Pejling av läget

Flera gånger har jag hört något slags knackande på taket. Ganska högt. Såpass störande att jag slutat att läsa i soffan. Lika fort som det kommit har det försvunnit. Ibland har det hållit på en längre stund. Först trodde jag att det var den nya grannen. Sedan insåg jag att han inte bodde på taket. Tankarna gick istället till skator och duvor. De två fågelarterna som jag haft öppet krig med genom sista åren.

Igår eftermiddag hördes det på nytt. Denna gång var jag redan på väg mot våra fönster mot baksidan. Hade tänkt se efter om Lizette kom hem från skolan eftersom jag tagit fram fikat. Så var det irriterande ljudet där igen. Jag böjde mig dumt framåt för att försöka se det omöjliga. Om det satt någon inkräktare på stuprännan och slog på en plåtburk. Totalt omöjligt att se inifrån. Ni får tänka er bilden. 😉
När jag stod i en löjlig sned vinkling kände jag mig iakttagen från cykelvägen. I ögonvrån såg jag en kraftig kvinna i sjuttioårsåldern och ett manligt smalt sällskap stå stilla och betrakta mig. Jag rätade upp min kropp och tittade ut över den bladlösa dungen och spelade normal. Sökte med blicken mot skyn. Såg att det fanns små stråk av blå himmel. Samtidigt noterade jag att det omaka paret stod kvar och blängde mot mig. Då insåg jag att de troligtvis var spekulanter till den lediga ytterbostaden. Plötsligt slog det mig vilken viktig position jag befann mig, minns egna turer när vi letat bostäder genom åren. Där vi varit smarta och inte bara varit inne på visningar utan även känt av närmiljön vid olika tillfällen. Smygtittande på kreti och pleti.

Låt mig nu ta dig med på ett tänkt scenario som aldrig hänt. Jag lovar. 😉 Men låt oss låtsas att jag ville ha speciella grannar. Barn i passande ålder till våra tjejer. Ett trevlig par i vår ålder. Eller en ensam mysig tant som skulle kunna bli en extramormor. Om jag då nyfiket sett vilka som varit på husvisningen. Lyssnat från trädgården till konversationerna. Hört en jättejobbig kvinna låta hemskt; vara elak mot sin man, fräsa åt mäklaren, spotta efter en oskyldig katt och dessutom skratta ett elakt skratt som sved i mina öron och fick mig att kila in och svälja en Alvedon.
Tänk då om jag sett personen både DÅ och NU. Sett samma person stå och betrakta mig där jag stod på snedden i ett av våra panoramafönster. Vilken makt jag skulle haft.
Detta paret ville ha bostaden men först ville de pejla in grannmiljön. De tänkte bjuda över högsta budet. Pengar hade de i stora drivor. Skulle kunna hänga med länge i budgivningen. De insåg att det skulle bli en fight, men tanten var en dålig förlorare och skulle vinna detta med vilka medel som helst. Den jobbiga tanten sa precis till sin hunsade man att hon ville bo här till 95 % – om det var hög klass på grannarna. Inga trista Medelsvensson. Inga stökiga barn. Inga invandrare. Inga som inte var äkta skåningar.
”Det verkar vara ett lugnt och behag… Gustav? Vad sjutton gör den där mannen i fönstret?”
”Inte vet jag. Du får väl ringa på dörren från andra sidan. Om du inte klättar uppför stupröret. Han kanske har ont i ryggen.”
”Ryggen? Han petade sig i näsan…Gustav. Du ser väl för sjutton att han slickar på rutan.”
”Är du säker Sonja? Kan det inte vara en katt?”
”Har du kört bilen utan dina glasögon?”
”Glasögonen ligger på instrumentbrädan.”

Pendeln fladdrade till. Började så smått peka neråt. Nådde 90 % hos damen. Jag hade hopp om högre fall på mätaren. Jag drabbades av en energi som fick mig att rusa till kylskåpet där jag slet till mig de nyköpta melonerna. Kutade till fönstret. Fångade min publik samtidigt som frukterna tog plats innanför tröjan. Med frenesi viftade jag med härligheten. Låtsades dansa mazurka. Jag såg Jennifers japanska peruk ligga frestande nära på TV-bordet. Två sekunder senare låg peruken inte kvar. Den satt istället och slängde bak och fram på min hjässa.

Damens lust att flytta hit hade sjunkit till 60 % och hon tog sig för magen. Gustav kände en inre ro över att Sonja satt nytt rekord i att vara tyst. En halv ljuvlig tyst minut.
En känsla från när jag var ung dök upp. En rest från grabbtiden. Fast det var minusgrader kunde inget hindra mig. Jag öppnade balkongdörren. Barfota kutade jag ut och sjöng för hög hals en Gyllene Tider-klassiker. ”Jag går och fiskar och tar en tyst minut.” Högt och falskt utan att stämbanden krullade ihop sig helt.
Sonja väste till Gustav.
”Om den galningen är sådan på en vanlig tisdagseftermiddag. Hur är han då på helgerna? Nu bankar han sig på brösten som en apa… eller är han en sådan där transa? Vad stora de är.”
Genom köksfönstret såg jag paret hoppa in i den illa parkerade bilen. Kvinnan var spänstigare än jag hade haft fördomar om två minuter tidigare. Mannen rullade i väg utan att ha tagit på sig glasögonen som ramlade ner på golvet.

Detta hann jag tänka när jag i VERKLIGHETEN gått andra hållet. Hämtat vattenkannan. Gett växterna i köket en skvätt vätska samtidigt som jag såg paret hoppa in i bilen utanför köksfönstret. Funderade en stund på hur vanlig jag blivit nuförtiden. Så Svenssonaktig. För jag gjorde inget av min dröm. Eller? Det händer att Solveig läser min blogg. Jag gjorde alltså inget. Men jag kan inte hjälpa att min fantasi levde sitt eget liv. Än bor sjökaptenen kvar och nu blev jag så hemskt sugen på melon. Vad skrynklig den verkar vara. Det finns svarta långa syntetiska hårstrån i fruktköttet. 😉

Annonser

49 thoughts on “Pejling av läget

  1. Ett tag tänkte jag jisses vilken tur vi inte bor grannar, men så kom jag till slutet och insåg att det hade nog inte varit så farligt ändå.

  2. Hi hi! 🙂 Jag hade inte haft nåt emot att ha en sån tokig granne – det skulle ju kunna bli hur kul som helst 😀 Hoppas du får en fin måndag! Kram!

  3. Men så tråkigt att du blev kvar i verkligheten! Jag målade upp en bild nu… och den var så fantastiskt rolig att kaffet skvimpade ut lite här i sängen. Tack för dina underhållande texter, vännen!

  4. Mr fantasi…VAD VAR DET SOM KNACKADE PÅ TAKET??? Jag vill veta. Sökte genom hela historien igen för att var säker på att jag inte missat, men nej jag kan inte hitta det. Skrattade gott flera gånger så det var inte så betungande att läsa.
    Kram från Skogsfen.

  5. Håller med om vad dom andra skriver 😉 och kan känna igen mig i mycket men kan inte sätta såna ord på det som dig. Du är en ordkonstnär. Vi hade ett helsike med kajor, kråkor och skator när vi hade eget hus. Ibland kändes det som man var med i filmen ”Fåglarna”

    Härlig läsning

    Ha en fin dag

    • De där fåglarna kan verkligen ställa till det och förstöra vardagen för människor på många sätt. Jag får också samma känsla när de är många som landar på samma ställe. Då går tankarna till AH och ”Fåglarna” när jag såg den första gången. Vi hade smitit in på filmen fast vi inte var femton år.

  6. I fantasin gjorde du det där jättebra!
    Ingen vill ju ha en ElakTant som granne.
    (jag har faktiskt haft en Sonja till granne.. å jag undrar just om det inte var hon som var där och besökte..)
    Och tänk.. sen när Gustav skulle komma och plinga på.. förtvivlad.. med kollapsade trumhinnor efter att RabiatSonja gapat på honom..
    Näe.. du gjorde det enda rätta Bosse.

    Men hörru.. du kan ju inte sätta dej ner nu..
    På med melonerna och peruken.. var i beredskap..
    vem vet.. nåt hus i närhet kanske ännu står tomt.. 🙂

    • Det kan ha varit hon. Hade två ben, ett huvud och två skor på fötterna. Stämmer det in?
      Det är klart att jag gjorde det enda rätta. ”A man have to…”
      Okej! The last show. Bara inte Jennifer kommer hem från skolan just nu. Hon skulle kunna få problem med sin tonårstid. 😉

  7. Hahahaha, vänd på steken. Den där du inte ville ha där, kanske verkligen ville ha en koko granne 😉 Tack för att du lever ut din fantasi här, om det nu va en fantasi 😉 Tror i vilket fall att du inte är
    riktigt så ”svenssonaktig” ändå.
    Ha det gött!!!

  8. Hahaha, underbart! tänk om vi ändå hade vågat göra verkligheten av de där knasiga och helvrickade tankarna so poppar upp i huvudet sådär. Hade inte världen varit liiiite roligare då? 😉

    Ha det bäst! Kram Anna

  9. Nästa gång det kommer en tant med manligt smalt sällskap (underbar formulering!) måste du göra något galet. Lova det. Det snabbaste är nog att strippa direkt. Kan ju förlora åskådarna på en tidsödande melonjakt. 😉

    Och du, tack för dina vänliga ord!

  10. Hahaha! Klockrent! Sanningen är att så där hinner man tänka ibland och så kommer man på att man är civiliserad och ordentlig. Och vuxen…. Så himla tråkigt…

    Kraam
    Petronella

  11. Ibland får jag för mig att göra just så som du beskrev att du kunnat göra. När jag bodde hemma och sen när jag bott i lägenhet eller hus har stunder dykt upp då folk stått och glott på huset eller balkongen eller in genom ett fönster. Då ballar jag ut och larvar mig eller står med öppen mun och vinkar tills de sänker sina blickar och går eller åker vidare. 🙂

    • Igår kom en ny variant. Jag låg på sängen på rygg och kände mig iakttagen. Ett par stod utanför den icke ännu gröna häcken och stirrade in på mig. Lite läbbigt. Sedan gjorde de likadant med grannens bostad. Close till häcken i ett par minuter. Spejande in. Ingen av oss har något till salu. De vill jag inte ha hit. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s