Vår, vänskap och val

Många är vi som längtat till våren. Vi som bor längre söder ut är bortskämda med dessa efterlängtade tecken. När de kommer ler vi och när ingen ser det blir en del av oss lyckliga som små barn. Alla har vi våra egna vårtecken. Platser vi gärna återvänder till år efter år. Ibland är det i vår egen täppa. Säkert har många som jag sina privata favoritplatser. Har vi tid packar vi utflyktskorgen. Lämnar stresskostymen hemma. Öppnar våra sinnen vi haft lyckan att födas med. Njuter av sällskap eller bara sluter ögonen ensamma och tar in intrycken som är helt gratis. Låter oss smekas av de mjuka vindarna. Vårregnet har sköljt bort kalla och bitvis jobbiga vinterdagar. En del har upplevt skottningen som en pärs. Några olyckliga har halkat på en isfläck. Kropparna har varit stela. Tankarna dystra. Sakta suddas sorgligheterna bort på vår näthinna. Till nästa gång vintern gör sig påmind. Andra tycker att vintern är den bästa årstiden. Allra bäst är att gilla eller åtminstone acceptera det vi inte kan göra något åt. Vi som inte är ekonomiskt oberoende. Tänka klokt att var sak har sin tid. Efter en lång och dryg vinter kommer det en ny vår som vi borde vara tacksamma för. Inte ta för given. Istället ödmjukt tacka för möjligheten. Det är en ynnest som gör mig varmglad varje år. Lite mer för varje säsong. Tack för att jag får vara med en gång till, tänker en tacksam inre röst.

Vänskap har inga årstider. Men det är i kristider vännerna testas. Det är i de trånga öppningarna i livet vi får muskler likt puppan som kämpar på i sitt skal. Vänner är ett grekiskt ord som står för en intim relation. Har man en bästa vän kan man möta vilken trist och grå vardag som helst. Jag hörde på webben att vi behöver 21 fysiska berörningspunkter varje dag för att ersätta bekräftelsebehovet. Hur många vänner på Facebook motsvarar det? Ärligt talat finns det ett tal som gör det rättvisa? Kan riktig närvaro mellan fyra ögon ersättas? Komplement. Surrogat. Bättre än inget alls. Skype är en modern variant. Men aldrig fullt ut anser jag. När man är med någon medmänniska som man har fullt förtroende för rasar alla murar och stängsel. Tidsbegrepp försvinner. Energi lagras. Endorfinerna bildas. Det är här och nu. Vi blir ett. Först då går det att känna en obeskrivlig tacksamhet över livet. Livet som vi inte ska ta helt självklart. Motsatsen är dåliga vänner. Hörde i samma inslag att man inte ska gå ifrån dem. Mannen gjorde en kort paus. Sedan sa han. ”Spring.” Energitjuvar och de som vill leda in oss på fel spår i livet är inget att hålla i handen.

Tänk så många val vi gör i livet. Medvetet och omedvetet. Tur vi inte räknar dem. Oftast går de på automatik. Svårast tror jag att det är för ungdomar som inte skaffat sig livserfarenheten ännu. Livet är en lång resa för de flesta av oss. Många stationer som ska besökas. Ibland blir vi försenade. Det händer att vi hoppar på fel tåg. Utan rätt vägledning kan det till och med leda till att vi inte ens hittar tillbaks till spåret. Det rätta spåret. Istället virrar vi ändlöst omkring utan något mål eller något fast att ta tag i.
I vissa sammanhang tror jag att det är nyttigt och nödvändigt att våra barn väljer fel väg. En liten bit. För att inse att det är fel. Ändå måste de då vara starka, våga stå emot och i bakhuvudet tänka på vad de lärt sig genom att lyssna på äldre förståndiga människor. Exempelvis kloka mossiga föräldrar. Sätta ner foten innan det är försent. En svår situation. Ibland kan grupptryck stressa beslutet.

Jag skulle skriva om våren men tankarna fladdrade iväg till två andra saker som börjar på bokstaven V och plötsligt höll jag på att gå Vilse i mina egna tankegångar. Samtidigt som jag tänkte skrev jag ner dem här. Just för dig läsare. Mina privata tankar som föddes av att jag lyssnade på ett inslag på Webben och som fick mina egna tankar att fladdra till likt en vårfjäril mellan sina blomstopp.

Eftersom vi flyttat så ofta har vi fått ändra val och mål med våra vårutflykter. Här är ändå några av de saker jag kom på just i skrivande stund. Kära platser som vi mått bra på. Bokskogarna i Åkulla, Galgberget i Halmstad, Guds ängar en bit från Falkenberg, blåsipporna i Berg, triftblommorna nedanför Skallen i Haverdal, backsipporna i Grevie backar, se de nyfödda djuren i Hembygdsparken i Ängelholm, Vallarna i Falkenberg, båtturer till Ven, rapsfälten i Skåne, liljekonvaljen och alla fåglar i Hagestad naturreservat. Balsamoaser där vi tankat energi och bara varit. Fjäderlätta. Harmoniska i både kropp och själ. Livet har för en stund varit helt kravlöst. Stunder där vi önskat att det gick att stanna tiden.
Önskar DIG läsare en fin söndag.
Kram.

Annonser

21 thoughts on “Vår, vänskap och val

  1. Får nästan ont i magen av dina beskrivningar av kära platser. Vissa har jag besökt, vissa inte, men det är oviktigt. Det viktiga är känslan du förmedlar.

    Jag håller med om att man blir mer och mer tacksam för varje vår man får uppleva. Den allra bästa årstiden. Hur många till? Vågar inte tänka efter hur ens ungefär hur många det kan tänkas bli. Jobb och annat världsligt får maka på sig, nu värderar jag annat i livet, enkelhet, frihet, friskhet och lugn. Livet är fantastiskt.

  2. Vilket härligt inlägg!! Du målar upp det du skriver så man ser och känner när
    man läser, det är en otrolig gåva 🙂 Många av platserna är även platser jag
    tycker om att åka till.
    Hoppas ni får en fortsatt härlig söndag!!!

    • Tack snälla du! Blir glad av att läsa rosorden. Inser att du givetvis kände igen några av de fina platserna. Tänk om några veckor är du kanske där. När det är som finast. Du, de du älskar, fikakorg och en kamera. När du kommit hem tar du med oss på dessert. 🙂

      • Det kan mycket väl vara så att det bara är jag och en termos kaffe, troligtvis Zacco också och givetvis kameran. Ibland är det skönt att bara vara där ensam och njuta 🙂 Jag lovar att bjuda er på desserten!

  3. Jag bor där vi har snörika vintrar och kallt. Våren brukar inte komma tidigt heller. Jag ids inte tänka och längta så mycket efter våren ännu då jag vet att det kommer att dröja. Men när det väl startar då vill jag att snön ska försvinna i en rasande fart! Tills dess passar jag på att njuta av vacker gnistrande vårvinter i fjällvärlden.

    Vänner ska man vara rädd om. Jag är rädd om mina och är tacksam över att ha flera goda vänner. Det måste odlas och gödslas för att bevaras. Nej att växa upp är inte lätt. Ibland har jag tänkt att vilken tur att jag inte behöver göra om det själv. Både och kanske..

    Ann-Louise

    • Jag minns hur det var i Umeå vid den här tiden på året. Vackert. Skönt när solen kom på besök. Förstår att du blir lite otålig på slutet. Så olika vi har det fast vi bor i samma land. Det är bäst att njuta när det är läge och acceptera det man inte kan göra något åt – gilla läget.

      Riktigt goda vänner är som gnistrande diamanter. Fast bättre. Blir mer värdefulla ju länge tiden går. Samtidigt är det trevligt att lära känna nya bekantskaper som här på Blogglandia. En speciell vänskap i den virtuella världen. Har någon inte skrivit på länge på sin blogg brukar jag fundera på orsaken. Hoppas på att personen inte är sjuk. Egentligen kunde jag byta ut ordet personen mot HON. För det stämmer säkert till 98 %.
      Jag har också ibland funderat på ämnet. För det mesta har jag kommit fram till samma sak som du skrev. Mycket verkar vara så tufft, på gränsen till kallt. Så minns jag inte min egen uppväxt. Hoppas att jag har fel.

  4. Så fint och så klokt du skriver, Bosse! Hur många gånger har man inte förmanat och kommit med goda råd och funderat på varför ungdomen måste uppfinna hjulet varje gång. Det går liksom in i ena örat och ut igenom det andra. Har förstått sedan att det är på det sättet man lär sig, på riktigt. Bara så himla jobbigt bara. Speciellt för en förälder att se på och speciellt för en ungdom att förbanna sig själv att man inte lyssnade på föräldern… Haha! Inte lätt att vara ung, inte vara förälder heller för den delen…

    Kraam
    Petronella

    • Det är intressant när man är vuxen och kan tjuvkika lite i facit. Sitt eget livsfacit. Jag både förstår och vill fortfarande, precis som våra föräldrar hade som mål att göra, komma med de rätta råden så de undviker de djupaste fällorna. För ytterst handlar det om just dem. Fällorna som kan slå igen hårt och brutalt. Där man bara får en enda chans. Vi är tacksama för att vi än så länge har guldsits. Samtidigt får man aldrig slå sig till ro helt. Spelregler kan ändra sig fortare än man kan ana. Själv minns jag goda råd på jobbet från äldre personer. Ibland skrattade jag bara åt dem. Jag var ung och odödlig. Just nu tänkte jag på goda råd om hur man lyfter rätt och mest skonsamt för rygg och knän.
      Du har helt rätt Petronella. Båda postionerna har sina prövningar och underbara lyckostunder.
      Kram

  5. Ja, visst finns det platser man vill återse.. Ibland skulle det också vara roligt att återuppleva vissa stunder, men det får man dagdrömma om.. det händer att man drömmer om händelser som är förknippade med platsen man befann sig på just då, när det utspelade sig. Men i drömmen blir de ofta omgjorda på sätt som kan vara svårt att tolka…
    Om vänner, tänker jag så här: Man är rik, även om man bara skulle råka ha en enda trogen vän. Det är inte mängden av vänner som är avgörande – det kan t o m bli för många, så att det blir svårt att hålla kontakten på ett bra sätt med alla.
    Våra val kanske vi omprövar ibland, men vi kan ändå landa i att vi valde rätt. Lätt är det inte när det gäller de stora besluten. Man ska nog ändå ha en stor tur, om det visar sig att man har råkat välja rätt, för ingen kan se in i framtiden.
    Det är härligt med ”smultronställen”! Här, där jag bor, brukar det finnas vilda liljekonvaljer. Det längtar jag efter att få plocka vid Pingsttiden. Ja de där V-na är Verkligen Vrid-och Vändbara! Vilda liljekonvaljer är Väldigt Väldoftande, Vackra och Välgörande för en trött Vintersjäl!

    • Drömmarna kan bli både bättre och sämre. De inre resorna har fler bottnar och nyanser. Behövs inget pass. Det händer att jag sticker iväg på sådana resor.

      Talesättet stämmer. Det räcker med en riktig vän. Ändå skadar det inte med några till på bänken. Här i det virtuella handlar det om helt andra villkor och förutsättningar. Båda världarna kan vara berikande.

      De flesta kan inte se in i framtiden. Ändå skadar det inte med visdom från erfarenhetsbanken för att undvika de största misstagen. Att ta en omväg kan ge mer än man förlorar.
      Smultronställen är livets kryddor. Vilken V-mästarinna du är. 🙂

  6. Nu fick jag akut vårlängtan! Visst är det härligt med värme, men just den svenska våren är så speciell (precis som alla årstider egentligen), men som det verkar just nu, så kanske det är vår med takdropp jag får när jag återvänder i juni…

    • Min har också varit fylld av ”akuttillstånd” ett tag. Våren på Österlen är magisk. Kanske får vi en försmak redan i slutet av denna vecka. Först ska resterna av snön bort och kylan släppa sitt nattgrepp.
      Just de fyra årstiderna är speciellt för vårt land. Blir det flytt hem i juni eller bara ett längre sommarbesök?

  7. Som vanligt så kloka och tänkvärda tankar och ord från dig… och sanna. Visst blir man på något sätt alltmer tacksam för varje gång man får uppleva en ny vår. Är lite ledsen, då jag i helgen fick veta att en f.d. arbetskamrat, kollega och vän inte fick uppleva våren som just kommit. Hon avled i fredags… vaknade aldrig upp efter en svår operation. Hon fick vara pensionär i bara tre månader och som hon längtat efter pension, längtat efter att få vara ledig och fri. Tänk så lite man vet…

    • Det är också något som jag blir otroligt ledsen över. Varje gång jag hör eller läser om det. Har upplevt det på nära håll. Läst om det flera gånger. Livet på jorden kan upplevas så orättvist och sorgligt. Underbart trevliga människor med stora drömmar inför livet som pensionärer. Ibland helt friska levnadsglada personer som glatt delar med sig av sina planer; längre resor som äntligen ska bli av, gamla hobbys som ska tas upp eller nya som ska startas, mer tid för barnbarn, påta i sin trädgård osv. Att få uppleva och läsa om att de relativt snabbt efter avtackandet på sin arbetsplats plötsligt dör eller drabbas av en jobbig sjukdom känns så orättvist och sorgligt.
      Tack för att du delade med dig.
      Kram

  8. Det är det här som är så fint med dej Bosse, ibland är det skoj och hejtjolahopp
    och du lockar till bubbelskratt,
    andra gånger blir det ord som får mej att stanna upp och tänka.
    ”Vad poetiskt han skriver”.. tänkte jag när du skrev om våren.
    När du .. ”höll på att gå vilse”.. och skrev om Vänskap och Val, då berördes jag.
    Kanske tog dina tankar en annan väg än den du tänkt.. men inte gick de vilse..
    näe.. jag tror de var på helt rätt väg.
    Det är sånna texter som jag kallar LivsNäraTankar.

  9. Det där första kunde stämma in bra på dig. Både när det gälller 1av3.se och din blogg. Livet består av olika saker. Jag är inte rädd för att resa mellan allvar och lek. Däremot är jag mycket mer seriös när det gäller att skriva något långt än när jag skriver på min blogg. Här är det bara en tagning. Annars skulle jag inte hinna med. Mitt mål är att variera mig men inte på bekostnad av min egen personlighet.
    Att våga tillåta sina tankar att gå vilse är berikande. Förr eller senare når man den upptrampade stigen igen. Kan plocka upp den röda tråden med ena handen och en klase med kantareller med den andra. 🙂 Oftast blir man några erfarenheter rikare på köpet. Inte alltid. Ibland kan man missa gläntan och hamna i ett mörkt buskage. Då kan man behöva en mjuk hand som varsamt lotsar en ut i ljuset igen. Jag är lyckligt lottad på den fronten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s