Från slott till koja

En månad i England låg framför oss. Fyra hela veckor utan föräldrar. Okej då. Utan våra biologiska föräldrar.

Gruppen stod på en skolgård i kuststaden Brighton och höll upp plakat med namn på. Jag och Hansa hade snickrat ihop vårt med vissa besvär eftersom vi hade tummen mitt i näven när det gällde träslöjd.
Efter att först ha tillbringat några intensiva dagar i London, hade gruppen blivit väl sammansvetsad. Nu stod vi tillsammans och väntade spänt på våra värdfamiljer. Den ena flotta bilen efter den andra anlände. Finklädda kvinnor och män tog kontakt med namn de läste på skyltarna. Min hjärna jobbade på med sitt. Fantiserade och hoppades att det inte var just hon eller han. De verkade för stränga. För gamla. För omaka. Dessa inre åsikter var lätta att ha när jag fortfarande trodde att det fanns ett urval. Lätt att ha en uppfattning när det rörde på sig i grytan.
Solen gick i moln. En efter en försvann våra nya kompisar iväg till bilar som skulle ta dem till deras inackorderingshem. Skolgården kändes med ens som en sommarskolgård ska göra. Öde och elevtom. Nu var vi bara en trio kvar. Jag, Hansa och Birgitta som var lärare på SIS språkresor. Två femtonåriga långhåriga killar som krympte för varje minut som gick.
”Vad konstigt. Jag får gå och ringa ett samtal”, sa Birgitta och försvann.
”Jag vill hem”, sa Hansa svagt.
Själv svarade jag inte. Tänkte på en film eller boktitel. ”De två som blev över”. Jag tittade förväntansfullt upp när en bil stannade till och det hoppade ut en snygg kvinna. Hon hade på sig en åtsittande blus och en vit kort kjol som passade till hennes långa bruna ben. Kunde det vara en ung mamma? En äldre dotter med körkort? När hon greppade en tennisbag försvann mitt sista hopp. Studsade all världens väg.
En timme försent kom värdfamiljen. Två fjärdedelar av den. Mamma och en sexårig son. De kom gående från busshållplatsen, som låg långt ifrån skolan. Jag och Hansa fick själva bära våra tunga resväskor med de hårda plasthandtagen som skavde. Armarna blev långa som på schimpanser när vi med allt kortare mellanrum bytte bärhand. Benen sjönk ihop. Det var bara en banan som skiljde oss åt från schimpanserna.
Jag tror inte att vi njöt något av bussfärden. Minns inte ens hur lång den var. Till slut klev vi av bland en massa gamla hus. Frun berättade stolt att deras hus var över hundra år gammalt. Annars sades det inte så många engelska ord. När fru Wilson öppnade dörren kom nästa överraskning krypande på golvet. Inte ett spädbarn utan Mr Wilson. Min fantasi gick direkt till den knasiga Familjen Adams på TV. Nu såg det värre ut än vad det var. Det var inget dårhus. Mannen spelade fotboll och hade brutit benet. Just när vi kom hade han tydligen ingen krycka till hands.

För att få andrum gick jag en sväng in på toaletten. Där drabbades jag av ett eget handikapp. Inte så att jag glömt bort hur man gör det stora. Den biten gick bra. Problemet var att hur mycket jag än letade hittade jag ingen spolknapp. Varken på, vid sidan eller bakom stolen. Till slut gav jag upp. Täckte över bevisen med det hårda sträva toalettpapperet och hoppades att de hade en egen toalett därnere. Jag gick in till Hansa för att fråga om hjälp. Min res – och rumskompis satt lutad över byrån i vårt tilldelade rum och skrev sitt namn i det tjocka dammet. Snyftande något om att han skulle åka hem. En blind höna som leder en annan blind höna. Det blev jag som kom på det till slut. Man skulle dra i en kedja, som fanns på en apparat på väggen. En skitsak, när man väl visste om det.

I skolan på förmiddagarna jämförde vi oss med de andra kamraterna. De berättade gärna om stora hus, två bilar, swimmingpooler, TV på deras rum, hemhjälp, trädgårdsmästare och snygga barnflickor. Vi kunde bara bidra med storyn om en egen namnskylt på rummet. Byrån med våra namn skrivna i dammet fanns kvar under hela vår vistelse.
Badkaret vågade vi oss inte på. Botten såg äcklig ut. Missfärgad och full med hår av olika färger och storlek. Tanken på var de växt fick oss att rysa av obehag. Inte heller visste vi hur man skulle sätta på duschen. Vi hade som tur var duschat noga innan vi åkte hemifrån vårt eget. En månad går fort. Skojade bara. Så illa var det inte på hygienfronten. Vi spelade tennis varje regnfri dag. I anslutning till omklädningsrummen fanns duschar som vi förstod oss på. Annars kunde vi kutat in direkt efter att någon annan lämnat en rinnande dusch. 🙂 Här kände vi oss hemma och kunde spelreglerna som ett rinnande vatten.

När jag kom hem till vårt radhus i Halmstad några dagar innan skolstarten kändes det som om jag gjort en omvänd resa. Denna gång var det från koja till slott. De första dagarna njöt jag av allt som jag tidigare i livet alltid tagit som givet. Mammas goda mat. Duscha och bada i badkaret. Spola på ett normalt sätt. Jag hade kommit hem.
Min halländska hade försvunnit helt under denna månad. Aha! Ni som läsare trodde kanske att jag pratade flytande engelska. Fel, fel. De första dagarna i nian var mina närmaste kompisar galna på mig. Ingen av dem trodde mig när jag sa att jag inte kunde hjälpa det. Det var sant. Papegojan inom mig hade gått över till 08-språket. Stockholmska med en massa söderslang inbakat i meningarna. På tal om engelskan. Mitt triumfkort när mamma tvekade en aning om jag skulle få åka eller ej på en språkresa till sommaren. Jag låg på gränsen mellan en trea och en fyra i skolbetyg.
”Tänk mamma. Efter en månad i England där ingen pratar svenska kommer jag inte att ha en trea när jag går ut nian.”
Det avgjorde till min fördel. Dessutom fick jag rätt. Jag fick ingen trea fler gånger i engelska. Däremot fick jag en tvåa när jag gick ut nian.  🙂

Nu när jag ändå gläntade till språkreserummet kunde jag inte låta bli att skriva ett kåseri till. Men imorgon blir det säkert något annat. Största problemet just nu är att Telia har stora problem på många olika områden. Inte bra. Vi behöver ”kolla” vilka som köpt min bok ”Mina fotsteg i ditt hjärta” varje dag. Ni som betalt in pengar och skickat mejl om namn och adress idag får ha överseende med att det dröjer innan SolBo Förlag kan skicka iväg era böcker. Förhoppningsvis har de löst detta tills imorgon.

Annonser

38 thoughts on “Från slott till koja

    • Hoppas att det gått bra däruppe.
      Det var bara nitlott med boendet. Fast det gjorde inte så mycket. Vi hade bara hemmakväll två gånger på en hel månad. 😉
      Vi vill alltid sälja fler böcker. Efter alla snälla ord som kommit från olika håll är vi redo för nästa etapp. Vi har slängt ut olika bollar och väntar på respons. Fortsätter att tänka i strategiska steg. Snart ska vi prova på något helt nytt. Det är skönt att det inte är blommor, jordgubbar eller myggstift vi ska lansera.

      • De skulle prova ta bort k nu på fm. Hon har väldigt ont av dem och kan bara ligga på rygg. Pratade med henne nyss, hon låter inte precis glad… Men det blir väl bättre.

  1. Uschianemej! Det var precis sådana skräckhistorier, plus en ovilja att åka för långt ifrån min mormor, som gjorde att jag aldrig kom iväg på dylika äventyr. Men det kanske behövs en sådan upplevelse ibland för att kunna uppskatta det vardagliga.

    • Nu blev jag nyfiken på din mormor. Det är nyttigt att pröva sina vingar. Jag lärde mig mycket om mig själv och blev riktigt självständig på flera områden under den månaden. Vi hade massor av kul. Samtidigt är det som du skrev nyttigt att inse hur bra det kan vara i sitt eget land och hem. Sådant som man lätt tar för givet.

  2. Läser om din bok hos Skogsfen. Fint omslag och det låter som en bra bok också ;.) Lycka till med din försäljning och jag måste nog skriva upp denna bok på min önskelista/ kram

  3. Själv har jag aldrig varit på språkresa, men dottern var det, och din historia känns bekant på något vis…! Däremot så stannade de inte kvar i samma familj, utan begärde att få byta efter halva tiden, och när det uppdagades av värdfamiljen blev de utkastade med all packning och fick vackert försöka att ta sig dit de skulle bäst de kunde.

  4. Så… nu är ordningen återställd. Vi är hemma och jag kan obekymrat surfa omkring i cyberrymden igen.
    Har läst alla inlägg jag missat och som vanligt skrattat gott. Tänk att tanterna i Varberg blev så arga – jag var där tidigare i somras och det var ingen som blev upprörd 🙂
    Det där med jo-jo- kort verkar som en bra idé. Finns visst något liknande här också – eller om det var så att man kunde köpa två månadskort till priset av en månad – vet inte säkert. Jag har ju fyra km till närmaste hållplats och där stannar bussen bara två ggr per dygn, så det känns inte aktuellt för mig.
    Språkresa har jag aldrig varit på – farmor (som jag är uppvuxen hos) tyckte inte det var någon bra idé – inte alls passande för en ung dam, sa hon… och kanske hade hon rätt 🙂
    Kram

    • Det finns för och nackdelar med allt. Jag gissar på att ni inte stannar hemma så många timmar. 😉
      Du klarade dig undan tanterna men var det inte där någon parkerade lite dumt? Eller i närheten, Apelviken.
      Låter inte som en bra idé att köpa ett kort för dig. Ni har ert suveräna sätt att förflytta er på. Mycket bättre.
      Jag tror nu som vuxen att din farmor inte var helt ute och reste i sitt sätt att tänka. Eller är det, det du håller på att ta igen nu? 🙂
      Kram

  5. Ditt sätt att skildra, berätta och dela med dig ut av livet och alla dess funderingar man kan ha, och dina upplevelser som är så spännande och trevligt att läsa om gjör att jag måste länka dig, så jag hittar igen dig.

    Du har en VÄLDIGT bra blogg, och det är sååååå intressant att läsa det du berättar för oss.

    Ha nu en, får man säga hiskligt bra dag!
    Kramen!

    • Tack TantGlad. Du ser ju glad ut på bilderna och ser inte som någon Tant. 🙂
      Jag gillar att variera i bloggen. Ibland tramsar och skojar jag. Andra gånger är jag seriös. Det har nästan aldrig att göra med hur jag mår. De privata tankarna hamnar i min femårsdagbok.
      Hoppas att du haft en fin dag.
      Kram

  6. Såg att du har gett boken ”förverkliga din bokdröm! fina recensioner. Så nu ska jag ta och kolla om den finns på bilioteket eller så köper jag den. Visste inte att du var författare då jag första gången tittade i här på din blogg. Men nu har jag insett att du är en mycket duktig sån dessutom. Så självklart kommer jag även att läsa din bok. Ska ta och kolla hur jag beställer den. Ha det.

    • Planerar du att göra samma sak som vi gjort? Om så är fallet föreslår jag att du köper boken. Jag har haft jätte mycket nytta av deras bok ända sedan november tills nu. Gillar att stryka över med överstrykningspenna. Gå tillbaka. Göra egna anteckningar. Tack vare den boken valde vi Danskt band till ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Längst upp under min Gotlandsheader finns det möjlighet att läsa smakprov och recensioner som börjat droppa in om min debutroman.
      Sommarkram

  7. När jag läste om att ni skrev era namn i dammet på byrån så minns jag plötsligt en episod från min egen barndom. I vår stuga på vårt landställe stod ett gammalt linneskåp. Jag vet inte vad som flög i mig, och gripen av stundens ingivelse och hetta ristade jag in mitt för – och efternamn på skåpets blankpolerade ovansida. Prydligt präntade jag in även min adress, min magisters namn och vilken klass jag gick i. Efteråt slog det mig vad jag egentligen hade gjort och när mamma frågade mig varför jag hade gjort det så svarade jag lite ynkligt: ”Det var inte jag!”
    Så här i efterhand frågar jag mig: ”Hur dum och korkad får man vara egentligen?! Först lämnar jag tydliga bevis vilka jag efteråt nekar till!” 😆
    Kramar från ”Pucko-Grevinnan”

  8. Fanns det verkligen inget positivt med resan. Jag har för vana att alltid tänka, att det kan inte vara så dåligt att det inte finns något gott i det. Jag är mera för positivt tänkande. Ha det gott. 😉

    • Svaret på första frågan kunde blivit en rolig och härlig roman om bara DEN underbara resan. Nu ville jag bara skriva ett komiskt kåseri (häftigt. När jag läser det ler jag bara) och gjorde ett nedslag i ett korn eller ett moln på sommarhimlen. När jag analyserar den inre bilden var det just den tanken som slog mig. Att femtonåringen som givetvis kände sig liten och ensam på skolgården när alla andra åkt iväg till sin värdfamilj var så stark psykiskt och snabbt kunde vända mörka moln till ljusblå. Ett av mina knep som har hängt med i hela livet. Jag använder ofta humor och ironi som vapen. Trots svårigheterna som grabben (jag) inte var tränad inför hade han inga planer på att åka hem. Snabbt lotsade jag in min reskompis på rätt spår. Hittade magnifika personliga lösningar på s.k. små och större problem. För att bjuda läsare på en enda detalj; Vi hade två hemmakvällar och tjugoåtta spännande och hemliga utekvällar. 😉 Där är vi lika. Jag är också väldigt mycket för positivt tänkande. Så länge det finns det minsta utrymme för det hittar jag blottorna. 🙂 Fast det slog mig aldrig tanken att börja storstäda i huset. Sortera äckliga hårstrån i olika högar efter färg eller längd. 😉 Vi var inte bara på språkresa. Den biten var oväsentlig för oss. Det handlade på papperet om en kombinerad språk & tennis-resa. Tre timmars engelska mellan 9-12 och tre timmars tennis inför instruktörer efter lunch. Jag lovar. Det blev många fler tennistimmar varje dag. Sju dagar i veckan. Helläckert att spela på gräs efter att vi kört iväg kossorna. 🙂 Det underlaget passade mig som handen i handsken. Det fanns bara ett enda problem. Vatten. Regnvatten. Engelsmän är rädda om sina gräsbanor. Att spela på hardcourt är inte alls lika stimulerande.

  9. Den där varianten är inget vidare. Att uppskatta det man har hemma kan ju vara nog så bra, men gav resan dig inget mer?? 🙂
    Ha en fortsatt härlig kväll!

    • Mer än damm, hårstrå och långa armar? 🙂 En ”sjuk” sida av min personlighet tyckte till och med när jag var mitt upp i äventyret att det var komiskt på ett sätt. Vi skämtade relativt snabbt om det och mycket annat som inte stod med i kåseriet. Det var en underbar resa på många sätt. Rolig, minnesvärd, nyttig, romantisk, lärorik och många saker till. Där la jag grunden till resan in i vuxenvärlden. Efter det åkte jag aldrig mer på någon semester med mina föräldrar. Jag fick en stor aptit på att leka globetrotter och visste att jag fixade det mesta. Packar man bara med en stor portion humor och lite värme i packningen löser sig det mesta. Kram

  10. Inget ont som inte har nåt gott med sig, skulle man kunna säga. Det hade varit värre, om det varit tvärt om. Själv har jag aldrig varit på språkresa, men man har ju alltid trott att det skulle vara bra för språket. Gick du på lektionerna – egentligen?
    However, hrm, du får ju alltid till det på något konstigt vänster, så även denna gång!
    Språkresor kan rentav vara skadliga, man får tro’t om man vill.. Ha de’ i sommarYstad!

    • Där slog du huvudet på spiken. Tänk om jag hellre simmat omkring i en stor pool med en barnflicka och gått vilse i ett stort flott hus och missade nian i Svenska grundskolan till hösten. Skickade flaskpost till min familj där jag meddelade att vi syns någon gång. 🙂
      Vi var på alla lektionerna. Bodde närmast skolan av alla i klassen. Suveränt. Bara runt hörnet och en bit ner på en gata till den gamla kyrkan där undervisningen bedrevs. Men. Vi kom aldrig i tid. Närmast men ändå sist till lektionerna. Berodde aldrig på mig. Jag var morgonpigg. Snabb med allt. Men den svagaste länken var en riktigt seg slow starter. Som jag tjatade i en månad. Likt en hemmamamma till sitt tonårsbarn.
      Språkresor kan vara mycket. Skadliga, berikande, nyttiga och underbara som med allt annat. Inkörsporten till rusets liv. Jag såg det på nära håll. Negativa saker för båda könen. Har också facit med årens tand. Alla klarar inte av möjligheten att leva fria från föräldrars regler i den åldern under en sådan relativt lång tid. Där finns en stor lucka som är lätt att dra nytta av om man är svag eller för nyfiken.
      Här blandar vi friskt mellan roliga saker och mindre roliga saker.

      • Ja Bosse, flaskpost skulle kanske varit en bra lösning.. Undrar vilket som är roligast, att skicka eller att få? Kan du inte skicka en till mig, släng i den vid småbåtshamnen, så hämtar jag den i Storån här hemmavid. Pumpa in lite Ystadluft, så jag får känna hur ni har det därnere nu i juli! 😉

  11. Hahahaha! Fick jag med, så jag fick gå på Komvux sedan och läsa upp… 🙂 Fast jag hade i och för sig inte åkt på en lyxig språkresa… 🙂 Alltså jag kan se era miner framför mig, vid otäcka hårstrån och allt! Du är helt enkelt bäst, Bosse! Kåserimästaren!!! 🙂

    Kraam
    Petronella

  12. Åhhh ha ha språkresor jag får nästan ångest bara över att tänka på den resan jag var på. En värdfamilj som var allt annat en bra jösses. Värdpappan drack en massa öl varje kväll och körde oss hem från sportklubben!!!!! INTE BRA! kram från ett molnigt Tidaholm! /Sofia snart semesterfirare i 4 veckor tjohoooooooooooooooooooooooooooooooo : )

    • Hoppas att du sprang till Tidaholm i dina nya tuffa Adidas. 🙂 Ha en fin semester.
      Skönt när man vet att det gick bra och att ni ”överlevde” bilresorna. De borde göra bättre kontroller innan personer blir godkända som värdföräldrar. Även stickprov och uppföljning i skolan om hur ungdomarna har det.
      Njut och håll hårt i dina fyra veckor.

  13. Din historia påminner mig om när jag och min kompis Anja åkte på språkresa till Brighton. Vår värdfamilj kom inte ens försent, den kom inte alls. Vi fick ta en taxi och när vi kom fram till ett mörkt hus fick vi ringa på och väcka dem så att de kunde betala taxin. Eller de och de. Vi hamnade hos en ensamstående mamma med två små pojkar. Det var en upplevelse i sig som kanske är värt ett inlägg nån gång.
    Tack för att du delade med dig av din resa och ha en bra helg!
    Kram

  14. Ja, men, det är ju detta som är äventyr! Eller hur! Har varit med om samma, men jag åkte ensam, jag! Det värsta för mig var att mamman i familjen tyckte jag skulle arbeta förutom att gå i ferieskola så hon ordnade ett arbete åt mig som expedit i en bokhandel. Jag glömmer det aldrig, jag hade världens sjå med att räkna med shilling och pence och allt vad det var. åååh, det var lite hemskt, det var det!
    Kram

  15. Vilken resa! Och vilket otrevligt badkar, låter som att det behövdes en storrengörning 🙂
    Men hur kom det sig med engelskan? Blev du verkligen inte bättre på engelska eller var det bara så att kunskaperna inte syntes i betyget?
    Have a nice evening 🙂 Christina

    • Synd att jag inte fotograferade det. Vi två grabbar stod och stirrade på allt äckligt och började tramsa i badrummet.
      Jag gillade verkligen det psykologiska och tjuvknepet. Först fick vi ett prov första dagen. Sista dagen fick vi exakt samma prov. Givetvis hade ALLA bättre resultat då med tanke på att vi ägnat några timmar åt att gå igenom provets svar när vi fick tillbaks det första gången.
      I nian var hela mitt liv ett äventyr och en stor lekpark. I tyska hade jag en fyra och hade fått en femma om jag ansträngt mig det minsta. Min fröken förstod inte varför jag inte hoppade på tåget. Men det var det jag gärna gjorde. Fast det var inte läståget. ,)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s