Jag såg igenom Yngve

Mitt andra Pracital joke var mer avancerat än min busringning  https://bosseliden.wordpress.com/2013/04/15/ett-pojkstreck-som-bytte-spar/.
Det här låg på ett djupare plan. Jag är inte helt säker på hur gammal jag var. Troligtvis var jag i tioårsåldern. Det enda jag är helt säker på är att allt inte går att köpa. Mig köper inte vem som helst…

Vi hade besök hemma hos oss en lördagskväll. På den tiden sa man alltid främmande. Så speciellt främmande var inte Yngve och Gunhild. De var gamla grannar till min mamma och pappa. Paret var trevliga men Yngve hade minst en räv bakom öronen. Paret hade en affärsrörelse som blomstrade. De hade alltid en ny årsmodell på sin bil. Ofta när vi träffades brukade vi efter maten leka eller spela något spel. Den här kvällen tyckte min pappa att vi skulle göra något nytt. Jag minns inte exakt hur han la upp starten men det blev efter ett tag något prat om att Bosse hade en förmåga att kunna se genom människor. Men först hade Yngve fått pröva. Han gick ut från vardagsrummet. Övriga vid bordet bestämde sig för ett tal mellan ett och tjugoett. När Yngve kom tillbaka skulle han försöka komma på vilket tal det var genom att titta på oss. Töntig lek. Gick såklart inte. Yngve chansade på fjorton som var fel. Det var nu som min pappa erkände att det i normala fall är väldigt liten chans att man gissar rätt. Men faktum var att hans yngsta son var synsk och alltid sa rätt tal. Yngve och Gunhild log gulligt och lite snett mot mig och berättade att de hemskt gärna ville testa min naturbegåvning. Jag lommade snällt iväg till mitt rum. De andra fyra satt kvar runt bordet och bestämde tillsammans ett tal. Låt oss säga att det var åtta. De kallade på mig. Jag gick och hummade runt stolarna och bordet. Tittade en stund på mamma. Ställde mig vid pappa och studerade hans näsa.
”Inte lätt. Jag ser inte genom dig.”
Jag fortsatte till Yngve och granskade honom extra.
”Hm! Nu börjar jag se något i din ögon. Jag är inte helt säker. Kan det vara åtta?”
Yngve stängde av det sneda leendet. Tyckte att jag hade en fantastisk tur. Bad mig att gå ut en gång till från vardagsrummet. Sedan frågade han pappa om det inte var just han som bestämt åtta. Nu ville han att de skulle ta sexton. Pappa gick snällt med på det. Jag började bli varm i kläderna. Yngves kroppsspråk tilltalade mig. Han taggade igång mina teateranlag. Jag tog samma runda. Tittade lite längre på pappa denna gång. Ungefär dubbelt så länge som förra gången. Framför Yngve skrattade jag till.
”Den här gången är det mycket lättare än förra gången. Du är som en öppen bok Yngve. Sexton.”
Nu blev det delat läger runt bordet. Mamma tyckte att vi skulle leka charader. Undrade om det var någon som ville ha mer kaffe. Yngve däremot hade bara en sak i huvudet.
”En gång till Bosse. Jag vet att min mormor var synsk. Du skulle kunna tjäna pengar på det här när du blir äldre. För det är väl inget knep? Sture ger dig väl ingen lapp i smyg? Eller har ni bestämt det i förväg. Vänta. Det var ju jag som… bara en gång till.”
För att vara mer rättvis tittade jag extra länge på Gunhild denna gång. Pratade lite nonsens. Vände och gick ett varv åt andra hållet. Erkände att det var svårt. Jag såg att Yngve verkade belåten över utgången.
”Ni måste vara helt tysta. Annars får jag inte kontakt.”
Jag slöt ögonen. Andades djupt. In och ut. In och ut. Öppnade ögonen. Slutade blinka när jag var tillbaks hos Yngve. Spejade in i hans ögon på riktigt nära håll. La min hand på hans panna. Strök över hans kind. Böjde mig sedan fram mot hans vänstra öra och viskade med konstlad röst.
”Tjugoett.”
Den här gången svalde Yngve betet med hull och hår. Två gånger senare under kvällen sökte han och hans plånbok upp mig. Båda gångerna var jag ensam på rummet. Andra gången såg jag en riktig stor sedel framför min näsa. Vid nästa träff tog han upp det en sista gång. Därefter kom han aldrig mer med några ekonomiska förslag. Jag höll hårt fast vid min version.
”Det går inte att lära ut. Jag bara kan.”
Det var helt sant. Jag bara kunde. Då som nu. Inte alls svårt att räkna från ett till tjugoett. Under den långt hängande linneduken tryckte min pappa exakt lika många tryck på min fot med sin finskoförsedda fot, som talet som Yngve fick bestämma.
Nu fick jag förkorta den sanna versionen. Jag var riktigt duktig på att göra en tjusig show som blev mer och mer utvecklad för var gång som jag kallades in. På riktigt tror jag det handlade om sex-sju gånger. Inte konstigt att mamma ville avbryta.
Någonstans ser jag mig själv när Lizette håller på som värst med sina teaterhyss. Hon läser teater som tillval i skolan. Hon är mycket mer duktig än jag var. Ibland är hon skrämmande bra.

Annonser

30 thoughts on “Jag såg igenom Yngve

  1. God morgon och tack för underhållande läsning till morgonkaffet.
    Far och son i samspel, det är allt svårt att upptäcka… Kom ni överens om knepet innan?

    Önskar Dig en skön onsdag!

    • Ja. Jag minns hur vi tränade på rätt plats. Det var tack vare att pappa gjorde det i en perfekt lagom takt med små pauser mellan trycken som jag kunde suga in informationen. När det var ett högt tal var jag tvungen att improvisera med gester och neutralt tal för att ha ett bra skäl att stå kvar vid pappa en längre stund. Ju längre stund vid pappa kompenserade jag med en ännu längre stund vid den svaga länken, Yngve. Hade Yngve inte gjort allt så stort. Tagit det på blodigt allvar skulle vi skojat om det och avslöjat allt såklart. Nu blev det riktigt kul istället. Egentligen hade vi redan spelat och tävlat en stund så den här grejen var ett extranummer. 🙂 Jag minns det kristallklart.

  2. Din pappa verkar vara en spjuver, precis som du. Hade blivit svårt att tjäna pengar på det när båda måste vara närvarande!
    Främmande, som skåning slarvade man lite och sa främmad. Nu finns inget ord. Besök, gäster, det låter inte kul. Det gjorde ju inte främmad heller, det var ju inga okända som kom!

    • Som jag skrev till Fru Fransson var det inte meningen att det skulle bli så stort. Det var Yngve som förstorade och samtidigt gjorde det till ett minne för livet för oss.
      Jag säger så fortfarande av gammal vana ibland. ”Ni måste städa era rum för vi ska ha främmande till helgen”. Främmad var ett nytt ord för mig.
      Vilket åskväder och ösregn vi hade imorse. Nu är det skönt igen. Extra syrerik luft.

  3. Meen, vilket trick! Fick Yngve någonsin reda på sanningen? Förresten så säger vi främmande fortfarande, av gammal vana liksom… 🙂

    Kraam
    Petronella

  4. Hahaha! 😆
    Det där påminner mig om när jag själv var barn. Vi satt ett gäng ungar runt ett bord ute i trädgården vid vår sommarstuga. Över bordet hade vi lagt en stor filt. Jag satt och bläddrade i en kortlek som hade baksidan upp. Man bad mig då att t.ex dra kortet ”Spader Kung”. Jag satt där med förbundna ögon och drog kort efter kort. När så ”Spader Kung” dök upp i min hand tryckte ”min allierade vän” mig lätt på foten under bordet. Alla skrattade gott och applåderade, tills något ”ljushuvud” avslöjade hemligheten och då tystnade rösterna ner till ett hummande mummel.
    Kram / Rozie

  5. Helt underbart!! 🙂
    Förundrad över att du minns så mycket och med sådana detaljer som du gör
    från din barndom! Härligt 🙂
    Kram och hoppas du får en fin onsdag, som för mej är en fredag – så gott!

  6. Vilken grej!! 🙂 Snacka om samspel. Tycker det var snyggt gjort att kunna hålla masken
    och fortsätta när han blev så imponerad 🙂
    Ha en härlig dag!!!
    Kram

  7. Haha, vilket team ni var, du och din pappa och det blir tydligt att denna glimt i ögat och teaterkänsla definitivt är något som förs vidare genom generationer i er familj. Jag som satt här och undrade om du hade en walkie talkie på ditt rum och kunde lyssna av vilket tal de bestämde. 😉

    Tack för ett stort leende denna onsdag och sköt om er.

    Kram Lotta

  8. Undrade hela tiden hur ni fixade det. Fick svaret till sist. Jag är dålig på att räkna ut sådant. Man blir ju lite irriterad :-).

    • Samma här. Jag är ruskigt dålig på att räkna ut sådant. Lizette kan några trolleritrix med kort som jag fortfarande inte har löst trots att jag haft massor av ”bra” åsikter och gått in för att avslöja henne. Samtidigt är jag ovanlig. Jag vill absolut inte att hon ska säga sanningen. Den vill jag komma på själv. Annars får det vara. 🙂

  9. Härlig berättelse! Hur gjorde du när pappa inte var med? Blir ju riktigt nyfiken. Fick Yngve någonsin reda på tricket? Skulle velat vara med då i så fall 🙂

    Främmande sa vi också. Undrar varför man sa så? Det var ju aldrig några okända som kom. En annan sak hade varit om man öppnade dörren och ropade in första bästa som passerade.

    • Det blev bara en föreställning. Man ska sluta när man är som bäst. 🙂
      Alias Yngve fick aldrig veta. Jag har alltid varit bra på både hemligheter och att hålla förtroenden.
      Jag säger oftast främmande fortfarande av gammal vana, är lite antik.

  10. Så roligt att läsa! Jag älskade sånt när jag var liten och pappa var aldrig sen med att visa trick för oss. Vissa förblir hemliga, andra var bara trick så länge vi var små och blåögda.
    Hoppas du har en bra dag! Kram

    • Det är lite synd när magin försvinner och sanningen kommer fram. Oftast vill jag inter veta. Roligare att fascineras. Det måste ha varit därför jag trodde på jultomten så länge. 😉
      Önskar dig en fin helg mitt i veckan. Kram

  11. Hi hi! 😀 Vilka spjuvrar 🙂 När jag var liten så hade vi främmat ibland, aldrig gäster. Eller besök. Ha en fin kväll! Kram!

  12. Ja, tänk, när man hade främmande… Det var spännande, det. Och mamma kanske hade sin långkjol på sig, den som jag älskade att se henne i. Och skyhöga klackar! Mamma var världens vackraste drottning när vi hade främmande. Vilken fantastisk historia du levererar idag, tror jag varit med om något liknande, men då i stackars Yngves roll…:-) Ha en riktigt godnatt! Varmaste hälsningar från en strejkande flygvärd…

  13. Jag minns också en del av mammas klänningar. Hon skulle behövt skyhöga klackar eftersom hon bara mätte 151 cm över havet. 🙂 Yngves roll var viktig. Det var hans karaktär som formade spexet. Hade han inte varit så ivrig och nyfiken hade vi säkert avslöjat trixet snabbt och sedan gjort något annat istället.
    Visste inte att ni gått i strejk. Du får ha det så bra. Säkert hittar du något spännande att syssla med. För du ska väl inte flyga omkring i luften som en Karlsson på taket och med plakat fram och bak på kroppen med slagord? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s