En naken kvinna åt gången räcker

Det måste ha sett festligt ut. En stor grupp av människor av samma kön som satt, stod och halvlåg. Alla livligt viftande åt samma håll – mitt håll. Snett framför dem försökte min blodsockerfattiga hjärna komma i rätt balans. Jag läppjade på min Cola och försökte njuta av havsutsikten. Det glittrade i det somriga vattnet. Jag såg Danmarksfärjan närma sig hamnen. Sakta kände jag kolhydraterna återvända till min diabetikerkropp. Försynt vände jag mig om för att se vilken populär person som befann sig bakom mig. Var det Uffe Lundell som stannat kvar efter gårdagen spelning vid Varbergs fästning? Han skulle säkert kyssa havet en sista gång.

Jag hade varit i mysiga Träslövsläge och badat. Denna fiskehamn är en av mina många favoritplatser på västkusten. Innan jag åkte hem till Falkenberg svängde jag in till Varbergs bibliotek för att hämta en bok som jag hade beställt. Inne på bibblan kände jag de första signalerna, kroppen började bli seg. Jag sneglade på klockan. Det var redan en bit över fikatid för Skalman. En stor del av min energi hade gått åt till att simma och leka kurragömma med några leksugna brännmaneter. När jag kom till bilen hade jag ingen lust att fika i bastuvärmen eller på parkeringen. Fast jag är diabetiker kan man väl få ha några krav på livskvalitet. På studs bestämde jag mig för havet vid fästningen, som den livsnjutare jag oftast är.
På darriga ben klev jag ur bilen med min kylväska och filt. Det fick bli rakt ner. I mitt flummiga tillstånd var det inte förhandlingsbart att leta efter världens bästa plats. Rakt ner fanns det bara vassa stenar. Jag tittade med oklar blick mot vänster och såg en kille och en tjej på en perfekt klippa tjugo meter bort. Bakom dem såg jag lediga klippor men vågade inte klättra dit. Jag vecklade istället ut filten och öppnade fumligt min väska. Bestämde mig trots mitt darriga läge för Light Cola. Detta för att undvika jättehöga värden på hemvägen, om jag valt den söta Cola som egentligen behövdes just nu.
Jag hade förutom de två obligatoriska smörgåsarna ett äpple med mig. Efter några glupska bett på frukten tittade jag förstrött på dem som råkade befinna sig närmast mig. Det skiljde säkert tjugo meter åt andra hållet också. Närmast låg en läsande kvinna i bikini och en tant i brun baddräkt. Nedanför dem fanns det ett räcke med en trappa rakt ner i havet. En äldre kvinna med en röd badhandduk virad omkring sig närmade sig trappan. Jag sänkte blicken från Grenåfärjan och såg förvånat hur kvinnan tog av sig handduken och knöt den runt trappräcket. Med sin skrynkliga rumpa gick hon försiktigt nerför trappan. Aha! Någon gammal frisk tanke vaknade till liv. Jag befann mig i ”Syndens Näste”. Staden där tanterna börjar slåss om någon okänd kvinna lagt rabarber på deras gräsplätt inne på Nudistbadet. Det hade jag nyligen läst i Hallands Nyheter. Inte en gång utan vid flera reportage genom åren. Sakta vred jag på huvudet och såg nu att den där tantens baddräkt inte alls var brun. Hela tanten var kroppsligt brun som en pepparkaka. Samtidigt som jag åt på min första smörgås försökte min tröga hjärna smälta informationen. Även en nyfikenhet började växa i takt med att blodsockret lämnade farligt låga gränsen. Utan att kunna hejda mina nackmuskler vred jag diskret på huvudet. Först nu insåg jag att överallt låg det kvinnor som glömt att önska sig badkläder i julklapp. Fortfarande var jag inte tillräckligt skärpt för att känna mig generad. Dessutom fanns det unga paret med kläder till höger om mig. Frestad vände jag mig om och såg varken staket eller plank. Så vitt jag visste hade jag varken flugit dit eller klättrat över ett elstängsel. Jag kände ingen extra värme i rumpan. Inga hål i mina nya sommarshorts efter en taggtrådskontakt. Nä. Jag hade på darriga ben tagit mig fram på offentligt område. Det var jag helt övertygad om.
Efterhand som sockret steg mot ett normalvärde flyttade jag blicken mot havet igen. I ögonvrån märkte jag att någon viftade som en stins. Nu var jag mitt vanliga blyga jag och låtsades som inget. Jag var rädd för att stinsen var näckklädd. Som en sommarepidemi spred sig viftandet bland klipporna. Ett par tjejer reste på sig. Somliga skrek något ohörbart. Trots mitt stirrande över havet förstod jag att det var lynchstämning på gång och att lilla snälla jag plötsligt var både i centrum och huvudperson i detta drama i verkliga livet. När en barsk kvinna började prata med en hög stämma förstod jag att Uffe Lundell inte var föremålet för deras dyrkan. Det var ingen mindre än Bosse Lidén som fått deras adrenalin att pulsera i blodet. Jag tog bort bladet från munnen. Letade bland alla ord jag lärt mig genom åren.
”Jag skulle bara fika”, var det enda snusförnuftiga textilBosse fick fram mellan tuggorna. Detta verkade inte alls lugna de argaste kärringarna. Med risk för att de bruna rumporna skulle skifta åt pionrött tog jag demonstrativt sakta ett sista smörgåsbett. När jag gick mot bilen bubblade det upp ironiska kommentarer som jag istället borde ha kläckt ur mig. Jag var arg, omtumlad och road i en salig blandning. Dessutom övertygad om att jag var oskyldig. Om jag varit lagd åt snuskhållet kunde jag väl hyrt en video från hemliga hyllan. 😉
Det var nog tur att min hjärna fortfarande led av sockerbristen och jag inte hade sagt någon av dessa dräpande fraser. Gatlopp kan vara jobbiga även för en gammal sprinter. Dessutom var mina smörgåsar slut.
På hemvägen kom jag på ännu fler smarta saker jag borde ha kläckt ur mig. Nåväl. Det går fler tåg. Om jag tar på mig fiskmåskostymen nästa gång. Döljer propellern under fågeldräkten. Landar på en behaglig sten en lagom lång bit ut från land. Blandar mellan fågelläten, mänskliga rörelser och strupljud kan de få lite att fundera över. Om jag skulle ta och vifta med en färgglad BH och en trosa för skojs skull. Då är frågan om de kastar smörgåskanter eller småsten mot fiskmåsen. 😉

Kra! kra! För er som är ovana med fågelspråket. Trevlig helg betyder det med denna betoning.

Annonser

Modevisning på hemmaplan

Igår fick jag sitta i soffan och titta på modevisning till skön musik i bakgrunden.
JenniLizett

JennytvåLizztvå

JennytreSist

Om ni vill se bikini, badkläder och fritidskläder får ni hänga med till Mossbystrand. 🙂
Vi har fint sommarväder i Ystad. Efter lunch packar vi bilen för en stund på stranden. Hoppas att inte alla har samma tanke. Bäst är att åka dit tidiga morgonstunder och sköna kvällar tycker jag. Nästa inlägg blir troligen ett kåseri. Kanske ska jag berätta om hur arga tanter utan kläder kan vara.

Idag är ingen vanlig dag. Idag är en ensam Bossedag

Idag är jag gräsänkling. Ingen trodde att jag ville följa med och vädra de nya Jojo-korten. Fem personer kan åka så mycket man vill med tåg och buss i hela Skåne efter att ha inhandlat två kort. Första resan skulle ha tre stopp: Malmö central. Svågerstorp. Hyllie station. Något litet möbelföretag med fyra bokstäver var visst inblandat, liksom ett litet affärscentrum med namnet Emporia. Efter att ha lyssnat på ”klädessnack” i några dagar insåg även jag själv att det var lugnast för alla parter om tuppen stannade hemma. Jag försökte spela rollen som övergiven hundvalp men lyckades bara sådär.

Hade den gula lampan varit snäll idag i Ystad så skulle jag behållit bilen hemma och gjort en spännade soloresa. Efter att ha tittat ut i mörkret imorse gav jag upp de planerna. Bilen får stå på stationens parkering och jag slapp kliva upp. Om bilen står kvar i kväll tror jag att den kommer att lastas med massor av kassar från olika affärer som inte finns i vår mysiga stad. Jag tror inte att jag kan namnet på en ENDA butik trots att jag hört dessa namn hundratals gånger. Däremot kan jag rabbla Göteborgs laguppställning från 1982 när de vann den stora cupen i Europa… nähä. Ni var inte intresserade.
Dagen ska jag ägna åt att minska på mejlberget som växt till sig. Jag får ofta dåligt samvete men borde inte ha det. Det sista året har det hänt så mycket och under den sista tiden har det accelerat riktigt ordentligt. Visst är det jättekul att få mejl och mysiga meddelande på FB och även att skriva själv. Det är bara så svårt att få tiden att räcka till. Nu måste SolBo Förlag även ligga i med att marknadsföra ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Måste erkänna att jag mycket hellre sitter och skriver på en ny roman. Det passar mig otroligt mycket bättre. Tänka djupt. Gräva i mitt inre. Fantisera. Skapa. Göra resor. Både yttre och inre. Inte tjata om samma sak. ”Jag har skrivet en bok som heter… är ni intresserade av att…”

Var tvungen att se om Solveig hade rätt som vanligt. Vi var i den gemytlga hamnorten en solig men kall söndag i början av maj. Jag la in ett kort på Facebook. Tyvärr har jag slängt bilden. Min älskade fru hade rätt. Trädet levde. Här är bildbeviset på ”Lutande trädet i Abbekås.”
DSCN87370027

I söndags var jag och Solveig på en bilresa efter lunch mellan skurarna. Såg lika trevligt ut som jag sett på min bloggvän Åses sida. Men hennes bilder var mycket snyggare. Klicka här och njut. http://schnauzeraxl.wordpress.com/2013/06/16/skona-sondag/

Entrén till Marsvinsholms slott.

DSCN87130003

Det privatägda slottet.

DSCN87190009

Gårdskatten kom och hälsade på. Den berättade lite skvaller som jag inte vill dra här. En del var inte rumsrent och annat ytterst privat. 😉

DSCN87210011

För att inte gå vilse tog jag med denna skylten. Jag lovar. Jag ställde tillbaks den senare. 😉

DSCN87300020

Det var svårare att rätta till huset (det gamla tvätteriet) som Solveigs höft kom emot lite dumt. Tror ingen såg den lilla fadäsen. Måste ha varit dåligt byggt eller sankmark under. 😉
DSCN87250015

Varje sommar sedan 1996 ordnar Ystads stående teaterverksamhet populära utomhus-teaterföreställningar här. Sommarens giv heter ”Evigt ung” och hade premiär igår. Föreställningen bjöd visst på skratt och värme, men vädret var kallt. Teatern spelas alltid under bar himmel – i ur och skur. Publiken får låna filtar och regnkappor.

DSCN87310021

Nu åker vi vidare till nästa slott. Är man på Slottsturné så är man. Här blev vi portade direkt. Privat. Fick hålla oss på avstånd från Charlottenlunds slott.

DSCN87450035

DSCN87430033

Överkurs för Slottsintresserade:

Marsvinsholms slott: Ligger 12 km från Ystad. Söder om E55:an och norr om järnvägen till Malmö. På sommaren stannar tåget vid en speciell station när det är teaterföreställningar. Slottsparken har en skulpturutställning sedan 1997 som förnyas varje år.
Själva slottet uppfördes  mellan 1644-1648 av Otto Marsvin på pålar i en liten insjö. Det bildar en fyrkant i fyra våningar och är försett med ett torn i fem våningar i nordvästra och sydöstra hörnen. I slutet av sjuttonhundratalet gjorde greve Erik Ruuth en genomgripande restaurening av slottet. Sjuttio senare fick en dansk arkitekt äran att göra om slottet i Kristian IV:s stil.
Genom arv och försäljningar har slottet tillhört släkterna Thott, von Köningsmarck, de la Gardie, Sjöblad, Ruuth, Piper, Tornérhielm och Wachtmeister. Utrikesministern greve Carl Wachtmeister sålde 1854 allt till baron Jules Stjernblad. Idag ägs slottet av Tomas Iacobaeus.

Charlottenlunds slott. Ligger 8 km väster om Ystad. Nås via kustvägen 9. Slottet byggdes 1849 i medeltidsromantisk stil, med en öppen ljusgård med galleri.
Från början tillhörde Charlottenlund Marsvinsholms gods och hette då Snårestads säteri. Sedan avstyckades gården och köptes av greve Arvid Posse 1848. Det var denna man som lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. 1902 köptes godset av danskfödde Jacob Lachmann. Det ägs fortfarande av ättlingar till honom.

Nu ska jag fortsätta med mejlen samtidigt som jag ska njuta av en ensamfika. Ni inser väl att jag håller på att gaska upp mig. Man vill ju inte känna sig som den ensamma vita spaden. Jag har det rätt bra egentligen. Inget lurigt vatten som snart tar mig. Stackars barn som säkert grät sig till sömns igår kväll. Men mister du en spade, en vän eller en familj kan du alltid skruva ihop en ny på IKEA. 😉
DSCN87710026

Ibland blir det fel men ändå bra

Min ena byxficka var tung. Jag hade laddat med enkronor som mina bloggvänner Åse och Sandra R sagt. Inget lämnade jag åt slumpen. Idag skulle vi äntligen besöka det häftiga fiket i Vollsjö. Fiket som hade inredning från femtiotalet, en hägrande jukebox och mysiga tanter som stamgäster. Vad skulle jag välja för låtar? Tro inte att jag skulle lyssna på nostalgi från tiden jag själv varit med om. På femtiotalet visste jag inte vad musik var för något. Men Elvis är lika aktuell när man än är född i livet. Dessutom fanns det säkert massor av andra coola låtar från andra artister. Det var jag helt säker på.
I söndags gjorde Solveig en viktig upptäckt på nätet. Vollsjö hembageri hade inte öppet på måndagar. Alltid bra att titta efter så man inte åker fel dag. Man måste vara Einstein. Sandra R kom med ett sent tips på bloggen. Föreslog att vi skulle besöka Thuleslund som ligger i närheten. Vi tänkte börja med det tipset eftersom vi var mätta efter en god lunch. Vi tog därför väg 13 upp mot Sjöbo. Efter den långa flygrakan blev det tvärstopp. Asfaltläggning.
Sommarens stora väghobby.
Vi fick stå länge i kö. Till slut kom en vit bil med en stor skylt på taket. Ledbil. Följ mig. Jag är väluppfostrad. Gjorde som tjejen med den långa blonda flätan bad om. Följde snällt efter som fjärde bil. Det var en lååång sträcka. Plötsligt vek den lilla bilen av tvärt och tvärbromsade. Bilarna framför oss sneddade lite vänster för att inte köra på en lång rad väntande stillastående fordon.
”Bäst att lyda”, sa jag käckt och sänkte farten och låtsades svänga efter ledbilen.
”Nej pappa!” hördes det från baksätet.
”Det står ju följ mig med stora bokstäver på taket. Var inte du rädd att jag skulle svänga?” frågade jag Solveig.
”Nä. För en gångs skull inte. Inte ens du skulle göra en sådan knäpp grej.”

DSCN87720027

Tänk att det kan ligga en stor affär mitt ute på landet. Möbler, inredning, design, interiör m.m. Det blev några fynd. Vilken tur att jag inte tog min grönrandiga tröja som jag hade som facebookbild förra året. Framför mig såg jag min tvillingsyster.
DSCN87890043

Jennifer tog sig en paus.

DSCN87860040

Nu började det suga i fikatarmen. Vollsjö låg bara några kilometer från Thuleslund. Vi hittade lätt till fiket. Såg väldigt mörkt ut. Helt tomt på kakhyllorna. Nedsläckt. Vi såg jukeboxen genom fönstret och de gamla möblerna. Skylten skvallrade om att de bara hade öppet fredag-söndag.

DSCN87770031

Vi åkte tillbaka igen till Thuleslund. Köpte fler saker och fikade. Diabetikern i familjen tänkte smart. Köpte cola med zero sugar och kompenserade med en chokladbiskvi. Eftersom det var en molnig dag hade han passat på att ta på en svart tröja. Om det är någon som undrar har jag faktiskt fler än två t-shirtar. Minst tre. 🙂 Ska tänka på det om jag vill vara med på fler bilder. Men jag trodde det var superviktigt att ni ständigt vill vara uppdaterade på; Vad gör ”jag” just nu?

DSCN87830037

Ha! Det blev flera doser Elvis ändå. Vilken bild ska jag välja?

DSCN87880042

Vad spännande det är att plötsligt befinna sig på grusvägar med djupa hål i. Se ortsnamn som inte finns med i boken ”Vår vägkarta”. Äntligen se ett namn som stämmer. Endast tre kilometer dit. Åka och hoppa på vägen och låtsas att man är på Liseberg. Se att en lampa tänds som berättar att bensintanken är inne på reserven. Hoppa lite till. Fortfarande kvar på grusvägen otäckt nära djupa branter. Se en ny skylt. Samma ortsnamn. Fortfarande tre km kvar. Måste tänka positivt. Tur att det inte stod sex kilometer på skylten. Plötsligt börjar det ösregna. Blir alldeles mörkt eftersom vi befinner oss inne i trollskogen i Fyledalen. En underbar plats i Skåne. Tror jag. Har jag läst om. Varför? Varför hade vi inte tankat innan vi åkte. Jo. Därför det var 16 mil kvar enligt vår mätare. Det finns säkert en OK-mack lite varstans i trollskogen längs med de gropiga regnfyllda vägarna resonerade vi klokt. Vi måste ha kört fel. Kan vi ha kommit så galet att vi börjar närma oss någon förort till London? Fyra mil kvar till soppatorsk.
DSCN87900044

Till slut nådde vi asfaltsväg igen. Kände igen oss. Lärde oss hur vi ska hitta till Fyledalen en annan gång. Då ska vi ha med oss en välfylld fikakorg och en fylld tank i bilen. Vandra i trollskogen. Sjunga och ropa högt och se om det ekar.

Tack snälla Åse och Sandra R för bloggtipset om jukeboxfiket. 🙂 Liksom flickan med svavelstickorna tittade jag lite försiktigt från andra sidan fönstret. Tack lite mer till Sandra för outsidern Thuleslund dit vi kommer att återkomma. Fanns en hel del spännande saker som man kan köpa i present eller fylla på med hemma. Jag har så ont i ryggen. Går så snett. Måste tömma ut enkronorna. 😉

Vad vackert det var ute på fälten. Vallmo och blåklint måste vara två av de finaste ogräsblommor som finns. Vi fotade inga blommor. Det var för mörkt ute. Min gamla bild från Österlen får duga.

DSCN0376
Önskar er en fin onsdagskväll. Kram från globetrottern Bosse 😉

Kvällsposten som gick åt

Jag var glad för min gula väska med röd text som hängde på axeln. Jag kände mig stor. Var på väg att bli tonåring, men ännu var jag bara tolv år.
På helgerna sålde jag Kvällsposten. Jag hade eget distrikt. Två gårdar med hyreslägenheter och sex villagator. På lördagen hade jag gott om tid. Tyvärr brukade det bli kvar tidningar i väskan när jag var klar med turen. Efter några helger lärde jag mig hur många tidningar jag var kapabel att sälja. Därför minskade jag antalet begärda exemplar. Det hjälpte inte. När bunten låg på min trappa var det ändå samma antal tidningar i den som tidigare. Visst gick det bra att skicka tillbaks osålda tidningar, men det var struligt och gav inga pengar i min kassa. Goda råd var dyra. Efter ett tag hade jag blivit varm i kläderna och tog till taktiken att smyga in på kollegornas områden. Inte helt riskfritt att ge sig in på andras revir.
”Vad bra att du kommer redan. Är den ordinarie killen sjuk?”
”Jag brukar köpa av en annan grabb.”
”Mitt barnbarn har detta distriktet.”
Det hände att jag såg en snubbe med en gul väska på avstånd. Det kittlade till av blandade känslor när jag såg hur han gled in i en trappuppgång som jag besökt och sålt i för en stund sedan. Såg han stor och farlig ut krympte jag en bit.
Varannan söndag hade jag andra sorts problem. Då spelade Halmstad Bollklubb sina allsvenska fotbollsmatcher på Örjans Vall. Antingen var tidningsbudet en supporter till andra storlaget i staden, Halmia, eller så var han bara anti mot fotboll. Just dessa söndagar måste han ha haft sirap i biltanken. Min tidningsbunt var alltid sen. Det slog aldrig fel. Jag stressade genom distriktet. Ringde bara på hos de säkra korten. Sedan fick det bli ös på cykeln mot den idylliska fotbollsarenan. Väl framme stod jag utanför grindarna och sålde min väska tom. Inte var jag populär där heller. Några tuffa storvuxna kids ansåg att just den platsen var deras domän. Ett par kom med inlindade hot.
En sommardag gick det extra dåligt för mig. Nästan ingen var hemma på mitt distrikt. Semester och badstranden var säkert orsaken. Moloken kom jag hem med en tung väska. Axeln värkte och det kändes som om det var fler tidningar i väskan än det var när jag startade min runda. Pappa tyckte synd om mig och föreslog en tur ut till Grötvik vid havet. Bland sommarstugorna blev jag en efterlängtad kille. Tidningarna gick åt som smör i solen. Snabbt blev väskan tom. Allt borde varit frid och fröjd. Det var det inte. På hemvägen satt jag tyst i bilen och kände en klump växa i magtrakten. Jag hade ljugit och inte berättat hela sanningen för en snäll kvinna som till och med bjudit in mig på ett glas svalkande hallonsaft. Mellan klunkarna hade jag farit med osanning för kvinnan som satt i rullstol. Hon hade varit så glad för servicen med tidning till stugan. Hon berättade att hon skulle tillbringa hela sommaren där och att hon redan såg fram emot att få träffa den trevlige tidningspojken igen nästa helg.
”Du lovar väl att komma nästa lördag? Då ska du få glass.”
Orden skavde i mitt samvete. Pappa undrade varför jag såg så deppig ut när han hade ställt upp och kört ända ut till Grötvik. Det låter löjligt. Men denna korta stund av samvaro med den trevliga kvinnan hade lämnat ett mycket starkt intryck efter sig. Mina tankar gled dystert iväg till filmen ”Rännstensungar” och till den söta flickan som satt i rullstol. Varje gång minnet dök upp kände jag mig som en riktig förrädare.

Fjorton år senare satt jag själv i rullstol. Jag jobbade som medhjälpare på ett handikappläger i Delsbo i Hälsingland under sportlovet. Första kvällen skulle vi ha lekar och tävlingar. Först skulle föreståndaren på Delsbo Center presentera sig. En glad blond kvinna rullade in i samlingsrummet. Hon pratade en stund, men jag var oartig och lyssnade bara med ett halvt öra. Rätt snart hade jag insett att världen är bra liten. Eller så hade min fantasi spelat mig ett spratt. Minnet från min korta Kvällspostförsäljarkarriär dök oväntat upp. När föreståndaren vid ett senare tillfälle berättade för mig att hon hade en sommarstuga utanför Halmstad kröp jag till korset.
”Ligger din stuga i Grötvik?”
Jag visste svaret innan det kom. Först tog hon en klunk Loka.
”Ja. Alldeles precis ovanför handikappbadet de byggde i somras.”
Jag berättade om mitt barndomsminne. Hur jag hade haft dåligt samvete genom åren.
”Nu när du säger det minns jag en trevlig mörklockig pojke som dök upp mellan tallarna som på beställning. Du är för gullig. Jag förlåter dig här och nu. Om du sticker och köper en tidning till mig.”
”Kvällsposten eller Expressen?”
”En klass bättre. Svensk Damtidning.”

Stort GRATTIS till Susan!!!

Min yngsta dotter Lizette valde lapp utav de fyra rätta svaren som jag fick in på min åttonde bloggtävling. Hoppas du vinner på Trisslotten nu Susan. 🙂 Det är det som är meningen med mina tävlingar. Jag vill helst att segrarna ska bli miljonärer. 😀

Idag var det bara en som ville ta ett sent eftermiddagsdopp. Lizette var ensam om att bada på hela stranden. Vilken tuffing.

Imorgon ska jag lägga in ett kåseri igen. Det var ett tag sedan. Jag tänkte berätta om min karriär som säljare av Kvällsposten och om att världen är mindre än vad man tror.

Om det blir fint väder imorgon ska vi besöka ett ställe som två av mina bloggvänner rekommenderat. Det har jag varit sugen på länge. Åse och Sandra R. Behöver jag ha med mig femtioöringar eller andra mynt? 😉

25 % chans för fyra av er tills ikväll. Då är er långa väntan över.

Tänk att hela åtta av de tio alternativen fick röster. Ingen av er trodde på ”Det hade jag missat”. Inlägget där jag inte noterat på fem månader att min klasskamrat saknade två stycken tummar. Lite mer förvånande att ”Nu börjar det närma sig” inte fick någon röst. Det inlägget är det som fått näst mest visningar på detta första år. På tredje plats kommer ”300 inlägg – ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Flest av er trodde på ”En fru för mycket”. Det kommer först på sjunde plats när det gäller antalet visningar. Däremot spikade fyra av er det rätta svaret. ”Min långa väntan är över”.
Som jag skrev i tävlingsreglerna. En av dem som skrev rätt namn på inlägget vinner en Trisslott. Fyra stycken har möjlighet. 25 % chans med andra ord. Jag har lovat Lizette att hon ska få dra vinnaren eftersom Jennifer fått äran att göra det tidigare.
Det var tomt i huset när vi kom hem för en stund sedan. Tjejerna hade stuckit iväg för att spela tennis. De hade larmat. Ytterst nära att jag gick in via altandörren. Då hade det börjat tjuta rejält. Som tur var hann Solveig stoppa mig i grevens tid. 🙂
Ikväll lägger jag in namnet på den tjej som vann åttonde tävlingen. Kul att en man deltog denna gång. Hoppas att ni har fint väder. Strax ska jag fortsätta mitt jobb som trädgårdsarbetare. Fast först signera några böcker som ska ut och resa. Det jobbet gillar jag skarpt. En bok ska hälsa på i en bokhandel i Hallands äldsta stad. Kram.

Här har ni ettan och två andra snabbvägar till två av de andra alternativen. Nya läsare av min blogg är kanske intresserade.

https://bosseliden.wordpress.com/2013/05/30/min-langa-vantan-ar-over/

https://bosseliden.wordpress.com/2013/03/18/en-fru-for-mycket/

https://bosseliden.wordpress.com/2012/10/16/det-hade-jag-missat/

Tävling nummer åtta: Vilket inlägg?

Idag för exakt ett år sedan la jag in mitt första inlägg på bloggen. Första veckan hade jag följande tjusiga statistik när det gäller visningar. 0-0-0-19-3-1-1. Ni må tro att jag firade när det både blev tvåsiffrigt och så högt som nitton visningar. Att det var Solveig som varit inne på sin dator och höjt mitt humör står inte med i statistiken. 😉 Det ska tilläggas att jag hade heller inte berättat om bloggen någonstans. Idag eller imorgon kommer jag troligen att nå 40 000 visningar. Dagens inlägg är nummer 340. Tänk att fixa tusen inlägg. En utopi? Nja. Jag skulle kunna låna Jennifers systemkamera och sticka ut på äventyr på Österlen. 🙂

Dags att fira årsdagen med en tävling. Som vanligt står en Trisslott på spel. Ämnet får bli just visningar. Tävlingstiden är fram till och med söndagen den 23/6 kl. 23.59. Alltså en tvådagars tävling. Jag drar en vinnare bland dem som gissat på rätt inlägg. Nu till frågan. Vilket inlägg tror ni hade flest VISNINGAR av dessa tio alternativ? Jag har hjälpt till med att berätta inläggningsdatumet. Talet i kommentarmolnet kan vara både vägledande och vilseledande. 🙂

Det kan bara inte hända på riktigt: 26 april, 2013
En fru för mycket: 18 mars, 2013
Nu börjar det närma sig: 11 april, 2013
En dröm av guld: 23 november, 2012
Det hade jag missat: 16 okt, 2012
Vad dåligt jag mådde: 22 april, 2013
Vi tummade på det: 2 juni, 2013
300 inlägg – ”Mina fotsteg i ditt hjärta” – fram och baksida: 28 april, 2013
Min långa väntan är över: 30 maj, 2013
Månadens boktips – ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman: 1 december, 2012

Skriv NAMNET på det inlägg som du tror hade flest visningar. En chans var. Lycka till!

Ps. Jag tjuvstartade med en dryg timme. Ifall jag vill sova lite längre. 🙂

Imorgon blir det tävling

GLAD MIDSOMMAR TILL ALLA BLOGGLÄSARE!

DSCN7993

Min åttonde tävling varar i två dagar. Som vanligt gäller en Trisslott som vinst. Jag drar en vinnare av dem som svarat rätt. Imorgon läggs frågan in. Ingen stresstävling.

TÄVLINGSSTATISTIK:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Ingen klarade Mariestad.
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Kerstin Nilsson.
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Ulrika Gasser.
4. Julblogglov: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson, Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson
5. 20 000 visningar/Sportlov: Tio sovande bilder på Jennifer. Ezter Nilsson
6. 25 000 visningar/Påsklov: Tio kaffekoppar. Anne med E.
7. 30 000 visningar: Hjo Kyrka. Kerstin Nilsson
8. Ett år som bloggare: Vilket inlägg…. Vinnare: ???

Från städning till stranden

DSCN86890001Blogg

DSCN86950007

Från muller och ösregn i morse till… plötsligt kom värmen. Inte i en jämn takt. Nej då, i ett nafs var det som att stiga in i en bastu. På dagens schema stod städning.
Storstädning dagen före stora ”Hoppagrodadagen”. Som belöning blev det sedan en tur till närmsta strand. Lyxigt att nå havet på ett par minuter. Två badkrukor och två delfiner tog samma vita Volvo till stranden. Två av oss hade det riktigt mysigt i strandstolarna. På översta bilden är det svårt att se vilka som tillhör vilken grupp. Hoppas jag. 🙂