Ska det vara en smörgås?

Solveig satt kvar i bilen och läste i en tidning. Det brukar inte ta så lång tid att lämna blodprov för vanliga människor. Jag hade dessutom en förbeställd provtagningstid. Det står visserligen på en skylt att man ska sitta i femton minuter innan proven tas för att resultaten ska bli rättvisa. Vet inte det. Jag blir bara mer stressad av att vänta. Om sanningen ska fram tycker jag inte om att ta prover i armvecket. Om hela sanningen ska fram tycker jag väldigt illa om hela proceduren. Enda skälet till att jag kommer på besök på just den här vårdcentralen är att här jobbar en mörkhårig äldre kvinna som är suverän på att göra plågan så kort som möjligt. Hos henne känner jag mig trygg. Allt går smidigt och jag är snabbt ute i friska luften igen.

Idag jobbade inte Kerstin. En trevlig kvinna i min egen ålder kallade in mig. Som vanligt berättade jag att jag är en liggande patient. Vant plockade jag om med kudde och skydd innan jag la mig ner. Vi pratade på om vädret. Samtalet flöt på men det är det andra som får mig att vitna. Det som inte flyter på så bra för vissa. När stickerskan blir tyst. Börjar leta och till slut gräver runt i min arm. Själv tittar jag alltid under tiden på en plansch med en kraftig man i rött hår och stort skägg som blir tröstad av en liten söt flicka. Så kommer första svordomen och en sliten mening.
”Brukar dina kärl rulla ihop sig till nystan?”
Finns det inte röda och gula kort för fel frågor vid fel tillfällen? tänker jag medan jag blir mattare och mattare.
”Jag får hämta en kraftigare nål.”
Jag får en blixtrande tanke om att fly, men en yngre trevlig man med cykelhjälm på huvudet kommer in i rummet. Jag gissar på att det är en nyfiken vaktmästare som delar ut internposten. Kvinnan delar med sig av informationen till honom.
”Vad vit du är i ansiktet? Ska du ha något att dricka?” säger denna färgstarka Patrik.
Jag ler och säger att det är bra. Är rädd för att han ska föreslå mjölk som skulle kunna göra min hy ännu vitare. 🙂
Måste berömma denna energiska kvinna. Det är tåga i henne. Hon ger inte upp. Förra gången när Kerstin inte jobbade fick jag en kollega till henne som hade samma problem. Först pratade vi trevligt. Sedan blev hon tyst. Bytte stickställe. Gav sig på tabusamtalsämnet röda nystan. Efter evigheter, när jag redan var halvdöd skramlade det till. När jag frångick min vana att titta på planschen, för att se efter om den trevliga kvinnan svimmat först av oss, ser jag en äldre tystlåten kvinna sitta på pallen. Först ser jag det komiska. Kan hon av motgången ha åldrats så fort? Jag har läst om människor som blivit gråhåriga och till och med vita i håret på bara en endaste natt. Även min vilda fantasi får ge sig när jag inser att det har skett ett diskret byte bakom min rygg.
Jag väcks ur min dagdröm.
”Så där. Då är alla rör fyllda. Det gick till slut. Här har du lite vatten. Vill du ha en smörgås? Vi ska fika nu.”
Visst var det frestande. För min inre syn såg jag hur jag höll hov för alla söta sköterskor i fikarummet. Tog för mig av det som bjöds. Under tiden satt Solveig i bilen och undrade var i hela världen jag tagit vägen. På min näthinna gick hon in och letade efter mig i väntrummet. Hon hörde mitt skratt från den halvöppna dörren där det doftade nybryggt kaffe. Varför utmana ödet? För tjugotvå år sedan drog jag vinstlotten. Ja, det skulle vara Kerstin då. Solveig brukar skoja om det. Att jag borde vara gift med en sjuksköterska.

I en kvart höll de mig kvar på britsen, trots att jag hävdade som Mowgli i Djungelboken att jag mådde bra. På vägen ut såg jag fotografier på personalen. Vaktmästaren som presenterat sig som Patrik var visst läkare…

Annonser

52 thoughts on “Ska det vara en smörgås?

  1. Har samma problem. När jag lämnar blod på blodbussen måste jag alltid titta åt andra hållet annars tuppar jag av. Tur att de fick tag i en pricksäker sköterska till slut

  2. Min dotter har faktiskt svimmat två gånger när hon sett sitt eget blod. En gång när hon lämnade blodprov och en gång hemma när hon fick näsblod. Hon är ganska bekymrad över hur hon reagerar på andras blod. Hon vill nämligen bli veterinär.
    Själv har jag inget problem med sprutor och nålar. Det är nog tur med tanke på vad jag gått genom det senaste året med mitt hjärta och mina operationer.
    Jag önskar dig en härlig fredag!
    Kram

    • Troligtvis kommer hon att växa ifrån det. Vår äldsta dotter vill också bli veterinär.
      Jag har heller inga problem med sprutor eller långa nålar. Bara med prover i armvecket.
      Du har verkligen varit med om en hel del trots din ”låga” ålder.
      Önskar dig också en mysig helg
      Kram

  3. Tuffing! Tur att det finns äldre stickvana kvinns, dessutom tystlåtna! Vimlet fynd för en plågad manssjäl! Hurra för alla kvinns med stickvana, spelar ingen roll om de använder stickan till att peta i röda eller gröna nystan,,,,,,,……,,,,,,,lugna äldre snabbstickande kvinnor är en gåva till världens alla snabbtickande manshjärtan! De kan konsten att ingjuta lugn och förtröstan! Ha de’ i da’ me’!

  4. Eftersom jag tillhör skaran som ivrigt studerar väggarna när någon närmar sig med en nål, så tycker jag att det borde vara kutym att allt på väggarna byts ut minst en gång om året, det blir så himla tjatigt att läsa samma texter varje gång…

  5. Du påminner om min fru när det skall tas blodprov. Stora problem med blodådern som försvann, och nålar som inte går genom huden. För att inte tala om hennes smärtgräns. Men som en man kan du väl tåla en del smärta, så länge det är i vågrät ställning. 😉

  6. Väldigt roligt skrivet om en skrämmande upplevelse, ser alltihop framför mig. Speciellt fantasierna om fikarummet o Solveigs uppdykande*L*.

    • Fast jag sitter där i väntrummet och tycker väntan är jobbig kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv. När det bara handlar om ett rör tycker jag inte det så farligt. I det här fallet gällde det ett årsprov med många färggranna rör.

  7. Usch då men jag kan ändå inte låta bli att skratta lite när jag läser, hi hi. Jag är också svårstucken men riktigt så illa har det aldrig gått.

    Så vackert hon sjunger din dotter och så vacker hon är själv, det kan du hälsa henne.

    Ystad djurpark ja, där var vi i somras, älskar att vara där. Även Skånes djurpark är en favorit.

    Det glädjer mig att du gillar mina ljus…

    Ha en skön helg!!!

    • Det är meningen att ni ska skratta när jag bjuder på detta. 🙂
      Tack! Jag ska hälsa henne båda sakerna.
      Visst är det trevligt att besöka båda de djurparkerna. Hoppas att Skånes djurpark får vara kvar. De har stora ekonomiska problem. Dit ska Solveig med sin skolklass på måndag.
      Ljus har betytt mycket för mig genom åren på många olika sätt. Du verkar vara duktig på att tillverka ljus.
      Önskar dig och dina en mysig vårhelg.

  8. Själv har jag inga såna problem alls. Men eftersom jag jobbat på vårdcentral under många år så vet jag ju hur jäkligt många har det med blodprovstagningar. Och att den största delen av de som svimmar är män 🙂 Jag har jobbat med en läkare som också cyklade till jobbet, han hade målat på sin cykelhjälm, målat/ritat på den så den såg ut som en hjärna… 🙂
    Ha en fin fredag! Kram!

  9. Varför hade läkaren hjälm? Han hade ju inte träffat dig tidigare? 😉 Kanske ryktet hade föregått dig.

    Jag är en svårstucken typ (fast oftast inte så snarstucken, bara folk inte kallar mig tant). Åh vad de kan gräva runt, slå med fingrarna, byta arm, klämma, fixa och ha sig. Numera tycker jag att det är ganska roligt. Vissa gånger när hornen inte kan hålla sig nere brukar jag säga med oskyldig röst: ”Vad konstigt. På Blodcentralen har de ALDRIG några problem.” Vilket de heller aldrig har haft – det finns inga som är så bra på att hitta vener som de på Blodcentralerna. Tur det 🙂

    Och tur att Solveig väntade. Hon har kanske viss vana.

    Tack för humor!

    • Du menar att jag fäktar omkring och blir vild på britsen? 😉 Svar två: Det var en liten liten stad, nästan en by. 😉

      Du är ingen tant. Du är en författare i sin bästa ålder som läser högt för kidsen ur egen bok (Klurig Klara kan själv) medan en och annan möblerar om sina inre kvarter. 🙂

      Solveig har en lång vana. Inget förvånar henne längre.

      Tack för att du läser och kommenterar.

  10. Du lyckas roa även när du samtidigt lyckas oroa … jag har tydliga vener så det är inga problem att sticka mig. Men kul är det inte och jag försöker alltid pladdra på om allt möjligt. Oftast känner jag de som håller i sprutan och vi lyckas hitta på kul saker att prata om. Men inte är det kul att sitta där eller halvligga. Jag brukar skratta för mig själv när jag är klar för att jag är så sjåpig och beter mig så ”barnsligt”. Men det är inte bara jag har jag märkt – vi är många!! Tack för kul läsning!! 🙂

  11. Stick i armvecket är förfärligt, jag brukar alltid fråga om de inte kan ta lite blod från varje finger i stället, om jag lyckats ? Nej inte hitintills.Men kanske nästa gång…..

    • Den taktiken körde jag också med massor av gånger. Ingen lyssnade på den. 😦
      De kan få ta hur många liter lingonvätskefärg som helst från fingret, örat eller slå till mig på näsan först och ställa en kanna under. Rör inte mina mjuka armbågar. 🙂
      Det är bra Åse. Man ska aldrig ge sig.

  12. hihi det hade varit en syn det….Solveig sittandes i bilen och vänta på dig som satt och njöt av en gofika tillsammans med ”vaktmästaren” och de andra:).
    Du får tipsa din sjungande dotter om henne.
    Ha en fantastisk fredag!
    Kramar

    • Jag vågade inte utmana ödet. 🙂
      Jennifer borstade tänderna just som jag lyssnade på MM. Hon kom som en raket och undrade vem det var som sjöng. Duktig och snygg tjej. Jag la hennes skiva ”Victoria” som favorit på Spotten lite senare. Tack för tipset.
      Kram

  13. ha ha ha…. Skattar åt din berättelsen men förstår att du inte hade det så lätt där du låg och inväntande HÄSTNÅLEN 🙂 Ha en fin fredag. Kram

  14. Jag sitter här och ler när jag läser ditt inlägg. Ler för att jag känner igen mig. Jag är inte heller speciellt förtjust i att bli stucken i armen. Inte för att det gör ont eller så. Absolut inte. Utan för att mina ådror ligger så djupt att de inte syns hur mycket de än drar åt och klämmer. Och så blir jag yr. Det svartnar framför ögonen. Har alltid gjort. Förklaringen jag har fått är att det bara är så för vissa människor. Inget man kan göra något åt tydligen. Ibland har jag tur och får ett riktigt stickarproffs. Då går det undan. Ibland har jag otur och både en och två extra sköterskor kallas in för att sticka i min allt mer håliga arm. Svetten rinner i pannan på sköterskorna och det slutar alltid med att jag nästan ber om ursäkt för mina djupt begravda ådror och när någon äntligen lyckas får jag höra lyckliga sköterskor jubla över två rör med blod. Skönt att kunna glädja. 😉 Men någon smörgås har jag minsann aldrig blivit erbjuden. Får allt ta upp det nästa gång. 😉

    Jag kan ju tillägga att jag ännu inte har gett efter för makens försök att värva mig som blodgivare. Jag vill för det är viktiga grejer det handlar om. Men så tittar jag på mina armar och undrar hur det ska gå. Fast jag har lovat att överväga det. Ge det en chans. Och jag gillar ju utmaningar. Så varför inte. 😉

    Sköt om er och ha en riktigt fin helg!

    Kram Lotta

    • Jag blir också lugnad direkt om det är ett riktigt stickarproffs som snabbt säger att jag har bra kärl. Det där med smörgås får du verkligen ta upp nästa gång. 😉
      Jag ser upp till de som ger blod. En livsviktig uppgift. Men jag tycker verkligen att du ska avstå. De hinner med flera andra under tiden som det skulle tagit att leta blod hos dig. Du får skicka din man dubbelt så ofta istället. 🙂 Som diabetiker är jag inte aktuell som givare.
      Ha en skön vårhelg.
      Kram

  15. Fy vilken jobbig situation!
    ”Kerstin” är sannerligen en viktig person i våra liv. Det är h*n som utstrålar lugn och trygghet så att man vågar slappna av och törs lita på att det ska bli bra.

    • Alla mina ”Kerstin” är superviktiga i mitt liv. De är så trevliga också. Varenda en av mina Facebookvänner heter Kerstin. Inte killarna. De heter mest Kjerstin. Någon Kjell. Någon Katt…snart ska vi se vem som åker ut från danserna.
      Ha en fin helg.

  16. Du är helt suverän med orden! När jag skulle lämna blod, 24 år gammal, grät jag så hemskt att sköterskorna gav mig ett Bamseklistermärke efteråt. 🙂
    Numera är jag inte lika skärrad. Graviditeter och sjukdomar har gjort att många rör fyllts med blod. Oftast med ett sörpelliknande ljud. Mina ådror är väldigt tillbakadragna av sig.
    Önskar dig och familjen en färgglad helg!
    Kram

    • Vilken tur du hade. Jag fick inget. Minns en gång en liten tjej som kom efter mig. Blev klar före. Fick välja från en låda. Hon såg så äckligt stolt ut när hon gick ut från rummet där jag låg kvar och svettades. Tror att hon log fult också och viftade med sitt Bamseklistermärke rakt mot lilla mig. Det är sådana minnen som gör så ont i mitt vuxenliv. 😀 Hela jag är tillbakadragen när det drar ihop sig till nystanleken. Nästa gång ska jag föreslå att vi leker Kims lek istället. På golvet.
      Jag kanske skulle prova på… vad hette det? G-r-a-v-i-t-e-t-e-r. Är det svårt att få? Jag behöver jobba mer på att inte bli skärrad. Borde skaffa mig en coach. En extra personlig. 🙂
      Kram

  17. Jag tycker det är underbart att du lämnar blod även om du har traumatiska 😉 upplevelser av det!! Själv får jag inte lämna blod 😦 och det ironiska i det hela är att jag har inte ett enda dugg ont av om de så letar upp venen i armhålan 😉 Visst är det konstigt hur fel det kan bli.
    Ha en härlig fredag!!!!

  18. Hi hi hi !! Du är så rolig !! Inget roligt att bli stucken .. Men du berättar det så man skrattar .. Har en bra ådra den har hållt i många år.. En del klarar det en del rotar ..😜 Men jag har vant mig ..sticker mig själv i magen 1 gång i veckan .. Men det finns det som är värre !! Jag följer dig varje dag .. Men kommenterar sällan !! Tycker att Jennifer är jätte duktig vilken fin röst.. Ha en trevlig. Helg !! Kram 😃

    • Jag tycker själv att allt är roligt och fånigt. Men just när jag ligger där och personen inte kan sin uppgift (jag har på sista tiden frågat alla om jag är svår att sticka. Nej säger alla som kan sin sak) då känner jag mig liten. Vill inte säga vad jag tänker. Gå iväg och hämta någon annan. Nu tror de flesta som läser mitt inlägg idag att jag är mesarnas mes. Vilket inte är sant. Jag tog 49 sprutor i veckan tidigare. På mig själv. Varje dag sticker jag mig i fingret flera gånger. Sådant har jag inte ont av. Rör bara inte mitt armveck. 🙂
      Jag är glad för att du läser och när du kommenterar. Jag ska säga till Niffe. Önskar dig också en fin helg.
      Kram

  19. Jag skrattade gott åt din beskrivning, men sen kom jag på att det kunde ju lika gärna ha handlat om mig. Fattar inte varför, för jag är inte svårstucken, men jag gillar inte ens ett mesigt stick i fingret. Ha en skön helg och vila upp dig efter bravaden.

  20. Tur att de fick sina rör tillslut! Jag har varit en sådan där stickerska, men jag måste säga att jag aldrig grävde runt i vild förtvivlan utan hämtade alltid en kollega när det sket sig, i alla fall efter ett tag 😀 // Ha nu en fin fin helg!

    • Vad menar du med ett tag? 🙂 En annan gammal sak kunde också få mig ur form när det gällde flera rör. En kvinna som aldrig hade förberett. Fylla ett rör. Stopp. Klistra lapp. Leta upp rör två. Fylla. Klistra. Slut på rör. Hämta rör i ett skåp. Sätta sig och lösa det svårate korsordet i Hemmets Veckotidning. Fråga mig om vilken som är Sveriges största ö. Nu börjar det gå trögt repliken när hon kom till rör tolv. Överdrev lite. Tror det var ett rätt enkelt korsord. 😉
      Ta du och kryssa för något från din vårlista i helgen. Njut. På måndag ska jag vara riktigt allvarlig på bloggen.

  21. Underbart, helt enkelt klockrent. Och jag som då är syster till vardags, som vet att vissa frågor ställer man helt enkelt inte. Jag som dessutom tar prover på mina kids när de ska testas regelbundet i en diabetesstudie och som ser sonen går från normal till kritvit inom loppet av 30 sek känner igen det där.
    Nåja, hoppas att alla värden var fina och att du njuter av våren, någon dag ska jag berätta om den där lådan på fotot från min kyl…

    Kramar

    Nettan

    • Nästa gång ska jag ta med öronproppar. 🙂 Skåne ligger i förgrunden med sina diabetesstudier. Våra tjejer är också med. Jag hoppas att min hemliga metod fungerar så de slipper få ärva sjukdomen av mig.
      När det slutat blåsa ska jag njuta mer. Det är klart att jag blev nyfiken…
      Kram

  22. Haha! Bosse, du modiga människa! Jag hade ruuusat ut därifrån, för prov i armvecket är väl himla jobbigt liksom… Måste alltid titta bort och pladdra om något ovidkommande. Hade någon börjat prata garnnystan med mig, hade jag nog svimmat eller som sagt, lagt benen på ryggen…
    Av med hatten och respekt mannen!

    Kraam
    Petronella

    • Tack för den där avhatten! Jag gillar också att prata på om precis allt, utom just det tabuämnet, vid dessa utsatta lägen.
      Det är klart att jag skulle ha sprungit. Men Patrik hade både cykelhjälm och var färgad. Efter att ha sett några OS finaler på sprintdistanser förstod jag att jag skulle vara chanslös. Han skulle enkelt ha följt den ”röda tråden”. 🙂

  23. Stor igenkänning! Så levande beskrivet att jag knappt vågade läsa din berättelse, Bosse. Nästan att jag svimmade här i fåtöljen. Vilken härlig känsla det är efteråt i alla fall, när man tagit de där blodproverna. Och så viktigt hur man blir bemött i en sådan situation. 🙂

  24. Mitt eget knep för att klara liknande situationer är att förutom att ligga ner och berätta att jag har lätt att svimma, lyssna på vacker musik i hörlurar från min Android-telefon. Sedan jag började med det har jag inte ens blivit yr vid provtagningar, till min egen stora förvåning. Och inte heller alls lika trött efteråt som jag annars brukar bli. 🙂

    • Det kommer ingen musik från min antika mobil annars hade det hjälpt för mig också. Hänger det inte upp sig brukar vi ha trevliga samtal. Det är när de tystnar och börjar svära…då tar mina krafter slut fort. Blir säkert blek och det gör dem ännu mer nervösare. Samtidigt har jag lust att börja skratta åt allt.

  25. Jo, ha, ha.. jag kom på en sak till.. Nu har du inspirerat mig till ett blogginlägg tack vare en bild hos dig i FB. Kika gärna in och läs om du har lust. Jag har länkat till din blogg från min i det blogginlägget. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s