På två hjul genom sommaren

DSCN86880001

Äntligen var min cykelkompis tillbaka. Igår var det Solveigs första sommarlovsdag. Vi startade sommaren 2013:s första etapp med att parkera vid nerfart ett mot havet. Det finns nio att välja på mellan Ystad och Nybrostrand. Härligt att cykla genom skogen längs med Badstigen. Inte så mycket folk. Njutfart med ögongodis i form av grönska och havsutsikt och örongodis i form av fågelkvitter. Betydligt fler personer att möta och passera när vi cyklade förbi bilen igen och fortsatte Strandvägen och Badpromenaden längs med Ystad Saltsjöbad och Sandskogen. På tennisbanorna sprang de duktiga tjejerna sig svettiga för att hinna upp bollar i det röda gruset. Synd att ingen svenska är kvar i Swedish Ladies och att inte Sofia Arvidsson och Johanna Larsson väljer att spela på hemmaplan. Det hade betytt mycket både för kommande unga framtidshopp och för svensk damtennis överlag. När vi vände cyklarna vid hamnen fick vi den lockande utsikten mot Kåseberga snett till höger. Livet är inte så dumt och imorgon är det midsommarafton. De har lovat uppfriskande regn och rytmiskt mullrande åskväder till hoppa grodorna och dansen runt stången.

Bokrondellen – bokbranschens databas

DSCN6109

Vilka hårfagra döttrar vi har.

Idag är det en speciell dag för SolBo Förlag. Första officiella dagen för ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Debutboken finns nu sökbar på Bokrondellen, bokbranschens databas. En slags länk mellan svenska förlag och bokhandlare. Om man inte är med där är man i princip osynlig och det vill vi inte vara. Gömda bakom en massa hår. 🙂

Vi är tyvärr inte ensamma. Antal titlar är ca 850 000 från ca 3 300 förlag. 400 st bokhandlare är anslutna. Akademibokhandeln, Bokia, JB-gruppen, Ugglan, Adlibris, Bokus CDon m fl. Under 2013 kommer Akademibokhandeln och Bokia att gå ihop.
Nu drar det ihop sig till åska i Ystad. Dags att avsluta och dra ut alla sladdar. Ha´en fin kväll!

En efterlängtad sommartradition

DSCN86780003

Igår kom den. Den första av tio stycken Hemmets Veckotidning. Det har blivit en tradition att prenumerera på tidningen på sommarlovet. Precis en lagom tid innan jag tröttnar. Sedan kan det bli köp av något lösnummer vid andra högtider. Jag älskar korsorden. Mina två favoriter är Ordplocket och Humorkrysset som ofta får mig att skratta åt roliga bilder och finurliga textrutor. Ofta brukar bilagan få följa med på våra semestrar. Blir det för svårt lämnar jag över till experten Solveig.
Fast vi gnäller ibland har vi vunnit rätt många gånger på inskickade kryss. Sedan kommer nästa problem. Att vinna en gång till. På lotten. På tal om tävlingar. Till helgen är det dags för ny tävling på min blogg. Då firar jag ett år som bloggare.

Systrarna Lidén har fullt upp

Sommarlovet har börjat på Rotfruktsgatan. Därför en rejäl morot dagen till ära. 🙂 Lizette är extramatte åt Fia under en vecka. Fia kan-in-te följa med till Grekland för hon saknade både pass och visum.

BloggtreBloggfyra

Fia gillar inte det hala golvet. Ser ut som Bambi på is när hon hamnar där. Bäst att hålla sig på den mjuka filten eller i buren.

Jennifer har ett tålamod som få. Under ett pillerprojekt som pågått i flera timmar har hon gjort Cake Pops. Min favorit är fåret.
BloggettBloggtvå

Själv funderar jag på om SolBo Förlag är intresserade av en kommissionsmodell för förlag som har egen distribution. Jag får väl fråga den kloka chokladdoppade ugglan till råds. 🙂 Den vet säkert vad det är för slags rabatt som de menar. Är nästan helt säker på att det inte handlar om trädgårdsarbete. Den höga siffran framför ordet får mig att tänka på en författares lön för arbetet. Jag skulle blivit tandläkare. Betalade förra veckan elvahundrakronor för trettio minuters lidande och med en dyster framtidsprognos medskickad som slutord. Tandläkaren var inte ett dugg intresserad av varken rabatt eller ett avtal med SolBo Förlag. 😉

En dag för tidigt

En dag för

Idag för exakt två år sedan:
När vi skulle byta kust, flytta från västkusten till Ystad 2011, valde vi att anlita ett flyttbolag istället för att bråka med våra ryggar. Jag grävde på nätet. Fick fram ett antal firmor som verkade vara seriösa. Bad dem om kostnadsuppgifter. Fastnade till slut för en flyttfirma som hållit på sedan 1958. Bara namnet lät tryggt. Fredrik Åkare. För att det inte skulle bli fel följde jag upp med att dubbelkolla. (Inte så att jag ringde någon Cecilia Lind eller försökte hitta en anhörig till Cornelis Wreeswijk). Därför hade jag två mejl med pris och datum tryggt insatta i en pärm.

Dagen innan flyttbilen skulle komma var vi klara med det mesta. Det kändes skönt att ha full koll på läget. Solveig skulle ta bilen till sista arbetsdagen. Jag själv stod där som en trånande hemmapappa. Gav henne en avskedskram och passade på att byta munbaciller. Fick till en långtradare med släp som smakade mer. Till saken hör att vi bor på en återvändsgata. Väldigt få bilar har skäl att köra in på gatan. Jag hörde ljudet av ett tungt fordon bakom ryggen. På en nanosekund bytte ordet långtradare skepnad.
”Vad är det för bil?” hördes det från två klipska tungor.
Trots att jag inte hade glasögonen på mig gick det utmärkt att läsa texten på bilen. Fredrik Åkare. Ut hoppade två raska killar. En låg kvar i bilen och sov. Trion hade åkt en bra bit på motorvägen.
”Ni är tidiga”, sa jag.
Killen såg ut att ta mina ord som något surt för att klockan var kvart över sju på morgonen. En kvart försent i hans värld. En småsak. Han tyckte säkert att jag var en petig snubbe. Jag sög på nästa replik för att få till rätt sarkasm utan att darra på rösten.
”En dag för tidiga. Ni ska vara här imorgon.”
”Nä”, sa han och visade på sin handdator dagens datum.
Som tur var hade jag papperna tillgängliga i en väska som skulle följa med i vår personbil nästa dag. Därmed kunde jag överbevisa honom.
”Du kan sova vidare!”, ropade han mot bilen. ”Vi ska vara här imorgon.”
”Välkomna åter.”
Eftersom han ändå var på plats i god tid bjöd jag in chefen för att kolla in läget. Frågade om allt skulle få plats i deras största lastbil. Den utländska mannen såg väldigt tvekande ut. Nästa dag blev dramatisk. Det hände så mycket så det är värt minst ett eget kåseri. Jag har svårt att smälta att någon i flyttskaran stal flera CD från min samling, enbart med artister på M. Orsaken är att alla skivor låg i alfabetisk ordning. Det handlade minsann inte om musiksmak utan bara snabba, smutsiga fingrar som grävde sig rakt ner i den låda som var närmast. 😦

Önskar er en fin söndag.  Vi blev väckta i natt av ett knallande som låg rakt över oss ett tag.

Ps. Detta kåseri la jag in på Facebook i maj förra året. Innan jag hade någon blogg. Då i en förkortad version som ändå säkert kändes som låååång av läsarna. 😀

 

 

Månadens boktips – ”En osynlig” av Pontus Ljunghill

DSCN86490002

Det finns väl få saker som enar människor så mycket som avskyn för övergrepp och mord på små oskyddade barn. Efter att under några tillfällen ha skapat ett vänskapsband med en åttaårig flicka utnyttjar en man detta i Vasaparken i Stockholm, en kväll i början av september 1928.
I kursiv stil följer vi mördarens tankar och handlingar genom hela kriminalboken. En ung John Stierna blir utsedd till att hålla i utredningen. Parallellt förflyttas läsaren till Visby 1953 med jämna mellanrum, dit en åldrad John Stierna rest. Han har valt att sluta ett år innan sin pensionering. Om några dagar går preskriptionstiden ut för Ingrid Bengtsson. I samma stund som Domkyrkans klocka kommer att slå tolv slag, natten mellan den andra och tredje september, kommer en mördare att gå fri.

Redan första morgonen på värdshuset där John Stierna tagit in knackar det på dörren. En frilansjournalist med tusen frågor jobbar på en artikel om det uppmärksammade och ouppklarade fallet. Börje Grönwall skriver om olösta mordgåtor där tiden rinner ut. Allt rullas upp igen när han och John Stierna träffas med jämna mellanrum på värdshuset.

Jag är impad av Pontus Ljunghills debutroman ”En osynlig”. Liksom Leif G W Persson ser jag fram emot nästa bok. Tonen i boken tilltalar mig. Jag tycker om att bli ”vän” med en bra bok. Stillsamt och metodiskt följs polisens insatser i jakten på spår och misstänka. Stierna är likt Kurt Wallander en melankolisk polisman som är gift med jobbet. Ingen muntergök precis. Den som gillar aktion och seriemord ska inte välja denna bok. I samma ”paket” som allt flyter fram i en maklig takt, får läsaren en inblick i olika Stockholmsmiljöer i slutet av tjugotalet och fram till början av fyrtiotalet. En intressant historielektion för den intresserade. Möjligtvis kan jag ha åsikter om att dialogen känns för modern för tiden. Kanske har jag fel. Sättet att bli vän med en snäll väluppfostrad flicka med en ensamstående mamma hemma är tyvärr däremot lika brännande hett även 2013. Tänk så lätt det är om man både är smart och ett monster i en och samma kropp. I en större stad finns dessutom många möjligheter att vara just en osynlig.

En osynlig är utgiven på Wahlström & Widstrand 2012.
Pontus Ljunghill är utbildad kriminolog med ett särskilt intresse för polishistoria.

OBS!
Om du vill lämna någon kommentar EFTER det att du läst ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så var snäll och gör det genom att trycka på fliken SolBo Förlag längst till höger under Gotlandsbilden/Headern. Avslöja helst inga viktiga detaljer för dem som ännu inte läst boken. Vill du hellre skriva något privat går det bra till mejladressen som står på samma ställe.

Ska du köpa boken glöm inte att läsa instruktionerna under fliken: Köp boken. Försök få dit för- eller efternamn på bankens snåla utrymme, 12 tecken, där det står meddelande till mottagaren. Det är viktigt för oss så att vi kan pussla ihop pengarna med rätt adressuppgifter och slipper gissa.

Under sommaren kommer jag att lägga in inlägg som jag gjort tidigare. Dock inte varje dag. Om det händer något roligt som har ett samband med min debutroman kommer jag givetvis att lägga in det. Annars blir det samma mix av saker som tidigare. Kåserier, funderingar, bilder på Skånes smultronställen, månadens boktips, tävlingar och andra lite halvgalna saker som jag kommer på. Naturligtvis kommer jag med intresse att följa alla mina favoritbloggar. Ni blir fler och fler till antalet. Jag önskar er alla läsare av denna blogg en skön sommar. Var rädda om er. Bry er om varandra. Njut av livet så gott det går. Ta varje dag som en gåva. Kram Bosse.

Även ett av våra favoritfik på Österlen

DSCN85890004Olof Viktors två

Det är inte alltid som de låga blodsockertillfällena dyker upp som på beställning, men ibland kan det bli riktigt bra. I vanliga fall skulle jag tagit någon nyttig smörgås med fibrer och en grönsak på. Förresten. En bakelse med rötter från en vacker huvudstad måste tillhöra det smartaste man kan stoppa i sig. Massor av nyttiga frukter. Ni ser väl allt det gula? M-a-n-d-a-r-i-n-e-r. Det kryllar av dem i en Budapestbakelse. Om man tittar åt rätt håll. Det optimistiska hållet. 😀
VAR är då bättre att hamna, än inlåst i en kiosk eller på ett konditori? Svaret är givetvis på Sveriges bästa café. Bara några bakelsekast från Ystad ligger detta populära fik i Glemmingebro på Österlen.
För första gången skulle White guide betygsätta Sveriges caféer efter att ha testat 250 caféer i landet. Av de 175 kandidater som finns med i ansedda White guide café fick olof viktors flest poäng. Här kommer den vackra och tungt vägda motiveringen.
”För att med exceptionella bröd och bakverk samt höga ambitioner på kaffeserveringen ha skapat ett kafé bortom allfarvägarna som i samspel med den traditionellt skånska miljön blivit en destination i sig.”
Prisutdelningen skedde i Kungsträdgården i Stockholm. Ansvariga på företaget var på plats. (Säkert ditlurade på något sätt.)
Matbröd och konditorivaror bakas på plats på olof viktors. Hårdbröd, kakor, skorpor, glass och marmelad produceras i företagets lokaler i västra Ystad. De anställda arbetar alltid med naturliga råvaror.
Dessutom är det mysigt att sitta och fika där. De verkar alltid ha någon spännande konst till försäljning på väggarna. Man kan sitta både inne och ute. Det enda negativa skulle vara om en tung långtradare fick sladd på vintern och hamnade liggandes på vägen och gled i otäck hög fart rakt emot väggen… sådana tankar har bara en bloggskrivare.

Har ni tid tittar ni in här eller ännu hellre på plats om ni har vägarna förbi.
http://www.olofviktors.se/index.jsp?id=1&akt=1&sub=0&lang=se

olof viktors VD Mårten Göthberg var givetvis glad över utmärkelsen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5563657

Tänka olika

Tänk vad olika jag och Solveig tänker. Jag tänkte på en synskadad kvinna på ICA Kvantum. Solveig tänkte på akut läckage och drog in mig i sina våta dagdrömmar.

Vi åkte iväg med första sändningen av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” i underbart solsken. En rejäl laddning av gröna paket i kassar som jag lät förlagschefen Solveig Lidén bära. Dagen till ära hade jag bara ben för första gången utomhus denna säsong. Postinlämningen är utanför mataffärens kassor. En kvinna hade ställt sin stora vagn lite dumt. När jag tråcklade mig förbi noterade jag att den äldre kvinnan var synskadad. Efter att ha tagit ett könummer stod vi och dividerade om olika storlekar på Postens vadderade påsar inför möjligheten att någon ville köpa tre böcker på samma gång. Det slutade med att vi missade vår tur och fick ta ett nytt nummer i apparaten vid kassadisken.
När vi skulle gå ut ur affären kände jag något vått på benen. Eftersom jag precis gjort en repris, passerat med ”trånghetsproblem” den synskadade kvinnan igen och sett att hon drack en dryck från en flaska gick mina tankar till att kvinnan var orsaken. Jag tog upp underbenet och strök bort det våta. Gick vidare ett par meter. Kände på nytt en våt obehaglig känsla längs med benen. Nu mycket mer vatten. Alldeles för mycket mer vatten. Oförstående tittade jag bakåt. Tanten måste vara oskyldig. I annat fall skulle hon behövt kastat vattnet tre meter.
Solveig undrade först vad jag höll på med för yviga gester. Sedan noterade hon vattenfloden som hon tyckte kom underifrån min byxa. Hon tänkte på akut urinläckage. Hon tisslade med kodade ord och jag började också tvivla på livet några mörka sekunder. Redan dags för resan utför. Jag såg den där ålderstrappan jag sett på en tavla, på en loppis. Då människan stod högst upp i en viss ålder. Sedan ramlade hon över kanten och blev alltmer kutryggig och den sista bilden på människan var ingen munter syn.
”Du har ingen vattenflaska i ryggsäcken?”
Tänk att bli så glad av att få sin plånbok, kamera och en massa papperssaker genomblöta. Det var så jag hade lust att börja sjunga på en låt när jag lät sakerna torka i baksätet på bilen. Jag hade satt på fel kork på vattenflaskan. Skönt. Det är dyrt med blöjor. Jag har fortfarande några steg nedåt på högra sidan att ta på ålderstrappan. Nästa steg i mitt personliga liv är att titta på vällingpaket och barnmatsburkar igen. Jag bet av en stor bit av en hörntand i måndags. Ingen på mottagningen hade tid att svara eller ringa upp efter mitt intalade meddelande. Måste ha berott på att alla på praktiken satt i personalrummet och läste i var sin ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. De kanske till och med fuskade med något segt och sött i små skålar nu när inga patienter kunde sladdra. 🙂
Igår svarade en kvinna. Det blev ingen tid förrän på torsdag. Hoppas att hon menade denna veckan. Jag glömde även att fråga om de tyckte boken var bra. 🙂 Är det någon läsare som vet om det går att sätta plåster på en styck nyfiken tunga? Snart kan jag inte prata rent. Sluddrar mest. Jag är en man så jag får väl tappert stå ut. Lite synd är det allt om mig. Eller?

OBS! Om du vill lämna någon kommentar EFTER det att du läst ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så var snäll och gör det genom att trycka på fliken SolBo Förlag längst till höger under Gotlandsbilden/Headern. Avslöja helst inga viktiga detaljer för dem som ännu inte läst boken. Vill du hellre skriva något privat går det bra till mejladressen som står på samma ställe.

Ska du köpa boken glöm inte att läsa instruktionerna under fliken: Köp boken. Försök få dit för- eller efternamn på bankens snåla utrymme, 12 tecken, där det står meddelande till mottagaren. Det är viktigt för oss så att vi kan pussla ihop pengarna med rätt adressuppgifter och slipper gissa.

Under sommaren kommer jag att lägga in inlägg som jag gjort tidigare. Dock inte varje dag. Om det händer något roligt som har ett samband med min debutroman kommer jag givetvis att lägga in det. Annars blir det samma mix av saker som tidigare. Kåserier, funderingar, bilder på Skånes smultronställen, månadens boktips, tävlingar och andra lite halvgalna saker som jag kommer på. Naturligtvis kommer jag med intresse att följa alla mina favoritbloggar. Ni blir fler och fler till antalet. Jag önskar er alla läsare av denna blogg en skön sommar. Var rädda om er. Bry er om varandra. Njut av livet så gott det går. Ta varje dag som en gåva. Kram Bosse.

Liv och död

Jag gillar att göra olika sorters roadtrips. Efter en smaskig fika i närheten styrde vi vidare mot Löderups kyrka. En vacker kyrka där de äldsta delarna, långhuset och det breda västtornet härstammar från 1100-talet.
Löderups kyrka

Inte riktigt lika gammalt träd på kyrkogården, men säkert med många år ”på stammen”.

Löderuptvå

Ett långt människoliv som var fyllt av vad?

Löderuptre

Två korta människoliv som lämnade två långlivade föräldrar alltför tidigt. Allt sedan jag precis lärt mig läsa har jag tyckt om att gå fridfullt på en kyrkogård och läsa på gravstenar. Förr tillsammans med mina föräldrar då jag ställde en massa frågor. Som vuxen tycker jag att det är rogivande och får mig att vända mina tankar inåt. Berikar min själ. En del får säkert ont av det och blir dystra till sinnet. Själv drabbas jag mest av en  tacksamhet över livet. Ger mig andlig energi.

Löderupfyra

Denna altartavla fick oss att återvända. Denna gång med kamera. Jag skrev på sportlovet om att vi av en slump hamnade i denna kyrka när vi väntade på att Lizette skulle bli klar med sitt lantliga spa. Den gången halkade vi på flera isfläckar utanför kyrkan. Det var svårt att ta sig fram.
Det går inte att få fram storheten med min gamla digitalkamera. Man måste se mästerverket i verkligheten. Otroligt skickligt målad. Konstnären hette Carl Bloch. En dansk välutbildad målare som levde mellan 1834-1890. Han gjorde många kända verk inom olika områden. ”Christus consolator” heter altartavlan som han gjorde 1875 som sedan kopierats på flera håll.

Löderupfem

Jag är även svag för gammal svensk stavning. Framför allt när jag läser äldre poesi. Finns det någon mer än jag som gillar det?
Löderupsex

Jag är svag för Solveig och rapsfält också. Tur att jag skrev det i rätt ordning. 🙂

Löderupsju

Vi passade på att gå över till andra sidan också, till den nya kyrkogården. Nästa vår är det ”rosa havet” på rätt plats igen. Allt har sin tid.
DSCN86200021

Allt leva också. Fin dikt av en av Sveriges stora skalder.

Löderupnio

Livet består också av gläntor. Är man bara nyfiken och vaken så kan man hitta dem precis var som helst. Även på en kyrkogård.

Löderuptio

Ännu en av många saker jag är svag för. Staket. Snygga staket menar jag. Utan taggtrådar. Det svarta i kombination med det gula tilltalar mig. Hade det varit en blå himmel hade det varit pricken över i:et. Man kan inte få allt.

Löderupelva

”Himlen har landat
på ett grässtrå,
därför darrar det.”
Bo Setterlind

OBS! Om du vill lämna någon kommentar EFTER det att du läst ”Mina fotsteg i ditt hjärta” så var snäll och gör det genom att trycka på fliken SolBo Förlag längst till höger under Gotlandsbilden/Headern. Avslöja helst inga viktiga detaljer för dem som ännu inte läst boken. Vill du hellre skriva något privat går det bra till mejladressen som står på samma ställe.
Ska du köpa boken glöm inte att läsa instruktionerna under fliken: Köp boken. Försök få dit för- eller efternamn på bankens snåla utrymme, 12 tecken, där det står meddelande till mottagaren. Det är viktigt för oss så att vi kan pussla ihop pengarna med rätt adressuppgifter och slipper gissa.

Under sommaren kommer jag att lägga in inlägg som jag gjort tidigare. Dock inte varje dag. Om det händer något roligt som har ett samband med min debutroman kommer jag givetvis att lägga in det. Annars blir det samma mix av saker som tidigare. Kåserier, funderingar, bilder på Skånes smultronställen, månadens boktips, tävlingar och andra lite halvgalna saker som jag kommer på. Naturligtvis kommer jag med intresse att följa alla mina favoritbloggar. Ni blir fler och fler till antalet.
Jag önskar er alla läsare av denna blogg en skön sommar. Var rädda om er. Bry er om varandra. Njut av livet så gott det går. Ta varje dag som en gåva. Kram Bosse.