Fem bruna löv

Strax innan vi flyttade sålde vi vår gräsklippare. Det var en trött före detta självgående klippare av äldre modell. När det var dags för årets grässäsong investerade vi i en ny Stiga med uppsamlare. Med nyhetens behag studerade jag den tjocka instruktionsboken som följde med i köpet. På skisserna från de två modeller som visades lärde jag mig i faktarutan att man skulle trycka tre gånger på bensinblåsan. Det sistnämnda var ytterst viktigt vid varje kallstart och när man tagit en längre paus i klippandet.
Det var denna blåsa som blev den första motgången. Hur jag än vände och vred på ”Stigan” upptäckte jag ingen liknande manick. Till slut tog fantasin slut. Jag tryckte desperat på allt som inte rörde på sig. Ingenstans fanns någon rund blåsa. Så småningom upptäckte jag att vår klippares serienummer inte fanns med i boken. Vår klippare var av 2006 års modell. Instruktionsboken visade två tidigare modeller.
Det fick bli ett telefonsamtal till Lantmännen. Solveig drog vinstlotten och fick ringa. Hon lärde sig att vår klippare hade inbyggd chock. Genom att samtidigt hålla i tre svarta reglage med vänster hand, lyckades jag stolt med höger hand rycka igång maskinen.
Premiärturen rök det om. Det höga gräset hade tuff konkurrens om uppmärksamheten med små oönskade bunkrar med torr jord. Jag funderade på att ta på mig sliparglasögonen. Som ny i området avstod jag, ville inte sticka ut. Jag vågade inte ens stoppa in bomull i öronen. Den förra klipparen hade varit rejält högljudd, så på den tiden var det ett måste för att rädda hörseln.
Jag var glad för två saker; att bensinen räckte hela rundan och att jag slapp stanna för att tömma uppsamlaren. Jag hade sett hur en gammal granne fick avbryta stup i kvarten för att gå iväg till komposthögen.
Klipparen fick svalna innan jag noggrant torkade av både här och där. Tyst funderade jag på om alla dessa goda råd i instruktionsboken skulle innebära att efterarbetet skulle ta dubbelt så lång tid som själva klippandet. Som avslutning tänkte jag mig en tömning av uppsamlaren. Nöjd lyckades jag med ett par smidiga grepp få loss gräsuppsamlaren.
Jag vet inte vem som blev mest förvånad. Jag eller de fem bruna löv som hade letat sig in i uppsamlaren. Med tom blick stirrade jag på höstlöven. Förstrött letade jag efter någon form av inre inbyggd uppsamlare. Ett lönnfack. Ett hemligt litet inre rum där allt grönt gräs vilsamt låg. Så måste det vara, försökte jag övertyga mig själv.
Någonstans når man dit. Till gränsen där man måste inse sanningen. Till stationen där det sunda förnuftet får råda. Där hjärnan äntligen tar till sig ren fakta. Inte ett enda grässtrå var uppsamlat under premiärturen. Där var logiken.
Några timmar senare cyklade jag nära havet bland sommarstugorna. En tidig sommargäst höll på att klippa gräset med en Stiga. Hans fru bläddrade från sin Baden-Baden-stol förstrött i en tidskrift. Jag cyklade ner till stranden. De friska västanvindarna ruskade om mig. Fick mig att släppa på både min stolthet och manlighet.
Jag tog samma väg tillbaka. Det visade sig vara en trevlig Västerbottning från Umeå. Jag berättade om mitt dilemma. Hans modell var från 2005. Bensinblåsan satt där den skulle såg jag när min nya kompis sprang in i stugan. En kort stund senare kom han ut med en grå plastmojäng.
”Den här ska du ta väck.”
Han satte den på plats i sin gräsklippare och gav mig en lektion.
”Nu ska jag hem och impa på frugan”, bjöd jag käckt på.
Det blev inte så. Något gick snett. Eller stod still efter att jag elegant tagit ur plastgrejen. Solveigs leende låste sig i en stel grimas.
”Vad skulle du visa mig för roligt?”
Gasvajern fastnade på första rycket. Hur jag än drog eller lirkade satt reglaget orubbligt fast. Det gick inte ens att prata den tillrätta. Ingen dialekt eller språkvariation kunde ändra på situationen. Mina mörka tankar gick till vår gamla Huskvarna. Denna luggslitna maskin som behövt så mycket omsorg och lirkande, men som ändå hållit gräset kort i vår stora trädgård. Jag borde inte ha sålt gräsklipparen till mannen med det häftiga humöret. Det var den inte värd på ålderns höst. Det var gräsligt gjort av mig.
Med gemensamma krafter fick vi in den nya gräsklipparen i kofferten på bilen. Jag höll krampaktigt i garantisedeln. Om jag hade tittat i backspegeln skulle jag sett hur fem bruna löv fladdrade iväg i vinden.

Annonser

32 tankar om “Fem bruna löv

  1. Roligt – efteråt! Vart tog allt gräs vägen? Hoppas du har en som fungerar nu – själv hade jag ingen bensin till den gamla apparat jag har och ingen möjlighet att köpa någon förrän i morgon. Gräset det växer… Kram/M

  2. Haha… så det kan bli! Fick du ordning på den eller smög du in i förrådet hos den arga mannen som köpt din gamla… lade tillbaka pengarna han köpt den för och tog tillbaka den?

    • Det där skulle varit en bra idé Anki. Varför kommer du med den nu? 🙂 Den nya som vi köpte hann med väldigt många sjukdomar. Tristast blev det när garantitiden gått ut. Någon gång skulle de skicka efter reservdelar från Italien. Jag tror att det hade gått fortare om ni kört ner med er husbil och hämtat dem. Vårt gräs hann bli högt ibland. Inte så kul när vi skulle ha besök.

  3. Underbart att starta dagen med att titta in hos dig. Nu kan jag leende sätta mig vid frukostbordet. Om du fortfarande har problem med gräsklippningen så tycker jag du ska fundera på den modellen jag har inhandlat. Ha en fin fortsättning på dagen.

    • Oskyldig som vanligt. 😉 Vet inte hur många fel den nya maskinen hann med. Massor av plastsaker gick sönder och ramlade av. När vi skulle flytta till Ystad hade vi ett allvarligt samtal. ”Du stannar här”, röt jag åt den. 🙂

  4. Snacka om att vardagens händelser övergår fantasin ibland. 😀
    Ska nog vara glad för min billiga, lilla, skrangliga handjagare. Inga problem mer än att sätta i en och annan skruv eller mutter när någon skakat loss.
    Och den räcker för mina ynka gröna kvadratmetrar.

    • Jag är där nu också Ninna. När vi sålde villan ville inte gräsklipparen följa med till Ystad. 🙂 Vi har också numera en liten plätt. Därför köpte vi en handjagare och jag var tillbaks till barndomssomrarna när pappa undrade om jag ville klippa gräset. Cirkeln var sluten. Vi behöver inte ens en uppsamlare längre.

  5. Det var inte en gräsklippare – det var en lövuppsamlare?

    Du skriver mycket roande och bjuder på dig själv. Vi är säkert många som känner igen oss! Gräsligt roligt.

    • Där fick du till det Lotta. Gräsligt roligt. 😀
      När jag gör vardagssysslor gör jag det ofta med automatik. Samtidigt tänker jag ofta på något roligare för att lura min hjärna. Detta kan bli extra komiskt och även farligt ibland. Disträ är förnamnet.

  6. Vad roligt skrivet man skrattade när man läste. Men jag kan förstå att du kanske inte var lika road när du höll på med din gräsklippare.
    Men jag hoppas att du antingen fått stil på den eller att du köpt dig en ny.
    Ha en kanon dag
    Kram Linda

  7. Ja du ett fast jobb skulle göra massor, men jag har ju dock ett jag kan återvända till men i en annan stad.
    Jag blev som du jätte glad när jag fick första kommentaren på min blogg.
    Jag tror inte jag ska fira att jag bloggat i 1 år utan hoppas på ett till år med mera bloggande och intressant läsare och andra bloggare.
    Kram Linda

  8. Gräsklippare är ett, eller sju, kapitel för sig själv. Vi har choke-knapp på vår och det går bra – om jag bara kommer ihåg att hålla in rätt handtag (död mans grepp?) så att den funkar.
    Vad hände med klipparen? Bytte ni till en ny eller blev det blocketsök? 🙂

    • Så länge vi hade garanti på den kunde vi stå ut. Det blev en hel del resor av olika anledningar till Lantmännen. Inte så kul när det hände under högsäsong. Sedan var det bara att vackert betala när garantin tog slut. Ett typiskt måndagsex. Död mans grepp låter ganska läbbigt att säga men är en bra grej.

  9. Ha, ha.. så härligt du berättar om gräsklipparen, Bosse, även om det så klart måste känts väldigt jobbigt i stunden. Hoppas att du har en gräsklippare som fungerar nu. Hos mig växer det så det knakar just nu i alla fall. Både gräs, ogräs och annat. 🙂

  10. Stackars Bosse… Tänk hur det är, när det kommer till kritan är ändå de gamla beprövade trotjänarna bäst ändå! De nya är avancerade som rymdskepp och så tekniska att de lätt går sönder i alla fall… Vet precis hur ni kände er, har varit med om liknande hur många gånger som helst. Och så svär man och ångrar sig…

    Kraam
    Petronella

  11. Det låter jobbigt att vilja vara en god och modern trädgårdsägare. 🙂
    Jag har ju ingen trädgård och balkonglådorna har inte fått nåt innehåll ännu.
    Dock har jag en katt.. som troligtvis har nån släng av identitetsproblem.. för hon äter upp allt grönt.. som om hon vore en ko.
    Så.. om jag hade en trädgård med gräs som behövde klippas.. la jag mej bara på en filt och läste en bok och uppmanade katten att gå ut och beta. 🙂

    • Tänk om jag hade fått låna din katt de gånger som vår nya klippare var på verkstad. Ofta mitt i sommaren när vi skulle ha kalas eller besök. 🙂
      Stackars dina balkonglådor. Har du tröstat dem med att du ska satsa på extra mycket höstaster och ljung? 🙂

  12. Du är rolig du, Bosse! Det finns det som är trevligare än att klippa gräs stup i ett, nej jag föredrar vildvuxet! Men det fungerar tyvärr inte, det blir för högt då.
    Det enda positiva med gräsklippning, förutom att det doftar gott, är att man får motion och mår bra när det gått några timmar efter att man gått och blivit lomhörd och bensinförgiftad, plus skavet, om man inte har tillräckligt tjocka strumpor i stövlarna. Men är det bara myggfritt går det väl an, för om jag ska klippa tar det ett par timmar, vi har (för) mycket gräs. Man vill inte behöva slåss mot myggen också, det räcker med att man väntat för länge, så att gräset blivit tungklippt.
    Haha, Lena, du har kommit på knepet.. det är tydligen inte bara vi människor som har konstiga böjelser.. Men här skulle det inte räcka med en katt, det fick väl vara en riktig monsterkatt då.. Här kniper katterna möss och fåglar, de är normala på det viset.. Om det är så bra vet jag inte, det blir färre möss, men det är inte roande att se, när de leker med det stackars bytet.
    Så bekvämt att bara behöva en liten handjagare, där är du lyckligt lottad, Bosse!

    • Motionen gillar jag. Tyckte det var roligt att klippa gräset när vi hade en fungerande modell. Samtidigt kan man gå och klura på något annat. Gräset fick inte bli för högt. Då blev det tvärstopp och jag fick rensa. Men det går säkert inte att jämföra med dina ytor. Då är det säkert att föredra vildvuxet. Jag behövde aldrig tänka på stövlar, strumpor och odresserade mygg.
      Jag tror att Lena har en monsterkatt och dessutom en blogg jag diggar.
      Håller med. Det är enda gången jag är på mössens sida. När katterna leker tafatt med dem.

  13. Tungt kapitel det där med gräsklippare 😉 Vi har gjort oss av med åkgräsklipparen, den vill jag
    aldrig se mer, och än så länge har vi inte fått anlagt någon gräsmatta. Men när det blir då
    kommer det hit en Husqvarna igen 😉
    Ha en härlig dag!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s