Vilken stolt känsla det var

Diamantbollen ikväll

Åren går. Ibland känns det som om det var igår. Tänk att lilla jag har spelat i Svenska fotbollslandslaget i fotboll. Vilken känsla det var. I alla fall i första matchen. Sedan blev dräkten smutsig. Mamma tvättade. Konstigt att just min mamma tvättade landslagsdräkter. Nåväl. Hon var van vid sysslan. Det gick bra. Värre var att hon strök kläderna efteråt. När hon kom in med klädesplaggen på mitt rum blev jag sur. Hon bad om ursäkt. Skyllde på att hon inte hade en aning.
Det blev aldrig samma stolta feeling igen. Ett vemod stort som hela vårt avlånga land landade på mina unga axlar varje gång jag såg den fula flaggan som jag bar på bröstet. Värmen från strykjärnet hade förvandlat den blågula färgen till något splittrande.
”Bosse! Det syns fortfarande att det är Sveriges flagga. På långt håll ser ingen att…”

41 thoughts on “Vilken stolt känsla det var

  1. Underbar bild! Barndomens härliga frihet och oövervinnlighet. 🙂 Och stackars mamma… hon ville bara att landslagskillen skulle vara fin.

    Ha en trevlig helg!

    Kram Lotta

    Ps. På långt håll ser flaggan på bröstet helt ok ut. 😉

    • Det är klart att min älskade mamma ville att jag skulle vara fin och ren till nästa landskamp. 🙂 Bilden var tagen innan första landskampen. Sedan blev det en ful rand rakt igenom. En del av färgen försvann. Men jag gav aldrig mamma skulden. Jag var inte insatt i möjligheten som kanske fanns att sänka värmen. Fanns kanske inte på dåtidens strykjärn?
      Ha en bra söndag.
      Kram

  2. vilka barndomsminnen den bilden väcker. Både kläderna och cykeln är 70-tal så det skriker om det. Undrar vad det är med mammor och barnkläder, har liknande traumatiska klädminnen (dock inte landslagsdräkt och flagga)

      • Ja visst var det mycket roligare när man kunde se var ”bilarna” bodde. N kommer jag inte ihåg, men vet att M var Malmö (och Ma tror jag om man bodde inne i city Malmö).

  3. Ser helt ok ut. Bild före strykning? Tänk att sådana där saker kan fastna i minnet. Ditt inlägg gör att de få misstag mina älskade föräldrar gjort kommer upp till ytan och jag förlåter dem återigen 🙂 Härlig bild som ger den där känslan av att man inte bara kände sig odödlig, man VAR odödlig! 🙂
    Kram

    • Jäpp. Bild efter hade jag säkert inte gått med på. Det är mysigt att komma ihåg sådana händelser och hur det kändes just då. Ibland megastort.
      Stämmer verkligen. Jag trodde ofta att jag var odödlig. Förstår inte i efterhand hur jag kunde överleva. Hade inte ens vett att vara småskraj.
      Kram

  4. Ja så precis så känns det inom en allt blir tungt och svart…samma känsla varje gång när man tänker på det många år efteråt. Fast man nu som vuxen kan se det från ett annat håll. Sårade barnahjärtan är inte att leka med. Men en fantastisk bild på fyra fina killar.
    Kram från Skogsfen.

    • Då tyckte jag en kort tid att det var dystert. Nu enbart jättekul. Det är roligt att se på gamla kort ibland. Minnas. Le. Skratta. Väcka nostalgin. Är också en stor inspirationskälla för mig när jag skriver blogginlägg eller planerar längre texter som jag helst sysslar med.
      Hoppas du får en fin söndag. Bra att det ordnat sig med er mamma.
      Kram Bosse

  5. Mammor.. (särskilt förr).. ofta så fostrade att allt ansvar om ”rent och prydligt” låg på deras axlar.
    Var det stökigt hemma när någon oanmäld dök upp, så var det hon som ursäktade.. oavsett om det fanns fyra till och en hund i familjen.
    Så mycket energi… som en del av de städansvariga borde ha lagt på nåt annat.. busat.. skrattat.. dansat.. bara gått ut och låtit vinden rufsa om den välordnade frisyren..

    • Det var hårda pix. 🙂 Jag saknar tiden när bilarna hade en bokstav på skylten. Okej. De från Stockholmtrakten fick snabbt två bokstäver. Jag satt i baksätet och hade tävlingar när vi åkte på bilsemester. Givetvis fick inte landskapet vi åkte igenom var med i tävlingen.

  6. Åh, typiskt! Och hon ville så väl.
    Vilken glad bild!
    Hoppas att ni har en fin lördag. Vi hamnade i Stenshuvuds nationalpark med fika i väskan.
    Kram

    • Mammor vill alltid väl. Men det dumma strykjärnet kunde väl hoppat över att värma flaggan. 🙂
      Låter mysigt. Vår bil gick sönder i fredags. Den vågar vi inte köra med. Ska in till BilBengtsson på måndag morgon. För tredje gången på kort tid. Trist, trist. 😦 Hoppas att de gör det gratis. Synd att jag inte har en bok att muta dem med. 😉
      Kram

  7. Vilken härlig berättelse Bosse!!! Ja det där med mammor det är en historia för sig 😉 När vi låg inne på sjukhuset med Linus så skulle min mor ”hjälpa” grabbarna här hemma. Hon tvättade för dem, och använde torktumlaren… hon har ingen egen… där körde hon alla kläder!!! Vilket betydde att en hel del av killarnas garderob fick förnyas när vi kom hem 😉
    Ha en fortsatt härlig helg!!!
    Kram

    • Det där lät både kul och mindre kul. Eftersom jag inte själv är något proffs bör jag hålla tyst om åsikter inom ämnet. Är rädd för att Solveig startar en egen blogg. 😉
      Njut av söndagen. Vår bil är sönder så vi ska istället cykla ut en runda efter lunch. Här är fint solväder. Ska sätta mig på altanen och läsa min provbok.
      Kram

    • Vi vann. Ralf Edström nickade ner två perfekta passningar till mig. Den första struten satt i krysset. Ska jag berätta om andra målet… nähä…du vill prata om bilen. Det var vår granne mitt emot. Fast de hade en annan bil. Kanske främmande på besök från Skåne. Jo andra målet… 🙂

    • När jag ser vår yngsta dotter ta på sig vissa kläder i starka färger känns det som om det var sjuttiotal igen. Nu tycker jag oftast inte det är snyggt. Skorna stämmer väl. De dyra nu med något futtigt reklammärke var skor som fanns på min tid. Fotovänliga. Med skaft var det lyxigt. De kostade dubbelt så mycket som de utan som kallades för Biafra-skor och som jag fick ha på mig i ettan på gymnastiken. Betydligt roligare när jag började i klass två. 🙂 Snart ska du se så kommer V-jeansen tillbaka. 😉
      Tänk vad man lär sig. Jag googlade. Detta hade jag glömt. Vilket land som Biafra låg i. Alla skämt eller kommentarer om händelsen. Tänk på barnen i Biafra. Nu har jag återuppfriskat gamla kunskaper om Biafrakriget i Nigeria mellan 1967-1970. Lärorikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s