Lantisar på soptippen – del ett

Våra bopålar var nerstuckna på en ny ort igen. Aldrig tidigare hade vi bott så långt ner i Sverige. Den här gången hade vi hamnat i sydligaste staden Ystad.

Efter någon vecka var bilen fylld igen. Det mesta var trädgårdsavfall som förra ägarna glömt kvar. Det andra var skräp i garaget som samma ägare också lämnat kvar. En givmildhet så man blir djupt rörd.
Solveig höll kartan i handen medan jag sakta körde iväg med den tungt lastade bilen. Närmaste återvinningscentral, som det så vackert heter nuförtiden, låg en halv en mil utanför tätorten. Vi var tidigt ute. Riktigt nöjda med att vi hittade dit så lätt. Spikade avtagsvägen. Fint verkade det vara också. Asfalt istället för leråker som på förra stället. Rätt många bilar och personer som ilade mellan alla containrar, med tjusiga skyltar med text på vad som fick slängas i dem. Ordning och reda.
”Vi börjar med trädgårdsavfallet”, sa Solveig.
Hon pekade mot ett högt berg som syntes långt bort. Bra idé tyckte jag som visste att de välfyllda plastsäckarna låg överst i bagaget och var mest tillgängliga. Jag rattade iväg till vänster och kom in på en guppig grusväg. Det blev till att sicksacka mellan de värsta hålorna. Inte lätt. Rätt snart var hela den smala slingrande vägen full av djupa hålor. Kunde man verkligen kalla det för väg? Det skulle ha behövts ett vägstrykjärn för att fixa till det värsta.
Vi mötte inga andra bilar som tur var. Var det för sent för säsongen för att lämna trädgårdsavfall? Hade alla andra redan gjort säsongssysslan? Efter många krokiga svängar nådde vi bergets fot. Lite konfunderade blev vi av att allt verkade vara så söndertuggat på berget. Antagligen hade personalen varit här nyss med sina fordon och resurser. Det såg ut som att det rök på toppen av berget. Skulle inte förvåna mig om det på andra sidan berget stod diverse arbetsfordon uppställda. Min fantasi tänkte på att personalen satt och grillade korv på toppen. Fackföreningspampen lät en fredspipa vandra arbetsgänget runt. Jag fick parkera den värsta fantasin och istället koncentrera mig på de trilskande säckarna vi lyfte ur kofferten.
Vi kämpade länge med att få ut allt från de svarta sopsäckarna (vi ville inte vara olydiga och lämna plastspår efter oss). Inte så lätt eftersom nyfikna taggiga rosgrenar hade tittat ut från olika håll i plasten. Vi fick några minnesrevor på armarna. Till slut var den sista säcken tom. Jag satte mig bakom ratten och tog på mig mina glasögon igen. Fäste blicken framåt. Då började bokstäverna dansa på en skylt som stod en bit bort. Den svarta näven såg verkligt skrämmande ut på tavlan. Otäck och respektinjagade för en lagföljareman som undertecknad. Hade någon varit och bankat ner skylten när vi stod med ryggen emot?
”Kan… kan du läsa högt för mig?” frågade jag Solveig som är lärare till vardags.
”Absolut förbjudet att… Hjälp! Vad har vi nu gjort för dumt?”
Solveig hann inte längre i texten innan en gul grävskopa syntes runt hörnet. Jag var inte säker på att hon skulle slänga sig ner i sätet på ett kommando så därför tog jag till en annan taktik. In i stormens öga. Femton meter längre bort möttes vi. Inte våra blickar. Jag såg i ögonvrån att han inte försökte preja vår Volvo. Jag slängde upp en näve som skulle föreställa en hälsning oss kollegor mellan. Utan att ha hört några sirener körde jag flera dryga minuter senare upp bland de andra bilarna på sorteringsplattan. Framför tre containrar stod det trädgårdsavfall. Dem stannade vi inte framför. Istället la vi prydligt i resten av sakerna på rätt angivna ställen. Avslutningsvis rullade vi ut i 10 km som det stod på skylten. Ingen stoppade oss vid huset. Vi kom till och med undan och slapp ett gult viftande kort. Vi bestämde oss unisont för att nästa gång. Nästa gång skulle vi göra allt rätt.
Så fel vi hade. Men det visste vi som tur var inte då…

Annonser

37 thoughts on “Lantisar på soptippen – del ett

  1. Vem nickar inte igenkännande här ;.)
    Inte för att vi har gjort så men att inte veta var man ska är svårt ibland *ler*
    Väntar på med spänning på fortsättningen /kram

    Ps Gillar du att läsa böcker så titta in på min blogg i morgon för då börjar min bokbytarlista

    • Ibland känns det som om jag ofta är ute och reser. 🙂
      Nästa fredag kommer del två.
      Jag läser ett hundratal titlar varje år. Gör det via Läslustan i bokhandeln och via reservationer på bibblan. Men nyfiken som jag är ska jag titta in på din sida imorgon.
      Ha en fin helg

      • Tack det samma 🙂
        Välkommen in och se och kanske skriva upp dig på listan också. Gäller även för andra nyfikna/ kram

  2. Hi hi! 🙂 Skrattar för att jag känner igen mig… 🙂 Det här är nåt som jag absolut skulle kunna göra. Ha en fin fredag! Kram!

  3. Haha! Det kanske inte var så kul för er just då, men nu i efterhand måste man få skratta lite. Nu vet ni i varje fall var ni inte ska slänga trädgårdsavfall. Ha en bra helg

  4. Det hade varit kul att stå och se på er och ert minspel! Nu lyckades ni kamouflera misstaget på ett smidigt sätt. Är man ny på ett ställe så är det minsann inte lätt att hitta rätt! Dråligt var det och roligt hade jag när jag läste! Undrar över fortsättningen …

    Ha en skön helg!

  5. Usch ja.. man vill så väl.. sorterar sina sopor noga och ordentligt..
    sen råkar man slänga hela kassen med icke brännbart rakt ner i PLASTcontainen.
    Till å med missen med att slänga ner färgat glas i ofärgat glas igloon,
    kan framkalla lite.. ångest..
    Lika bra å knöla ner allt i ”Grovsopor”.. 🙂

  6. Ja du, hög igenkänningsfaktor på detta 🙂 Tänk att något som känns så rätt kan bli så fel… eller, det var ju egentligen rätt fast ett steg för långt 😉
    Hoppas ni får en solig helg!!!
    Kram

    • Det gick sådär nästa gång. 😉 Går att läsa nästa fredag.
      Svårt att klä sig rätt. Idag var det vinterkläder fram igen. Imorgon kanske kortbyxorna…nej…nu ska jag inte hoppas på för mycket.
      Önskar dig en myshelg däruppe.
      Kram

  7. Men dessa återvinningsstationer är ju som labyrinter, det är som gjort för att man ska kasta fel om inte annat av ren desperation 🙂

  8. Jag önskar jag tog mig tid att kika in här oftare. För att läsa. Ordentligt och med inlevelse.
    (Tack för vinsten, tyvärr är jag fortfarande fattig)

    • Du är så välkommen hit. Jag som hade hoppats på att du skulle bli nummer tre av mina vinnare. De som haft tur och även vunnit på lotten.
      Önskar dig en fin helg. Här har det varit strömavbrott en längre stund. Det märks så sårbara vi små människor kan bli snabbt.

  9. Skrattar igenkännande….alla dessa skyltar och alla dessa gömda skyltar som är de viktigaste. Förstår precis hur detta gick till.
    Kram från Skogsfen.

  10. Läser om inlägget igen och småfnissar för mig själv. Tacksamt att du delar med dig av er upplevelse den där dagen. Jag blir ofta förvirrad när det är vägvisningar som kan tolkas på flera sätt. Min man tycker att det bara finns ”ett rätt sätt/en rätt väg” när jag ser flera val. 🙂

    • Jag vet inte vilket som är bäst. Att se en väg eller flera? Nästa fredag kommer del två. Då gick det lugnt tillväga men ändå så galet fel. 🙂 Nu ska jag köra och hämta Jennifer som är på bio. The Impossible. Behövdes säkert en näsduk. Eller två. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s