Jag är dyr i drift

Vi är flitiga på att källsortera i vårt hushåll. En blå plastback står i diskbänksskåpet bredvid avfallsspannen. Fast jag nästan varje dag går ut till soprummet är backen snabbt överfull igen. Med jämna mellanrum, när saker börjar ramla ut när jag öppnar soprummet, fyller jag bilen och åker och slänger i containrarna.

Det är ett konstigt kretslopp. Jag fyller på i klädescontainern och polackerna plockar ut kläderna igen. Tidigare kunde det hända, jag ska vara ärlig och erkänna, att när det var knökat så tog det emot att trycka till och stoppa in halva armen i den skumma mörkgröna miljön. Tänk om en råtta med taskigt humör bet till och jag blev av med ett par fingrar. Den rädslan har gått över sedan vi flyttade till Skåne. Jag är så van numera att det jobbas för fullt därinne. Helst när det är mörkt ute. Kan inte finnas några råttor och möss där inte. Ibland byter jag några fraser på polska. Svårt att förstå alla ord. Helst med tanke på att det ekar därinne. Deras gamla minilastbilar står ofta i vägen när jag kommer med bilen. Motorn är på. Bråttom för att hinna med nästan färja till Skavinski. 🙂

Jag behöver inget beröm för att jag sköter grovsoporna. Papper, kartonger, mjukisplast, ofärgat glas, färgat glas, batterier, kläder osv. Jag är duktig på att stoppa rätt. Borde skriva upp det på mitt CV. Ändå händer det att Solveig tilltalar mig:
”Bosse! Har du varit iväg till återvinningsstationen idag? Eller ligger skräpet kvar i soprummet?”
”Ja och Nä.”
”Du har väl inte gjort det igen?”
”Vilket? Man är alltid oskyldig tills motsatsen är bevisad. Så det så. Hör med Kurt Wallander.”
”Du är överbevisad sedan länge. Den här gången var förpackningen oöppnad. Hur många nya paket har jag köpt som du sedan slängt?”
”Jag har ingen siffra så där direkt.”
”Du är dyr i drift.”
”Du får ta det på min veckopeng. Jag kan inte hjälpa att jag är superstark eller att förpackningen ingenting väger.”

Jag har blivit bättre. Tack vare att jag är läskunnig. Helst på svenska. Lizette hängde gärna på tåget. Hon körde med engelska.
Orsaken till mina upprepade fadäser är att när diskbänksskåpet blir fullt ramlar saker lätt över och vid sidan om den blå plastbacken. Ingen i vårt kvinnodominerande hushåll har heller nappat på mitt förslag att ställa in paketet i kylskåpet eller lägga det i frysen. :)Jag har inte bara blivit bättre. Jag har blivit superduktig. Om jag får skriva det själv. Skrattar när jag håller på att få med mig paketet av misstag. Lyfter ut det och ställer snyggt tillbaka det igen. Ingen ska lura mig.
Denna gång låg det underst i backen. Kunde det verkligen ha ramlat så långt ner? Jag såg paketet med varningstexterna, den svenska och den internationella, när jag kom ut till soprummet. Ändå tvekade jag. Vände på det. Vilka regler gäller? Ska jag gå efter texten eller tomheten? Tål att fundera på. Jag vill bara inte att det ska bli fel så att min veckopeng ryker. Vill att alla ska tycka om mig. Hoppas att Solveig inte har tid med att läsa dagens inlägg. 😉 Hoppas också att hon inte kommer med exakt statistik i en bloggkommentar över hur många gånger jag gjort om blundern. Är rädd för att statistiken är otäckt hög.

Dyr i drift mannen

Annonser