Tio små ynkliga ord

DSCN8490

Att det ska vara så svårt att hitta tio ynkliga ord. Jag kräver inte omöjliga elva. Det ser så enkelt ut och det känns som om jag ska lura småbarn på godis när jag tar fram ett mynt och börjar skrapa. Självförtroendet är på topp.
Först hade jag mått dåligt en stund. Det var när Solveig sa att det inte behövdes något mynt. Istället började hon skrapa otäckt med en nagel. Jag hatar det ljudet och minns läbbiga stunder från svarta tavlan i klassrummet där det skrek i mina öron. Snabbt trollade jag fram en turkrona. Trodde jag. Vi turades om. Jag lät Solveig börja. Sedan skrapade vi en i taget. Samma gamla visa. Vi blev lottlösa. Eller… egentligen skrapade jag fram en massa bokstäver precis i mitten av spelplanen. Solveig sa att de inte gälldes.
”Varför inte då?”
”Det fattar du väl?” fick jag till svar.
Dumt att bråka om små bokstäver men tänk om hon har fel för en gångs skull. Även
Sol-veig har sina fläckar. I så fall har vi missat väldigt ofta ”D-i-n-a b-o-k-s-t-ä-v-e-r”.
Nu är jag ensam. Det regnar och humöret är relativt lågt. Fram med kronan. Här ska skrapas klart… och sedan ska jag ringa till Visby. Eller ska jag vänta på att de ska ringa? Vänta på att gräset ska växa… nix, jag ringer. Åker gärna till min favvo-ö och hämtar en check. Där skiner säkert solen likt i Karlstad. För en mille får man fortfarande rätt mycket. En bra investering borde vara att köpa lotter för pengarna. Man vinner på var tredje… 😉