Det kan bara inte hända på riktigt

DSCN3430

Visst kan det någon gång vara frestande att tänka elaka tankar om människor som man inte tycker om. De som stjäl energi och bara letar fel. Vet inte om någon sätter i nålar i en docka och svamlar trollformler om mig just nu. Själv står jag i fönstret i vår villa och tycker att livet är för lugnt och stilla. Jag har drabbats av akut rastlöshet. Alla förberedelser inför eftermiddagens besök är i hamn. Allt är städat och undanstoppat. Fruktfatet välfyllt och färska blommor på strategiska ställen ger ett fräscht intryck inför husvisningen som stundar. En paj står inne i ugnen och puttrar. Om en liten stund ska jag inta den på trappan i vårsolskenet för att inte smula ner. Solveig och tjejerna kommer hem om ett par timmar. Sedan ska vi försvinna vidare till staden. Både mäklaren och vi ville ha det så. Han ensam med all sin optimism och aldrig sinande fantasi inför en skara av spekulanter, som snart ska äta från hans utsträckta hand. Jag känner till att det redan finns ett flertal anmälda till villavisningen och den är dessutom öppen för alla. Mäklaren har stolt som en tupp pratat om att även långväga spekulanter ska rulla hit på stora motorvägen. Han hade redan igår haft en smygvisning och ett bud är lagt som en aptitretare. En dag innan huvudvisningen.
”Allt går som på räls”, skrockade han vid sista samtalet.
Jag flyttar blicken från en fjäril och ser slött att det kommer en smal sträng vatten utanför staketet på gatan.
Tvättar grannen bilen? Har han aldrig gjort tidigare på parkeringen.
Jag tar min pajbit och går ut. Sätter mig på trappan och ser i ögonvrån att det rinner mer vatten nu. Måste ha blivit stopp i gatubrunnen. Typiskt idag. Tur att brunnen inte är utanför vårt hus. Eftersom jag inte har på mig mina glasögon går jag nyfiket fram till brunnen. Stirrar en stund dumt på vattenriktningen. Mina hjärnceller kallar till ett snabbmöte på lunchtid. Om det är stopp i brunnen måste vattnet komma från brunnen. Detta vatten som verkar rinna fortare och fortare rinner NER i brunnen. Jag spanar med en djup intelligensrynka i pannan suddigt åt vänster. Märkligt. Det verkar upphöra utanför vårt nymålade staket. Jag går dit. Ser med förvånad blick att det bubblar i gräsmattan innanför staketet. Värre och värre. På kort tid ändrar vattnet skepnad till en tjusig fontän. Snart kommer vi att ha en egen bubbelpool också, funderar jag rationellt. Tänk om det ändå varit olja, hinner min ironiska sida tänka innan färgen stämmer. Svart geggigt vatten. Vet inte om det beror på maten, men mitt nervsystem pajar ihop. Jag rusar in till närmsta telefon. Får tag på rätt gubbe på kommunen. Han måste ha befunnit sig i närheten. Är där på kort tid.
”Nu ska vi se om du har tur. Slutar det komma vatten när jag vrider om får du stå för fiolerna. Fortsätter det att strömma upp vatten står pappa kommunen för kalaset.”
Jag hoppar regndansen. Känner mig ändå inte rätt klädd. Med eller utan fiol. Aldrig trodde jag att man kan bli så glad för en objuden fontän i gräsmattan tre timmar innan en av de viktigaste dagarna i ens liv. Jag ringer mäklaren som ser det från den ljusa sidan.
”Nu kan jag berätta om att det ska läggas nya rör som kommer att hålla i minst femtio år.”
Kontrasten när jag stått där uttråkad och tittat på en fjäril mot den aktivitet som råder nu är megastor. Lyktstolpen har lyfts ner och ligger på gräsmattan. Fyra bilar med olika yrkesmän jobbar på med sitt. En elektriker leker med sladdar. En yngre kille gräver bort asfalt från gatan utan att träffa på vårt staket med skopan. Det sprutas orange färg på gräsmattan av en vuxen graffitiman. På trädet som får stå kvar står det Villa till salu på en mäklarskylt. Elektrikern fäller en passande replik med tanke på fontänen.
”Strålande tider för husförsäljning”, hostar han fram.
Jag hoppar både impulsen att slå till hårt i ryggen och att fälla stickrepliken att han ska böja sig fram och passa på att ta en slurk. Själv är jag torr i halsen som efter en picknick i Sahara. Vattnet är avstängt i vår skräckvilla. Tankarna lever sitt eget liv. Finns det någon galning som blir sugen på att ens titta in i huset? Vi kommer att få bo kvar här tills de bär ut oss. Tänk de som åkt långt. De kommer aldrig att glömma fontänhuset. Det enda som fattas är att murvlarna får nys om scoopet. Pricken över i:et.
Vi lämnar kaoset bakom oss. Kan ändå inget göra. När vi kommer till staden är det precis som inget har hänt. Det geografiska avståndet lurar oss som ett falsklarm. Jag har glömt talet som jag nyss dystert räknat ut. Summan av de dagar som vi bott i denna villa. Alla dessa tusentals stillsamma vardagar när inget otrevligt hände. Så just idag av årens alla dagar.
Ibland går det bättre än man tror. Budgivningen porlade på och huset blev sålt till ett pris som gjorde oss mer än nöjda. Rena fontänpriset.

OBS! Detta hände dagens datum för två år sedan. En sannhistoria. Idag hoppas jag återigen att min provbok ska ligga i postlådan och bli en annan sannhistoria.

Annonser

46 thoughts on “Det kan bara inte hända på riktigt

  1. Jag kan nästan känna samma panik som du måste ha känt denna dag. Fast jag log lite emellanåt, hoppas att du också kan göra det idag!
    Önskar dig en fin fredag!
    Kram

    • Det var märkliga timmar. Precis som om jag var med i en galen film. När vi tog bilen och åkte iväg släppte det värsta. Distansen och att slippa se eländet tog med sig oron. Vi kunde inte göra något längre. Bara acceptera läget. Eller hade det hänt? Vi satt och funderade på frågan samtidigt som tjejerna spelade piano på kulturskolan. Visst är det riktigt kul efteråt. Inte heller var det första gången vi varit med om något liknande. En annan kåseridag ska jag lägga in sannhistorien om ”Den viftande stinsen”.
      Kom nu att tänka på brandkårsslangar, dig och ett visst avsnitt i min bok ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. 😉
      Ha en fin helg

  2. Ojoj så det kan förändras i tillvaron på en kort stund!!
    Liknande var vi med om för några år sedan…inte inför försäljning men väl bara några dagar före jul….
    Läcka på inkommande vatten, pool i gräsmattan (grön vinter dit till dags)….snart nog kom grävare för att laga…grävde upp vår nyasfalterade garageuppfart!!
    Puh ja livet bjuder på överraskningar ibland.
    Ha nu en fin helg 🙂
    /Lollo

  3. Oj oj vilken dag, innan jag kom till slutet trodde jag det hände igår och förväntade mig nästan en rubrik i YA idag, det var ju förväl att det blev affär trots allt.

    • Det är alltid ett dilemma när jag lägger in ett kåseri. Ingen läsare går naturligtvis ner först och ser i vilken kategori jag lagt in inlägget. Ligger det på Lite galet behöver inget vara sant. 🙂 Detta var helt sant. Fast det upplevdes som osant när jag befann mig mitt upp i äventyret. 🙂 Jag var just rädd för att någon tidning skulle få nys om det. Ta kort på skylten och fontänen. Tacksamt att en viktig person kom så snabbt efter telefonsamtalet.
      Trevlig resa.

  4. Från stiltje till kaos, fast det löste sig ju :-). Sånt är livet, när man minst anar det… Det är det som gör livet så spännande. Du skriver målande, jag ser allt framför mig i andanom. Najs.

    • Först önskade jag att jag aldrig hade stått och tyckt att det inte hände något i mitt liv. Vi hade flängt runt i flera dagar. Nu var det bara några timmar kvar. Rastlösheten slog till. Jag kunde inte börja dra fram något. Ville inte ens smula ner i köket. Tänk vad vanligt vatten kan ställa till det. 🙂
      Jag gillar din bild/foto. Synd att inte alla som lämnar en kommentar har ett foto.
      Trevlig helg

  5. Så bra att det gick bra – spännande sann berättelse som fängslar från början till slut – gillar ditt sätt att skriva!
    Håller tummarna för att provboken kommer idag 🙂
    Ha det gott!
    Kram

    • Tack! Fast just när det hände önskade jag att det inte var sant. Trodde det knappt heller.
      Det ligger en försändelse på sängen som jag inte har öppnat ännu. Kom inte med vanlig post utan med bud. Kallas det för karaktär eller galenskap? Jag tänkte att det skulle bli kvällens efterrätt. 🙂

  6. Oj, så mycket du får vara med om…och jag med…när jag läser dina härliga inlägg. Du kan konsten att berätta den mest deprimerande historia så man sitter och småskrattar. Och den där mäklaren måste var världens mest optimistiska person. Hoppas du får boken idag. Ha det gott.

    • Det är ofta lättast om man ser vissa problem med en portion humor. Ibland ser jag det mitt i eländet. Gjorde det i detta fallet. Gick in i förrådet i ett ärende och småskrattade en stund. Det fanns inte mer för mig att göra just då. Ibland behöver jag mer distans och i vissa privata fall har jag svårt att nå ända fram till humorns port.
      Jag hoppas att det är rätt bok som ligger i den oöppnade försändelsen.
      Ha en fin helg

  7. Kan förstå paniken. Du hann iaf få i dig pajen där på trappan, innan du blev påmind om att du befann dig på jorden – här, där allt kan hända. Tur att allt inte händer på samma dag!
    Håll tumlingan för deg heijle dan, imåra vål de inga brevbäringa – det är idag det gäller.
    Med fontänen i minnet så är du nog tålmodig och beredd på allt?
    Såg dig just dansa regndansen – spelandes fiol.. i den lockande sägnen om Näcken.. nej glöm det! Råkade visst slumra till en stund i morronsoffan.

    • Det skulle blivit tufft om det hände liknande saker för ofta. En annan variant finns från vår flyttning vid förra bostaden. Det kåseriet kommer in på bloggen när man minst anar det.
      Jag har karaktär. ALLA andra människor hade slitit upp försändelsen som kom med budbil för ett par timmar sedan. Lizette skrev på datakvittot. Jag är inte som alla andra. Jag vill bara vara mig själv. 😉 Stunden att se och njuta av boken kommer bara att vara en kort sekvens. Jag vet att det därefter vankas tufft stirrande på tecken och smådetaljer, där det gäller att inte dras med i någon handling eller skratta åt något roligt. Då missar jag direkt fokus på min uppgift. Jag är glad för att sex ögon ska göra jobbet. Vet också att mina två bruna är de svagaste av de sex. Men om några veckor när den stora sändningen kommer, då ska jag njuta och läsa den från pärm till pärm som vanliga läsare gör. Gärna i lätt klädsel i Baden-Baden stolen på balkongen med något svalkande drickbart i närheten.
      Önskar dig en fin helg.

      • Inte ALLA andra, jag vet en, som inte. Kan inte säga varför, bara att det inte gäller ALLA. Har man väntat länge, kan man dra ut på det lite.. Stunden kommer ju, det är bra att sansa sig lite. Så tycker en annan, som bor i mellersta Norrlands inland och fjälltrakter. Önskar detsamma till er. Pusta ut nu innan du öppnar!

      • Det finns alltid undantag. 😉 Skönt att slippa vara ensam. Jag har redan väntat på övertid. Förhoppningsvis är det rätt produkt i….prassel…vänta lite. Va…varför dansar David Hellenius med Tony Irwing på en klippstrand? 🙂

  8. Förstår precis känslan! Det hände visserligen inte oss när vi sålde vårt hus, men jag vet inte hur många gånger jag kröp omkring under huset och inspektaerade allt som skulle kunna gå fel, och hade väl lite mardrömmar om just något sådant du upplevde. Hoppas det dyker upp något efterlängtat i postlådan och ha en bra helg!

    • Det är jobbigt med alla större försäljningar om man är en person med rent samvete. Hihi! Det är säkert tufft för de utan också. De enda som klarar sig är de som ljuger så de tror sig själva. De sover bäst. Vilken grupp tillhör jag. Jag sover ofta dåligt på nätterna… 🙂
      Det kan vara min bok i försändelsen som ligger på sängen.
      Ha en skön helg.

  9. Det är ju bara så typiskt att det ska hända just den dagen! Vi använde samma Mäklare, det kom en familj på förhandsvisning och en ensam kille på riktiga visningen. Han köpte det utan prut till utsatt pris. Långt mer än vi hoppats 🙂 Det är snart 3 år sen, utannonserades i förrgår för 3 år sen :). Men vi hade killen som stod för inlandsförsäljningen Ö.P hade inte er som initialer väl?

    • Skönt att det gick så smidigt och fort för er. 🙂 Jag brukar inte nämna namn i bloggen. I så fall mest med alias. Själv heter jag Stig-Helbert, men det är så långt och plågsamt att skriva och jag är rädd för att någon ska känna igen mig. 😉
      Hoppas att du får en fin helg.

  10. Vilken lycka att det blev kommunens problem.
    Och nu, vad var det för paj? Här sitter jag och känner smaken av citron. 🙂
    Ha en fin fredag!
    Kram

    • Jag ska aldrig mer gnälla över trista grå dagar då inget händer. Eller inte så ofta. 😉
      Va? Vad har ni istället? Man kan inte köpa grisen i säcken. Eller har ni något slags lottningssystem? Ett stafettsystem hade varit mest rättvist. Varje nyårsafton byter man med grannen till höger. Då finns även möjlighet att låta trotsig tonåring stanna kvar en stund. 🙂

  11. Visst är det en märklig känsla att gå från 0 till 100 sådär, plötsligt är man mitt i något overkligt som bara inte får hända. Och ens egna rektioner i sådana lägen är ibland intressanta.. 😉
    Tur att denna historia fick ett lyckligt slut iallafall! 🙂
    Kram och trevlig helg!

    • Innan det började bubbla i gräsmattan var jag rätt cool. Det svängde snabbt när jag såg att vattentrycket ökade och jag kutade in till en telefon. Vad skoj det hade varit att haft det filmat, dokumenterat och fått se det i repris. 🙂
      Nu ska jag titta vidare på dansandet.
      Kram på dig.

  12. Ju mer jag läste desto mer säker blev jag på att det här inte var en sannhistoria, att det bara var en dröm eller ett rent och skärt kåseri. Men så var det inte 🙂 Så bra ändå att det var två år tillbaka i tiden, så du kan se på det med den distansen.

    • Det var så overkligt att jag stundtals smålog åt allt mitt upp i äventyret. Inte först. Men när alla yrkesmän var kontaktade och det inte fanns något att göra mer än stå ut. Gilla läget. Hade vi åkt på att betala vattenkalaset hade jag hållt mig för skratt.
      Det slutade lyckligt.

  13. Visserligen vill jag bo i eget hus.
    Men då lär man inte slippa ifrån de nyfikna grannarna, det finns alltid minst 1.
    Jag bor i lägenhet, även om man hälsar på en del grannar så är man mer anonym. Och alla slipper veta att jag är en bitch ibland

    Ha en bra kväll

    • Det har nästan alltid sina för och nackdelar med olika typer av boende. När jag känner för det ska jag skriva dråpliga kåserier om grannar vi haft genom åren. Men på detta ställe bodde det underbara grannar närmast. Annars stämmer det. Det finns minst en som sorteras in under kolumnen nyfikenhet. Men det finns betydligt värre kolumner. 😉 När man bor i städer brukar man lät bli anonym om man bor i lägenhet. Inte lika vanligt på mindre orter. Är du en riktig bitch? Av värsta sorten? 😉 Du behöver inte svara. Jag ska kolla med dina grannar. 🙂
      Önskar dig en fin helg.

      • Jag behandlar andra som de behandlar mig, och kan bli riktigt elak om folk är taskiga mot mig
        Ha en trevlig heög

  14. Oj, vilken dag! Tror du att det var husets hämnd för att ni skulle överge det? För att ni absolut inte skulle glömma bort det? 😉 Tur att saker och ting löste sig på bästa sätt och att det dessutom kom någon som förälskade sig i huset just den dagen. Någon annan som skapar vackra minnen i det där huset.

    Tänk, jag har aldrig varit med om någon husförsäljning ännu. Vi har bott i vårt hus i 16 år nu och innan dess var det hyreslägenheter. Jag har inte ens varit på en visning och än mindre varit inne på hemnet (heter det så?). Jösses, vilken dinosaurie jag är! Fullständigt outforskad mark framför mig med andar ord. 😉 Men jag hoppas att jag ska få stanna kvar här på min plats i solen ett tag till. Detta som har kommit att bli ”hemma”. 🙂

    Kram och tack för härlig läsning.

  15. Skippa du Hemnet.se. Efter att ha följt dig på bloggen inser jag att ni hittade rätt första gången ni lämnade en hyreslägenhet och blev egna. Det hörs redan på orden. ”Min plats i solen”. Det kan inte bli bättre. Lyckan finns inte i grannens trädgård. Våra flyttningar har berott på studier och arbeten. Dessa har underlättats av att vi alltid har haft lätt för att acklimatisera oss på nya ställen. Sedan finns det alltid för och nackdelar med allt.
    Kram på dig.

  16. Dessutom såg jag humorn i det hela trots att det var lite mer än ett år innan jag blev med blogg. 🙂 Jag stod i förrådet och tjuvlyssnade på elektrikern och någon av de andra yrkegubbarna. Hade förmågan att se det från deras sida. Jag hade själv kunnat sagt någon av deras ironiska kommentarer om jag varit på ”andra sidan” och inte känt de utsatta. På fredag kanske jag lägger in ett kåseri om vad som hände inför en annan visning på förra stället. Vi hade faktiskt vanan inne. Med eller utan … 😉

  17. Ping: Bassäng i källaren | Bosse Lidén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s