Två vita, två blå

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om en tradition som jag och tjejerna har veckorna innan jullovet börjar.  https://bosseliden.wordpress.com/2012/12/13/skarp-eriks-skatt-i-krakbergets-gruva/

Jag, Jennifer och Lizette har fler traditioner. En liknande den tidigare nämnda, är att se Kullamannen. Denna svartvita ungdomsklassiker från 1967 med de klassiska karaktärerna Doktor Miller, farbror Ludvig, fru Werner och författaren Harry. Vem av dessa fyra som var ond och vem som var god var inte helt självklart. Ungdomarna Kaj, Peter, Marianne och sexåriga charmtrollet Tommy hamnade i ett riktigt spännande äventyr, som de sent skulle glömma, när de hade föräldrafritt i tre veckor på idylliska Kullahalvön i Skåne. Ni som var med på den tiden minns säkert ”Två vita, två blå. Victoria med c.”
Jag frågade i förra veckan om Jennifer skulle hoppa av. Nu när hon var ett år äldre.
”Aldrig. Vill ni bli av med mig? Det blir inget sommarlov förrän vi sett de sju avsnitten. Så är det bara pappa.”
Idag är det dags för andra avsnittet.

Jag glömmer aldrig när den svenska klassikern gick för första gången på TV. Andra såg fram emot semesterresan. Det gjorde inte jag. Vi och en familj till skulle hyra två små stugor i Blekinge. Mitt inne i skogen. Ingen TV, inte ens en toalett inomhus. Det första var värst. Den veckan skulle nämligen sista avsnittet av Kullamannen visas. Missade man avsnittet när det sändes så missade man det. Någon repris fanns inte och videoinspelning var inte påtänkt på den tiden. Jag var bara en liten grabb och kunde därför inte stanna hemma ensam i Halmstad. På plats i stugan gruvade jag mig i flera dagar över hur jag skulle lösa världens största problem. Kunde knappt ens koppla av när vi en dag tog båten till Öland för att besöka djurparken och Solliden. (Det fanns ingen bro då). På hemvägen till stugan ville pappa ha en kvällstidning. Han stannade bilen vid ett lämpligt ställe. Vi andra i familjen och våra reskompisar gick ur bilarna och köpte glass. Jag följde med in den kombinerade kiosk och puben. På en vägg hängde en liten TV. Det var då min plan föddes. Samtidigt skulle det vara omöjligt för mig att hitta dit själv. Fast jag förgäves försökte lära mig alla svängar från baksätet i bilen.

Jag hade tur på fredagen. Min mycket äldre bror och hans kompis tänkte sig en frikväll från föräldrarna. De fick tillåtelse att gå iväg. Jag gjorde någon slags manöver där jag lät dem kila iväg utan att störa dem med frågor. Några minuter senare dök jag på mamma och lyckades övertala henne om att jag också skulle få gå med till den där kiosken vi hade stannat vid tidigare för några dagar sedan. Jag låtsades komma ut från utedasset. Mamma kunde inte kolla upp hur det låg till. Det fanns inga mobiler. Hon kunde inte hinna ikapp de äldre grabbarna. Vi bodde långt in i skogen någonstans. Kanske tyckte mamma att det var bra om lilla jag var med de större grabbarna så de inte hittade på något bus när de hade ansvar för mig.
Sanningen var naturligtvis att de inte visste att jag skulle med. I skogen gick det bra. Många träd att gömma sig bakom. När vi kom ut på den första asfalterade vägen blev det svårare. Jag såg till att ”vi” hunnit så långt bort att min bror inte skulle orka gå tillbaks med mig och att han inte heller kunde kräva eller våga att jag skulle gå hem själv. I början när han upptäckt mig viftade han med en näve och ropade något som jag inte alls förstod. Jag tog det som om han var arg på de blekingska myggen eller knotten.
”Du är inte med oss”, sa han när vi närmade oss kiosken och de lockande tjejerna.
De tuffa grabbarna behövde aldrig oroa sig. Men jag kände mig inte säker. Jag såg att en del åkte ut från rummet där TV:n fanns för att de inte åt eller drack något. Jag hade inga pengar. Ändå lyckades jag göra mig så osynlig att jag kunde vänta in och se sista avsnittet och på så sätt rädda min barndom. 🙂
Regissören Leif Krantz låg bakom både Kråkguldet, Kullamannen, Pojken med guldbyxorna och Ärliga blå ögon. Manus till Kullamannen skrevs av Folke Mellvig. Visst håller inte allt längre men fortfarande har jag behållning av att se serien en gång om året. Men det bästa är naturligtvis sällskapet i soffan. Varje år upptäcker vi något nytt som vi inte sett tidigare. För barnen är det extra roligt eftersom vi har bott i trakterna där serien spelades in. En del av scenerna fuskades det med, de är inspelade i Hovs Hallar på den andra halvön, endast tre km från där Jennifer och Lizette bodde när de var små.
Jag var jättekär i Marianne (Maria Lindberg) när jag såg serien andra gången. Staffan Hallerstam var en mycket duktig barnskådespelare som blev läkare när han blev stor. En del av min hemliga läspanel som fick läsa ”Mina fotsteg i ditt hjärta” tyckte att manuset var som en film. Rätt tänkt. Det var genom inre filmsekvenser som jag skapade min bok. Vilken svensk regissör kommer att ringa först? 🙂

DSCN8552DSCN8554

Kuriosa om Ölandsbron:
Total längd: 60 72 m
Höjd: 41.69 m
Byggstart: 30 december 1967
Öppningsdatum: 30 september 1972

 

34 thoughts on “Två vita, två blå

  1. Kullamannen åh den var så bra, minns att jag hade alltid en filt tillhands om det skulle bli för läskigt. Tack för infon om Ölandsbron det kan alltid vara bra att veta… allmänbildning liksom

    Fin fin onsdag till dig, förstår att du fått fart på batteriet i tangentbordet…. 😉 jag har laddat mitt, till kameran, alltså !

    • Den var otroligt välgjord. Det har varit så kul att följa tjejernas reaktion. Egentligen började det med att jag läste boken högt för Jennifer. Jag läste lika långt som första avsnittet. Sedan såg vi det på DVD och så vidare genom boken och avsnitten. Två år senare fick Lizette hoppa på i TV-soffan. Själv minns jag att jag tyckte Dr Miller var hotfull med sin svårförstådda svenska. När Ludvig dök upp ändrade jag åsikt. Harry verkade vara en hyvens kille. 😉
      Tänk att man är så gammal att man levt när det inte fanns någon bro. 🙂

      Det har hänt mig några gånger också. Retfullt. Helst om man åkt långt och det inte finns någon möjlighet att få uppleva stunden igen. Ex. en viss tävling. 😦

  2. Åh, vad det var spännande när Kråkguldet och Kullamannen gick! VIlken tur du fick se avsnittet! Tur det inte var fler kanaler på den tiden, då kanske det visats ett annat program där i kiosken!

  3. Kullamannen kan du se på SVT´s öppet arkiv.
    Jag tittade mycket på TV när jag var liten men minns inte om jag såg denna serie.

    SKa nu ge mig ut i solskenet med en bok. Hoppas att du får en släng av dagens fina väder

    mvh

  4. Trevligt med traditioner! Vilken smart idé att hänga på brorsan och hans kompis så du inte missade sista avsnittet 🙂 Tack för ännu en fantastisk berättelse!
    Jag var tonåring när serien gick, men minns att jag tyckte den var bra, ja riktigt spännande! Såg att man kan se den på SVT:s öppna arkiv (http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Kullamannen/) Tror jag ska göra det faktiskt 🙂
    Ha det gott!

  5. Kullamannen var fantastiskt bra och såå spännande! Jag läste faktiskt boken högt någon gång under tiden jag arbetade på fritids och den fungerade mycket bra även i nutid!.

  6. Kullamannen, ja, den var otäckt spännande. Läser här ovan att man kan se den på SVT:s öppna arkiv, skall göra det en regnig dag. Undrar om den kommer att vara lika otäckt spännande som då?

  7. Det är framför allt två bloggare som får mig att känna mig som en dinosaurie, en kvarleva från en tid utan mobiltelefon och DVD och CD-rom och internet och paddor och allt vad det nu heter. Dessa två är Lotta på Min plats i solen och så du då, käre Bosse. Naturligtvis såg jag Kullamannen. Minns inte så mycket av handlingen men kommer ihåg att jag tyckte serien var både spännande och läskig. Läskigare än vad jag vågade erkänna, tror jag. Kullahalvön ligger mig varmt om hjärtat. Nyhamnsläge, Mölle, Arild, min barndoms somrar tillbringades här. Visst ligger det fantastiska Flickorna på Skäret här någonstans också? Där var vi en gång varje sommar och jag njöt… Så här i efterhand har jag förstått att ett besök där inte var en självklarhet för en ensamstående frånskild mor. Därför var det extra roligt att få bjuda tillbaks förra året. Där och då bestämte jag att det skulle bli tradition så snart sitter vi där igen och sörplar kaffe under äppelträden… Kullens fyr och Kullamannen, Nils Poppe, Höganäs keramik, konstutställningar i fantastiska Viken, sköna svalkande bad i Farhult och Långasand, simskola på Glitterbadet i Falkenberg… så många minnen från fantastiska barndomssoliga stunder i Skåne och Halland. Tack för att du tog mig tillbaka dit. Ha en fin dag! Kram

    • Kullahalvön har varit magisk för mig ända sedan jag såg Kullamannen. Vi bodde på vackra Bjärehalvön länge men jag satte alltid den södra halvön högre på min personliga ranking. Dyra klassiska fikastället Flickorna på Skäret ligger bara en liten bit från Arild. Cykelovänliga Arild och Mölle är två platser som jag ständigt vill återkomma till av olika skäl. Förstår att det tog i resekassan att fika där. Inget man gör varje dag om man inte är gjord av money. Tror att man uppskattar saker mycket mer om de inte är självklara. Mysigt att läsa att du tog med din mor dit förra året. Förstår att hon uppskattade den fina gesten. Nu kom jag att tänka på en rolig episod från när jag tog med min mor dit. Måste skriva ett kåseri om det någon gång. Jag har även ett roligt kort från det besöket. Vi hade alltid så kul ihop hon och jag när vi stack iväg som två kompisar på äventyr. När jag läser din kommentar stannar jag upp och minnen ploppar upp. Farhult och Långasand. Glitterbadet. Platser som är så välbekanta även för mig i olika sammanhang från jag var liten grabb till stor gubbe. 🙂

  8. Jag minns dem, Kullamannen bäst. Tror vi måste ta och införskaffa oss en likadan tradition. Just nu hör jag musiken …

    Du var en klurig rackare redan dom liten. Med envishet kommer man långt. Du berättar väl vilken regissör som får den äran?

    • Musiken och det svartvita skenet från fyren i Mölle. Bilderna på de vassa otäcka klipporna. Ovissheten att man inte visste vem man kunde lita på. Bara söta Marianne som fick min pojkkropp att bli varm.:)

      Jag gillade att ligga ett steg före de vuxna. Skulle kunna berätta många ex. på det. Mamma var annars bäst på att genomskåda mig.
      Vilken regissör skulle du satsat på? 🙂

  9. Jag följde också den serien, även om jag då var vuxen. DEt var så spännande att det var inspelat så nära. Man kände igen alla platserna. Det finns jättemånga ungdomsserier som är betydligt bättre och vettigare än många som är riktade till enbart vuxna. Min dotter samlar på de här gamla serierna på DVD. Ibland åker jag till henne och vi har lite nostalgikvällar. Ha en bra dag.

    • Möjligheten att själv kunna besöka platserna var en extra krydda. Vi var nästan varje sommar på de två halvöarna. Filmteamet hade ju ”fuskat” och valt att spela in vissa scener vid Hovs Hallar. Jag håller med om att det gjorts flera ugndomsserier som både är bättre och står sig bättre än vuxenserier. Mysigt att ha nostalgikvällar med sina barn.

  10. Riktigt nostalgiskt. Har två uppsättningar av både kullamannen och kråkguldet. Älskar dom. Dessutom har jag en annan favorit…Huset Silferkronas gåta….

    • De där sju stundena ihop varje vår älskar jag med, liksom de sex innan jullovet då vi tittar på Kråkguldet. Undra om jag hade tyckt att det blev bättre eller sämre om Kullamannen hade varit inspelad i färg… nu så här i efterhand?

  11. Hej! Och Tack för din fina kommentar på min blogg!
    Kullamannen har jag nog inte sett, men nu blir jag allt nyfiken och tänker att jag får ta och se den någon gång.
    Jag ska också kolla in utdraget av din bok som jag ser att du lagt ut en länk till. Spännande.
    Ha det fint!

    • Tack själv! Välkommen till min blogg. Kullamannen var en fantastisk ungdomsserie som håller även för ungdomliga vuxna. 🙂
      Menar du ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så går det att läsa under Gotlands-Headern.
      Önskar dig en fin torsdag.

    • Varsågod! Du kunde fått och hade varit värd mycket mer än så. När jag har tid över ibland brukar jag roa mig med att titta bakåt i tiden hos de bloggar som tilltalar mig extra mycket. Oftast skriver jag inga kommentarer. När jag läste ”dig” för första gången hajade jag till av flera anledningar. Insåg att jag hittat ett guldkorn i blogglandia. Dessutom verkade din ironiska sida vara skrämmande lik min privata. Just mångfalden bland de bloggar jag besöker regelbundet tilltalar mig. Jag tycker om att bli road, titta på underbara bilder, lära mig något nytt. Få lyssna på låtar som jag kanske aldrig hade lyssnat eller hittat själv annars. Några har ett härligt böljande romantiskt språk. Andra kämpar tappert med sina tillkortakommande. Jag känner djupt för dem också. De enda jag droppat är de som ständigt pratat illa om sin respektive.
      Du får ha en bra dag.
      Kram

  12. Ljuvligt spännande berättelse om hur du med list, mod och envishet ”räddade din barndom”. 🙂
    Känner så väl hur utsikten att inte få se sista avsnittet måste ha bränt. Det var så mycket sånt när man var liten, maktlösheten och svårigheterna att påverka sådant som bestämts av vuxna människor. Små saker som betydde mycket för en som barn, som de stora inte kanske inte ens reflekterade över.
    Men du fixade det! På ett sätt som kunde ha varit en episod i en film det också. 🙂

    • Du förstår exakt den lille lintotten. Jag har en stark känsla av att de flesta av dagens barn har mer att säga till om på hemmaplan. Det finns fler tekniska möjligheter för dem att styra upp med. Ändå skulle jag aldrig byta om jag fick chansen att välja tid att växa upp i.
      Du fångade det bra. Jag var som Staffan som inte fick följa med de tre äldre. Men jag hade inte tie spänn. ”Ni får tie spänn om jag får följa med.” 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s