förstår vad jag menar… Hopps du blir nöjd med allt, när det är klart! Titeln är klockren, förstår att du är nöjd med den! Ser bilden framför mig!

    Kraam
    Petronella

    • När man läser ditt målande språk ser man inte de felen i din blogg. Men du har helt rätt. Det är märkligt och inte märkligt. Man blir hemmablind. Måste strunta i handlingen i slutfasen. Gå ner på ord efter ord. Tecken efter ord osv. Dessutom tror jag inte det går att fixa själv på ett bra sätt i en längre text. Bäst är det om det är någon med distans som får ta sig an uppgiften. Som har det som sitt yrke. Därutöver finns det många andra fel och gropar man kan hamna i. Namn, tids och platsförflyttningar osv. Men småfel är som du skriver ganska lätt att lura ögat på om handlingen är intressant och flyter på. Då läser man rätt fast det står fel. Visst är det häftigt. Men en riktigt duktig redigerare fiskar upp även de små felen. Yrkesskada? Jag hoppas också att jag blir nöjd med det mesta. Allt är orealistiskt att uppnå. Titeln har jag aldrig tvekat på. Det fanns ett annat arbetsnamn i början.

      Hoppas att det försvunnit ännu mer snö utanför ert fina hus.
      Kram

  7. Den där envetna snön, ja. Det är ju tur att den är så vacker ihop med sol, annars hade jag nog emigrerat till Kristianstad (snöfritt).
    Du måste ha drömt en massa om din bok och dess innehåll den senaste tiden. När jag fastnat i något maler det dag som natt. Som Linas bok ”Smärtgräns”. Den bearbetades på nätterna.
    Jag hoppas så att Jennifer inte dragit på sig en förkylning när hon varit barfota i vintersanden.
    Bosse, du spinner ett nät av dina ord. Ett fantastiskt nät som gör att jag förvirrar och förirrar omkring i allehanda vackra scener. Det är som att äta en saftig och solvarm jordgubbe direkt från landet.
    Ser så fram emot att få läsa din bok!
    Solig kram till dig.

    • Det gäller att inte syssla med något intensivt nära läggdags. Då blir ofta min sömn störd. Ska bli spännande att se hur det går med Linas pappersdrömmar. Hon är mycket duktig på att skriva liksom du är.
      Jennifer sa att det inte var så kallt. Hon ville varken ha varma sockar eller att vi skulle stanna vid Backåkra och dricka något varmt. Det är mysigt att fika där men oj vad bilar där var i helgen.
      Vilka fina ord du skämmer bort mig med. Såg du att jag rodnade lite på bilden? 🙂
      Tack Sandra.

  8. Underbart att läsa hur det går med manuset. Jättekul 🙂 Ser verkligen fram emot att läsa boken när den trycks. Kanske en releasefest 😉 ?
    Ha en underbar onsdag,
    kram Lina

  9. Det är inspirerande och roligt att läsa om hur ni samarbetar, så värmande! Påhitten under utflykten för att få den optimala strandbilden kan jag mycket väl föreställa mig! Era förväntningar på resultatet formligen strålar ut från bloggen via iPadskärmen – hur ska det då inte vara när ni får SoBo-förlagets första tryckta bok i handen? När alla minnen från den jobbiga korrekturläsningen är puts väck, som bortblåsta?!
    Jag tror att boken kommer att bli den perfekta presenten – en vitaminspruta i bokstavsform – för alla som får läsa den.. Men lova att inte hitta på någon tävling på releasefesten! Tumma på det!

    • F-låt! SOLBO förlag ska det naturligtvis vara.. Ha en skön kväll! PS. Vem kunde ana vilken sten som skulle sättas i rullning, när jag läste din blogg på nyårsafton? Nu är jag 1av4 nyutnämnda toppenmedlemmar på forumet sedan 25 mars.. Jag kom verkligen igång med skrivandet, där ser man att man aldrig vet vart slumpen för en..haha, hur länge det nu ska få vara så.. Men roligt är det, och alltihop tack vare att jag halkade in på ett kåseri av dig.. Och du gav en uppmuntrande kommentar.. Tack Min Bästa Bosse Lide’n!

    • Jag som älskar hitta på tävlingar. En del riktigt udda. 😉
      Ska bli spännande att se om SolBo Förlag ska ge ut fler böcker. Beror lite på Flipp och Flopp teorin. Just nu är det inte läge att fråga någon sekreterare på kontoret. Själv är jag mest intresserad av att skriva böcker.
      Här lovas inget som inte kan hållas. 😉

    • Inte dumt att prova på teamwork inom familjen efter alla dessa ensamtimmar. Blir man själv nöjd med slutresultatet glömmer hjärnan bort all svett och frustation med det tekniska. Ska bli spännande att plocka upp det färdiga resultatet. Sedan återstår att se vem som kommer med rosor först och vem som kastar ris. 🙂
      Här hoppar jag mellan dina två kommentarer:
      Blir glad över att jag kunde bidra med något till dig som du är väl värd. Stort GRATTIS till utmärkelsen. Häftigt med att det startade med en nyårsafton. Jag känner mig som ett ”glatt” bananskal. 😉

  10. Roliga arbetsuppgifter där på slutet av bokprojektet. Känns det inte en aning otäckt, nu när det är dags? Finns liksom ingen återvändo. Nu får du kasta dig ut i okänt vatten, eller?

    • På många sätt är det uppgifter som är väldigt olika dem jag ägnat mig åt tidigare.
      Det känns olika från stund till stund. Mest overkligt än så länge. Ändå både pirrande och spännande. Precis som du skriver. Snart finns det ingen återvändo. ”Vi” är inte där ännu. Men när jag godkänt provtrycket finns ingen väg tillbaka. Hoppas att jag slipper stå där ensam med byxorna nere. 🙂 Jag kommer ändå alltid att stå för texten. Vilka vindar som än blåser. Men vindarna påverkar framtiden. En rejäl hagelskur kan få mig att ta två vägar. 😉
      Ps. Jag är inte förtjust i djupt vatten. Inte ens kallt.

      • Lycka till! Alla vi här som följer din blogg kommer att heja på dig och förhoppningsvis köpa din bok. Är väldigt nyfiken!

  11. Oj då vilket bestyr med din bok men nu är det nära…jag kommer att köpa och läsa den längtar redan till hösten då tid finns för lyxen att läsa. Nu lyssnar jag bara för då kan jag göra annat med.
    Kram från Skogsfen.

    • Det är mycket jobb som man inte tänker på. Som inte har med själva skrivandet att göra. Höstkvällar när det blåser rejält ute och regnet smattrar mot fönstret. Då är det inte dumt att läsa en bra bok. Om min bok tillhör den skaran kan bara läsaren avgöra.
      Kram

  12. Så spännande! Snart klar alltså. Är den skriven med din humor eller är den seriös?

    Jag brukar ibland hoppa över baksidestexten eftersom de ofta är för avslöjande. En fördel med e-böcker: de har ingen baksidestext 😉

    Foton på en själv – det är en plåga det. Lita på dina närmaste.

    Svar: Tack för snälla ord. De värmde!

    • Min baksidetext är inte avslöjande. Hoppas ingen klantig person avslöjar saker i en recension eller i något annat sammanhang. Jag kommer även här på bloggen att ta bort inlägg som tar upp hemligheter i boken. Sådant får tas via vanliga mejl.

      Romanen är seriös men min humor lyser igenom där det finns tillfällen. Visst är det roligt och avkopplande att sticka mellan med ett kåseri eller något galet, men skriva böcker har alltid varit min dröm. Därför la jag till kategorin Funderingar på bloggen så att läsarna får ett smakprov från en av mina andra sidor. På tal om smakprov. I anslutning till när böckerna når SolBo Förlag ska jag lägga in ett par smakprov här på bloggen så ingen köper grisen i säcken. 🙂
      Fotot blir det som jag har bytt till här och på Facebook.
      Kram

  13. Det ska bli väldigt spännande att läsa din bok när den är klar! Det måste ju vara meningen att jag ska det, eftersom jag råkade halka in här precis som den är på gång att bli klar!? Jag håller med om att det är något speciellt med böcker i hederlig bokform, även om jag håller på att vänjer mig vid att läsa på iPaden. Detta sedan jag upptäckte att jag kan låna böcker till den från svenska bibliotek, och på så sätt är det ju helt suveränt!
    Däremot så älskar jag att lulla omkring i bokaffärer, och därifrån kommer jag alltid ut med minst en bok i vanligt bokformat. En kompis till mig sa något bra häromdagen appropå det, ”books are not in the budget”, så nu ska jag med gott samvete fortsätta leva efter den devisen.
    Ha en bra dag!

    • Måste erkänna att jag gillar när personer halkar in här på min blogg. Hoppas att ännu fler gör det. Jag ska testa den där Paddan den dagen jag äger en. Först måste jag leva upp till mitt rykte i familjen som Stenåldersmannen. Inser att det är suveränt för dig.
      Det är något speciellt med att gå in i bokaffärer, antikvariat och antikaffärer. Där kan kan jag drömma mig långt bort. Samma känsla uppstår aldrig när jag går in i klädesaffärer. Då drömmer jag mig mer snabbt ut. 😉

  14. Jag tyckte om att läsa om processen! Hur allt görs bit för bit.
    Saker man (först kanske) inte tänker på.. baksidestexten.. och hur viktig den är.
    Omslagen. Vi lockas av omslagen!
    Minns inte om jag tagit upp det förut men jag har två exempel..
    ”Boktjuven” av Markus Zusak. Köpte den för att omslaget grep tag om mej.
    Så var det dock inte med den ”Sofies Värld” av Jostein Gaarder, där första omslaget såg ut som en ”barnbok”. Sen gjordes nytt omslag… med filosofiska symboler och där det stod ”Roman om filosofins historia”.. och DÅ fångades jag.
    Sofies värld, har jag läst flera gånger. En bok jag gillade!
    (det har visst kommit ännu fler Sofies Värld-omslag, bland annat ur filmen)
    Sen inser jag genom allt du berättat, att det är ett jättejobb med korrekturläsning..
    något jag inte skulle klara av.. (ingen självdiciplin här inte.. 🙂 )
    Det är kul att hela familjen, på olika vis, är engagerade i din bok,
    men framför allt hur mycket Solveig har korrläst och bollplankat.
    Måste vara jätteskönt med ett sånt stöd.

  15. Det är inte dumt med stöd från någon som man har stort förtroende för. I slutfasen tror jag nästan alla behöver det i en skrivprocess, på ena eller andra sättet.
    ”Boktjuven” har jag inte läst men jag älskar filmklassikern ”Cykeltjuven”. Den har såklart inget omslag. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s