Det är inte manligt att gråta

Det är inte manligt att gråta. Ändå gjorde jag det nyss. Ingen som såg. Det var bara lite och ytterst diskret.
Vad jag kan minnas har jag aldrig gråtit under en sorglig film som jag sett offentligt genom åren. Inte ens varit i närheten. Stoppet var alltid långt ifrån ögonen. Däremot på hemmaplan när ingen såg. Med flickvänner i TV-soffan. På senare år tror jag att jag präglats av att leva tätt tillsammans med tre kvinnor. Eller så är det åren… man mjuknar i hörnen. Behöver inte bevisa något längre.
Jag gick i en gammal låda. Letade efter en pryl. Hittade istället en annan sak som det så ofta blir. Ett brev. Jag drog fram papperet ur kuvertet och läste. Mindes. Tyckte det var märkligt att jag just nu i maj 2013 kom i kontakt med dessa snälla rader. Det måste finnas en mening med saker och ting. Den stiliga och trevliga damen hade varit skolfröken för de yngre barnen. En av dessa underbara medmänniskor jag besökte som socialbibliotekarie. Sonja bodde i en mysigt inredd liten lägenhet. Jag gillade verkligen mina stopp hos Sonja. Vi hade mycket att prata om. Hon var godheten själv. Kände till mina planer på att skriva en bok. Just då skrev jag regelbundet för en tidskrift och fick sålt noveller och berättelser. Men hon visste att jag egentligen brann för att skriva en roman. Sonja började närma sig 90 år. Det var sorgligt när jag för sista gången åkte runt till mina vänner. Tog tårfyllda avsked. Året efter kom detta brev till min dåvarande adress. Flera mil därifrån.

Käre Bosse!
Tack för ditt trevliga och innehållsrika brev. Allt verkar vara så positivt för er båda. Det är underbart, när man trivs på en plats… jag går mina promenader på balkongen och någon gång runt huset. Jag hör och ser dåligt och måste ha någon som skriver brevet åt mej genom diktamen… jag tycker tiden går fort. Jag har alltid någon att vänta, många kommer på besök, men dessa får inte bli för långa…
Jag hoppas att du har tur med din bok, om inte den blir antagen, så ge inte tappt. Så önskar jag er båda lycka för kommande år och hälsar er båda hjärtevarmt.
Vännen Sonja.

Hjärtevarmt tyckte jag var ett gulligt ord som words ordlista godkände. Sonja hade gärna fått ett signerat ex av min bok. Kanske hade jag varit nervös för att hon skulle uppleva bokens språk för grovt stundtals. Men vetskapen om att hon var en person som trodde på mig värmer än idag. Flera år efteråt. Jag glömmer aldrig människor som betytt något för mig. På olika plan. De sitter osynliga på en kvist någonstans i mitt inre. När jag minst anar det rör de lite på sina spröda vingar och visar sig på nytt. I en ny skepnad med en utstrålande varm och positiv energi.

DSCN8494

 

Annonser

36 thoughts on “Det är inte manligt att gråta

  1. Det är nog så vi mjuknar i hörnen, det är fint tycker jag, vi borde alla fötts med mjuka hörn från början. Hjärtevarmt ett vackert ord det ska jag lägga på minnet . Fin torsdag till dig , själv ska jag städa !

    • I mina barndomskvarter gällde det som grabb att vara tuff i de rätta lägena. Annars kunde man råka illa ut. Spelregler som även finns bland vuxna. Osynliga och synliga. Visst är det ett vackert ord att suga på. Hjärtevarmt. Hoppas du hinner med att njuta av värmen som kommit tillbaka med besked.

    • Det bor en liten ekorre i mig och jag kan inte med att slänga saker fast vi flyttat ofta. Bokbeståndet har vi minskat på som tur är. När två bibliotekarier gifter sig med varanda samlas det lätt mycket skrivet. Böcker är härligt. När man ska bära boklådor tänker man på annat vis.

  2. Inte konstigt att tårarna kom, vilket fint brev. Ser fram emot att läsa din bok. Har inte kunnat läsa på flera år (p g a koncentrationssvårigheter (som en följd av både fibron och ME:n) hi hi! det blev en parentes i parentesen 🙂 ) men jag skall göra ett nytt försök med din bok 🙂 Hoppas du får en fin torsdag! Kram!

    • Jag blev rörd och filmen startade upp. Ibland kan jag minnas både små och stora detaljer.
      Vet hur det kan vara. När rman är så trött att det inte ens går att läsa lokaltidningen. Där man fastnar på samma rad. Tankarna fladdrar iväg och allt är svart och tungt. Tänk om det blir min bok som får den biten hos dig att komma tillbaks. Då hade jag blivit lite mallig. 🙂
      Har du samma väder som vi har här nu har du säkert suttit ute på balkongen och gottat dig. Eller så är du igång och ”leker” med din nya köksapparat.
      Kram

  3. Här är det inte svårt att få en tår i ögat … så fint brev! Ordet ”hjärtevarmt” ingår även i min samling av ord och jag använder det när jag verkligen vill vara nära och innerlig.
    För egen del tycker jag att tårarna ligger väldigt nära till hands i många sammanhang numera och jag tror att man med åren blir lite mera ”gråtmild” och visar känslorna.

    Ha en fin dag! Själv ska jag mobilisera kraft för att hänga med på en ”inbjudan” in till stan. Vad den innebär vet jag inte just nu … 😉

    • Gillar verkligen det ordet. Så långt från hårda och kalla ord.
      Det stämmer. Åren och erfarenhet med att ha åkt på smällar av olika slag öppnar upp på både gott och ont. Många växer och blir starka av motgångar. Andra får aldrig chansen. Sverige har blivit kallare och hårdare de sista åren.
      Hoppas att förkylningen har lättat och du får en trevlig och överraskande tur till stan. Menar du G, J eller H? 😉

      • Jag menar J för det är den stora … och verkliga ”stan” när det handlar om ”viktiga” saker! H är något vi sällan besöker och G är ju mysfaktor nummer ett! Där är vi ofta … i lördags på Hamnkrogen uppklädda till tänderna och hade en helt underbar kväll med mig i strålkastarljuset. Gissa om jag grät?? Lyckotårar kan jag säga! Vilka barn jag har!! I söndags var vi där igen och åt pizza och njöt av solen och allt som vaknat till liv igen. Inte minst alla MC som dundrade iväg efter en stund. Som vi trivs!! Vi är inte ofta ensamma och sysslolösa så att säga. 🙂

  4. Nog är det manligt att gråta hörrudu!!!! Iaf som jag ser det, då har man kontakt med alla sina känslor, och det måste väl ändå vara manligt eller??? En sådan vink, tecken, som du fick
    med att hitta just det brevet, just nu, det är ingen tillfällighet, det fanns med i din livsbok.
    Du skriver så härligt om denna kvinnan så man förstår att hon betydde mycket för dig. Även
    ditt sätt att beskriva människor som satt sig ”inne” i dig var otroligt fint skrivet!!
    Hoppas du får en härlig dag 🙂
    Kramen

  5. Men nog är det mänskligt alltid, att gråta smått eller stort allt efter behov.
    För vad vore livet utan gråt och skratt? Ganska medelmåttigt faktiskt!

  6. Det brevet kom fram i rätt ögonblick, verkligen ett ”hjärtevarmt” brev. Utsnittet, ”hoppas du har tur med din bok”, anar jag säger mycket av det som upptar dina tankar i nu-läget, så att hitta det var förstås extra roligt. Apropå sinnesrörelse, så är tårar en välgörande ventil, när den väl öppnas, oberoende av orsaken. Man behöver gråta ibland och ”lätta på trycket”. Att överraskas av sina egna tårar, kan vara en skön känsla – även om man kanske inte tillåter sig att släppa fram dem var som helst.
    Vi hade en underbar dag igår med värme här, man kunde gå ut utan ytterkläder.. en försmak av sommar. Hoppas ni är glada nere i Ystad, önskar dig en bra torsdag!

    • Precis som efter ett vårregn kommer solen. Bäst är det alltid när man kan välja sina tillfällen själv och framför allt om man står ut med sin egen spegelbild.
      Du kan behöva sol och värme uppe i dina trakter. Vi har fått värmen idag istället efter några mer kyliga dagar där man inte vetat hur man ska klä sig. Idag skulle den vågade kunna slänga av sig allt. Själv är jag en textilbadare. 😉

      • Har nästan vant mig av med värme, får hålla till godo med hjärtevärme 🙂
        Gissar att du var lite grann modig i textilbadandet, haha.. Uppknäppt skjortkrage vore väl modigt? Bara tår också.. Nähä.. Nu vill ordprogrammet säga mähä. 😉 Det är uppkäftigt, undrar vem som programmerat det?
        Ha de’ i vårsolen!
        PS. T.o.m. hundarna vi passar denna veckan, tycker det är skönt med värmen.. När de kommer in, lägger de sig där det finns en solfläck. ”Djur är också mänskor”.. Det besannas ibland 🙂

  7. Åh … Så vackert … Så fin hon känns, Sonja …
    Ögonen tåras, men samtidigt kommer ett litet leende

  8. Fina rader.
    Men var det inte så förr, att pojkar blev itutade att de inte skulle gråta.
    Larvigt, lika larvigt som ljusblått är en pojkfärg och rosa en tjejfärg

    Ha en fortsatt bra dag

  9. Jo. Det var mer utbrett då. Man ansågs vara en mes om man började grina. Pinsamt för en tuff grabb. Minns bara en tjej som spelade fotboll. Hon var jättebra. Håller med om färger. Minns främmande tanter som böjde sig fram över vår barnvagn. ”Vilken söt pojke. Vad heter han?” Jag svarade lite olika om varelsen som råkade ha blåa kläder just denna dag. Ibland det rätta namnet. ”Jennifer.” 🙂
    Önskar dig en fin kväll

  10. Tänk att hitta ett sådant brev i sina gömmor… så varmt, så fint. Inte alls underligt om du blev berörd. För övrigt tycker jag inte alls det är omanligt att gråta… inte numer, men jag minns uppväxtåren, då pojkar absolut inte fick gråta. Konstigt, tycker jag idag.
    Önskar dig en fin torsdagskväll.

    • I ett ekorrhem kan man hitta allt. 🙂 Men jag har varit jätteduktig på att slänga stora saker de sista gångerna vi flyttat.
      När jag växte upp såg jag aldrig min pappa gråta. Ingen annan man heller. Väldigt få grabbar. De ansågs som mesar. Smällar skulle man ta som en stor man. Hur ont det än gjorde där smällen tagit. Jag har jobbat en del inom skolan och sett att grabbar har gråit minst lika mycket som tjejerna. Skönt att det blivit så. Roligast är det att skratta.
      Det samma till dig. Nu ska jag ta in tvätten innan den blåser bort.

  11. Det var ett fint brev!
    Hon ville verkligen få det där sagt, så hon tog till och med hjälp med att få orden på papper.
    Jag tror att Sonjas brev kom fram just nu därför att hon ville ge dej de där orden igen.
    Det händer ibland att saker kommer när man behöver det.
    Sonja gav dej något fint… och i din text fann jag något jag behövde..
    orden.. ”Behöver inte bevisa något längre.”
    Det gav mej en insikt (och frihet) i något som jag upplevt som lite jobbigt.
    Så de orden tänker jag sno! 🙂

  12. Vilket fint brev…. Jag har också sparat små gulliga brev, kul att läsa efter en massa år. 🙂
    Jag glömmer heller inte människor som betytt något, självklart gör jag inte det. Det kan vara en mening av värde som fastnat för evigt, ett ord eller en handling som för evigt är förankrat i mig.

    Kram på dig Bosse 🙂

  13. Skönt att läsa att det finns likasinnande. 🙂 Tror du att de som fått gulliga brev av oss också har sparat dem och läser dem med jämna mellanrum? 😉
    Det är samma hos mig. Plötsligt. Ibland i ett märkligt sammanhang kan det fladdra förbi en tanke, eler en fras som någon sagt någon gång. Häftig känsla. Jag tolkar det som att det finns en mening med allt. Även om jag själv inte hänger med i tankegången när det just händer.
    Kram

  14. Så starkt, så värmande, så underbart berörande. Tänker att det är ett tecken att du hittade det där brevet just i denna tid. Att det är en liten vinkning från Sonja, som sitter på en annan plats och kan vifta med en vinge eller så, som en lyckönskning…
    Och ”hjärtevarma”, ååå! Så himmelens fint bara det!
    Stor kram

  15. Klart att män också får gråta, i lagom portioner då förstås så att det är hanterbart 😉 (men lagomregeln gäller för kvinnor också)
    Vilket fint brev och fint sätt att minnas en gammal vän som funnits där och hejat på, sådana vänner behöver man.

    Sv: Vågar tyvärr inte lova något när det gäller att hinna stanna och fotografera rapsen, jag har en uppsats att skriva och en lite speciell situation. Men jag kan ju sträva efter att ta mig tid, så kanske:) Tack för din omtanke.

    Önskar dig en finfin helg!

    • Lagom är alltid bäst. Det får inte bli översvämnng. 🙂
      Strävan är också en tanke. Glöm bara inte bort att njuta fast du är mitt upp i allt. Det ger också en viktig energi för att klara av allt annat. Lycka till med uppsatsen. 🙂
      Önskar dig en glad Pingst.

  16. Vilket fint brev, du har många fina bekantskaper att tänka tillbaka på eller ha det gott med i nutid.
    Det är jättefint att gråta, oavsett vem du är. Jag kunde inte gråta när jag var barn och såg film eller vad som helst som var sorgligt på tv. Pappa tittade på mig och sa att det var fjantigt… Sitter fortfarande i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s