Vår, vänskap och val

Många är vi som längtat till våren. Vi som bor längre söder ut är bortskämda med dessa efterlängtade tecken. När de kommer ler vi och när ingen ser det blir en del av oss lyckliga som små barn. Alla har vi våra egna vårtecken. Platser vi gärna återvänder till år efter år. Ibland är det i vår egen täppa. Säkert har många som jag sina privata favoritplatser. Har vi tid packar vi utflyktskorgen. Lämnar stresskostymen hemma. Öppnar våra sinnen vi haft lyckan att födas med. Njuter av sällskap eller bara sluter ögonen ensamma och tar in intrycken som är helt gratis. Låter oss smekas av de mjuka vindarna. Vårregnet har sköljt bort kalla och bitvis jobbiga vinterdagar. En del har upplevt skottningen som en pärs. Några olyckliga har halkat på en isfläck. Kropparna har varit stela. Tankarna dystra. Sakta suddas sorgligheterna bort på vår näthinna. Till nästa gång vintern gör sig påmind. Andra tycker att vintern är den bästa årstiden. Allra bäst är att gilla eller åtminstone acceptera det vi inte kan göra något åt. Vi som inte är ekonomiskt oberoende. Tänka klokt att var sak har sin tid. Efter en lång och dryg vinter kommer det en ny vår som vi borde vara tacksamma för. Inte ta för given. Istället ödmjukt tacka för möjligheten. Det är en ynnest som gör mig varmglad varje år. Lite mer för varje säsong. Tack för att jag får vara med en gång till, tänker en tacksam inre röst.

Vänskap har inga årstider. Men det är i kristider vännerna testas. Det är i de trånga öppningarna i livet vi får muskler likt puppan som kämpar på i sitt skal. Vänner är ett grekiskt ord som står för en intim relation. Har man en bästa vän kan man möta vilken trist och grå vardag som helst. Jag hörde på webben att vi behöver 21 fysiska berörningspunkter varje dag för att ersätta bekräftelsebehovet. Hur många vänner på Facebook motsvarar det? Ärligt talat finns det ett tal som gör det rättvisa? Kan riktig närvaro mellan fyra ögon ersättas? Komplement. Surrogat. Bättre än inget alls. Skype är en modern variant. Men aldrig fullt ut anser jag. När man är med någon medmänniska som man har fullt förtroende för rasar alla murar och stängsel. Tidsbegrepp försvinner. Energi lagras. Endorfinerna bildas. Det är här och nu. Vi blir ett. Först då går det att känna en obeskrivlig tacksamhet över livet. Livet som vi inte ska ta helt självklart. Motsatsen är dåliga vänner. Hörde i samma inslag att man inte ska gå ifrån dem. Mannen gjorde en kort paus. Sedan sa han. ”Spring.” Energitjuvar och de som vill leda in oss på fel spår i livet är inget att hålla i handen.

Tänk så många val vi gör i livet. Medvetet och omedvetet. Tur vi inte räknar dem. Oftast går de på automatik. Svårast tror jag att det är för ungdomar som inte skaffat sig livserfarenheten ännu. Livet är en lång resa för de flesta av oss. Många stationer som ska besökas. Ibland blir vi försenade. Det händer att vi hoppar på fel tåg. Utan rätt vägledning kan det till och med leda till att vi inte ens hittar tillbaks till spåret. Det rätta spåret. Istället virrar vi ändlöst omkring utan något mål eller något fast att ta tag i.
I vissa sammanhang tror jag att det är nyttigt och nödvändigt att våra barn väljer fel väg. En liten bit. För att inse att det är fel. Ändå måste de då vara starka, våga stå emot och i bakhuvudet tänka på vad de lärt sig genom att lyssna på äldre förståndiga människor. Exempelvis kloka mossiga föräldrar. Sätta ner foten innan det är försent. En svår situation. Ibland kan grupptryck stressa beslutet.

Jag skulle skriva om våren men tankarna fladdrade iväg till två andra saker som börjar på bokstaven V och plötsligt höll jag på att gå Vilse i mina egna tankegångar. Samtidigt som jag tänkte skrev jag ner dem här. Just för dig läsare. Mina privata tankar som föddes av att jag lyssnade på ett inslag på Webben och som fick mina egna tankar att fladdra till likt en vårfjäril mellan sina blomstopp.

Eftersom vi flyttat så ofta har vi fått ändra val och mål med våra vårutflykter. Här är ändå några av de saker jag kom på just i skrivande stund. Kära platser som vi mått bra på. Bokskogarna i Åkulla, Galgberget i Halmstad, Guds ängar en bit från Falkenberg, blåsipporna i Berg, triftblommorna nedanför Skallen i Haverdal, backsipporna i Grevie backar, se de nyfödda djuren i Hembygdsparken i Ängelholm, Vallarna i Falkenberg, båtturer till Ven, rapsfälten i Skåne, liljekonvaljen och alla fåglar i Hagestad naturreservat. Balsamoaser där vi tankat energi och bara varit. Fjäderlätta. Harmoniska i både kropp och själ. Livet har för en stund varit helt kravlöst. Stunder där vi önskat att det gick att stanna tiden.
Önskar DIG läsare en fin söndag.
Kram.